Angola idag

Så sex dagar innan valet kom det en skandal. I går greps en av partiledarna på flygplatsen när han försökte smuggla ut 85.000 usd. Enligt lag får men, vem som helst för ut 15.000 usd i kontanter ur landet, vill man ta ut mer än så måste man söka särskilt tillstånd. Vart kom pengarna ifrån? Förmodligen från det statliga stöd som alla 14 partier som ställer upp i valet fått för att bedriva valkampanj.

Valet är på fredag och det återsår nu en sista arbetsvacka för kampanjandet. I helgen har det slagits på stort med pamflettutdelande och karavaner av bilar inklädda i partiflaggor och fullastade med glada flaggviftande och skränande ungdomar och dunkande musik. Stan är också tapetserad med afisher, det offentliga rummet, rondeller, lyktsolpar och parker, har smyckats med banderoller som uppmanar att rösta på de olika partierna.

Men det är anmärknkingsvärt många av de 14 som lyser med sin frånvaro i detta karnevalsliknande ståhej. Vid närmare betraktelse så är det mindre än en handfull partier som gör väsen av sig, faktiskt är det bara MPLA och Unita, de två forna krigsmotsåndarna som dagligen syns på gator och torg.

MPLA, det regeringsbärande partiet som suttit vid makten sedan självständigheten 1975, syns och hörs mest. MPLA påvisar hur mycket som hänt utvecklingsmässigt under de 6 åren av fred, återuppbyggelse, restaurering av vägarna nybyggen och industri som tar fart osv.  Till MPLAs försvar får man säga att de i alla falla nstränger sig för att göra en riktig valkampanj, till skillnad från andra partier. Mer tveksam kan man ju vara till strategin att dela ut gratis öl och mopeder, samt till att ta åt sig äran för den typ av återuppbyggelse under efterskrigstiden som är varje regerings självklara ansvar. MPLA betonar också sin långa erfarenhet av att styra en regering och vikten av stabilitet för utveckling.

Detta är ju lite av ett slag under bältet kan man tycka eftersom de är de enda som fått chansen att öva på att styra ett land. Men samtidigt så är det ju just detta som är en av knepigheterna i det här valet, det finns ett enormt behov av förnyelse och utveckling inom det politiska systemet, men det finns inte något direkt alternativ. de andra partierna är inte tillräckligt starka, organiserade, seriösa kompetenta eller vana att hantera någor så stort och komplext som en hel statsapparat.

Därefter är det logiskt nog Unita som kampanjar intensivt för förnyelse. En ganska betydande del av Unitas kampanjande består av att kritisera regeringen och MPLA, att klanka ned på vad de åstadkommit eller inte åstadkommit samt kritisera den omfattande korruptionen samt att ingen blivit dömd för bestickning någonsin. Mycket av denna kritik är både korrekt och berättigad, det är inte det som är problemet. Men det som fattas är ju ett alternativ, att Unita förklarar varför dessa saker skulle förändra ifall de blev regeringsbärande? Vad har det för plan?

Om man skulle börja rota i all agamla korruptionshärvor från kriget, skulle det inte leda till konflikt igen? Skulle Unitas ledare själva vara beredda tt undekasta sig samma granskning under lupp som man kräver av MPLA? Är det inte bättre att fokusera på framtiden och utvecklingen och låta det gamla vara begravt? Angola har passerat svåra tider, och det var en dela av avtalet som gjorde freden möjlig att alla som begått denna typ av brott under kriget skulle gå fria. Att man skulle lämna det som det var och gå vidare. Det kanske inte är rätt eller rättvist. Men fred slöts efter över trettio år av krig och den består. Vad angolaner än vill så vill man inte tillbaka till konflikt och krig.  

Utöver dessa två stora är det några andra som gör sporadiska insatser men i stort sett så var det bara på öppningsdagen av kampanjen som de alla 14 var representarande i bilar ch lasbilar med megafoner och pamfletter, t-shirts och kepsar. Detta i Luanda. På TV och radio har samtliga  partier dagligen tid till förfogande. I provinserna sker också kampanjande med varierande intensitet, partier håller möten och mobilisrear i de provinser de har fäste. Det finns en viss etnisk dimension i valet. Angola må vara en enad stat men inte en enad nation, språkligt och kulturellt är diversiteten stor och detta både avspeglas och lyfts fram i valet. Främst är det några av de mindre mindre partierna och koalitionerna som fokuserar på denna aspekt genom att bara prata lokalspråk och mobilisera kring den etniska särarten och utanförskapet i Angola, särskilt gäller detta de grupper i norra angola med stora influenser från Kongo tex. Det har dock inte blivit en ‘fråga’, det har inte piskats upp några fientliga stämningar eller utbrutist hätska debatter på grund av detta. 

Överlag råder lugn. Det har funnits en viss oro inför valet men hittills har överlag lugnet och stabiliteten bibehållits.

/Anna    

Varje dag har alla partier och koalitioner som ställer upp i valet fem minuter fri TV-tid. Det är ett spännade spektakel att följa. Här kommer några exempel:  

AD coligação har det. De har en snygg tjej som vandrar staden fram och uttrycker sin glädje över hur välrepresenterat partiet är, de har en cool tema-låt, de har en snygg logga. Men…. har de ett program? Valfläsk är ju en signifikant del av vilken valkampanj som helst men här är det verkligen det som man kör på. Det lovas högre löner till lärare, mer stipendier till studenter. Men ska vart är det stora perspektiven, de som förklarar hur allt detta skall gå till? AD Coligação har en popvideo.

PDP ANA talar enbart lingala, vilket för det omöjligt för de allra flesta i Angola att förstå ett enda ord av vad de kommer att göra för ett bättre Angola om de vinner.

FNLA överraskar med en strategi. De ägnar sina fem minuter varje dag till att tala om olika teman, idag är det decentralisering, imorgon ekonomi. De inleder och avslutar med en bild av röstsedeln, ackompanjerad av en förklaring av dess funktion; vart namnet på partiet står, sedan till höger bild på loggan och sedan längst till höger rutan där man skall sätta ett kryss.

MPLA har uppenbart finansiering nog att anlita en proffsig reklambyrå, till skillnad från många andra. ‘Folkets röst’ vittnar inledningsvis och leende om att det är ‘vi tillsammans mot framtiden’, ’6 år efter kriget har mycket förbättrats’, ‘vi är på en säker väg mot utveckling’. Sedan ges exempel på fabriker som öppnats och hur många genom det fått arbete, deras liv har förbättrats osv. ‘No caminho seguro para uma Angola melhor’, på vägen mot ett bättre Angola är sloganen. Men även här saknar vi den stora planen, hur? undrar vi. Och alla dessa fabriker man refererar till i inslaget, de är ju privata, eller? Kan verkligen partiet ta äran för dem?

Partido liberal democratico, har en kvinnlig kamrat som, som man mycket riktigt påpekar i inslaget, ‘modigt sticker ut bland alla männen’.

Ännu ett lokalspråksprogram följer. Det enda ord jag förstår är demokrati, och det upprepas frekvent. Hur, undrar jag, tänker man om demokrati egentligen när man aktivt väljer att tala om detta fenomen inför en hel befolkning på ett språk som stänger ute större delen av densamma? Det är sant att inte alla pratar portugisiska, men det är ändå det språk som når de allra flesta. Och det är klart att valet av lokalspråk inte var en praktisk avvägning utan det handlar om att politisera identitet och etnicitet. Det var måhända kanske inte oväntat att denna aspekt skulle avspegla sig i valrörelsen men det är ett ledsamt konfliktsökande som är allt annat än vad ett krigstraumatiserat Angola behöver.

Valrörelsen har dock gått lugnt till hittills. I Luanda kampanjas det från lastbilsflak och i karavan. Det är flaggviftande, pamflettspridande och hög dunkande musik. Lite som karneval. MPLA syns och hörs mest. Det är inte så konstigt eftersom de är störst och har mest pengar. I söndags hade de byggt upp en rallybana för fyrhjuliga motorcyklar på stranden. Under eftermiddagen, efter ‘karnevalstågets’ avslut, samlades det enorma mängder människor där för att se på körningen och avnjuta den gratisöl som fanns tillgänglig i generösa mängder. Men….har de ett program?

/Anna

Officiellt inleds valkampanjen idag, de 14 partierna, eller rättare sagt 10 partier och 4 koalitioner som ställer upp i valet har nu till den 5e september på sig att vinna uppmärksamhet och förtroende. Redan sedan över ett år tillbaka har mycket kretsat kring det kommande valet i Angola. Kampanjandet har pågått länge och det har haft tre olika teman; inledningsvis gällde det att få befolkningen att registrerar sig inför valet. Sedan att övertyga dem om att alls rösta och slutligen om vilket parti man skall rösta på.

Motståndet mot att registrera sig handlar bl.a. om en rädsla som hänger kvar från föregående val då en röst på, eller misstänkta sympatier för ‘fel’ parti, kunde leda till repressalier. En olyckligt vald t-shirt kunde bestraffas med avrättning på öppen gata av motståndaranhängare. Landet var i krig och striden pågick, och i uppgörelsen om makten är det alltid civilbefolkningen som blir hårdast drabbad.

Nu är det dock mycket som blivit annorlunda i Angola sedan 1992 då det första och hittills enda valet hölls. Idag är det ytterst få som tror att valet kommer att leda till återupptagna stridigheter, såsom skedde 1992 då landet sedan fick vänta ytterligare tio år på ett fredsavtal. Den fred som till sist slöts 2002 har dock hållit i sig och nu är landet inne i en aldrig tidigare skådad ekonomiskt boom. De ekonomiska intressena är helt enkelt för starka för att krig skulle vara lönsamt. 

Och ungefär 9 miljoner personer uppges har registrerat sig inför valet. Detta har åstadkommit intressanta förändringar i Angolas uppgivna folkmängd. Ingen vet riktigt hur många angolanerna är, ingen tillförlitlig statistik och registrering av nyfödda gjordes under krigstiden, och systemet är för den delen inte helt igång ännu men det förbättras. Vanligen var det dock ungefär 15 miljoner som angavs som befolkningsstatistik. I och med att 9 miljoner har registerat sig, dessa är över 18 år och man samtidigt räknar med att halva befolkningen är under 15 år har den siffran nu reviderats till ungefär 18-20 miljoner människor bor i Angola. 

Nu sedan i början av 2008 när registeringskampanjen avslutades började istället kampanjen för vikten av att rösta. Alltså inte partiernas kampanj för att rösta på dem utan för att deltaga i valet, att rösta överhuvudtaget. I dessa två inledande kampanjer har många av Angolas mest kända artister och författare såsom Paulo Flores och Manuel Rui lånat sina röster. Kampanjandet hittills har varit partipolitiskt neutralt, det talas om rätten att rösta och vikten av att rösta. ‘Angola behöver dig!’ och ‘Tillsammans mot framtiden’ osv för att locka folket till valurnorna och skaka bort rädslan förknippad med deltagande i demokratiska processer.

När den tredje vågen av kampanjande, partiernas egna för att vinna folkets röst till just dem, nu drar igång på allvar ska det bli väldigt intressant att se hur kändisarna fördelar sina gracer.

/Anna  

I torsdags väntade vi på att Bonga, Angolas meste semba-artist, skulle träda upp på scen. Men han dök aldrig upp. Istället sparade han sin röst till lördagens show, i regi MPLA. I takt med musiken haglade vallöften. 1 miljon arbetstillfällen. 1 miljon hus.

Istället dök Ricardo Lemwo upp. Han är så vitt jag vet inte angolan men klär sig helt enligt angolanskt superstar mode, vitt. Mambo yo yo, en personlig favorit så när han trallade Habari yako sjöng jag mzuri sana och njöt. Tills jag öppnande öronen och insåg att jag befann mig i en omarbetad version, i en kampanjlåt, för regim Obama.

/Marie 

When i was a child i had an idea of Sweden that could be the perfect place in the earth. Because in the 80´s the Swedish community was kind of big in Angola and I used to have a neighbor from Sweden who often give me a chance to know more about while she was living in Luanda and attending classes at Swedish school. Well, I can’t complain we had a lot fun especially at the parties where ABBA music made our feet and body shake enough and the Swedish community apart from being bigger at that time, knew how to receive guests and share it with the local folks.

Suddenly, Sweden comes once again on the spot, I’ve been in Europe, but never ever in Scandinavian countries, this time was the moment to see by myself what my old friend and many other people around the world say about Sweden. The first impression is that all things are extremely organized, starting from Arlanda airport, busses system, trains, subway (tunellbuna), etc, etc, every thing was planned without excluding anything. For a person who comes from country that all those things doesn’t exist or they don’t work in a very proper way, of course…… Sweden is a heaven in the earth. It’s like a brain washed society that every one knows what to do and they do it even if they are alone, make a better place for him, and for the other, preserving a lot the nature, personal values of society as well.

Stockholm
What I was not expecting from Stockholm, is the construction style, I mean, normally the big cities they always have towers building, which I could not see any, and I kept asking where is the towers, eheheheh, of course each country has specific style and Stockholm is fantastic with perfect combination of islands, lovely old buildings (Gamla Stad), churches, castles’, surrounded always by nature (like all meals have salad) breathing pure air. I made a tour around the city, I visited, the royal castle, the Swedish parliament, Centralbadet, Boule & berså, etc, that makes the city strong in culture and rich in things to enjoy or having fun among friends, it was amazing, especially for being in the beginning of summer, and the temperature was really fine, clean blue sky with hot sunlight (28 degrees).

On the weekend I went in a boat tour to one island named Grinda, where nature is one of the postal cards, full of birds, and some others small animals, it’s also such a nice spot for swimming, with rock beach formation surrounding the island. I decided to try out the Nordic sea once that temperature was fine, I guess I made a big mistake because I didn’t try the water first and I jumped directly in the water. I never ever swam in coldest water in all my life, it was really freezing, and they asked me if i like it, I couldn’t speak because I was shaking a lot from being in the water (saying to myself if in the summer is like this, in the winter it’s a hell), just before I finished my thoughts they asked me to go back in water because….. They didn’t take any picture of me swimming, ehehehehehe, I suffered in a very good way.

I liked a lot Stockholm, and my introduction to the Swedish food was Lam meet, and baked potatis, always with lots vegetables and salad, that’s way I named this reflections THE SALAD COUNTRY. Next time I will write about my tour around south of Sweden, and habits, food, culture as well.

Hejdö,
Euzinio Santos