Angola idag

Jag har flyttat till Benguela. Hela Afrikagruppernas kontor och mitt boende ligger numera fem minuters promenad från havet. Själva flyttlasset gick redan innan jul men det är först nu jag blivit helt installerad här och fått ordning på alla möbler, prylar, böcker, saker. Gömda skatter från mina föregångare som legat och dammat i lådor under några år har nu blivit uppackade. Kassettband med Alfa Blondie och Sting. En fin blå gitarr. Jag har fyllt en hel bokhylla med svenska pocketböcker.

I Benguela har livet en annan rytm i jämförelse med hetsiga Luanda. Här kan man bestämma träff med någon och inom loppet av 10 minuter vara där. Spontanitet. Det är fint. Här finns det även gott om vatten. Dessvärre är elförsörjningen desto sämre och jag har haft stora problem med kommunikation via telefon och Internet. Bastuvärmen bidrar dessutom till att effektiviteten efter lunchtid dramatiskt sjunker. Jag som älskar sovmorgon har nu börjat hajja grejjen med att gå upp i ottan för att njuta av svalka och därmed effektivitet. Det är även svårt att få tag på dagstidning. När jag bad en vän köpa en tidning till mig häromdagen fick jag en som var tre dagar gammal. Mycket av makten och informationen är centrerat till huvudstaden. Detta kommer jag förmodligen får lära mig mer om.

Varje gång jag kommer tillbaka till Benguela verkar staden renare, ha bättre gator och vara mer välorganiserad. Vissa hävdar att det bara är så på grund av fotbollsmästerskapet som även tar sin plats här. Vi får se hur det blir efter söndag när det är över och alla internationella gäster åkt härifrån. Vi får även se hur det blir med regeringens handling mot skyldiga för Cabinda-attacken.

Jag har gått på några matcher här i Benguela och såg Etiopen totalkrossa Algeriet igår med 4-0 i semifinalen. På söndag ska jag gå på finalmatchen i Luanda mellan Etiopien och Ghana. Strax ska jag således återförenas med min saknade vän som trots sin kaotiska sida har något alldeles extra som jag inte kommer att hitta någon annanstans. Även om jag är övertygad om att jag kommer att trivas i Benguela så känns det tryggt att veta att jag nu och då kommer, och kan, komma tillbaka till Luanda.

Anledningen till att jag åker till Luanda denna gång är att jag ska till Moçambique på måndag i 10 dagar för att besöka Afrikagruppernas kontor och mina kollegor på plats i Maputo. Tillsammans ska vi bemästra konsten att påvisa vilken genomslagskraft projekten i våra samarbetsländer har.

Om två veckor är jag tillbaka i Benguela och då ska det bli intressant att se vad som hunnits förändras till dess! CAN må vara över men då nalkas Carnaval!

Até já!

/Erika
som i publicerandets stund väntar på det försenade flyget till Luanda och med eufori konstaterar att det finns internetuppkoppling på flygplasten i Benguela! Jag är dessutom omgiven av hundratals algeriska supportrar som trots gårdagens förlust tycks vara vid gott mod…

Under söndagen bekräftade flera nyhetsmedier att två personer som sägs tillhöra den sk FLEC gerillan gripits och att deras ledare som befinner sig i exil i Frankrike uttalats sig om att man redan innan mästerskapet förvarnat om attacker men att Angolas regering ignorerat detta.

Igår presenterade den angolanska regeringen ett protestbrev till ansvariga auktoriteter Frankrike gällande det faktum att de “ej vidtagit önskvärda åtgärder mot den medborgare som tagit på sig ansvaret för attacken den 8 januari mot Togos grupp, vid gränsen i Cabinda”. Detta skriver idag Journal de Angola. Brevet överlämnades i Luanda till en representant för Frankrikes regering. Angolas utrikesminister framhäver att relationerna mellan de båda länderna är goda och att man därför “förväntat sig andra handlingar än vad man vidtagit i detta allvarliga attentat”.

Utöver detta i dagens tidning är det fortsatt svårt att få tag på information lokalt. De Angolaner jag talar med tror att regeringen kommer att vidta åtgärder först efter att fotbollsmästerskapet är över. De flesta spekulationer rör sig kring att en militär offensiv i Cabinda kommer genomföras i början februari när fotbollsfesten är över och alla gäster åkt hem.  Ryktet säger att man redan sänt militär till Cabinda och att de spelare, journalister och gäster som befinner sig där lever under konstant beskydd.

Häromdagen träffade jag Erik Niva som är Aftonbladets utsände journalist till Angola för att bevaka CAN. Erik och jag diskuterade relationen mellan fotboll och politik samt möjligheten att se fotboll som en miniatyr av världen. Erik drog paralleller kring hur det oftast är de mer välorganiserade nordafrikanska länderna som vinner stora afrikanska mästerskap och med de oroligheter som utspelar sig i Angola får vi vatten på kvarnen. Vi ska dock vara försiktiga med att dra för stora paralleller. Fotboll är också som livet och världen i stort; en sport där vad som helst kan hända och där stora överraskningar väntar runt hörnet.

/Erika

Läs Eriks artikel om fotboll och Angola här

Den senaste tiden har det enligt många här i Angola varit hetare än vanligt vid denna tidpunkt på året. Utomhustemperaturen tycks ha stigit i takt med fotbollsfebern.

Efter söndagens oavgjorda match mot Mali gick vi alla på nålar inför Palancas Negras nästa chans att ta Angola vidare till slutspel. “Om det ändå kunde börja regna för att lätta upp trycket i luften”, suckade vi på dagarna i samma andetag som “om vi bara får vinna nästa match”.

I gårdagens match mot Malawi var det ingen som vågade ta ut vinsten i förskott. Speciellt de sista 10 minuterna av matchen var särskilt spända. Vi skickade sms till varandra med uppmaning att inte ta ut något i förskott och fortsätta heja fram vårt vinnande lag. “Matchen är bara slut när visslan piper”. När slutsignalen äntligen kom blåstes alla orosmoln bort och Luanda fylldes av tutande bilar och leenden.

Lättnaden är idag fortfarande påtaglig och som en symbolisk handling från ovan började det regna imorse.

/Erika

Läs mer om matchen: aftonbladet

Det var nästan för bra för att vara sant. Efter en magnifik invigning av de afrikanska fotbollsmästerskapen ackompanjerade av fyrverkerier, dans, historielektion och en tyst minut för offren i attacken mot Togos spelare, lade Angolas landslag, Palancas Negras, in högsta växel och totaldominerade den första halvleken av inledningsmatchen mot Mali.

Mål efter mål, publikens glädje kände inga gränser. Dans och fest, kramas med främlingar. Det var fantastiskt och ingen hade i sin vildaste fantasi vågat hoppas på den jordskredsseger som såg ut att ligga inom synhåll. Malis spelare såg molokna ut och deras supportrar drunknade i havet av rött, gult och svart som är Angolas färger. Rött för blodet som spilldes under kolonialismen, gult för den bördiga jorden och svart för det angolanska folket.

Så plötsligt med bara 10 minuter kvar av matchen var det som om luften gick ur. Vad hände? Slut på ork? Ropa hej före de kommit över bron? Brist på erfarenhet sa vissa efteråt. Mali lyckades uppbåda superkrafter och gjorde det som hade verkat omöjligt: kvitterade från 4-0 i underläge till 4-4. Sista målet sekunderna innan slutsignal. Stadion blev knäpptyst. Overklighetskänsla. Det hade varit för bra för att vara sant.

“Detta är fotboll, vad som helst kan hända”, säger min vän tröstande efteråt. Och idag efter en god natts sömn måste jag ändå hålla med om att det var en spektakulär match som gav en värdig inledning till de afrikanska fotbollsmästerskapet 2010.

En skugga ligger dock kvar över spelen. Kring attentatet i Cabinda är det förhållandevis tyst här i Angola. Information finner jag främst via utländska nyhetsmedier. Igår blev det bekräftat att Togos landslag inte kommer att delta. Fotbollsfesten har fått en avslagen känsla.

Enligt DN hotar gruppen som benämner sig militära grenen av Fronten för Cabindaenklavens befrielse (Flec-PM) att attackerna kommer att fortsätta så länge spelen fortsätter i Cabinda. Idag ska första matchen gå av stapeln på Cabindas nybyggda fotbollsstadium med plats för 20 000 personer. Fortsättning följer.

/Erika

Igår kväll blev Togos fotbollslandslag attackerade i närheten av Cabinda, vid gränsövergången mellan Kongo och Angola. På måndag var det tänkt att de skulle spela sin första match mot Ghana i ett av den Afrikanska kontinentens största sportevent, fotbollsmästerskapet CAN, som tar plats i Angola med start imorgon.

Nyheten nådde mig igår kväll vid 19:30 via internationella kanaler. Det dröjde fram till midnatt innan Angolanska medier började rapportera och ett uttalande kring situationen kom fram. Denna morgon har jag ägnat åt att följa diverse nyhetsprogram via tv och webb. Medan de internationella medierna uppdaterar informationen kring attacken visar de angolanska kanalerna tecknad film och såpopera. I reklampausen får vi se vackra bilder från Luanda, Benguela, Lubango och Cabinda där mästerskapen ska ta plats. “Tudos unidos pelo futebol”, alla samlade kring fotboll, är budskapet som vi blivit smittade av i Angola den senaste tiden.

Angola är i chock. Ingen förväntade sig detta. Många är idag arga och besvikna. CAN 2010 skulle vara det event som sätter Angola på världskartan, visar upp ett land i utveckling med turismpotential och framtidsvisioner. Istället vaknar världen upp idag med nyheter om våld och oroligheter.

Togo överväger i dagsläget att dra sig ur mästerskapen medan CAN kommittén säger att spelen ska fortsätta. Den angolanska regeringen fördömer dåden och utlovar höjd säkerhet.

Enligt Journal de Angola är det guerillagruppen FLEC som ligger bakom dådet. De har under 30 år kämpat för Cabindaregionens självständighet. Cabinda är Angolas rikaste provins, hemort för stora oljefyndigheter och naturrikedomar. Under de fyra månader jag befunnit mig i Angola har jag inte hört något nämnvärt om FLEC eller om oroligheter i regionen. I nuläget är det dock för tidigt att uttala sig om vem/vilka som ligger bakom dådet och vad motiven för detta i så fall skulle vara.

Klart är dock att besvikelsen idag är stor. Kring CAN har det rått stora förberedelser och hela eventet har karakteriserats av glädje, fest och stolthet. Äntligen skulle Angola få vara mitt i rampljuset och visa upp en enad afrikansk kontinent för världen.

Jag tror att spelen kommer fortsätta som planerat. Regeringen kommer försöka reda ut vad som hänt och göra sitt bästa för att lyfta Angola ur detta. Själv har jag biljetter till öppningsmatchen mellan Angola och Mali imorgon. Fortsättning följer.

/Erika

Läs mer: DN, SVD, SKY SPORTS, JOURNAL DE ANGOLA

Angola rustar för CAN 2010, Campeonato Africano das Nações, eller Afrikanska kuppen i fotboll som kommer gå av stapeln här nästa år. Emedan övriga världen engagerar sig för vm i Sydafrika är det på CAN som fokuset ligger i Angola. Det skall byggas inte mindre än 5 splitternya stadiums i de fem städer där matcherna ska spelas.

Detta leder till en allmän upprustning av sällan skådad omfattning. Vägar byggs och restaureras. I Luanda har vägen från flygplatsen in till centrum begåvats med riktiga övergångsställ, trottoarer, trafikljus och vägskyltning. I Viana, en förort till Luanda där det skall byggas en ny fotbollsstadium byggs det dels helt nya vägar och de gamla breddas för att minska de enorma trafikköer som är stadens värsta farsot. Utöver detta byggs det hotell och shoppingcenter överallt. Tusentals och åter tusentals nya hotellrum kommer stå klara för de horder av fotbollsentusiaster som Angola väntar.

All denna infrastruktur är ju del av den allmänna upprustningsplan som Angola implementerar i denna efterkrigsfas. Men inget kan ju skynda på väl valda delar av denna plan så som ett stort och spektakulärt event som drar världens ögon till sig. Nedräkningen har börjat och det skall bli väldigt spännnade att se om man lyckas bygga färdigt, projekt har ju en tendens att bli avsevärt försenade i Angola. Det skall framförallt bli väldigt spännande att se hur detta logistiska herkulesprojekt skall gå i lås. I Angola saknas det publika transportmedel utöver de blåvita minibussar som kör som dårar genom staden.  Det finns ett vanligt taxibolag men de är inte tillförlitliga och har absolut inte kapacitet att forsla tusentals fotbollsupportrar mellan matcherna. Förmodligen kommer kaoset att börja redan på flygplatsen, hur ska man ta sig till sitt nybyggda lyxhotell utan flygbuss eller taxi?

Men Angolanerna är positiva och mycket stolta över att få vara värd för denna stora tilldragelse. Här fokuserar man på alla möjligheter som följer med på köpet; att få visa upp ett nytt och bättre Angola på väg mot utveckling och välmående, och möjligheten att för handel och en den ökade turism som man hoppas på att få en gratisskjuts in i en lysande framtid.

T-shirts delas ut på gatorna och överallt klistras det billboards med en glad Palanka Negra, det angolanska nationaldjuret vars namn även landslaget bär, sparkandes bollen ända upp till stjärnorna. Det är dit Angola siktar.

/Anna