Färnebobloggen

2004 was the year when the workers at a wine estate in Stellenbosch joined Sikhula Sonke. A lot of things have happen since then. They have negotiated so the farmer pays R75 for the dentist twice a year and for eye test and spectacles if it’s needed. “In the past we had to go to the government clinic when we were sick, now we can go to a good private doctor four times a year and the farmer will support us with R100 each time we go.” Say one of the workers.

Evictions on the farm have been stopped and there has been improvement about family responsibility leave and maternity leave for both men and women. From before they get good working clothes, rain clothes and special protecting shoes. It has been further increases in terms of more health and safety in working place.

They had a crèche on the farm for 30 years but after discussion have they now also got an aftercare for the older children in afternoon. Teachers are doing activities such as games, drawing, homework, extra lessons and different sports. The farmer provides transport to school for the children everyday.

The wage negotiations have gone forward, even if it stills a lot to come up to a living wage. When the negotiation started this year was it with increases on 6.5 -9%, depend on your working task. The final wage increase come up to 9.75%, from weekly R392.50 to R430.77, as a minimum wage for the workers in group 4 with the lowest salary, like general workers and grape cutters. For the group with most advanced working task, like supervisors and truck drivers, was the increase 7.25%, from R631.45 to R677.23 weekly, as a minimum wage. The government minimum wage for farm workers, general workers per week, in South Africa is R303.84.

“Sikhula Sonke is the first trade union that really does things for us the workers. Not only on the paper, also in real. Beyond all this benefits, we have also got training about our rights. The union is very close to the workers and aware of that everybody understands their rights and what’s happen. They not just give knowledge and courage the people; they also empower good leaders on the farm and teach us how to communicate in a good way with the farmer and authorities. Now we as shop stewards have meetings with the farmer on our own and discuss things we want to change on the farm.” Say on of the shops stewards.

In the future are they going to continued to fight for a living wage and 40 hours working weeks. And their biggest dream, to own their own houses. “Bigger houses there it is space and privately for everybody, houses where we can invest and be sure that our children can stay even if something happen to us!”

Sikhula Sonke is a women-led social movment trade union for farm workers and farm dwellers, and one of african groups partners in South africa. Read more at www.ssonke.org.za

Plockade upp en liftare från Zimbabwe. Kvinnan var i min ålder, typ 25. Hon gav intrycket att vara framåPlockade upp en liftare från Zimbabwe. Kvinnan var i min ålder, typ 25. Hon gav intrycket att vara framåt och företagsam. Hon hade en business ca 20 mil utanför Kapstaden, det var där vi plockade upp henne. Hon var väldigt tacksam att vi stannat, förra veckan hade hon väntat i 3 timmar innan någon stannade.

Hon var tvungen att åka dit minst en gång i veckan men hon hade inte råd att ta bussen. Jag frågade henne om det inte var farligt att lifta när det var mörkt, hon sa ja, jo men jag har inget annat val.

Ja, sa att jag tyckte att Sydafrika var ett väldigt vackert land. Hon svarade: Jo, för turister är det underbart men inte för oss. Sedan berättade hon om Xenofobin som hon utsattes för.

Hon och hennes vänner kunde inte bo i de fattiga områdena där hyran var låg eftersom de blev trakasserade av Xhosa befolkningen. Så de var tvungna att tränga ihop sig i hus i de dyra områdena. Hon berättade om hur hon fick nedsättande kommentarer på tåget när hon pratade sitt eget språk, om hur hus till hennes vänner bränts upp, om hur folk kunde komma fram och säga att de hatade henne, om hur människor hon kände blivit hotade och dödade av sydafrikaner bara för att de kom från Zimbabwe. Hon berättade om hur en polis knackat på hennes dörr och frågat varför det var så många sängar på golvet, kollat nedlåtande på henne och sagt att om något händer med detta hus och du ringer polisen och det är jag som är i tjänst så kommer jag inte komma. Känslan av att inte ha några rättigheter, när de som ska skydda en är på den motsatta sidan.

 Jag som trodde att svarta skulle hålla ihop, särskilt i ett land som genomlevt apartheid. Hur kan människor utföra samma sorts förtryck som de själva utsatts för, när de vet hur det känns att vara i den situationen?

Arbetslösheten, fattigdomen, frustrationen driver människor till hatbrott. Många Sydafrikaner tycker att Zimbabwierna kommer hit och tar deras jobb. Hon frågade om vi hade rasism i Sverige. Jag berättade om diskrimineringen på arbetsmarknaden, smygrasism och sverigedemokraterna.

Då skrattade hon och sa att jo det är nog samma i alla länder, i Zimbabwe är det Malawier som har de lägst betalda jobben och är fattigast, vi brukar göra narr av deras dialekt och mobba de för deras uttal. Men det är ändå inte samma som här. Jag har aldrig känt sådant hat, eller hört talas om folk som hotats och dödats för sitt ursprung.

Det var aldrig mitt val att födas som vit i Sverige, som kvinna i ett patriarkat.
Det var aldrig min mening att mina förfäder blundade medan de lät nazisterna vandra obehindrat igenom Sverige med vapen som skulle komma att döda människor i alla åldrar.
Jag hade tittat, jag lovar i mina förfäders namn, jag hade tittat.

Det var heller aldrig min mening att sno en Coca Cola flaska vid fem års ålder på konsum.
Min mamma sa; ”Det är ett brott att göra så, lova att du aldrig gör så igen”.
Och jag lovade, i min mammas namn, jag lovade.
Men kanske hade jag en känsla i min femårs gamla mage att Coca Cola inte är något man ska köpa, inte något man ska stötta. Kanske ville jag inte ge min tjugo kronors veckopeng på ett företag som köper upp vattenledningar i byar runt om i världen, vilket leder till att kvinnor får gå mil för att hitta vatten.
Eller så kanske jag bara var snål och ville visa min bror att jag hade mer pengar kvar än honom på söndagskvällen i soffan.

Vem är det som bestämmer vad som är rätt eller fel? Är ett brott verkligen alltid fel vid alla tillfällen?
Eller är det bara den vanliga konsumenten som inte får begå brott, men produkternas herre får stiga över lik utan att någon ser?

Bli aktiv och gör en skillnad!
(Dessa åsikter är mina, inte Afrikagruppernas)