Moçambique idag

Zambeziflodens vattennivå har höjts ytterligare och ett par stadsdelar i provinshuvudstaden Tete är nu delvis under vatten. Vattenmassorna kom med sådan hastighet att många människor inte hann rädda några ägodelar överhuvudtaget. Skolsalar i stadens högre belägna områden fungerar som läger för de nödställda.
Lokala myndigheter i Tete befarar att utbrott av vattenburna sjukdomar såsom kolera är att vänta eftersom flera latriner i de fattigare stadsdelarna översköljts av vatten. I måndags fanns det 36 kolerapatienter på stadens sjukhus men hälsodirektör Cecilia Matolino kalkylerar med en drastisk ökning inom kort.

Kollektivtrafiken hotar att höja biljettpriserna med över 100 procent. Föreningen för de privatägda transportbolagen, Fematro, menar att på grund av den senaste bensinprisökningen så har situationen blivit ohållbar för deras verksamhet. I juli 2005 höjdes priset på en resa med chapa (så kallas minibussarna som tusentals människor är beroende av för att komma till arbetet – det finns även en statsägd kollektivtrafik, men den saknar resurser) med 50 procent, från 5 meticais till 7, 5.
Folks protester var kraftiga 2005 och lär säkert bli än kraftigare i år ifall Fematro får som de vill och höjer priset till 18 meticais. Regeringen har lagt ett motbud (Kollektivtrafikpriset måste godkännas av staten, men bussbolagen har ju strejken som vapen – en utdragen chapa-strejk skulle lamslå Maputo) på 14,50 meticais och förhandlingar pågår. Men även regeringens bud är en katastrof för lågavlönade pendlare som då får en veckokostnad på 145 meticais (det dubbla för alla dem som tvingas göra ett bussbyte under resan). De som jobbar för minimilönen 1 645 måste i så fall lägga mer än en tredjedel av lönen på att resa till arbetet. Det är ju inte rimligt på något sätt att räkna.
Många väljer kanske att investera i en cykel istället eftersom tre, fyra månaders resekostnader då kommer att motsvara priset för en ny cykel. Fast avstånden är långa mellan de yttre stadsdelarna och centrum där de flesta arbetsplatserna finns.
Själv skulle jag inte våga cykla i Maputos vansinniga trafik. Å andra sidan med höjda bensin- och busspriser blir det kanske betydligt färre fordon på vägarna. Men ändå, en chockhöjning för priset på chaparesor drabbar i första hand de fattigaste i samhället. Och de fattigaste moçambikierna är knappast världens största miljöbovar.

Skolåret började officiellt igår. Fler än sex miljoner elever har skrivits in i på primär- och sekundärnivå, all högre utbildning undantagen.
Med anledning av de svåra översvämningar som pågår i de fyra centrala provinserna samt i södra provinsen Inhambane lovar utbildningsministeriet att särskilda resurser ska sättas in för att säkra barns skolgång i dessa områden.

Fler än 90 000 människor har evakuerats från de översvämningsdrabbande områdena i de centrala provinserna. Vicedirektören för Nationella institutet för katastrofhantering (INGC), João Ribeiro, säger att samtliga evakuerade blir tilldelade ny mark att bo och odla på, dock får de räkna med några dagars väntan i något av alla uppsatta tältläger.
– I framtiden vill vi inte se en enda person som lever i riskzonerna, säger Ribeiro.
Problemet är att områdena närmast floden, alltså de som översvämmas titt som tätt, har mest fertil jord och är därför förstaval för bönder. Tidigare år har evakuerade bönder flyttat tillbaka till floden och börjat odla på nytt.
Eftersom det regnat häftigt i både Botswana och Sydafrika de senaste dagarna hyser INGC nu oro över att även Limpopofloden i södra Moçambique kommer att översvämmas inom kort.

Igår eftermiddag höll bonderörelsen Unac en manifestation i Manhiça, halvvägs mellan Maputo och Xai xai. Så var det tänkt. Men innan marschen ens kommit igång var både lokal polis och extrainkallad kravallpolis från Maputo på plats. Bråk uppstod och flera companheiros fick batongslag av polisen. Två personer tvingades åka till sjukhus för vård.
– Vi trodde det var poliser som skulle följa oss på marschen. Det är brukligt att några antingen går eller kör motorcykel före demonstrationsled, säger Luis Muchanga från Unac:s huvudkontor i Maputo.
Men den här gången var polisen inte lika tillmötesgående. När deltagarna radade upp sig gjorde polisen klart att de inte tänkte låta Unac marschera. Bråket uppstod, tror Luis Muchanga, eftersom de inte ville säga varför. ”Vi följer bara vår order” var enda svaret Unac fick.
Lite märkligt är det. Unac genomför säkert ett femtiotal manifestationer per år runt om i landet och aldrig förr har det varit något som helst problem. Unac informerar alltid polis och lokala myndigheter i god tid innan och gjorde så även denna gång.

Ingen vet som sagt varför. Unac har tidigare varit kritisk mot lokalmyndigheterna i just Manhiça eftersom landdispyter mellan bönder och ägare för sockerrörsplantage hanterats dåligt. Var detta en hämndaktion för att visa vem som bestämmer?

Hälsominister Ivo Garrido upptäckte vid oanmälda besök på sjukhus och hälsoposter i Maputo och Matola respektlöshet mot patienter, olagliga avgifter samt oorganiserad administration. Garrido tänker vidta åtgärder för att styra upp berörd hälsopersonal och anser att det inte går att skylla på personalbrist.
– Inte en enda av landets 1 300 hälsoposter har tillräckligt med personal men det är ingen orsak för att tolerera misskötsel av patienter, säger Ivo Garrido.

Tidningen Savana, som denna vecka firar 14 år (av uppstudsighet som löpet lyder), har intervjuat det statliga elbolaget EDM ifall energikrisen i Sydafrika kan få effekter i Moçambique. Produktionschef Augusto de Sousa Fernando dementerar dock bestämt och hävdar att läget är stabilt eftersom Moçambique är enda land i regionen som är självförsörjande på el. Fast elektriciteten till de södra delarna av landet går i ledningar via Sydafrika från Cabora Bassa, men enligt EDM finns det avtal med Eskom som garanterar strömförsörjningen till Maputo och omnejd oavsett vad som händer i Sydafrika.
Det sydafrikanska elbolaget Eskom hotar dock att skära ner i leveranserna till andra grannländer, däribland Swaziland som nu vill köpa el av Moçambique istället.

El finns alltså. Men annan infrastruktur lämnar mycket att önska. Som en av redaktörerna för Boletim UNAC försökte jag idag ringa runt till våra korrespondenter angående nästa nummer. Av 24 korrar (utspridda i avlånga Moçambique) fick jag tag på sex, de övriga var utanför mobilnätet. Det hör till saken att samtliga korrespondenter är bönder först och främst och förmodligen var på a machamba och jobbade. Men den vetskapen hjälper inte en stackars redaktör som försöker pyssla ihop en tidning.
Ett sorgligt faktum är att under mina år på Unac så har fem korrespondenter avlidit. Alla fem var yngre än jag. Sjukdom eller trafikolyckor – det är vad som dödar i Moçambique, och alltför ofta.

182 poliser i Maputo var föremål för internutredning under 2007, enligt en rapport publicerad i Notícias. Drygt hälften av dessa var mindre disciplinförseelser som olydnadsbrott eller avvikande från tjänstepostering. Men de övriga 86 fallen var av så pass allvarligt art att fallen kommer att gå till domstol och i 21 fall föreslår polisledningen dessutom avsked ur kåren.
Samma rapport säger att 69 poliser i huvudstaden avled under fjolåret jämfört med 44 året innan. Fem polismän blev ihjälskjutna i tjänst, andra vanliga dödsorsaker var hiv/aids, vapenförrådsexplosionen i Malhazine samt självmord.
2007 polisanmäldes i Maputo 2 130 fall av misshandelsfall i hemmet vilket var en ökning med 13 procent jämfört med 2006.
Maputos mordstatistik ökade ifjol med över 100 procent upp till 57 dödsoffer jämfört med 28 året innan. Dessutom begicks 538 väpnade rån i staden.
Av 6 752 häktade personer i Maputo var 4 992 arbetslösa. Jobbskapande åtgärder framstår alltså som viktigt även i Moçambique. Oroande är att bland de häktade fanns 34 poliser, 36 militärer samt 178 säkerhetsvakter.

Montepuez i Cabo Delgado, där Afrikagrupperna driver projekt sedan många år tillbaka, redovisande ifjol färre dödsfall i malariasjukan jämfört med 2006. Ändå dog 73 personer i malaria utav 49 000 diagnostiserade fall. Året innan avled 90 personer utav 90 000 malariafall.
 

Buzifloden i Sofala rapporteras vara översvämmad igen. I slutet av förra veckan sjönk vattennivån till under larmberedskap men 150 millimeter regn på två dagar förvärrade situationen ånyo. En av flodens bifloder höjde vattennivån med hela fem meter på ett dygn, från 3,5 meter till över nio meter.
Zambezifloden verkar dock ha stabiliserats. Främst på grund av minskad nederbörd i Zambia och Zimbabwe som innebär mindre tryck på Cabora Bassa som följaktligen sänkt dammens utsläpp från 6 600 kubikmeter per sekund ner till 4 600.
Ministern för statsadministrationen, Lucas Chomera, uppskattar att notan för översvämningarna hamnar på 43 miljoner dollar med brasklappen att situationen ännu kan förvärras ytterligare. I nuläget finns åtta miljoner tillgängliga, tre från staten och fem från biståndsgivare. Förenta Nationerna har lovat att skaka fram 12 miljoner. Trots att det fattas 23 miljoner dollar är inte Chomera orolig utan är säker på att Moçambique ska reda ut det finansiella.
Hittills har totalt 79 950 personer evakuerats varav 66 276 från områden längs Zambezifloden. Cirka 5 000 familjer beräknas än vara i behov av evakuering. Än så länge finns det mat till alla nödställda däremot är tälten på evakueringsområdena snart slut.

President Guebuza fyllde 65 i helgen. Jag var inte med på kalaset. Istället besökte jag Maputos reningsverk. Det luktade skit. Såklart. Fast jag hade målat upp en betydligt värre bild i huvudet, enligt logiken att ett väldigt fattigt lands avloppsreningssystem med tvång måste vara något av det jävligaste man kan tänka sig. Så var det alltså inte. Däremot är jag numera skeptisk till Moçambikisk öl. Jag tyckte mig upptäcka plaströr som gick från den första bassängen direkt in till ölbryggeriet som är strategiskt placerat alldeles bredvid. Och jag som bara har druckit den mörka ölen…

I förra veckan flög en stor fågel rakt in i motorn på ett flygplan som just skulle lyfta från landningsbanan i Nampula. Planet avbröt lyftningen och motorn skickades senare till Sydafrika på reparation. Extra olyckligt för Air Corridor är att deras andra flygplan är på verkstad och kan inte tas i drift förrän tidigas i mitten av februari. Flygbolaget har inställt alla resor och ekonomiskt ersatt passagerare med förköpta biljetter.

Air Corridor anklagar nu flygplatsledningen (ADM) för att favorisera den statsägda konkurrenten LAM (oklart exakt hur, måhända var fjäderfäet kontrakterat att bara attackera Air Corridors plan?) och hotar med domstol ifall inte ADM ersätter uteblivna intäkter till en följd av flygstoppet.
Direktören på flygplatsen, Emanuel Chaves, anser anklagelsen vara fånig eftersom flygplatsen tjänar pengar på landningsavgifter samt varje passagerares flygskatt och därför vill se fler bolag med fler flygplan som opererar i landet. Dessutom bedyrar Chaves att flygplatsen följer samtliga internationella säkerhetsföreskrifter och därför inte kan belastas för fågelns åverkan på flygplanet.