Moçambique idag

Semester!

Om några få minuter går jag på semester. Hela sex veckor kommer jag att inte befinna mig på kontoret. Inte ens litegrann. Nja, det vet man aldrig, kanske blir saknaden för stor. Imorgon ska jag klara av den månadsförsenade inflyttningsfesten och på onsdag nästa vecka åker jag till Ängelholm. Tillbaka i Moçambique är jag den 22 maj, men inte i tjänst förrän den 9 juni. Vi ses då!

Chefslöner

I gårdagens Zambeze finns en artikel om löneläget för de anställda på UGJ (Uniao Geral das Cooperativas), på svenska något i stil med allmänna kooperationsunionen. Det handlar alltså om bondekooperativ. Men det finns också ett kontor och där tjänar chefen, Celina Cossa, hela 50 000 kronor i månaden. De andra chefstjänstemännen har löner på mellan 25 och 37 tusen i månaden.
Unac, där jag jobbar halvtid, var en gång i tiden en avkomma från UGJ. Men lönerna släpar tack och lov efter betydligt där, de i chefsposition tjänar mellan 9 000 och 12 000 i månaden. Med tanke på medlemmarnas inkomster så blir det lite märkligt om tjänstemännen ska få fantasisummor varje månad. Eller hur?

Tsvangirai i Maputo

Ledaren för MDC (Movement for Democratic Change) i Zimbabwe, Morgan Tsvangirai, besökte Moçambique under onsdagen för ett möte med president Guebuza, tidigare presidenten Joaquim Chissano samt oppositionsledaren Afonso Dhlakama.
Det har nu passerat nästan en månad sen valet 29 mars och ännu har inga resultat offentligtgjorts från presidentvalet. Tsvangirai bad Chissano i egenskap av ledare för Forum of former African heads of state (forum för fd statschefer) att stödja MDC och partiets krav på rättvisa. Chissano menade dock att ärendet behandlas för närvarande inom SADC och ansåg inte att forumet för fd statschefer ska ha en aktiv roll i Zimbabwekonflikten.

Producera mera

Igår talade president Guebuza till pressen om de ökade världsmarknadspriserna på olja och matvaror som Moçambique importerar. Han poängterade vikten av än större satsning på inhemsk produktion av ris och andra grödor för att slippa dyr import. ”Annars kommer vi att hamna i en allvarlig kris framöver” varnade presidenten.

Nya minimilöner

Trepartsförhandlingarna mellan regering, fackförbund och arbetsgivare avslutades i onsdags.
En nyhet är att det numera kommer att finnas nio olika grupper av minimilöner, tidigare fanns endast en lön för industriarbetare och en för lantarbetare. Lägst ökning får gruppen med arbetare inom fiskeribranschen som ökar med 10 procent från förra minimilönen på drygt 400 kronor i månaden. De som jobbar för gas- och vattenbolag får den högsta ökningen, 30 procent.
Generalsekreteraren för OTM (landets största fackförbund), Alexandre Munguambe, menar att även om de nya lönerna fortfarande inte täcker levnadskostnaderna för en normal 5-personsfamilj så är det årets löneförhandlingar de mest lyckosamma på flera år.

Pressfrihet?

Endast tre dagar efter att journalistförbundet firat 30-årsjubileum med pompa och ståt i Maputo konfiskerades block och bandspelare från en lokalreporter i Cabo Delgado. Journalisten Pedro Rafael som jobbar för Rádio Televisão Comunitária i Moeda täckte ett offentligt möte för lokala Frelimo i Moçímboa da Praia. Två partifunktionärer gillade inte mediebevakningen och kastade ut Rafael samt beslagtog hans verktyg.

33 våningar över Maputo

I eftermiddag var jag på takterrassen på Maputos högsta byggnad, i folkmun kallad trinta e tres andares (33 våningar), för att ta bilder till en artikel. En verklig bedrift eftersom jag lider av rejäl höjdskräck. Min tanke var att åka högst upp på Hotel Avenida, som är betydligt lägre, för att i lugn och ro från hotellbaren fotografera och sippa på en dubbel espresso. Det var stängt för renovering varpå mitt intervjuobjekt kläckte idén om 33 andares. Hur farligt kan det vara tänkte jag i ett svagt ögonblick. Men fy fanken, aldrig att jag åker upp dit igen. Bara en sån sak att en vakt följde med oss upp eftersom terrassen numera är låst efter ett antal självmördare som kastat sig ut från kanten. En kant som jag inte ens gick nära. Däremot kommenderade jag dit mitt intervjuobjekt medan jag med hjälp av kamerans zoom kunde hålla mig på säkert avstånd. Vakten skrattade hela färden ner efter att jag stapplat in i hissen kritvit i ansiktet.

Frustration

Ni kommer ihåg att jag blev lovad en intervju med oppositionsledaren Afonso Dhlakama för en dryg månad sedan. Här ska man aldrig ta ut någon seger i förskott, det borde jag veta efter åren i Moçambique. Jag tjatar och tjatar på min kontakt, som i sin tur (hoppas jag) tjatar och tjatar på Dhlakama. Grejen är att tiden börjar rinna iväg för mig. Dessutom krånglar även parlamentarikern jag planerat att intervjua – eller så är det hans tre telefoner som krånglar kanske? Det första numret är avstängt, det andra ständigt upptaget och den tredje svarar ingen på. Jaja, än finns det hopp.
Istället ska jag snart iväg och tala med en kvinna som flyttade till Sverige för drygt 20 år sedan och som är tillbaka i Maputo för första gången sedan dess.

Mer ström till Sydafrika

HCB, Bolaget som driver kraftverksdammen Cahora Bassa ska sälja ytterligare 250 megawatt ström till sydafrikanska elleverantören Eskom. Det innebär att HCB totalt levererar 1 350 megawatt till Eskom. Moçambique använder hittills endast 400 megawatt. Tillsammans med exporten till Zimbabwe (200 megawatt) och Botswana (40 megawatt) närmar sig Cahora Bassa nu den maximala effekten på de fem turbinerna.
Fast Moçambique kommer snart att behöva ström till den nya fotbollsarenan som ska byggas i Zimpeto, ett ytterområde i Maputo. 340 miljoner kronor kostar arenan som ska kunna ta in 42 000 personer. Hela bygget inklusive affärer i anslutning till arenan och parkeringsplatser för 2 500 bilar ska stå klart i juni 2010. Lagom till VM i grannlandet alltså.

Hälsoministeriet larmar om att hälften av alla läkare i Moçambique finns i Maputo. Dessutom befinner sig landet långt ifrån Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation på en läkare per 1 000 invånare. Idag tvingas 30 000 moçambikier dela på en enda läkare. Men det går framåt – varje år utbildar de två medicinfakulteterna omkring 100 läkare. Regeringens mål är att från och med nästa år ska det finnas minst en läkare i vartenda av landets 128 distrikt.

På plats igen

Efter nästan två veckor på resande fot kom jag tillbaka hem till Maputo i helgen. Märkligt att besök på fyra platser ska behöva ta två arbetsveckor i anspråk men avstånden är långa och vägarna inte alltid de bästa.
Vad jag gjorde? Jag åkte till fyra av de totalt fem kommuner som Renamo vann makten i 2003.
Ofta, har jag själv märkt samt kolleger och vänner berättat, är oppositionspartiet krångliga och misstror alla som vill tala med dem för att springa regeringens ärenden. Mitt medtagna dokument med svarta stämplar från huvudkontoret i Maputo öppnade dock många dörrar.
Nu har jag två bråda veckor att städa undan högarna på skrivbordet innan jag går på låååång semester. Förhoppningsvis hinner jag sköta bloggen fram till dess.