Moçambique idag

Lite överraskande blev Eneas Comiche inte återvald som Frelimos borgmästarkandidat i Maputo till kommunvalen i november. Idrotts- och ungdomsminister David Simango blir istället regeringspartiets kandidat.
Lite märkligt är det eftersom Comiche har rykte om sig att få saker och ting gjorda, till skillnad från många andra. Å andra sidan har jag hört att partiledningen varit missnöjda eftersom Comiche visserligen jobbat på men att han glömt poängtera att det är just Frelimo som åstadkommit förändringarna i Maputo stad.

Diamantino Nhampossa, min chef på Unac, befinner sig just nu i Härnösand på ett seminarium om klimatförändringar. Han har redan hunnit frottera sig med lokalpressen,  http://allehanda.se:80/avdelning/harnosand/31375 .
För min egen del kom chefens Sverigebesök väldigt lämpligt eftersom snuslagret sinar i kylskåpet. Jag hoppas att mina instruktioner uppfattades korrekt, kommer Diamantino hit med röda lacket eller ettan får han åka tillbaka och byta.

Arbetsministeriet drog tillbaka arbetstillståndet för en av personalcheferna på lyxhotellet Pemba Beach i Cabo Delgado. Den sydafrikanska kvinnan har vid upprepade tillfällen anklagats för rasism och bristande respekt gentemot moçambikiska kollegor. Arbetsminister Helena Taipo träffade i början av månaden hotelledningen som medgav att de fått flera klagomål från personalen samt att de försökt komma till rätta med saken utan att lyckas. Kvinnan förbjuds med omedelbar verkan att arbeta i Moçambique.

Dessutom upptäcktes vid besöket på Pemba Beach att anställda med likartade tjänster behandlas olika beroende på hudfärg och att det finns en separat personalmatsal för inhemskt anställda. Ett tydligt brott mot landets konstitution menar arbetsministeriet och ger hotellet en kort tidsfrist på att reda upp situationen.

Ju längre bort man kommer från huvudstaden Maputo, desto mer krymper pressfriheten. Det hävdar Tomas Mario som är moçambikisk ordförande för Media Institute of Southern Africa (MISA). 
– Den öppenhet som präglar Maputos pressklimat döljer vad som pågår i övriga delar av landet. Myndighetspersoner på distriktsnivå har ingen förståelse för begreppet pressfrihet.
Enligt Mario har distriktsadministratörer undgått alla reformer som det moçambikiska samhället genomgått och regerar enligt samma mönster som den koloniala staten. ”Administratören beter sig som chefen över territoriet och tillåter inte journalister att bevaka vad som helst.”

Världsbanken bistår med 500 miljoner kronor till den moçambikiska utbildningssektorn under en treårsperiod. Utan en sådan pengainjektion befaras millenniumålet utbildning för alla 2015 vara i fara och redan i år betalas 190 miljoner ut. Michael Baxter, regional chef för Världsbanken, menar att det inte bara är allas rätt till utbildning som är i fokus utan även att utbildningskvaliteten på landets skolor måste förbättras.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) bidrar med 2,5 miljoner kronor till en nationell jordbruksundersökning som Nationella Statistikinstitutet (INE) ska genomföra under 2009 och 2010. Det är något snarlikt hushållsundersökningen som gjordes för ett par år sedan (fast den baserades mest på urban eller semiurban befolkning) som ligger till grund för nästan all statistik om moçambikiers inkomster och konsumtionsvanor. Men nu ska alltså landsbygdsbefolkningen intervjuas, om vad de odlar, hur de odlar, vilka intäkter de får etc.
INE:s chef, João Loureiro, betonar betydelsen för en sådan undersökning då 70 procent av befolkningen lever av vad jordbruket ger. Utan tillförlitlig och aktuell statistik från landsbygden är det svårt för regeringen att utarbeta ett program för jordbrukspolitik. Och det är något som Moçambique är i stort behov av.

Långa och många möten fortsätter på Unac. En kongress med 700 utländska gäster kräver såklart en hel del organisering. Men nu har det dykt upp en sak som kan bli ett problem. Den enda konferenslokalen med kapacitet att husera alla gästerna till ett rimligt pris är Escola de Frelimo i Matola, som alltså är regeringspartiets kursgård. Unac har alltid gjort stor sak av att vara oavhängiga politiska partier och ska man nu plötsligt anordna en stor internationell konferens under Frelimos fana kan det väcka ont blod. Fast vad är alternativet? Det skulle gå åt massor med pengar på logi- och transportkostnader ifall gästerna spreds runt om i staden. Det skulle också innebära ett logistiskt problem som jag tvivlar på att Unac kan hantera. Ett förslag på att av mötena var att Unac bör mörka var kongressen hålls. Samtidigt vill bonderörelsen passa på att få publicitet – vilket inte är så lätt ifall ingen vet var de håller hus. Den enda som gäller, tycker jag, är att spela med öppna kort och redovisa varför man valde Frelimoskolan och sen förklara att Unac inte har något med partiet att göra.

Moçambiques mest framgångsrika idrottare lägger löparskorna på hyllan efter en femteplats i Olympiska Spelens final på 800 meter. 36-åriga Lurdes tävlade för första gången i OS redan 1988 i Seoul.  Hennes främsta framgångar är OS-guldet från Sydney 2000, samt VM-gulden 1993, 2001 och 2003.

Förra veckans O País innehåller en intervju med åttiotalets säkerhetsminister Sergio Viera som anses tillhöra vänsterflanken av Frelimo. Han menar att det var tydlig att Frelimo efter Samora Machels död tog en annan riktning som underlättade korruption. ”Vi övergav ett bra system som hade några fel för ett dåligt system med några bra saker”. Sergio Viera minns ett dokument från Europeiska ambassadörer några månader innan Machels flygkrasch som beklagade att det var svårt att genomföra saker i Moçambique eftersom regeringen var fullständigt omutbar. Han tror inte någon skulle säga så om dagens Moçambique.