Moçambique idag

Skatteintäkter 2009

Drygt tolv miljarder kronor fick staten i skatteintäkter under 2009 meddelar moçambikiska skattemyndigheten. Det är 17,7 procent av fjolårets bruttonationalprodukt (BNP) och innebär att Moçambique klarade Världsbankens och Internationella Valutafondens minimikrav på 15 procent. Det är ändå en mindre andel än genomsnittet i SADC-regionen där skatteinkomsterna ligger på cirka 22 procent av BNP.
På Wikipedia läser jag att motsvarande siffra för Sverige var 48,2 procent 2007 och att då endast Danmark hade högre procenttal av OECD-länderna. Dock är det inte rättvist att göra sådana jämförelser eftersom högre skatter endast är möjligt i länder där människor har pengar över för egen konsumtion. Men det säger ändå en del om förutsättningarna för Moçambique och villkoren för den offentliga sektorn.
De tolv miljarderna (7,5 miljarder kommer från inhemsk beskattning och resten är från skatt på utrikeshandeln) är långt ifrån tillräckligt. Fjolårets offentliga utgifter var på drygt 25 miljarder kronor, och som tidigare år fylls det hålet upp med biståndspengar och lån.
Enligt skattemyndigheten finns det nu knappt 1 miljon människor registrerade som skatteinbetalare och under 2010 hoppas myndigheten att ytterligare 200 000 personer ansluter till systemet. Det blir ändå bara 12 procent av den ekonomiskt aktiva befolkningen. Som vi vet så bor nästan 80 procent av folket på landsbygden och lever av vad jordbruket ger, då finns det liten eller ingen möjlighet att betala skatt.
I bloggens kommentarer bifogar jag skattetabellerna. Som ni ser beror skattesatsen på, utöver månadslönen, ifall man är gift eller inte samt hur många barn man har (eller egentligen hur många personer man ansvarar för – ”número de dependentes”).
Men visst finns det utrymme för tuffare beskattning. Höginkomsttagare som tjänar 200 000 kronor i månaden (jo det finns sådana här också) betalar bara 28 procent i skatt, och en ”normalare” månadslön på 25 tusen kronor behöver bara avvara drygt 15 procent i skatt. Det är väl en av förklaringarna till att det heller inte är så mycket med den offentliga välfärden i Moçambique.

Ps. Missa inte os Mambas första match i Afrikanska Mästerskapen ikväll. Benin med en avdankad Hif-anfallare ska väl inte vara omöjligt att slå?
Ps2. Intervjun med den portugisiske tränaren för Angolas landslag efter att ha tappat 4-0 till 4-4 på 15 minuter var ett av de roligaste inslagen jag sett på länge. Han var fullständigt knäckt och vägrade tro att det var sant. Bollen är rund som sagt…

Eucalyptos i Nampula

Veckan innan jul godkände regeringen en ansökan från det norska företaget Lurio Green Resources att odla eucalyptos för kommersiellt syfte i Nampulaprovinsen. Företaget bad om 210 000 hektar men i slutändan beviljades endast 126 000. Det är ändå en ganska stor plott att odla träd på. Den totala investeringen är på 2,2 miljarder US dollar men då är sågverk och nödvändig infrastruktur inräknad. 209 miljoner dollar krävs för själva eucaluptosodlingen. Investeringen beräknas skapa 11 500 arbetstillfällen och företaget har dessutom lovat att satsa 30 miljoner dollar för att bygga skolor, hälsoposter och annan infrastruktur i området.
En sådan stor investering betyder att det finns pengar att tjäna på eucalyptos. Träden växer snabbt och dessutom rakt vilket är perfekt för pappersmassaindustrin. Men alla är inte lika positiva. Bonderörelsen UNAC är kritisk främst av två orsaker. Investeringar som innefattar mark innebär ofta att bönder tvingas flytta från jorden de odlar, det är långtifrån självklart att de har någonting att säga till om – vilket lagen hävdar. Dessutom är eucalyptos inte det miljövänligaste trädet då det suger upp stora mängder vatten från marken och torkar ut annan växtlighet. Därav begreppet deserto verde (grön öken) som i Brasilien gett namn för skog av eucalyptosträd.
Någon vecka innan jag såg notisen om den norska satsningen på trädplantering i Nampula läste jag att Norges regering lovat 1,3 miljoner dollar till miljöministeriet för en strategisk undersökning av landets kustområden, hur naturresurser utnyttjas samt klimatförändringars påverkan. Nu menar jag inte att det nödvändigtvis finns en koppling mellan det norska företaget och det norska utvecklingsbiståndet, men proportioner är alltid intressant. 1,3 miljoner i bistånd och 2,2 miljarder i affärsinvestering, en investering som dessutom riskerar att ha negativa effekter på just miljön som biståndspengarna syftar till att förbättra.
Det finns för övrigt planer på ytterligare en stor eucalyptosodling, denna gång av ett portugisisk företag som vill odla upp 173 000 hektar i centrala Zambeziaprovinsen. Enligt portugisisk media har företaget Porucel planer på att sätta upp en egen pappersmassafabrik i Moçambique.