Trots all fest har jag hunnit plugga lite, under dagen igår träffade jag en kvinna som arbetar på ONP, lärarförbundet här i Mocambique. Hon berättade att de har startat en slags kvinnogrupp i ONP, för att öka andelen kvinnliga lärare på landsbygden, där föräldrar ibland är rädda för att skicka sina flickor till skolan på grund av att de har manliga lärare som begår sexuella övergrepp på tjejerna. Nu är det extremt viktigt att inte generalisera, att vara medveten om att alla lärare inte gör sånt, men att det förekommer är ju tydligt om lärarförbundet arbetar aktivt för att motverka och förebygga det. Vidare menar den här kvinnan att det inte enbart är ett skolproblem, och att föräldrar inte alltid är rädda för att detta ska ske, utan att vissa fattiga familjer i princip säljer sina döttrar antingen till lärare eller andra som har pengar. ONP arbetar på många plan för att förebygga detta, dels genom att försöka få kvinnliga lärare till skolorna, genom att diskutera med föräldrarna, få dem att inse att om tjejerna får gå i skolan och utbilda sig kommer de ha stora möjligheter att tjäna pengar till familjen i framtiden, och genom samarbete med utbildningsministeriet.

Dela med andra

Istället får det bli som under lektionen jag var med på. Läraren skriver upp på tavlan, uttalar orden, låter eleverna skriva ner i sina skrivböcker, och gör sen övningar i helklass. Övningar som mer är frågor på uttal eller skrift som eleverna får svara på, antingen muntligt eller genom att skriva på tavlan. Idag var jag med på en lektion i matematik också. Där fanns det inte heller några arbetsböcker, läraren gick igenom en formel på tavlan, kollade i sin bok och skrev upp några övningar på tavlan. Eleverna fick arbeta själva med övningarna ett tag, sen skrev de upp lösningen på tavlan. Slutligen fick de fyra övningar att göra hemma. Jag undrar hur man kan lära sig något av det här? Hur kommer man ihåg formlerna och hur man ska göra? När jag har läst matte har vi åtminstone haft en hel sida med övningar på varje formel, oftast mer.

Som jag skrev tidigare har jag också varit med på en lektion i geografi. Det var bara elva elever närvarande vid den lektionen, och temat var jordbruk. Läraren fick eleverna involverade genom att fråga dem om hur de gjorde på den machamba familjen har, vilka redskap de använder, och vem som gör vad. Samtidigt gav han dem de portugisiska, och kanske mer akademiska, orden för samma redskap. Därefter kom en liten tråkig bit, där läraren läst upp en text som eleverna fick skriva ner i sina skrivböcker. Men återigen, hur gör man om man inte har böcker eller möjlighet att kopiera till alla elever?

Jag har också fått möjlighet att titta på under en lektion i gymnastik där eleverna spelade volleyboll. De hade ett nät och körde lag med tjejerna för sig, killarna för sig, och mixade lag. Återigen var utrymmet ett stort problem. För sextio elever på den lektionen fanns det bara ett volleyboll-nät. Även om byggnaden (eller taket) där eleverna har gymnastik är större, så är det fler än en klass som ska ha lektion samtidigt, vilket innebär att väldigt många får stå och titta på när de andra faktiskt rör på sig.

Trots alla kontraster mellan hur lektionerna ser ut här och i Sverige så är eleverna ändå inte så annorlunda. De är väldigt trevliga och hälsar ofta på mig även om de inte vet vem jag är, men på lektionerna är de lika pratika, busiga, duktiga och snälla som de jag har undervisat i Sverige. Och många av tjejerna var lika nervösa och fnittriga när de spelade volleyboll som 14-åriga tjejer i Sverige är. Även om det såklart finns undantag.

Dela med andra

Skolan jag har varit på denna vecka består av fyra-fem stora hus, tror att alla har tre eller två våningar. I vissa av husen är det bara lektionssalar, i andra lite kontor, lärarrum och cafeteria på botten. Runt omkring husen men innanför muren som omger skolan finns det små gräsplättar, som används i vissa lektioner, och fina rabatter och palmer. Idrottssalen ser mest ut som ett stort tak, med lite omklädningsrum/kontor vid sidan. Taket är förmodligen till för att ge eleverna skugga när det är varmt och fungerar säkert också som regnskydd. Mellan alla hus finns det ett annat långt tak, under detta tak befinner sig många av eleverna när de inte har lektioner, det är också här de går när de ska emellan klassrum. Under detta tak har eleverna fått möjlighet att ge blod under just den här veckan. Ett stort bord har varit uppställt, bakom det har en doktor suttit, och vid sidan av bordet har det stått stolar som eleverna har fått sittligga i när de har gett blod. Detta förekommer tydligen en vecka var tredje månad. En dag var tredje månad får även eleverna möjlighet att göra HIV-test. Detta har inte varit lika synligt, det stod ett tält uppställt på gräsmattan vid ingången idag, där elever gick in för att göra testet. Under denna vecka har jag fått flera förfrågningar om att ge blod, och jag skäms lite när jag säger att jag är rädd för nålar, men ska jag börja ge blod så ska jag göra det i Sverige.

I skolan jag har varit på har eleverna lektioner antingen på förmiddagen, eftermiddagen eller kvällen. Eftersom jag befann mig på skolan innan eftermiddagslektionerna började idag fick jag se när alla elever stod under det långa taket, och runt omkring, med studierektorn framför sig och sjöng nationalsången. Det var väldigt fint. Lite intressant var att innan detta började sprang lärare/vaktmästare runt med pinnar för att jaga dit eleverna, så jag undrar om eleverna tyckte att det var särskilt fint.

Dela med andra

Helgen spenderade jag i min gamla lägenhet i Bairro Coop, vid polen på Skandinaviska Skolan, på diverse födelsedagskalas och avslutade med en middag vid stranden i söndags. En bra helg!

Igår gjorde jag den första intervjun, eller fokusgruppen, och idag den andra. Igår tre tjejer och idag tre killar. Tjejerna pratade bara i 17 minuter, och killarna i ungefär 50, vilket innebär att jag har mycket att transkribera och mycket material till arbetet. Igår åkte vi även vidare för att få tag på det där dokumenten. De var inte där igår heller, men den ansvarige skrev i alla fall under en kopia som vi hade med oss. På vägen hem gick vi till chapa-bytesplatsen istället för att åka de smockfulla dit. Idag har jag varit med på två lektioner också, den första i Engelska och den andra i Geografi (tror jag). På engelska-lektionen var det runt 60 elever, klassrummet var varmt, stort, med öppna fönster vilket innebar mycket oljud.  Återkommer med reflektioner när jag har fått se lite mer. När det gäller chapa-åkandet har det gått bra de här dagarna, ser till att åka när de inte är överfulla och åker inte heller särskilt långt.

Dela med andra

Idag var jag på UNDE klockan tio, för att möta Quechella som tog med mig ut på chapa-färder till skolorna. När vi kom till den första skolan var alla lärare och även studierektorn på möte, så vi gick och tittade lite på skolan och pratade med elever som ingår i något slags núcleus som ska hjälpa mig med elever att intervjua. Till slut fick vi i alla fall prata med studierektorn, och han verkade positiv. Vi pratade med núcleus igen, tittade på rummet där jag ska få genomföra mina intervjuer, och dessutom sa han att det går jättebra att jag är med på några lektioner om jag vill. Av vad jag har sett än så länge så är skolan som sagt var stor, klassrummen stora, och många elever överallt. Vad jag förstår så går eleverna antingen i skolan på förmiddagen, eftermiddagen eller kvällen – och det finns en studierektor för förmiddagen och eftermiddagen, och en för kvälls-eleverna. När jag har vant mig vid chapa-åkandet och har varit där några gånger ska jag ta med mig kameran och visa er. Ska även se till att ta en bild på utsikten från balkongen här – när det är ljust.

Därefter tog vi två chapas för att komma till den andra skolan. Den här gången var rektorn där, men inte dokumenten vi hade lämnat. Han sa i alla fall att han hade sett dokumenten, och att det går bra, men imorgon måste vi åka och fixa det där. Nu tjuter det här nere, pratade precis med Hortensia som arbetar här, och hon sa att det var polisbilar. Jag trodde det var presidenten, för i tisdags när jag fikade med Tahia kom det först två motorcyklar, sen två till, sen en som såg ut som om han skulle svänga av – men han stannade i gathörnet. Slutligen kom det några svarta bilar, och i någon av dem satt presidenten. Väldigt intressant, och ovanligt för en svensk att se.

Nesim

Dela med andra

Idag har jag varit på Afrikagruppernas kontor. Jag minns inte att det var så stort som det faktiskt är, men jag var inte där så mycket när jag var liten och vi såg nog inte allt då.

Vi kom dit runt åtta, och strax därefter kom Telma som är min kontaktperson här i Maputo. Vi diskuterade kring min studie och intervjuerna jag ska göra, sen tog jag en promenad för att försöka köpa mig ett kollegieblock. Det gick inte så bra, fick hjälp av en liten pojke – men vi kom aldrig fram till någon affär, så jag gick tillbaka till kontoret. När jag kom dit var det morgonfika, sen pratade jag lite mer med Telma och efter det gick jag och sa hej till Skandinaviska Skolan, där jag och Nayer (min bror) gick när vi bodde här. Det var roligt att få se – den står kvar som förut även om klasserna har flyttat runt en del.

Jag var tillbaka på kontoret runt halv ett och efter det åkte jag och Telma till UNDEs kontor här i Maputo. UNDE står för União Nacional para o Desinvolvimento Estudantil och de arbetar med elevers rättigheter och skyldigheter. Vi träffade flera medlemmar som berättade om hur och vad de arbetar med. UNDEs medlemmar är själva elever i skolor, och de fokuserar mycket på att arbeta med frågor som eleverna i skolorna anser är viktiga. Genom möten och debatter kommer frågorna upp och de diskuteras även i samband med elevers rättigheter och skyldigheter. Två av de frågor som UNDE har upptäckt att eleverna tycker är viktiga eller har problem med är sexuella trakasserier av lärare och att lärare är korrupta. Väldigt intressant för min studie, men jag undrar om det kommer fram i intervjuerna. Det är bara att vänta och se! En viktig synpunkt som kom fram är att jag bara kommer vara på skolor inne i staden – det kan mycket väl vara så (och är förmodligen så) att elever i staden har andra åsikter än elever utanför Maputo. Vi pratade om att vi kanske kunde åka till någon skola utanför Maputo en dag bara för att ha lite informella samtal med elever – det vore väldigt intressant! UNDE arbetar i många delar av landet och just idag var det en elev från Sofala-provinsen, där Beira ligger, där som även berättade om hur man arbetar just där.

Jag kommer få hjälp av medlemmar i UNDE när jag är på skolorna, för Telma har ju faktiskt inte tid att åka runt med mig hela tiden. Imorgon ska hon dock göra det – då ska vi göra lite formella ärenden för att jag ska få tillgång till skolorna, bland annat försöka presentera mig för studierektorer. På vägen hem hittade jag i alla fall en affär med ett kollegieblock med en hoppande man på framsidan – det ska jag ha som dagbok!

Hälsningar
Nesim

Dela med andra

Dela med andra

Passagerarfärjan mellan Matola och Maputo som invigdes i början av året tvingas att sänka priserna för att locka kunder. Tanken var att pendlare skulle föredra att åka båt till jobbet istället för att ta bilen eller åka chapa. Ett snabbare och dessutom miljövänligare alternativ. Fast 60 meticais om dagen är tre gånger så mycket som det kostar att åka till och från jobbet med chapa. Därför har färjorna mest stått stilla i hamnen istället för tolv turer om dagen som var tanken. Biljettpriset sänks inom kort till 15 meticais enkel resa.
En annan miljövänlig åtgärd från kommunens sida som misslyckats är de fem naturgasdrivna bussar som importerades från Kina i förfjol. Alla fem bussar är numera ur drift, dels på grund av att det saknas utbildad personal för underhåll av gasmotorerna och dels för att bussarna inte varit tillräckligt tåliga för de moçambikiska vägarna.

Bankerna fortsätter att tjäna pengar i Moçambique. Under 2008 gjorde de kommersiella bankerna en nettovinst på upp emot en miljard kronor. Det var en ökning på 17 procent från 2007.

Dela med andra

Ps. Missa inte os Mambas första match i Afrikanska Mästerskapen ikväll. Benin med en avdankad Hif-anfallare ska väl inte vara omöjligt att slå?
Ps2. Intervjun med den portugisiske tränaren för Angolas landslag efter att ha tappat 4-0 till 4-4 på 15 minuter var ett av de roligaste inslagen jag sett på länge. Han var fullständigt knäckt och vägrade tro att det var sant. Bollen är rund som sagt…

Dela med andra

Dela med andra