Namibia idag

På lördagen den 22 november skadades 12 RDP- supporters vid ett RDP-mte i Outapi i Omusati-regionen i norra namibia, då de anfölls av SWAPO-anhängare som försökte störa mötet. SWAPO- supportrarna kastade stenar på bilar och brände upp RDP-flaggor , och till slut var RDP-politikerna tvugna att avbryta mötet och fly från platsen eftersom polisen inte lyckades få stopp på SWAPO-anhängarna.

- Omusati är ingen RDP-region. Det här är ett SWAPO-område. Åk tillbaka till Oshana, Ohangwena eller vart ni nu kommer ifrån, skrek en av de upprörda SWAPO-supportrarna.

När RDP-supportrarna försökte fly från området med hjälp av en liten poliskonvoj regnade stenar över RDP- bilarna. Efter oppositionspolitikernas bilar och de få polisbilarna kom en stor konvoj med SWAPO-bilar som jagade sina motståndare. Polisen satte upp fyra vägspärrar på vägen till Oshakati, men de kördes sönder av SWAPO-bilarna som fortsatte jakten i fem mil till Oshikuku innan förföljelsen stoppades av polis.

- Det här kommer definitivt att leda till blodbad om ingen gör något för att stoppa våldsamheterna. Namibia är till för oss alla. Vad SWAPO gör nu, speciellt i Omusati-regionen, är oacceptabelt, säger RDP:s nationella sekreterare Jesaja Nyamu om händelsen.

THE NAMIBIAN, 24 November 2008

Tillbaka efter tre veckors semester kan jag berätta att nu har regnet kommit till Namibia. Detta är den livsviktiga perioden efter sådden av hirs då fröna gror och ser dagens ljus. Med regnet vaknar även lungfiskarna upp. Största delen av året ligger de i dvala i leran i sjöar som är torra för det mesta. När regnet kommer kvicknar fiskarna till, kravlar sig upp genom sjöbotten och börjar simma runt. Den plötsliga aktiviteten lockar till sig fiskare som går skallgång med strutformade burar som de slår ner i vattnet för att få tag på fisken. När en fisk fastnar i buren öppnar fiskaren en lucka längst upp, tar upp fångsten och slänger den i en hink. För nybörjarfiskaren gäller det att vara försiktig eftersom nappet ibland kan bli en orm, och det gäller då att släppa ut den i stället för att grabba tag i fångsten.

TEXT: JOHANNES BERNDALEN

FOTO: ANDERS HALL

Det amerikanska utvecklingsprogrammet Millennium Challenge Account får kritik i dagens The Namibian, där biståndet på cirka två miljarder till Namibia beskrivs som ihåligt och fullt med krav från USA, samtidigt som USA:s regering inte förbinder sig till något.
Enligt källor som studerat överenskommelsen handlar det inte om två miljarder, utan en miljard och att Namibia måste betala tillbaka den andra delen.
Vidare behöver de amerikanska företagen som ska utföra tjänster i Namibia varken betala skatter eller avgifter. USA har full bestämmanderätt över vem som ska utföra allt jobb i Namibia, även om den namibiska motparten är missnöjd med de tjänster som utförs. Överenskommelsen är som upplagd för att amerikanska tjänsteföretag gör sig en hacka, och att det namibiska jobbskapandet blir mindre än väntat. De stora löftena om pengar och utvecklingshjälp börjar likna historien om Ramatex, textilföretaget som lovade guld och gröna skogar och nu försvunnit och lämnat stora tomma lokaler kvar och tusentals arbetslösa. Ju mer media granskar USA:s “utvecklingsbistånd”, desto mer börjar det se ut som gammal hederlig business där USA får alla fördelar och Namibia en liten del eller ingenting.

JOHANNES BERNDALEN
Källa: The Namibian 3 November 2008