Sydafrika idag

Ursäkten lam och senkommen

Nu har Jacob Zuma bett om ursäkt för att han satt ett barn till världen utanför även de mer generösa ramar för anständigt kärleksliv som tradition med polygyni tillåter. Ursäkten satt långt inne, och han säger själv att den kommer efter stort tryck på familjen och partiet. När Zuma blev partiledare 2007 sägs han ha lovat partiledningen att det inte skulle bli några nya skandaler. Envisa rykten i pressen säger att många inom partiet är djupt missnöjda med den senaste skandalen. Ursäkten imponerar heller inte, han sa ju ungefär likadant efter våldtäktsrättegången, men ändrade inte beteende.
Hittills har jag inte hört någon försvara Zuma. Den reaktion som kommer närmast ett försvar är att detta handlar om hans privatliv.

Britt-Marie Mattson skriver om saken i Göteborgsposten, men slarvar, Zuma har ingått äktenskap fem gånger och har nu tre fruar. Nkosazana Dlamini-Zuma, nu minister i regeringen skilde sig från honom, och Kate Zuma begick självmord. Att oppositionen kritiserar presidentens agerande hårt är knappast förvånande, det intressanta nu är anhängarnas och allianspartners tystnad eller rent ogillande.

Käre President Jacob Zuma

Så börjar ett öppet brev till Sydafrikas president, skrivet av Lukhona Mnguni. Han är en ung man knuten till Cope, men många av åsikterna i brevet uttrycker rätt väl den våg av missnöje med presidentens sexliv som syns i media, facebook, twitter, på gatan, överallt. Många refererar till att ”folk på landsbygden” där Zumas största stöd kommer ifrån, säkert tycker att det är okej att ha oskyddat sex utanför äktenskapet och sätta tjugo barn till världen. Jag tvivlar på det, och tänker ta reda på mer om den saken. Åsikter om att ”det är samtycke mellan två vuxna och presidentens privatliv” är måhända vanligare bland de som inte har tillgång till Internet och andra mediakanaler.

Här utdrag ur resten av brevet:
”Som ung man är jag intresserad av hur våra makthavare beter sig, för att försäkra mig om att vi har goda, moraliska och etiska ledare att se upp till. En offentlig person som inte skapar förtroende eller uppträder på ett sätt som inspirerar till utveckling av samhället bör tas bort från rampljuset och skickas till något mörkt hörn för sitt vilseledande beteende. För mig råkar du vara en sådan person.
För mig är det irrelevant att personen du gjort med barn är dotter till Irvin ”The Iron Duke” Khoza, jag skulle känt samma sätt även om det bara var ännu en kvinna. Om detta barn föddes under normala förhållanden innebär det att du måste ha legat med damen runt januari 2009. Under samma tid hade du redan betalat Lobola för Thobeka Madiba-Zuma och planerade ditt bröllop med henne. Samtidigt hade du redan har nöjet att vara uppmärksammad av två fruar. Jag antar att stressen under kampanjen inför valet 2009 års inte kunde lättas av dina fruar, utan att du behövde söka tröst hos en annan kvinna utanför äktenskapet.
Vad som äcklar mig mest är det faktum att denna dam blev gravid, vilket innebär att du haft oskyddat sex ännu en gång. Det betyder att du kan utsätter dina hustrur för risk, eftersom du verkar fiska efter hiv, så att du ta hem det och fördela det jämnt mellan dem.
Zuluriket borde skämmas över hur du marknadsför deras kultur med månggifte, något som för mig faktiskt är mycket nedsättande för kvinnor. För mig symboliserar detta chauvinismen och patriarkatets sanna natur, att om man inte är nöjd med en kvinna, så kan man ta en annan. Samtidigt skulle samhället förkasta en kvinna som tog en andra man. Polygami främjar också otrohet eftersom du måste lära känna din andra hustru, eller i ditt fall din sjätte, under intima stunder utom äktenskapet.

Du kan inte komma med moralpredikningar mot mig när du samtidigt utför sådana vidriga handlingar som får mig att skämmas för att vara sydafrikan. Du innehar det högsta ämbetet i vårt land och många kommer använda ditt sätt att agera för att rättfärdiga sina misstag och vidriga beteenden som ditt. Du är inte en källa till hopp för mig, utan snarare att en källa till katastrof.”
Lukhona Mnguni
Läs hela Mngunis brev här

Sydafrikanskt stöd till Haiti

Ett flertal sydafrikanska hjälporganisationer har bidragit till katastrofinsatserna på Haiti efter jordbävningen. Den statliga televisionen samlade in 750 000 rand, ungefär lika mycket i svenska kronor. Organisationen Gift of the givers har skickat flygplan med sjukvårdsutrustning, filtar, mat och vatten, samt räddningspersonal. Sydafrikanska staten har bidragit till en gemensam insats tillsammans med företag och organisationer för att skicka räddningsteam till Haiti. Sydafrikanska röda korset har målsättningen att samla in 30 miljoner för katastrofinsatserna. Kritiker undrar varför det plötsligt går att samla in pengar till Haiti när behoven är så stora i Sydafrika, där vissa områden nu drabbas av torka eller översvämning. Men om ett land har katastrofteam som kan göra en snabb insats vid en katastrofal jordbävning som denna är det slöseri att inte skicka dem.

Påverkar Zuma inställningen till trohet?

President Jacob Zuma har nyligen konstaterats vara far till ett barn han fått tillsammans med en kvinna som han varken är gift eller förlovad med. Detta har skapat oro för att ungdomar ska tycka att det är okej med flera parallella förhållanden, något som konstaterat ökar risken för hivsmitta dramatiskt.
Tidningen Sowetan skräder inte orden i sin kommentar till den nya bebisen, enligt de flesta beräkningar Jacob Zumas tjugonde.
”Det är nu tydligt att presidentens högtravande yttranden på världsaidsdagen för två månader sedan om att ta ansvar och inte utsätta sig för risk inte kom från presidentens hjärta. Zuma har inte brutit mot någon lag. Men vi måste ändå ifrågasätta om detta beteende går att kombinera med våra förväntningar på vår statschef. ”

Samtidigt släpps en nationell undersökning visar att män testar sig för hiv betydligt oftare nu än för tre år sedan. Från 24 procent av männen 2006 hade 60 procent testat sig i mitten av 2009. Doktor Saul Johnson, på Health and Development Africa, tror att det beror på att informationskampanjer fungerar, främst gentemot yngre publik, men att mycket finns att göra när det gäller kondomanvändning och multipla partner.
lyckade upplysnings och testningskampanjer. I undersökningen deltog 9 728 personer mellan 16 och 55 år från alla provinser.
Av alla mellan 15 och 24 år 2006, hade 17 procent av männen och 38 procent av kvinnorna testade. År 2009 hade siffrorna ökat till 31.8 procent av männen och 71.2 procent av kvinnorna.

År 2006 trodde 26 procent av deltagarna att trohet i ett förhållande är ett sätt att hindra spridningen av hiv, jämfört med 39.1 procent 2009.

Alkohol visade sig vara ett stort problem, när folk druckit oroar de sig inte för hivsmitta. Det fanns också föreställningar om att alkoholkonsumtion kunde minska risken att smittas av hiv.

Reality check

Läser skräckartiklar om hudblekning och dess orsaker och effekter i hela världen. Frågar en kompis om hon känner nån som sysslar med det här.
-Haha, näe, aldrig hört talas om, det låter ju helt galet. Du ställer så knäppa frågor!
Puh. En studie från Pretoria visar dock att 35 procent av tillfrågade apotekskunder köpte blekande hudprodukter. Skillnad mellan stad och landsbygd kanske?

Nu måste barnen vara dubbelt så fattiga

Alla priser går upp, men något som inte förändras är maxinkomsten för att kunna få barnbidrag i Sydafrika. Bidraget infördes 1998 och låg då på 100 rand, nu är det 190 rand. Nu kan barn upp till 14 år ge grund till bidrag, och föräldrarna till sju av de arton miljonerna sydafrikanska barn får bidraget. Men det är inkomstrelaterat. Vårdnadshavaren med make/maka får inte tjäna mer än 1100 rand i månaden, eller 800 om de bor i formella områden i städer – dvs i riktiga hus. Dessa anses ha bättre tillgång till resurser än de som bor i skjul. Inkomstgränserna har inte ändrats på åtta år. Så räknat i realinkomst måste du vara dubbelt så fattig idag som när bidraget infördes för att kvalificera för det. En studie i Khayelitsha i Kapstaden visar att 40 procent av alla barn under 14 som inte får bidraget idag skulle ha fått det om inkomstgränsen följt inflationen.

Sista protesterna mot ökning av elpriser

Nästa månad ska Nersa, National Energy Regulator of South Africa, avgöra huruvida Eskom får lov att genomföra sina begärda höjningar av elpriserna på 35 procent årligen under tre år eller inte. Kritiken som framkommit under de tio dagars remissrunda som genomförts fram till idag är massiv. Nationella konsumentforumet hävdar att en halv miljon jobb förlorats efter Eskoms förra prishöjning. Detta kan visserligen ha berott på annat. Kommissionen för mänskliga rättigheter försökte få panelen att se det hela ur folkets perspektiv.
-Vi är oroliga för hur en ökning med 35 procent kommer att påverka mänskliga rättigheter i Sydafrika, sade en av kommissionens forskare, James Motha said.
COSATU anser att höjningen borde följa inflationen, och att Nersa borde tänka på finanskrisen.

-Om en patient på intensiven börjar återhämta sig ska man inte ge den ett knivhugg som detta.
Sydafrikanska pappersindustrin sade att det är bara en myt att Sydafrika har billig el, och föreslog regelbunden publicering av prisjämförelser mellan olika länder. 

Eskom vill använda inkomsterna från prishöjningen til bland annat nya kolkraftverk, någor som även det skapat debatt i samband med klimatkrisen.
Källa: Mail and Guardian

Bistånd för dig eller för utveckling?

Hänger med dåligt i svensk media, men läste på Kajsas blogg från Moçambique om hur Roger Akelius skänkt 100 miljoner till SOS Barnbyar på Haiti. Det var ju bra! Sen tycker Roger att Sida ska skrotas. Trots att han konstaterat att de flesta människor är goda, gäller inte detta regeringar som, i synnerhet i länder med hjälpbehov, är korrupta. Alltså ska pengar inte gå via regeringar. Istället ska individen avgöra vart pengar för hjälp utomlands ska gå. Det vill säga, de som är i behov av bistånd ska inte välja, till exempel genom att rösta på ett parti som bedriver en politik de vill ha, utan den som redan har det bra ska välja. Problemet blir då lätt att pengarna går till sånt som får givaren att känna sig god och som sätter plåster på såren för idag. Inte till sånt som leder till långsiktig förändring.

Strax ska jag stänga av datorn, packa min väska och resa till byn Cata för att prata med en grupp Färnebostudenter som har läger där. I Cata har en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, BRC, stött ett projekt där byn själv tar ansvar för sin utveckling genom olika företag och projekt. Allt är inte bra än, fattigdomen är inte utrotad, men det som hänt är att utvecklingen vänt från rakt åt skogen till att fler får jobb, alla äter varje dag, brottsligheten minskat och självförtroendet ökat. Nu är Cata som modell för visa myndigheterna hur utveckling på landsbygden är möjlig. Roger Akelius skulle nog inte vilja stöda den typen av projekt eftersom staten ska bort som mellanhand. Men när utvecklingen gått rakt åt skogen till den grad att barnen måste tas om hand av SOS barnbyar, då kanske det kan bli intressant.

Tar lagen i egna händer

För några dagar sen rapporterade The Daily Dispatch om en tragedi i Amalinda Forest, en såkallad informell bosättning, egentligen till stora delar kåkstad i stan. Två småskurkar hade härjat i området, rånat och misshandlat folk. Till slut fick folk nog och en mobb sökte upp de två unga männen och slog slutligen ihjäl dem. En tredje ung man vårdas på sjukhus. Polisen i området hävdar att de pratat med invånarna om brottslighet, och inte förväntade sig något sånt här. Offrens familjer är förtvivlade, medan förövarna hävdar att detta är ett led i en kampanj för att bli av med ”terrorister”.
-Vi är trötta på att vänta på att någon ska komma och hjälpa oss, sade Nobby Fikane till tidningen.

Idag demonstrerade SANCO, South African National Civic Organisation utanför domstolen i East London och krävde att de som anhållits för morden på skurkarna ska släppas fria.

”Vi försvarar inte mord, men det är ändå förståeligt att detta hänt, för vi är trötta på att vänta på att polisen ska reda utt brott i våra områden!” sade representanter för demonstrationen.

Nådeansökningar från olika håll

Schabir Shaik, dömd för korruption i en härva som president Jacob Zuma är djupt inblandad i, släpptes från fängelset av medicinska skäl. Han ska ha varit döende på grund av kollaps av flera organ och lida av så högt blodtryck att hans syn försämrats. Trots det har han ständigt siktats på stan där han kör bil, shoppar och spelar golf. Aktiviteter som borde vara svåra att genomföra om man är halvblind för att inte tala om döende. Trots att läkaren som utfärdade det medicinska intyg som gav Shaik permission aldrig träffat honom tror de flesta att han kommer att gå fri för att han är gammal god vän till president Zuma.

Nu ryktas det om en annan nådeansökan, denna gång från Eugene de Kock, mannen som fått namnet Prime Evil efter att som polischef ansvarat för aktiviteterna på Vlakplaas som närmast kan beskrivas som ett tortyrläger. Kan man benåda en sån? Ja, säger somliga. Apartheid som system gjorde människor omänskliga, inklusive de Kock. Många som begått liknande brott har gått fria medan de Kock samarbetat och dessutom redan suttit inne i femton år. Nej, säger andra, han var en kallblodig mördare som entusiastiskt dödade och torterade ibland utan något tvång från överordnade, och det finns en anledning till att han uteslöts från amnestin som sannings och försoningskommitten gav till de som erkände och ångrade sina brott.