Sydafrika idag

Så var det klart. Mbeki ställer upp som ordförande för ANC om ANC ber honom, säger han i dag till sydafrikansk radio. Därmed tätnar kampen mellan de starka namnen: Mbeki, Zuma, Sexwale och Ramaphosa. Här i Östra Kapprovinsen har Mbeki starkt stöd. Bland annat i samhället Keiskammahoek. Där träffade jag Mzwandile Gatya, som är kommunalpolitiker, i går. Han berättade att hans lokalgrupp kommer att nominera Mbeki. Och fler lär det säkert bli.

Fick ett mail angående inlägget här på bloggen om muffins. Författaren höll med om att välgörenhet bara är för nu och mer långsiktig förbättring måste komma från stöd från stat och regering.
Men han lyfte också upp att man måste vara positiv samtidigt och se till de förbättringar som skett. Jag håller med om det.
Förra veckan kom en del ny statistik här i Sydafrika. Det är Sydafrikas motsvarighet till Statistiska Centralbyrån som genomfört “2007 community survey” och kartlagt hur det är ställt i landet. Den visar att sydafrikanerna nu vuxit till 48 miljoner personer, att antalet hushåll med tillgång till rinnande vatten stigit från 84,5 procent 2001 till 88,6 procent i år, att hushåll med tillgång till el ökat från 69,7 procent 2001 till 80 procent i år, att antalet hushåll som äger en mobiltelefon har mer än fördubblats de senaste sex åren och att antalet hushåll som äger en dator också har fördubblats till 15,7 procent, även om bara 7,3 procent av dessa har tillgång till internet hemma.
Det här låter ju jättebra och positivt och visst blir man glad över att saker förbättras. Men så enkelt verkar det inte vara. Läser en artikel där man kritiskt granskat siffrorna och menar att det egentligen inte är så bra. Som exempel tar man elen. Även om 80 procent nu använder el för att få ljus hemma, är det inte alls så många som använder el för matlagning och uppvärmning, vilket indikerar att många har helt enkelt inte råd, eftersom man inte har någon inkomst.
Så gick fackföreningsrörelsens generalsekreterare Zwelinzima Vavi ut och sa att de arbetslösa hade det bättre förr. Under de tretton år som gått sedan de första demokratiska valen har klyftan mellan rika och fattiga ökat, menar han. Ungefär 20 miljoner människor i Sydafrika lever fortfarande i extrem fattigdom och drygt 40 procent är arbetslösa.
Och på radion i dag diskuterar man sjukvården. Hur kan man försvara att barn som föds på kommunala sjukhus läggs i papperskartonger för att det saknas resurser, undrar reportern. Ingen kan ge ett bra svar för det går naturligtvis inte att försvara.
Tillbaka till kvinnan som säljer muffins. Med jämna mellanrum samlar hon ihop våra lästa dagstidningar och tar med hem till grannarna. Nej, inte för att läsa. De ska användas som toapapper, för det har man inte råd att lägga pengar på. Toapapper är en lyxvara.
Så – javisst har det blivit bättre, men…har det egentligen blivit bättre?

Nu börjar ANCs olika lokala distrikt att nominera namn till valet av nästa ordförande. Det är gruppen i Rondebosch, Kapstaden, som nu har nominerat affärsmannen Cyril Ramaphosa. Även om han ännu inte sagt om han ställer upp eller ej.
Några andra grupper, bland annat OR Tambodistriktet i Östra Kapprovinsen har sagt att de kommer att nominera Ramaphosa eftersom de ser honom som en enande kraft. Blir han vald till ordförande slipper ANC striden mellan Thabo Mbeki och Jacob Zuma.
Nu känns det verkligen som om racet inför decemberkonferensen är igång på allvar!

Det statliga elbolaget, Eskom, går i dag ut och varnar för att det blir en svart fredag. Det är fel på elledningen från Mozambique så man tvingas stänga av elen över stora delar av landet i två timmar på olika tider tills dess att felet är avhjälpt. Än har inte vi drabbats här i East London, men stora delar av Johannesburg var utan el i morse. Bäst att köpa fredagsmat som passar för grillning.

I förra veckan berättade jag om ett fantastiskt informationsmaterial från en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, Border Rural Committee, BRC, som arbetar på ett nytt sätt för att rapportera om sin verksamhet. Genom att knyta en census till tretton personliga berättelser om livet i samhället Cata i Östra Kapprovinsen och om hur det har förändrats sedan man började arbeta med utveckling har de skapat ett informationsmaterial som ger siffrorna både liv och känsla.
I mitt tycke är BRCs verksamhet ett exempel på när mobilisering och deltagande utveckling är som bäst. BRC har på olika sätt mobiliserat folket för att trycka på politiker för att få ekonomisk kompensation för de tvångsförflyttningar som skedde under apartheid. I samhället Cata lyckades man få ungefär 30 000 per hushåll. Hälften användes för privata behov och hälften har gått till gemensam utveckling av samhället. Genom detta har människorna själva, i det egna samhället, fått möjlighet att påverka utvecklingen. De har tillsammans bestämt vad samhället ska satsa på för att alla ska få ett bättre liv.
Censusen visar bland annat att andelen hushåll som har en inkomst på mer än 1 600 rand i månaden har ökat från sju procent 2001 till 31 procent i år. Och att antalet personer som har anställning har ökat från fyra procent 2001 till 26 procent 2007.
Noludwe Gwikana från Cata berättar så här:
“I am one of the people who have been helped, through the development, to acquire skills in hosting visitors to the village. There are a lot of changes that have happened since the development; we used to have very poor roads and on rainy days the situation would get very bad for those traveling in cars and on foot. I remember how the area in front of my yard used to get very muddy. But now that the roads have been improved, the situation is not that bad any longer. Also, we used to go to town to get vegetables and this was costly because we had to pay for the transportation. It is good to see that we are able to get vegetables within the village at a very reasonable price. For me, I receive my child grant in the community hall; I no longer have to travel to town for that and it is saving me transportation money.
Through this development, services have been brought closer to people and it has given us great hope. Although I haven’t got a job yet, I am hopeful because I know my name has been registered on the list of people seeking jobs. I have noticed that I don’t see many people loitering on the streets of Cata; people are occupied and in the end they manage to sustain themselves. From the skills I have acquired to host people visiting the area, I managed to save and buy the materials to mount my water tank. Through the skills acquired I have joined up with other women and formed a catering group. This will be of great help to us – we just need to continue saving to build the capital for supporting our group.
I have also seen that something that most of us in the village took for granted is the pre-betterment sites; we did not attach any value to these sites. But, we have been helped to see that they could be used as a walking trail. Today, it is where the toposcope is going to be!
I have learned some lessons about development – it requires that one should try to be independent enough about things and to get more knowledge of a particular matter before acting. I see today how most people who were initially against the development are now working in the projects. Some are even hosting visitors to the village. I have seen that knowledge is power!
The opportunity I have had to host people in my house has made me confident to talk about my village and community.”

Afrikagrupperna i Sydafrika hyr kontor i ett annat större kontor. Det ger oss möjlighet att få del av en gemensam reception och städning. Kvinnan som städar har också börjat sälja muffins på jobbet. Hon går upp tidigt, tidigt och bakar en sats som hon sedan säljer till oss. Hon har så många att försörja där hemma. Både hon och maken har visserligen jobb, men det räcker ändå inte riktigt.
I dag berättade hon att i går hade grannen kommit över och bett att få låna tio rand annars skulle elen stängas av. “Jag sa att jag inte hade tio rand för jag har gett så mycket och så ofta och nu kände jag att det inte skulle gå längre,” berättar hon. “Fast en stund efteråt kände jag en sån oro, jag har ju i alla fall pengar. Jag får väl lägga lite mindre i lunchlådan i morgon, tänkte jag och gick in till grannen med tio rand,” berättar hon vidare. Jag som precis hade tänkt säga att jag inte ville köpa nån muffins i dag, köpte naturligtvis några stycken. För att döva mitt samvete, precis som hon hade gjort.
Naturligtvis är detta välgörenhet. Och välgörenhet må vara bra för stunden, men i långa loppet gör det knappast någon nytta. Nej, det som långsiktigt kan ge fler människor ett bättre liv är att mobilisera sina krafter och gemensamt trycka på politiker och andra makthavare för att förändra de strukturer som håller kvar människor i fattigdom.
I nästa inlägg ska du få läsa en persons berättelse om när detta verkligen fungerat.

Mbekis popularitet har sjunkit kraftigt sedan slutet av förra året. Från 84 till 56 procent, enligt en TNS Research Survey där 2000 vuxna deltagit. Minst populär är han i Durban, Kapstaden och West Rand.
Från 2000 till 2003 låg Mbekis popularitet på dryga 30 procent, men från februari 2003 har antalet personer som tycker han gör ett bra jobb bara stigit. Det var först i september i år som siffran sjönk dramatiskt ända ner till 40 procent (kanske hade det något att göra med att han i augusti avskedade den omtyckte vice hälsoministern?) för att nu ha tagit sig upp till 56 procent.

Den första december på Världsaidsdagen kommer Nelson Mandela att stå värd för den femte internationella 46664 konserten. 46664 är Mandelas fängelsenummer från Robben Island. Konserterna har hållits sedan 2002 och samlar in pengar till hiv och aids. Storstjärnor som Peter Gabriel, Annie Lennox, Ludacris, Corinne Bailey Rae, Goo Goo Dolls, Razorlight och Jamelia har redan tackat ja och ställer upp för Mandela i år. För dig som har vägarna förbi – välkommen till Johannesburg och Ellis Park Stadium.