Det har blivit bättre… eller, har det blivit bättre?

Fick ett mail angående inlägget här på bloggen om muffins. Författaren höll med om att välgörenhet bara är för nu och mer långsiktig förbättring måste komma från stöd från stat och regering.
Men han lyfte också upp att man måste vara positiv samtidigt och se till de förbättringar som skett. Jag håller med om det.
Förra veckan kom en del ny statistik här i Sydafrika. Det är Sydafrikas motsvarighet till Statistiska Centralbyrån som genomfört “2007 community survey” och kartlagt hur det är ställt i landet. Den visar att sydafrikanerna nu vuxit till 48 miljoner personer, att antalet hushåll med tillgång till rinnande vatten stigit från 84,5 procent 2001 till 88,6 procent i år, att hushåll med tillgång till el ökat från 69,7 procent 2001 till 80 procent i år, att antalet hushåll som äger en mobiltelefon har mer än fördubblats de senaste sex åren och att antalet hushåll som äger en dator också har fördubblats till 15,7 procent, även om bara 7,3 procent av dessa har tillgång till internet hemma.
Det här låter ju jättebra och positivt och visst blir man glad över att saker förbättras. Men så enkelt verkar det inte vara. Läser en artikel där man kritiskt granskat siffrorna och menar att det egentligen inte är så bra. Som exempel tar man elen. Även om 80 procent nu använder el för att få ljus hemma, är det inte alls så många som använder el för matlagning och uppvärmning, vilket indikerar att många har helt enkelt inte råd, eftersom man inte har någon inkomst.
Så gick fackföreningsrörelsens generalsekreterare Zwelinzima Vavi ut och sa att de arbetslösa hade det bättre förr. Under de tretton år som gått sedan de första demokratiska valen har klyftan mellan rika och fattiga ökat, menar han. Ungefär 20 miljoner människor i Sydafrika lever fortfarande i extrem fattigdom och drygt 40 procent är arbetslösa.
Och på radion i dag diskuterar man sjukvården. Hur kan man försvara att barn som föds på kommunala sjukhus läggs i papperskartonger för att det saknas resurser, undrar reportern. Ingen kan ge ett bra svar för det går naturligtvis inte att försvara.
Tillbaka till kvinnan som säljer muffins. Med jämna mellanrum samlar hon ihop våra lästa dagstidningar och tar med hem till grannarna. Nej, inte för att läsa. De ska användas som toapapper, för det har man inte råd att lägga pengar på. Toapapper är en lyxvara.
Så – javisst har det blivit bättre, men…har det egentligen blivit bättre?

 

2 kommentarer

  1. Visst, att köpa muffins kan vara att döva sitt samvete och ses som välgörenhet, men jag tycker nog du ska fortsätta köpa mufins för medan man väntar på de stora förändringarna, som man enträget och sakta arbetar mot, måste folk köpa mat idag. Vad hjälper det henne om du inte köper muffins för att du ser framåt och jobbar för att det ska bli så mycket bättre i framtiden. Köp muffinsen, utan dåligt samvete, tycker jag.

  2. Ja absolut, det har du rätt i. Klart jag ska fortsätta köpa muffins medan påverkansarbetet fortsätter, så att hon en dag kan sluta sälja sina muffins och klara sig på det arbete hon har.

Leave a Reply