Sydafrika idag

Eastern Cape NGO Coalition har gått ut med ett pressmeddelande där de fördömer attackerna mot utlänningar. ECNGOC är en av Afrikagruppernas partnerorganisationer och är en paraplyorganisation för enskilda organisationer i Östra Kapprovinsen. Pressmeddelandet hittar du här.

Intressant läsning om ett av de projekt som Afrikagrupperna stödjer kan du hitta på South African Civil Society Information Service hemsida. Det är Ashley Westaway, som är chef för organisationen Border Rural Committee (BRC), som skrivit artikeln.
BRCs verksamhet är ett exempel på när mobilisering och deltagande utveckling är som bäst. BRC har på olika sätt mobiliserat folket för att trycka på politiker för att få ekonomisk kompensation för de tvångsförflyttningar som skedde under apartheid. I samhället Cata lyckades man få ungefär 30 000 per hushåll. Hälften användes för privata behov och hälften har gått till gemensam utveckling. Genom detta har människorna själva fått möjlighet att påverka utvecklingen och tillsammans bestämt vad de ska satsa på för att alla ska få ett bättre liv.

Kommer just tillbaka från ett möte med Färnebostudenterna. De har gjort sina första fem veckors praktik. Totalt gör de 4,5 månaders praktik på olika organisationer i Sydafrika. Den här veckan träffas de för att dela med sig av sina erfarenheter från de första praktikveckorna och för att planera informationsarbetet till i höst när de kommer hem. Deras första rapporter kan du läsa här.

Annars verkar det vara lugnt i Sydafrika i dag. Attackerna mot utlänningar runt om i landet verkar ha minskat och säkerhetsministern säger att regeringen har läget under kontroll. Kanske har de kraftiga protesterna verkligen gjort verkan.

Attackerna mot utlänningar fortsatte under helgen. I Kapstaden sökte tustentals utlänningar skydd hos polisen. Runt 20 000 mozambikaner flydde över gränsen till Mozambique och säkerheten utanför sydafrikanska ambassaden i Maputo förstärktes.
I sitt tal i går på Africa Day (då grundandet av African Union firas) fördömde president Thabo Mbeki händelserna och sa att de är en skam för Sydafrika. Han sa också att det är en minoritet av sydafrikanerna som är främlingsfientliga.
Bekräftelse på det såg vi i lördags då tusentals protesterade i Johannesburg. I dag läser jag om familjer i Johannesburg, som lagar enorma mängder mat som sedan polisen hämtar för att de som sökt skydd på polisstationerna inte ska gå hungriga.
Och i tidningen i dag går sju tidningar ut och gör ett gemensamt uttalande mot attackerna. De börjar med att citera Nelson Mandela från den 10 maj 1994 då han säger:
“Never, never and never again shall it be that this beautful land will again experience the oppression of one by another and suffer indignity of being the skunk of the world.”
Därefter säger tidningarna själva: “The action of a few have shamed us all. They shame the words and deeds that gave birth to our young democracy. We deserve better. South Africa deserve better. And most of all, those who seek shelter and safety in our country deserve better.”

Återkommer snart med senaste nytt.

Åter måndag.

Bilder från Sydafrika hittar du på Flickr.

Just nu på radion diskuteras om det är bra att ha bevakningskameror i skolornas klassrum. Smaka på de orden: bevakningskameror i klassrummen.
Jo, de finns i dag. I döttrarnas skola också. Inte i de yngre klasserna, men från och med årskurs åtta. När det infördes förra året diskuterades det en hel del, men skolans ledning var obeveklig, kameror skulle installeras. Vi måste ha kontroll på vad eleverna gör, sa de.
Jag har några gånger berättat här på bloggen om våldet i skolorna, om hur elever har det och om de känner sig trygga i skolan. Man kan lugnt säga att läget inte är särskilt positivt.
På radion berättar nu en tjänsteman från utbildningdepartementet i en provins om hur en elev i hans område kommit in i klassrummet och knivhuggit en kamrat till döds framför läraren och resten av klassen, hur en elev kommt in i klassrummet och skjutit läraren framför de andra eleverna, hur en pojke blottat sig framför en av flickorna i klassen och framför läraren och resten av klassen och om en elev som hällde vatten över läraren mitt i undervisningen. Han anser, kanske fullt förståeligt, att det är nödvändigt med kamerabevakning.
Just nu känner jag mig extremt trött och ledsen, en slags bottenlös förtvivlan över situationen och det som sker i Sydafrika i dag har infunnit sig. Jag tänker på de ohyggliga främlingsfientliga händelserna där man nu satt in militär för att lugna, allt annat grovt våld som det ständigt rapporteras om, matpriserna som skjuter i höjden, elen som inte räcker, jobben som inte skapas. Listan skulle kunna göras ännu längre.
Tror du att vi får ett bättre samhälle med kamerabevakning av ungdomar? Nej. Självklart inte. Att behöva bevaka är bara ett symptom på att något är helt fel.
Ska det bli bättre tror jag att den sydafrikanska regeringen MÅSTE skapa ett klimat där det finns hopp. Där ungdomar tydligt ser att det finns möjligheter i livet. Där föräldrar eller grannar eller vänner har jobb. Jobb med löner man kan leva på. Där fattigdom och förtryck inte längre finns. Då kommer inte heller skolorna att behöva bevakningskameror.

Dödsiffran i attackerna mot utlänningar har nu stigit till 42, mer än 16 000 personer har blivit tvingade att lämna sina hem och 400 har arresterats. Samtidigt har oroligheterna spridit sig även till provinserna KwaZulu-Natal och Mpumalanga. Polisen har därför bett om hjälp av militären. I eftermiddags gav president Thabo Mbeki klartecken till militären att gå in i de oroliga områdena för att lugna situationen.

Nu går folk ut och protesterar mot attackerna mot utlänningar. Flera upprop har skickats ut via internet och på lördag planeras en stor demonstration i Johannesburg. I media uttrycker folk sin avsky mot det som händer.
Detta efter en natt då våldet återigen spridit sig. I natt attackerades en lokal bar och dess nigerianska ägare i Durban. Och på TV i går kväll såg vi delar av bostadsområden i Johannesburg som stod i brand.
Många är rädda för att våldet ska sprida sig ytterligare och ber om en tydligare hållning från regeringen. En diskussion om var ledarskapet inom landet befinner sig har börjat pyra. En del pratar om det som ett bevis för att det dubbla ledarskapet för ANC respektive regeringen (Jacob Zuma respektive Thabo Mbeki) av automatik också blir ett svagt ledarskap och därför kan skapa denna form av anarki. I går visade till exempel TV-nyheterna folk med plakat med frågan: Var är vårt ledarskap?