Sydafrika idag

Om några dagar lämnar jag den sydafrikanska vintern för sommarsverige. Vi hörs igen den 15 juli. Trevlig sommar!

Den här bilden och fler från Sydafrika hittar du på Flickr.

Läste en artikel i en sydafrikansk damtidning. Den handlade om varför det är underbart att bo i Sydafrika. Jo, det är det för att här protesterar folk och kämpar för det de tycker är fel. Som exempel gav artikelförfattaren händelserna kring det kinesiska fartyget som anlände till Durban med en last av 77 ton vapen till Zimbabwes regering och om hur hamnarbetarna vägrade lasta av. Samma händelse skriver chefredaktören för Afrikagruppernas magasin Södra Afrika om i sin ledare. Hon skriver om solidaritet i praktiken där civilsamhället visar sina muskler. Södra Afrika finns i handeln nu. Du som inte får den hem i brevlådan kan hitta inköpsställena här.

Nu kräver TAC, Treatment Action Campaign, att tältlägren ska stängas, att folk istället ska få säkert boende i städerna och att president Thabo Mbeki ska be om hjälp av FN så att de flyktingar som antingen vill tillbaka till sitt hemland eller till ett tredje land kan få snabb hjälp. Detta efter att det uppmärksammats att förhållandena i lägren inte håller internationell standard. De flesta vet varken ut eller in och rädslan för vad framtiden har i sitt sköte är outhärdlig.
Enligt TAC har folk i lägren hungerstrejkat under helgen och åtminstone en person har försökt ta sitt liv. Det är kallt i tälten, maten räcker inte till och det finns ingen transport in till stan, vilket betyder att man varken har kontakt med yttervälden eller har möjlgihet att ta sig till jobb eller skola.

Efter en kall natt med runt tio grader tittar nu solen fram. På med extra filtar, tröjor, halsdukar och vantar. Skolflickorna som har knästrumpor och klänning har filtar med till skolan. Här blir husen aldrig riktigt varma på vintern, även om solen lyser. Brrr. Vinter, vinter, vinter.

I en ny undersökning, Reuters Econometer, där 21 ekonomer intervjuats, varnas för att Sydafrika går en allt svagare eknomisk tid till mötes. I undersökningen tittar man på sex olika indikatorer och hur ekonomerna i relation till dessa uppfattar att framtiden kommer att se ut. Ekonomernas förtroende för sydafrikas ekonomi var det lägsta på 5,5 år. Detta på grund av att tillväxttakten förväntas sjunka och inflationen samt räntorna öka. Inflationen har ökat och enligt den senaste mätningen i april ligger den nu på 10,4 prcoent mot 10,1 i mars. Inflationen för mat hamnade på 15,7 procent. Samtidigt säger finansminister Trevor Manuel att de ökade matkostnaderna inte bara beror på ökade priser på mat globalt, utan också på det ökande oljepriset som gör transporter dyrare och dyrare. Andra ekonomiska bedömare menar att den pågående konflikten mellan sydafrikaner och flyktingar kan bidra till att förhållandet till andra afrikanska länder försämras. Detta kan leda till att det blir svårare med investeringar. Risken är att Sydafrika blir helt isolerat, menar en av ekonomerna.
Business Day 4 juni, Daily Dispatch 31 maj, SAFM2 6 juni 2008

Border Rural Committee, BRC, har fått ett fint pris! Det är organisationens arbete i Cata som fått Impumelelo Award. Impumelelo är isiXhosa och betyder “succé genom att arbeta tillsammans”.
Impumelelo Awards ges till innovativa partnerskap som hjälper till att minska fattigdomen i Sydafrika. Mer info kan du få på Impumelelos hemsida.
BRC är en av Afrkagruppernas partnerorganisationer. BRCs hemsida hittar du i bloggrullen här intill.

De senaste dagarna har nyheterna handlat om hur flyktingar nu förflyttas från polisstationer, kyrkor, organsationer och skolor till tältläger utanför Kapstaden och Johannesburg. Man räknar med att cirka 50 000 människor runt om i landet har blivit hemlösa. I ett gemensamt upprop går flera enskilda organisationer ut och ber om hjälp från FN när det gäller själva omflyttningen och eventuella återflyttningar till folks ursprungsland eller till tredje land. Än så länge har FN inte ingripit och troligen väntar man på förfrågan från den sydafrikanska regeringen.
Så börjar folk också så sakteliga att anmäla händelserna till rätten. 142 fall har registrerats så här långt. Samtidigt berättar media att en undersökning har visat att nio hus i förorten Alexandra har gått till utländska medborgare med permanent sydafrikanskt uppehållstillstånd. Enligt myndigheterna är detta helt enligt de gällande reglerna. I dag är man ganska säker på att det var här ilskan började gro, när folk såg utländska medborgare få hus, men inte jag.
När jag talar med folk här i East London möter jag framförallt en stor sorg över vad som skett och vad som sker, men det finns också de som öppet uttrycker att utlänningar inte är välkomna. Precis som i Sverige och i andra samhällen finns båda uppfattningar respresenterade.
Och även här har fientligheten sipprat ner långt i lagren. En av våra döttrar blev utsatt i skolan häromdagen då en annan elev sa att de inte ville ha svenskar på skolan, bara sydafrikaner. Vi talade med rektorn som tog tag i problemet direkt och pratade med eleven i fråga. Rektorn uttryckte också sorg över det som händer i Sydafrika i dag. För även om det inte är extremt våld överallt tyder en liten händelse som denna på att fördomar snabbt sprider sig och skapar oro och konflikt. Den här skolan är ändå en frisinnad skola med barn från många sydafrikanska etniska grupper plus våra svenska barn och några tyska. För ett år sedan införde skolan en multikulturell/religiös morgonsamling för att eleverna skulle kunna lära känna varandras kulturer lite bättre. En gång per termin hålls en sådan. Där har eleverna bland annat fått höra hur man säger god morgon på olika språk och man har pratat om olika religioner på ett lättsamt sätt. Eleverna verkar uppskatta det hela. Men från föräldrarna kom ett ramaskri. De begärde att den lärare som initierade det hela och som var ansvarig skulle få sparken. Lyckligtvis stod rektorn emot och de multikulturella morgonsamlingarna har fortsatt. På fredag är det dags igen. Låt oss hoppas att en morgonsamling som denna kan skapa lite, lite mer förståelse.

Vi har fått ett litet tekniskt problem när det gäller bilder. Just nu går det inte att ladda upp några alls här på bloggen. Istället är du välkommen att titta in på Flickr. Där hittar du någon eller några nya bilder varje dag. Välkommen!

Dödssiffran i det pågående våldet mot utlänningar har nu stigit till 62 personer, 670 har skadats och drygt 1 300 personer har arresterats. Just nu är det relativt lugnt i landet. Kravallerna har upphört men fortfarande hotas utlänningar och flyr sina hem. Tiotusentals har sökt skydd på polisstationer och organisationer och kan inte återvända till sina bostäder i rädsla för att utsättas för mer våld. Delar av provinserna Gauteng och Västra Kap har förklarats som katastrofområde. Tältläger har satts upp i Kapstaden och Johannesburg och man hoppas nu på hjälp från FN.
Över 30 000 mozambikaner har återvänt hem, medan somalier, burundier och zimbabwier stannat i Sydafrika. Under helgen lovade den zimbabwiska regeringen att hjälpa 1000 personer att återvända hem, men bara ett fåtal bussar anlände till Sydafrika och inte många ville åka tillbaka till Zimbabwe. Den politiska och ekonomiska situationen gör det extremt svårt att återvända.
Protesterna mot händelserna är starka runt om i landet och demonstrationer, upprop på internet och pressuttalanden görs varje dag. Winnie Madikizela-Mandela kritiserade i helgen regeringen och menade att regeringens ekonomiska politik samt oförmåga att leverera det de har lovat, har lett till dagens situation, som hon beskriver som den största tragedin i Sydfarika sedan apartheids fall.
Mail&Guardian 30 maj-5 juni, 31 maj, 2 juni 2008

Såg att länken i förra inlägget inte fungerar. Här kommer texten i sin helhet istället:

Eastern Cape NGO Coalition Condemns Xenophobia

The majority of South Africans cannot help but feel a deep sense of humiliation and sadness over the emergence of the dark side to this great nation that was attained through the blood and sweat of peoples from all over the world, but more especially from African nations. It is activists, workers, young people, grandmothers and fathers, professionals and leaders that wonder, in disbelief how we could not have seen this coming, how we could not have done more to facilitate the integration of South Africans and foreign nationals. We wonder how, as NGOs, we could have missed the opportunity to “mainstream” the issues of racism and xenophobia with the fight against poverty.

On Sunday 25th May, all of Africa celebrated Africa day, a day that reflects freedom, both from colonialism and economic exploitation. As this happened, a dark cloud hung over South Africa, as many asked whether South Africa should really celebrate after the embarrassment it is faced with. This day should have been used more to find means to correct the wrong that has been done. Maybe take a lesson from the residents of Masiphumelele, near Fish Hoek in the Western Cape, who used the day before Africa Day as an opportunity to publicly apologise to local foreign nationals for the atrocities committed against them.

As a representative organisation of the NGO sector in the Eastern Cape, we join the great majority of South Africans and peoples of the world in strongly condemning the barbaric and unwarranted attacks on our African brothers and sisters. We further believe that there is a lot to be done in terms of people’s mental liberation to understand that foreign nationals, especially those from Africa, are not necessarily an economic burden in our country. We are also under no illusion about how the intolerable levels of poverty, unemployment, crime and shortage of houses could have been at the centre of people’s frustrations. Over and above bringing the perpetrators of such crimes to justice, we also call our government to heed the cries of people for a better life.

Together with our members and partners, the Eastern Cape NGO Coalition (ECNGOC) commits itself to fight all forms of discrimination as we continue to advocate for socio-economic transformation. We further call on all our members to be vigilant within their communities, using every possible means to uproot and expose any possibilities of viewing our brothers and sisters from Africa as THE problem where poverty is concerned. Communities need to be mobilized to rather use their energies to claiming their rights as outlined in constitution, using democratic means. In the Eastern Cape, communities, churches and other sectoral partners should work together and show the world that we understand the meaning of being African. We are all true Africans and must speak out against xenophobia in our workplaces, schools, our communities or homes. By keeping silent the legacy of the wise and noble great African Leader Nelson Mandela will wilt and dissipate. The message to condemn xenophobia and ethnic cleansing must be clear: it has no place in our society.

From
Jimmy Gotyana
ECNGOC Chairperson