Sydafrika idag

Medan protesterna över brist på bostäder, jobb och annat livsnödvändigt pågår i hela Sydafrika tar de nya ministrarna i regeringen hand om sina bilköp. Ministern för grundskola, Angie Motshekga köpte två bilar, en Rover och en BMW, för sammanlagt 1,6 miljoner rand. Jordbruksministern Tina Pettersson köpte en för 800 000 rand. Finansminister Pravin Gordhan tar det lite lugnare med två nya bilar för 400 000 rand styck.
Regeringen försvarar inköpen med att de skett helt enligt reglerna som säger att en bil inte får kosta mer än 70 procent av ministerns lön.
Oppositionsledaren Helen Zille som kör en Toyota för cirka 150 000 rand tar tillfället i akt att påpeka att inga nya lyxbilar ska köpas in till hennes lokalregering.
Inköp av onödigt dyra och lyxiga bilar gör att folk ifrågasätter huruvida ministrarna verkligen engagerar sig i att lösa de problem som nu uppmärksammas genom nationella protester.

Att flera av demonstranterna mer eller mindre vakat under två nätter märks inte. Stämningen är hög och kampsångerna hörs flera kvarter bort. President Zuma dök tyvärr inte upp, bara en tjänsteman som tog emot kravbrevet från facket Sikhula Sonke. Nu påbörjas redan demonstrationer utanför vinmässan i Stellenbosch med höjdpunkt på lördag när Sikhula Sonke ska namnge de gårdar som behandlar sina arbetare illa.
Se fler bilder på Picasa

- Vi bor faktiskt i svinstior. Vi har latriner, inga toaletter, och vattnet kommer ofiltrerat direkt ut marken. När vi pressar bonden säger han att han ska sälja gården och att vi kommer att förlora jobben, sade Caroline Fredericks som arbetar på Kaapfleurs som producerar blomsterlökar.
Att förlora jobben innebär också att bli avhyst från den landplätt där arbetarna på gården Kaapfleurs själva kring de gamla svinstiorna spikat ihop några eländiga skjul av de överblivna brädlappar och plåtbitar de samlat ihop.
Fackföreningen Sikhula Sonke valde Kaapfleurs att inleda sin kampanjvecka på och kräver nu att regeringen ska expropriera gården på grund av misskötsel. Kring hundra arbetare från olika farmer och andra sympatisörer samlades där i måndags kväll och demonstrerade, några av dem hela natten, uppeldade av Wendy Pekeur, Sikhula Sonkes chef. Bonden ringde polisen. Demonstrationen var högst olaglig, vi hade inte tillstånd att vistas på Kaapfleurs mark även om bonden faktiskt sagt att det var okay att vi kom med lite mat och filtar till arbetarna. Förstås innan han insåg att det som skulle utspela sig var en fullfjädrad demonstration bevakad av flera tidningar.

Polisen hade emellertid ingen lust att arrestera demonstranterna, de flesta psalmsjungande äldre kvinnor, utan förhandlade med bonden tills han återtog anmälan. På morgonen sådde demonstranterna frön på området för att markera budskapet att detta ska vi komma tillbaka och skörda, vi tar över här om ni inte ger efter för våra krav.
Min kollega och jag kände oss inte så pigga på en nattvaka, dessutom skulle det inte vara så lyckat om jag blev arresterad och eventuellt utkastad ur Sydafrika, så vi övernattade på ett vandrarhem i Stellenbosch.
Men det kändes inte riktigt bra. Så under nästa steg i aktionsveckan, en dygnslång demonstration utanför parlamentet i Kapstaden för att uppmärksamma kraven stannade vi över natten.
– Ni har inte tillstånd, sa polisen.
– Vi har sökt tillstånd flera gånger men inte ens fått svar, sa Wendy.
– Okej då. Men ni får inte sova över fler än femton personer, sa polisen.
– Det bryr vi oss inte om sa Wendy.
– Okej då. Men ni får inte låna våra toaletter senare än fem på morgonen sa polisen.
Så vi kände oss inte särskilt hotade av dem eller någon annan.

En miljon farmarbetare – de som plockar druvorna till ditt sydafrikanska vin, eller kanske dina apelsiner eller äpplen – har vräkts sedan 1994. De som får stanna lever ofta i rent armod trots att de arbetar. Minimilönen som nyligen införts är 1200 rand i månaden vilket är långt ifrån vad man kan egentligen kan klara sig på i Sydafrika. Många får inte ens den lönen. En lön att leva på är bara ett av Sikhula Sonkes krav.

Nästa steg i aktionsveckan är att inta vinmässan i Stellenbosch, återkommer om hur det går.

På ett politiskt möte för att tacka väljarna i KwaZulu Natal i lördags bad president Jacob Zuma om mer tid för att förbättra förhållandena i de fattiga områdena. Han medgav att regeringen inte presterat tillräckligt de senaste 15 åren. Det borde han också ta ansvar för med tanke på att han varit i ledande ställning inom ANC sedan 1997. Ibland låter det som om vi har en ny regering i Sydafrika, men det är fortfarande ANCadministrationen som suttit i femton år. Hur som helst dök bara 3000 personer upp på Zumas rally trots att han dröjde med att anlända i hopp om att fler skulle komma.
Vitt skilda sektorer har gått ut i strejk på sista tiden, men praktiskt taget alla som inte har arbete är inte anslutna till något fackförbund som kan representera deras intressen. Det är bra att de protesterar mot förhållandena, men oroande när det leder till våldsamma situationer.
Nu måste jag stänga av datorn och störta till Kapstaden för att delta i demonstrationer arrangerade av Sikhula Sonke, ett farmarbetarfack som Afrikagrupperna stödjer.

I Hogsback bland Amatolabergen föll gott om snö inför jul i julifesten. Sydafrikaner reste långväga ifrån för att leka i den exotiska snön. Här upptäcker Morris snöbollseffekten.
- Jag har bara sett snö på TV innan, och fattade aldrig att man kunde ha så här kul med den!

Imorse öste det ner och åskade när det var dags att åka till kontoret. Jag sköt upp bilfärden ett par timmar med att läsa rapporter, men pallrade mig till sist in till jobbet och min huttrande kollega som sitter med tjock jacka inomhus. Imorgon är det fredag och bland nöjena att välja på i Östra kap denna helg finns snöig Christmas in July i Hogsback bland bergen (ta med mössa och vantar), eller trumfestival med camping på stranden i Coffee Bay (ta med solkräm och surfbräda).
Svårt att välja, men jag tror att jag ska acceptera att det är vinter, träffa tomten och fira jul med glögg framför brasan och skjuta upp strandaktiviteterna tills det börjar bli lite varmare häromkring.

Nu är den stora Seacomkabeln klar och ska börja leverera 1,28 terabyte bandbredd per sekund till Afrika. Projektet skulle varit klart i juni men har försenats på grund av piraterna utanför Somalia. SEACOM firar händelsen med mycket storstilade löften. Ordförande Nizar Juma säger att Seacomkabeln kommer att “förändra varje mans, kvinnas och barns liv i de uppkopplade länderna genom att göra hittills oåtkomlig teknik tillgänglig”.
Låter väldigt bra! Framtiden får utvisa om de har rätt. En förutsättning är att dessa länder kan utveckla infrastruktur för att distribuera nät till folk, vilket redan påbörjats, men kommer att ta ett tag. Mest kommer östafrika att påverkas som i stor utsträckning är hänvisade till dyr satellittrafik för sitt nät.

Statistiskt sett lever en hivsmittad sydafrikan i tio år efter att han eller hon testat positivt och smittar någon annan vart 1,25e år, vilket blir sju personer. På den stora aidskonferensen i Kapstaden som inleddes i veckan lanseras nu ett nytt sätt att se på aidsmediciner, ARV, som preventiv metod. Medicinerna sänker kraftigt nivån av virus i kroppen och gör därmed patienten mindre smittsam. Enligt Ruben Granich som lanserar modellen skulle man kunna utrota viruset om alla som testar postitivt omedelbart får aidsmedicin istället för som nu, först när de blir sjuka. Idag är ARVbehandling gratis i Sydafrika, men behandlingen sätts in först när mängden virus i blodet når vissa nivåer. En anledning till det är att medicinerna själva har varit så skadliga för hälsan att nyttan med dem vägts mot hälsan hos patienten. Men den nya generationens mediciner innebär inte alls samma risker, och fler och fler studier visar att ett tidigt intag av ARV minskar smittorisken. Granich hävdar att hans modell kan minska antalet nya fall av hiv med 95 procent inom tio år.

Modellen har stött på viss kritik. Dels ifrågasätts vissa av utgångspunkterna för de matematiska beräkningar Granich använder. Dels påpekas att hälften av alla som har HIV inte känner till det. För att modellen ska fungera måste alla testa sig varje år. Dessutom skulle kostnaden för medicinerna skjuta i höjden enormt i början även om den senare skulle sjunka. Modellen är mycket matematisk och tar inte med i beräkningen hur folks beteende och benägenhet till säker sex skulle påverkas av ett sådant program.

I måndags påbörjades i Kapstaden tester av ett nytt vaccin mot hiv. Vaccinet har utvecklats i Sydafrika och Anthony Mbewu, på Medical Research Council påpekar att det är en enorm vetenskaplig insats, mer komplicerad än den första månlandningen som firar fyrtio år i dagarna. En pusselbit är studier av varför vissa kan leva med hiv utan att bli sjuka, medan andra dukar under efter ett halvår. Uppenbarligen finns individer vars immunsystem kan stå emot eller till och med döda viruset.

Källa: The Times, Mail and Guardian, SAFM

På flera håll i Sydafrika , men särskilt i Mpumalanga, protesterar folk sedan ettt par veckor mot bristen på utveckling och att myndigheterna inte levererar vad de lovat väldigt länge nu. I townships runt om i landet bränner besvikna invånare däck och blockerar vägar för att uppmärksamma bristen på bostäder, vatten, el och hygien. Ibland har fredliga protester övergått i våld, bilar och hus ägda av lokala myndigheter har förstörts och demonstranter har stött samman med polis. Polisen har skjutit med så kallade gummikulor mot demonstranter och ett hundratal har arresterats hittills. I ett område i East Rand rapporteras två unga män ha skjutits till döds, enligt de anhöriga av polis, men händelserna har inte utretts ännu.
David Mabuza, ledare för provinsen Mpumalanga fördömer våldet och säger att om folk inte är nöjda så måste de klaga hos lokala myndigheter istället för att börja bränna egendom. Lyssnar inte de lokala myndigheterna så får de gå till provinsmyndigheterna.
Detta är vad folk i många fall har gjort, men inte fått tillfredsställande svar.

I Siyathemba, Mpumalanga har våldet även vänts mot utlänningar i området och flera butiker ägda av bland andra etiopier, pakistanier och kineser plundrades. Dessa händelser påminner otäckt mycket om upprinnelserna till de främlingsfientliga attackerna i fjol.

ANC fördömer våldet som följer protesterna, och påpekar att av tolv fall av protester handlade bara sju om bristande service. De andra handlade om missnöje med ledningen och i ett fall en protest mot en påstått korrupt lokalpolitiker. ANC kommer att ta itu med de ärenden där ANCpolitiker varit inblandade.

Sapa, Cape Times, Star, Sowetan, Pretoria News, Mail and Guardian

I lördags var det Mandeladagen, och för första gången uppmanades alla att gå ut och göra något för samhället under 67 minuter för att minnas Nelson Mandelas 67 år inom politiken. Mängder av företag och organisationer tog tillfället i akt att mobilisera volontärer för att göra en insats och på samma gång ha rätt mycket kul. Jag åkte till Fort Hare där Mandela förresten studerade en gång i tiden och deltog i deras firande. Vad gällde den samhälleliga insatsen så kunde man antingen plocka skräp i stan eller delta i renoveringen av Jabavuskolan i Ntselamanzi utanför Alice. Detta inledde ett samarbete mellan Jabavu och Nelson Mandelainstituted vid Fort Hare, för att förhoppningsvis utveckla skolans kapacitet.
Jag följde med ett entusiastiskt gäng volontärer för att plocka skräp i ett område med RDP-hus utanför stan. Det hela var mest en symbolisk insats, men samtidigt kändes det rätt bra att plocka upp åtminstone ett par säckar av de sopor som ofta ligger kringströdda. Dessutom ledde det till en del diskussion inom gruppen, även bland dem som bara följde med för att få sin gratislunch efteråt.
- Mandela är bara en vanlig människa precis som alla andra, inte något helgon som vissa försöker få det till.
- Jaha, en vanlig människa som du menar du, vad har DU gjort för att göra världen bättre då?
- Varför finns inga papperskorgar i det här området? Inte konstigt att folk slänger skräp på gatan. De lokala myndigheterna borde gräva ut de här dikena förresten.
- Vi borde planerat det här bättre och involverat de som faktiskt bor här. Detta är ju bara en engångsgrej, egentligen skulle man göra sånt här oftare…
På så sätt inspirerar 67 minuters arbete till mer långsiktig utveckling. Efteråt övergick dagen till mer traditionellt firande genom diverse fester över hela landet.
På Mandelastiftelsens hemsida kan du läsa mer om Mandeladagen.