Sydafrika idag

Åt middag med några vänner på en krog i East London. Med var en kvinna jag inte träffat förut, och jag frågade var hon bodde. Samtalet rörde sig genast in på olika stadsdelar och hur bra de är.
-Wilsonia är ganska tryggt. Iallafall bättre än Amalinda… delar av Amalinda iallafall.
- Fast man vet aldrig. Till och med i Gonubie nuförtiden… vi hade inbrott för ett tag sen, jag hade lämnat källardörren öppen. Vi har ju ändå ett rejält högt stängsel. Min man och hans bror jagade ut dem… han har en pistol. Tänk om jag varit ensam hemma? Även om man ringer säkerhetsbolaget kommer inte de att hoppa över stängslet! Det är emot deras policy. Så vad kan de göra egentligen?
- Det är sjukt att man ska behöva alla säkerhetsdörrar och galler. Det är egentligen livsfarligt. Vi tror att vi skyddar oss, men om det börjar brinna så kommer vi inte ut.
- Ja, och det skapar en känsla av att man hela tiden ska vara rädd. I media verkar det som om det är den vita medelklassen som är mest utsatt, men det är inte alls sant, de mest utsatta är folk som bor i townships! Om ni läste om studenterna i Mtatha som måste bo i lerhusen nu, antalet våldtäkter där…
- Men, ska vi inte prata om något trevligare… allt fortfarande bra på jobbet?
- Jadå, fast imorrn ska jag ha en workshop för 100 personer och vi hittade ingen ledig lokal i hela stan så nu ska vi vara på en restaurang, så jag får ta med blädderblock och rubbet. Egentligen hade jag svurit på att aldrig sätta foten där igen, för de är sjukt rasistiska! När vi ordnade julfest vägrade de att planera med nån som inte var vit, och hävde ur sig en massa sjuka saker. Det var för sent att avboka, men jag sa till dem vad jag tyckte…
- Hörni, nu pratar vi om rasism också. Brottslighet och rasism, är det en typisk sydafrikansk middagskonversation? Vad ska vi mer prata om, segregation?
- Visst. Då behöver du bara ta dig en titt runt lokalen.
Restaurangen hade hunnit bli nästan full och exakt alla var kritvita utom en – vår kompis. Och ett par av servitörerna.

Igår spelade jag ett stilla parti biljard med några vänner medan all action tilldrog sig bara några kvarter bort. Hade vi istället valt att äta middag på en krog i Quigney i East London hade vi fått se ledningen för Congress of the People gömma sig bakom bardisken jagade av en ilsken mobb.
Kanske lika bra vid närmare eftertanke.
Det förefaller som om bråket grundar sig i en splittring inom COPE mellan de som var bjudna till ett partimöte på golfklubben och de som inte fick vara med. Efter att ha blivit grundligt utskälld för att ha misskött partiärenden i provinsen fick inte Terror äta middag i fred tillsammans med Smuts Ngonyama och Phillip Dexter, även de i ledningen för partiet. Mötet handlade om att kväsa rebelliska tendenser inom partiet i provinsen.
Verkar inte som om det var framgångsrikt.
Källa: Daily dispatch

MorgonTVs sändning tillägnades helt Caster Semenyas hemkomst och det stora antal hurrande supporters som tog emot henne på flygplatsen. Precis som återgetts i svensk media är uppslutningen bakom Semenya praktiskt taget total. Ingen pillar på vår guldmedaljös. Dessutom är hon fortfarande två sekunder från världsrekordet, och hennes totala överlägsenhet i loppet säger egentligen mer om kvaliteten på startfältet.

Caster har trakasserats tidigare, blivit ombedd att gå på herrtoan, inspekterats av motståndarlaget när hon skulle spela damfotboll etc. Kanske av samma personer som nu sluter upp på hennes sida när hon vinner internationella guldmedaljer?
Jag tycker att det är positivt att man försvarar en 18åring som trakasserats av etablissemang och medtävlanden, men diskussionen i media har inte såvitt jag ser avvikit från mönstret att det finns uteslutande två kön och det är väldigt enkelt att avgöra om någon är man eller kvinna. Enligt IAAF handlar processen att avgöra Semenyas kön om medicinsk undersökning inklusive rapporter från gynekolog, endokrinolog, psykolog, medicinsk expert och en psykolog. Inte så enkelt således…
Detta trots att IAAFs regler faktiskt tillåter tävlande att ha bytt kön om detta skedde innan puberteten. Caster har uppenbarligen gått genom livet som tjej hittills så det är bisarrt att hon ska utsättas för allt detta nu. Enligt sydafrikansk konstitution finns tre kön, och intersexuella ska inte trakasseras. Därigenom kan man undvika tidig kirurgi på bebisar vars kön inte enkelt kan avgöras vid födseln.

Några bekanta har emellertid utnyttjat affären för att ifrågasätta det rådande mönstret. Min kollegas gamla mor sade att “Så, kategorierna stämmer inte längre, kanske dags att ta ett steg tillbaka och skapa nya!”

För en månad sedan avslöjades skandalen kring olagligt ombyggda Toyotaminibussar. Cirka fyratusen skåpbilar har konverterats till 16sitsiga minibussar på ett sätt som gör dem till dödsfällor, bland annat eftersom sätena inte förankrats i chassit. Transportdepartementet har av misstag certifierat fordonen. Många av de som köpt bussarna i god tro riskerar nu att förlora sin investering och i många fall ruineras, eftersom alla inblandade parter skyller på varandra. Transportministern lovade i slutet av juli att prioritera arbetet med att få bort de livsfarliga fordonen från vägarna, men anklagas nu för att ha gjort för lite för sent. Förra veckan krockade en av bussarna utanför Johannesburg, tre dog och många skadades svårt. Bussen var på väg till ett bröllop som fick gå av stapeln utan brud eftersom denna låg på sjukhus med båda benen brutna. Regeringen anklagas nu för att ha agerat alltför försiktigt på grund av fientligheten mellan taxiindustrin och myndigheterna kring det nya bussystemet som ska dra igång nästa vecka. Transportdepartementet hävdar att bussarna är på väg bort, något som förnekas av trafikpolisen som säger att de inte fått instruktioner om detta ännu.
Källa: Sunday Times 25 juli, 23 augusti

FN:s program olja mot mat stipulerade att all inkomst från Iraks försäljning av olja skulle sättas in på ett FNkonto för att bara kunna användas för humanitära syften som ett led i sanktionerna mot Saddam Husseins regim. Efter avslöjandet att det sydafrikanska företaget Majali brutit mot sanktionerna tillsatte President Thabo Mbeki en kommission för att utreda sydafrikanska företag och individers eventuella inblandning i brott mot sanktionerna. Rapporten var klar i slutet av 2006, men varken Mbeki, Mothlanthe eller Zuma har offentliggjort den trots påtryckningar. Nu har rapporten läckt till tidningen Sunday Times som avslöjar att företaget Mocoh med minister Tokyo Sexwale i ledningen också brutit mot sanktionerna, något som Sexwale hävdar att han inte kände till. Enligt Sexwale visste han att Irak krävde extra betalningar, men att han sagt att det inte kunde tillåtas och att han istället skulle försöka påverka irakiska politiker för att släppa kraven. Han har dock inte förtydligat när och till vem han krävt detta. Även dåvarande vicepresidenten Kgalema Motlanthe kan ha känt till affärerna. Motlanthe har inte kunnat nås för en kommentar, men en talesman för Sexwale säger att alla utbetalningar ha följt riktlinjerna. Kommissionen rekommenderade att sydafrikas korruptionslagstiftning förändras för att göra det möjligt att pröva den här typen av mål, något som inte är möjligt idag.

Oppositionspartiet Democratic Alliance passar på att utnämna affären till president Jacob Zumas första tillfälle att ta itu med korruption så som han lovat. Kraven på att rapporten ska offentliggöras lär till att börja med bli svåra att säga nej till nu när innehållet ändå läckt ut.

I samma tidning avslöjas fram att transportministern Sibusiso Ndebeles bror Amos, och en god vän, Peter Derman, landade kontrakt värda miljoner rand i KwaZulu Natal utan upphandling medan Ndebele var transportansvarig i provinsen. Derman ligger också bakom Vukuzakhe, företaget som skänkte en Mercedes värd mer än en miljon rand till Ndebele tidigare i år. Transportministern lämnade tillbaks bilen efter många om och men när trycket på honom blev för stort.
Källa Sunday Times 23 augusti

Igår stängde 182 postkontor sa de på nyheterna imorse. Attans, jag som inte postat det där viktiga brevet tänkte jag och störtade iväg till mitt postkontor. Som var öppet.
- Haha, jag önskar att jag kunde strejka, men som chef på kontoret har jag skrivit under på att jag inte får det, sa killen i kassan.
Nu läser jag att strejken handlar om löneskillnader mellan svarta och vita på posten. Av de 14 000 medlemmarna i Communication Workers’ Union (CWU) har 9000 tagits ut i strejk och demonstrerade utanför postkontoren runtom i landet trots regn och (ja, faktiskt) snö.
Frågan har diskuterats med arbetsgivaren sedan 2002. Sydafrikanska posten säger att facket förenklar situationen och att det finns andra orsaker till löneskillnaderna.

Enligt Biosafety Africa har tre varianter av Monsantos genmanipulerade majs givit noll skörd i år. Det innebär uppemot 200 000 hektar mark i flera provinser. Enligt GRAIN SA, är det MON 810, NK 603 och MON 810 x NK 603. Dessa har sålts till kommersiella jordbruk och även tillhandahållits fattiga bönder. Monsanto ska ha kompenserat de kommersiella bönderna, men även förbjudit dem att tala om saken med media eller med allmänheten. Hur de nu kan göra det. De har inte förklarat hur misstaget har uppkommit eller hur det kan ha påverkat alla tre varianterna, men har sagt att de begått ett misstag när majsen togs fram.
Biosafety Africa misstänker att Sydafrika misslyckats med sitt ansvar som undertecknare av Cartagenaprotokollet om biosäkerhet att iaktta försiktighetsprincipen när det gäller GMOgrödor.
GMO är en omdiskuterad fråga, och många varnar för att vi vet för lite om konsekvenserna av dessa i storskalig användning.

Nu har sex personer avlidit i den här nya influensan i Sydafrika. Afrika var länge befriat från just detta, men nu smyger sig sjukdomen på, och följderna kan bli mycket allvarliga. Många har redan nedsatt immunförsvar på grund av hiv eller bara brist på mat och hälsovård. Varje dag rapporteras om influensan i nyheterna, och sjukhusen bönfaller de som bara har milda symptom att inte testa sig för de hinner inte med.
Redan den vanliga gamla influensan skördar många liv varje år, så en del undrar vad skillnaden är med den här varianten. Andra panikerar – skolor runt om i landet står plötsligt tomma och häromdagen när jag kom till jobbet på eftermiddagen efter att ha gjort ärenden hela morgonen fanns bara en ilsken receptionist i byggnaden. Ett sjukt barn hade varit på besök varefter alla gick hem på grund av influensaskräck utom receptionisten som inte fick för chefen.

Moeletsi Mbekis bok Architects of Poverty har redan sålt 6000 exemplar och andra upplagan är på tryck. Mottagandet är inte vad författaren förväntade sig förklarar han belåtet i morgonsoffan idag. Mbeki är nu ute på en välbesökt föreläsningsturnè kring boken som förklarar varför det går så illa för Afrika. Asiaterna brukade ju vara världens fattigaste, men så är det inte längre. För Mbeki som bott i en rad länder i Afrika och arbetat i några till blev det snart tydligt varför Afrika fortfarande är fattigt.
- De flesta afrikaner är småbönder. Många småbönder i Tanzania till exempel odlar bomull. Den måste de sälja till ett statligt bolag som sedan säljer den till världsmarknadspriset som är långt högre än det pris bönderna får. Mellanskillnaden går till tjänstemännens extravaganta livsstil.
I Sydafrika, förklarar Mbeki, har vi inga småbönder.
- Här står kampen mellan eliten och de fattiga. Eliten håvar in vinsterna genom bland annat halvstatliga företag. Men de bygger inte skolor osv. Vi kan ha världens bästa konstitution, men utan politisk vilja och förmåga så är den bara papper.

I boken hävdar Moeletsi Mbeki att Afrikas eliter i princip kopierat det koloniala mönstret. De fortsätter skeppa ut råvaror till gagn för resten av världen och deras egna fickor, medan massorna blir fattigare och fattigare och kontinenten avindustrialiseras. Black Economic Empowermentprogrammet som hans bror Thabo arbetade för under sin tid som president. Som ett led i att reparera skadorna efter apartheid kräver Sydafrika att företag har en viss andel svarta som ägare, ledare och anställda. Moeletsi Mbeki tycker att systemet är fullkomligt livsfarligt. I boken beskriver han systemet som en uppfinning av vita affärsmän för att fortsatt kunna kontrollera företagen, och undvika en nationalisering av deras tillgångar. Ett annat område som får stor del av boken är förhållandet till Zimbabwe.
En väg ut ur Afrikas dilemma är att de nationalistiska eliter som befriade Afrika för att sedan fortsätta på samma sätt som kolonialisterna ersätts med nya partier som representerar folket. Moeletsi Mbeki ser MDC som ett sådant parti. Anledningen till att SADC stöder Mugabe är att de är livrädda för att mer demokratiska politiska rörelser ska växa fram även i deras länder och hota eliten.
-De nationalistiska partierna tycker att de ska få styra sina länder för evigt eftersom de befriade dem. Deras attityd gentemot folket är nedlåtande, de accepterar inte att de ska hållas ansvariga av folket.

Bonani Yamani, 21 år, från King Williamstown i östra Kapprovinsen har dragit sin far och traditionella ledare i området inför rätta för att ha omskurit honom mot hans vilja. Han försökte kompromissa med traditionen genom att omskära sig på sjukhus. Men kort efter att han fyllt arton blev han hämtad av sin far och tio andra män som tvingade honom att genomgå en traditionell initiationsceremoni i bushen med ytterligare en omskärelse.
- Efter det bestömde jag mig för att göra någonting för att andra barn ska slippa utsättas för detta.
Det är olagligt att omskära pojkar över 16 års ålder utan deras skriftliga medgivande. Justice Alliance of Southern Africa vill förtydliga detta, och införa förbud för traditionella ledare att uppmuntra att pojkar som vägrar omskärelse fördöms och stöts ut.
Initieringsriterna i bushen utförs ofta av personer med otillräcklig utbildning och under primitiva förhållanden vilket kostar många liv varje år. I år har fler unga män än vanligt, cirka 50 i östra Kapprovinsen, avlidit eller stympats vilket fått en hätsk debatt att blossa upp. En anledning till dödsfallen är att charlataner som ser en chans att tjäna pengar har gett sig in i branchen.
Bonani säger att han inte är ute efter att hämnas på sina föräldrar, han vill inte att de ska beläggas med böter eller straffas på annat sätt.
- De gör allt för mig, som att betala min utbildning. Men jag vill att pappa ska erkänna att det han gjorde bröt mot konstitutionen.
Sunday times 9 aug, Mail and Guardian