Sydafrika idag

Sju kor, bra pris eller inte?

Oooh vad du är vacker sa killen som checkade in mitt bagage.
Okay sa min kollega, hon är din för sju kor!
Vad kostar en ko undrade jag för att försöka byta ämne.
Tja, sa killen, de kan kosta en sju åtta tusen. Men du är absolut värd sju kor!
Oj, tyckte kollegan vars kunskaper om nötboskap är bristande, är de så dyra så räcker det med en!
Jag nappade åt mig boardingpasset och försvann snabbt mot säkerhetskontrollen innan förhandlingarna blev för seriösa.  Men, är sju kor dyrt eller inte? Zuma betalade 11 kor i brudpris, lobola, för sin senaste fru Nompumelelo och slaktade ytterligare fyra för bröllopsfesten, så sju kor verkar ju bra i ljuset av det. Med tanke på att en kossa kan kosta uppemot 12 000 så är ju sju kor en mindre förmögenhet. Eller så kan ett nöt ersättas med två mobiltelefoner, i en anpassning till vårt moderna samhälle. Problemet med mobiltelefoner är bland annat att de vägrar reproducera.

Beroende på hur förhandlingarna går kan lobola variera från 1000 rand till vad som helst. I en populär såpopera har den unge förhoppningsfulle mannen precis åkt på en lobola på 20 000 rand, underförstått en gigantisk summa för honom som journalist. Man ska betrakta detta som ett band mellan familjerna, inte som ett pris för kvinnan, dock kallas det brudpris och varierar beroende på vem damen i fråga är.

En bekant överväger allvarligt att slå till och gifta sig inom kort. Just nu har han bara fyra kor, och jag lyckades inte utröna ifall han trodde det skulle räcka. Men snart får fästmön klart sin doktorsavhandling, och se då kan brudpriset definitivt rasa iväg bortom hans möjligheter.

Läs mer om lobola, i detta reportage med tänkvärda kommentarer

Från byggplats till VMarena – 9 månader kvar

Jaha, och var bor du då, sa jag.
Athlone, svarar taxichaffisen.
Ok, där fotbollsarenan ligger, sa jag. Kunde de inte byggt ut den istället för att bygga en helt ny borta på Green Point?
Nu hade jag tryckt på rätt knapp. Well, jag förstår inte varför de måste bygga den i Green Point! sa chaffisen.  Athlone har både bussar och tåg, det kommer att bli problem med trafiken dit bort för alla måste genom city. Dessutom skulle vi verkligen behövt ett sånt här projekt i vårt område för att få lite fart på saker och ting. Men det är klart, de som bestämmer bryr sig inte om områden som vårt, allt handlar bara om pengar.
Jag gav honom extra dricks och funderade vidare på VMarenor.

Athlonestadion  som ligger utanför själva city, mer lättillgängligt för vanligt folk, kommer att rustas upp och användas till träningsmatcher åtminstone. Jag har hört ryktas att Athlone kunde ha byggts ut för finalmatchen men att FIFA hellre ville ha en arena med utsikt över Taffelberget. Som vanligt vid gigantiska sportevent undrar folk vad i hela friden nybyggena ska användas till när VM i herrfotboll väl är över. Athlone fylls ganska sällan och nu har Kapstaden en gigantisk arena till, i ett redan fashionabelt område. Om den nu blir klar i tid lägger några till med mörk röst.

Den skulle varit klar i somras, men är fortfarande i högsta grad en byggplats. Kontroverser, bland annat kring budget (priset har rakat iväg från 1,5 miljoner rand till minst 3,3 miljoner till stort förtret för borgmästare Helen Zille) och strejker (byggarbetarna vill helst ha någorlunda vettiga arbetsvillkor och ha en löneökning åtminstone över inflationsgränsen).
Men säkerligen kommer Sydafrika att lägga manken till för att fixa allt.

FIFA har några krav till på en VM-stad. Inga byggarbeten för förekomma under VM, om några påbörjats innan måste de pausa. Stora reklamskyltar inom 1 km från stadium och längs större vägar ska reserveras för annonser godkända av FIFA, och inkomsterna ska gå till FIFA. FIFAs lokala organisationskommitte ska ha gratis kotor med obegränsad telefon, internet och andra kommunikationsfaciliteter samt mat och dryck. Särskilda vägfiler ska reseveras för FIFArepresentanter och tävlande lag.
Detta kanske Sydafrika kan stå ut med. Jag tror det besvärligaste kravet att svälja blir att det officiella ölet under turneringen är Budweiser.

Godahoppsudden

Klämdagen mellan Heritage Day och helgen bestämde vi att tillbringa med lite turistande och bila ner till Godahoppsudden från Kapstaden. Där kan man se Atlanten möta Indiska Oceanen vid Afrikas yttersta spets… iallafall om man inte är för petig med geografin. Tittar man på kartan inser man raskt att Kap Agulhas en god halvdags resa österut är Afrikas sydligaste punkt.
Vi tyckte det var trevligare att tänka oss att de möts här.
Inga upprörda vågor bröts samman nedanför det gamla fyrtornet - havet var lugnt och bröts endast av något som vi tvingades konstatera nog var ett skär efter att ha hoppats att det kunde vara en val.  Nedanför fyrtornet ligger en byggnad som brukade vara gratisboende för resenärer. De behövde lockas ut hit som sällskap för fyrvaktaren. Idag räcker det med den imponerande naturen för att locka hit resenärer. Inträdet till denna del av nationalparken är stadiga 75 rand. Någorlunda okay för oss och alla internationella turister, men hur många vanliga sydafrikaner kan hosta upp 75 rand för att se udden och dessutom fixa transport? Senare konstaterar jag att skolgrupper betalar 2 rand för att besöka parken. Dessutom ger vissa nationalparker gratis inträde till sydafrikanska medborgare under en vecka per år. 

Från Shaka till grillfest

Den 24 september 1828, en dag som högtidlighållits i KwaZulu Natal som Shaka Day. När listan på nationella helgdagar skulle etableras i det nya Sydafrika lobbade Inkatha Freedom Party därför in dagen på listan, inte som Shaka Day utan som National Heritage day – en dag då alla sydafrikaner kan fira regnbågsnationen och de olika traditioner som bygger det gemensamma kulturarvet.

För några år sedan kom någon på att dagen borde döpas om till braaidagen – en dag tillägnad braai, sydafrikas svar på barbecue och grill. Detta är en tradition som skär igenom alla demografiska grupper menade initiativet, och något alla sydafrikaner uppskattar. National Heritage Council stödde iden och till och med Desmond Tutu knöt på sig grillförklädet och vände några stekar till förmån för den nya helgdagen.
Officiellt heter dagen fortfarande Heritage Day, och mediajippot kring att kalla det för braaidagen betraktas av många med viss skepsis, som till exempel en krogägare  i Kapstaden som syrligt påpekade att braaien knappast enar nationen när nästan hälften av nationen inte har råd att få ihop till en grillfest. Hur hon själv skulle fira Heritage day? Samla ihop familj och vänner och grilla lite. Eller braaia som vi säger på svenska.

Caster i hetluften

En ny våg av indignation sköljer över Sydafrika efter australiensiska Daily Telegraphs publicerade skvaller kring hennes könsidentitet. Alla tidningar refererar noga vad som hänt och skrivits varefter de tar avstånd från utnyttjandet och exploateringen av Caster. Jeremy Gordin, president Jacob Zumas biograf noterade att affären var ett exempel på hur Zuma framstår som en statsman genom att i kontrast till andra officiella personligheters yttranden säga det enda rätta – att sekretessen mellan läkare och patient måste respekteras och varför måste denna information publiceras?
Tidningen Argus noterar att det varit olagligt för en sydafrikansk tidning att publicera informationen om testerna. När storyn väl var offentlig däremot är det svårt att argumentera för att sydafrikanska tidningar skulle låta bli att skriva om det. Således fick Caster Semenya läsa i tidningen tillsammans med resten av världen om sin egen biologi. Som Zapiro pricksäkert konstaterade i sin (även den kritiserade) teckning om händelsen, Daily Telegraph har inget hjärta.
En positiv följd av eländet är att sexualitet och genus diskuteras vitt och brett i Sydafrika förhoppningsvis till förmån för alla.

Amning, ofta en fråga om mer än valfrihet

Att amma eller inte amma är en kvistig fråga överallt. I Sverige verkar debatten mest handla om amningsnormer kontra valfrihet. I Sydafrika och andra delar av Afrika kan det handla om liv och död. För de flesta bebisar är det bästa alternativet modersmjölk om man inte har säker tillgång till rent vatten. Men amning kan överföra hiv. En hivpostitiv kvinna som inte äter ARVmediciner och som ammar i två år eller mer dubblar risken att föra över viruset till barnet till 40 procent. Risken under graviditet och förlossning är 20 procent. Därför har hivpositiva mödrar avråtts från amning till förmån för bröstmjölksersättning.

Men om man inte är helt säker på att ha tillgång till pulver och rent vatten under hela perioden kan ersättning plötsligt vara en sämre lösning. Det har dessutom visat sig att om man blandar amning med att mata med ersättning ökar risken väldigt mycket att bebisen smittas. Man vet inte riktigt varför. Kanske för att matsmältningen störs, eller att risken att få andra infektioner ökar om vattnet innehåller bakterier.
Alltså måste mamman välja från början mellan att uteslutande amma och hoppas att det kommer att fungera, eller uteslutande använda ersättning och lita på att den finns tilllgänglig. Ofta är inte beslutet helt hennes – mor och farmödrar och andra familjemedlemmar har starka åsikter kring hur bebisar ska tas om hand och ofta ammar man inte uteslutande i Sydafrika. Bröstmjölksersättningen ska delas ut gratis på klinikerna till hivpositiva mammor, men tar ibland slut eller säljs av korrupta sköterskor såsom avslöjades i Soweto i maj, och förtvivlade mammor matade sina barn med majsmjöl utrört i vatten.
Källa: Sangonet, Times

Zuma på heta linjen

Den heta linje till presidentens kontor som Jacob Zuma utlovade i sitt installationstal öppnade idag klockan nio. Fyrtiotre medarbetare ska bemanna det kostnadsfria nummer  – 17737 – dit medborgare kan ringa och ställa frågor eller klaga på något.  De som svarar på samtalen ska följa upp dem också. Alla provinser förväntas installera liknande tjänster med plan för uppföljning.
Heta linjen ska hjälpa til latt bygga en ny kultur i myndighetsutövningen där medborgarnas intressen ska komma i första rummet.
Första timmen kom 2500 samtal in och president Jacob Zuma svarade själv på två av de första. Hans talesman Vusi Mona vill inte avslöja vad samtalen handlade om.

District 9 nära verkligheten

Läser ett reportage i Mail and Guardian om tillvaron i Chiawelo, Soweto där succéfilmen District 9 filmades. Teamet behövde inte anstränga sig med att bygga shacks eller lägga ut sophögar – det ser ut så i Chiawelo.  Och precis som för utomjordingarna i filmen finns planer på att flytta de boende härifrån till ett annat område antingen de vill eller inte. En del är positiva till vilken förändring som helst, fattigdom, brottslighet och nedskräpning gör tillvaron brutal i området. Andra är skeptiska till att flytta, i synnerhet som snacket går om att en uppföljare ska filmas. Nästan alla i Chiawelo var inblandade i produktionen och några har kunnat fortsätta arbeta som skådisar.

District 9 drog in två miljoner rand första helgen den spelades i Sydafrika, men för de flesta i Chiawelo är det en omöjlighet att se den, bara att ta sig till en biograf kostar pengar som de flesta inte har. Många hoppas att filmen ska dra uppmärksamheten till eländet så att myndigheterna tvingas hjälpa de boende.

Den bild filmen ger av nigerianer skapar en viss oro för motsatsen – att stereotyper kring Afrika förstärks. Det är sant att ingen folkgrupp i filmen porträtteras särskilt fördelaktigt, men den nigerianska grupp gangsters och prostituerade som figurerar i filmen saknar helt försonande drag. Proteststormen media refererar till är inte särskilt stark – facebookgruppen ”Nigerians Offended By District 9” har bara 46 medlemmar.

Omslagsflickan Caster

Precis som man kunde vänta sig har Caster Semenya hamnat uppklädd och mejkad på omslaget till en av Sydafrikas största skvallermagasin. I början av intervjun förklarar hon att hon inte tänker modella i klänning eller högklackat. Men efter en stund balanserar hon iallafall på klackarna.
– Jag vet inte hur jag ska kunna gå i de här, jag är van vid gummiskor…

Caster har inte haft en klänning sen nionde klass och har aldrig köpt kläder – mamma köper dem åt henne. Nu fylls tillvaron med studier och idrott, hon tränar två gånger om dagen sex dagar i veckan. Intervjun handlar mest om hennes karriär och liv, men på alla bilderna modellar hon i olika kläder och skor.

Magasinet påstår till sist att sportstjärnan som lämnat de medtävlande långt efter sig på 800metersbanan i Berlin fått lite extra självförtroende nu när hon förstått att hon är vacker också.

Mordet har inte med bussarna att göra

Viceordföranden för en av taxiorganisationerna sköts ner på öppen gata i fredags. Alla spekulerade genast i om det hade med det stora bråket om bussarna att göra. I flera städer runt om i Sydafrika lanseras nu busstrafik som kommer att byggas ut under flera år framöver. Systemet kallas BRT, eller i Johannesburg Rea Vaya. Att ta sig runt blir nu billigare, säkrare och enklare än att resa med de ökända minibussar som uppfinner egna trafiklagar. Taxiföretagen misstänks ofta vara kopplade till brottslighet och när de förlägger rutter på varandras områden slutar det ofta i blodiga uppgörelser.

BRT busshållplats i Johannesburg

De nya bussarna välkomnas alltså av resenärer, trafikanter, turister, i princip alla – utom taxiförarna. Hela lanseringen av BRT sköts upp av Jacob Zuma för att nye transportministern Sibusiso Ndebele skulle förhandla fram en lösning för de taxiförare som förlorar sin försörjning i och med bussreformen. Detta lyckades inte. Missnöjda taxiförare svär åt bussarna i tidningarna, strejkar, hotar, och när de första BRTbussarna började trafikera Johannesburg sköt någon skarpt mot en av dem – från en taxi. Kort därefter mördas alltså viceordföranden för South African National Taxi Council (Santaco). Trots att polisen inte hittat någon misstänkt förövare försäkrar nu transportministern i Gautengprovinsen, Bheki Nkosi att brottet inte har med BRTbussystemet att göra.

Enligt Mail and Guardian kommer de nya bussrutterna att göra mer än 500 taxis överflödiga. Om dessa söker nya rutter, sannolikt där någon annan redan driver trafik kan vi räkna med åtskilliga konflikter mellan taxiförarna i framtiden.