Sydafrika idag

God bokidé, men fortfarande inte Mandelas dikt

Nu när jag är i Sverige ska jag passa på att köpa ett ex av Afrikansksvenska röster en antologi med just afrosvenska röster. I förordet skriver redaktören Cecilia Gärding:
”Det är få från denna grupp som skriver dikter, böcker, filmmanus och pjäser på svenska. Det är färre som söker sig till sådana eftergymnasiala utbildningar. Detta medverkar till att skapa en tystnad om andra versioner av Sverige. Det bidrar också till en diskurs inom de kulturella arenorna där man inte behöver ta till sig denna grupps erfarenheter vilket bäddar för generaliseringar. Samtidigt fråntas människor sina möjligheter till att känna större samhörighet med Sverige då de inte ”existerar” vilket i sin tur medverkar till att skapa hårdare gränser när det gäller vem som anses vara svensk eller inte.”

Tråkigt nog har även i denna bok Nelson Mandela tillskrivits författarskap till dikten ”our deepest fear”. En myt om att den ska ha ingåtts i Mandelas installationstal cirkulerar i de mest respekterade skrifter. Men det stämmer inte, hur vacker denna dikt än är är den fortfarande skriven av den amerikanska poeten Marianne Williamson.

För den som vill leta efter citatet i Mandelas tal kan man läsa hans installationstal som president här. Cecilia Gärding har lovat att återkomma till mig med sin källa. Jag ser fram emot att läsa boken medan jag väntar.

Kom på Södra Afrikadagarna!

Jag har nu landat i Stockholm för att galet nog ha lite semester i november. Det känns lite ovant att ha en massa vitingar omkring sig som begriper vad man säger när man talar sitt modersmål. Men samtidigt lite skönt att se julgranarna i sin naturliga kalla mörka miljö, och inte bland palmer och strålande sol.

Jag passar på att arbeta lite också, och håller i ett seminarium i Stockholm på lördag kl 13.30 under Södra Afrikadagarna. Det handlar om dem som plockar vinet vi importerar så mycket av från Västra Kapprovinsen, farmarbetare som nu organiserar sig i fackföreningen Sikhula Sonke. Jag vet inte om det låter torrt, men det är det inte! På bilden demonstrerar de utanför parlamentet i Kapstaden tillsammans med Surplus People Project och Women on Farms.
Läs mer om Södra Afrikadagarna

Upprörande falsksång

I fredags gjorde jag ett försök att titta på rugby på TV. Som en av nationalsporterna i Sydafrika känns det som om man borde ha lite bättre koll än att se detta som en obegriplig röra av biffiga kroppsdelar och krossade öron som jagar en boll med konstig form. Matchen mellan Saracenerna (Frankrike) och Springbockarna (Sydafrika) började som alla landslagsmatcher med nationalsången.
Och du milde vad illa det lät. Tydligen är värdlandet ansvarigt för att skaka fram en artist som ska framföra sången, och Frankrike hade gjort bort sig fullständigt. Killen de hyrt in för jobbet sjöng så falskt att klockorna stannade. Nkosi Sikelela lät illa, och Die Stem om möjligt ännu värre. Kameran panorerade obarmhärtigt över det sydafrikanska landslaget vars ansiktsuttryck som varierade mellan ilska och munterhet.
Sen hissade de sydafrikanska flaggan uppochner varpå Springboks förlorade matchen. Upprördheten bland rugbyfansen var enorm.
Sydafrikanska rugbyförbundet har nu accepterat en ursäkt från sin franska motsvarighet. Fast tydligen var det sydafrikanska ambassaden som rekommenderat artisten.

Oväntat besök utan kaffe

- Du är inte nåt vidare artig, du har inte ens bjudit på en kopp kaffe! skämtar minister Sexwale jovialiskt med Jennifer i Buffalo Flats, East London, som precis visat sitt undermåliga hus. Hon är mycket nöjd med besöket.
- Häromkring har vi ingen lust att ställa till med bråk och bränna bildäck som de gör på andra håll. Jag är så lättad att ministern kunde komma hit ändå och se hur vi har det.
Bostadsminister Tokyo Sexwale (till höger på bilden) kom idag på oanmält besök till ett township i East London.  Nu heter det visserligen inte bostadsminister längre utan minister för Human Settlements hur man nu översätter det. Mänskliga boenden? Förvisso kan det vara bra att markera att många sydafrikaner inte bor i hus idag, utan i skjul. Här i Buffalo Flats ska nya bostäder ha byggts är tanken, och nu kommer ministern för att se vart pengarna, 390 miljoner, tar vägen. Husen han besöker är inte så bra som de borde.
- Nä, säger Nikki Vitbooi, en kvinna i publiken, firman som byggde de här husen tog växelpengarna själva så att säga. Nu rinner regnvattnet in på golvet och putsen spricker nästan genast. Vissa hus ligger under gatunivå, så du kan tänka dig hur det blir när det regnar på riktigt.
En byggmästare i rutig skjorta kommer från ett företag som konkurrerar med firman som byggt de flesta hus i området hänger ministern tätt i hälarna och strålar av belåtenhet. Han har blivit tipsad om ministerbesöket av det lokala ANCkontoret.
- Titta här, tröskeln är nästan i marknivå, men den ska vara sex tum hög! Nu kanske jag får några kontrakt häromkring. Vi är också en svart firma ser du.

Ministern kramar om kvinnorna och skakar hand med karlarna och talar om att han står på deras sida och att det verkligen är skamligt detta.
- Det är era skattepengar det handlar om, säger han och några intill irrar med blicken för de har inte haft jobb eller betalat skatt på bra länge.
Tokyo avslutar med en gammal kampsång innan det bär iväg tillbaka till Pretoria.
- Ja, jag hoppas att detta leder till nåt, säger Nikki. Nu har han iallafall varit här och sett själv hur det är!

Det får vi verkligen hoppas. Synd bara om ministern själv måste dyka upp på bygden för att det ska hända något. Ännu värre om inget händer, för då hjälpte inte ens det.

Jag övar inför VM

När man vänder ryggen till och reser till Namibia en sväng händer det genast grejer. Parreira, nye landslagscoachen har återinsatt djupt saknade stjärnan Benni McCarty i laget. Imorrn spelar de mot Japan i Port Elisabeth, och jag kommer att vara på plats komplett med vuvuzela för att heja!

På jakt efter ubuntu

Den siste oktober vandrade Sonja Kruse ut i Sydafrika efter att ha sagt upp sig från jobbet och gett bort sin bil. Bagage: tre ombyten i en ryggsäck. Reskassa: hundra rand. Uppdrag: resa runt i ett år i den riktning näsan pekar för att ta reda på om ubuntu lever och frodas i Sydafrika. Ubuntu kan översättas till medmänsklighet, att man är en människa genom andra människor. Nelson Mandela förklarar begreppet på Wikipedia.

Sonja är trött på all dålig publicitet och den dåliga självbild som sydafrikaner ofta har om sitt eget land.
- Vi bor i ett samhälle grundat på rädsla, men jag vet fortfarande inte vad det är meningen att jag ska vara rädd för, säger hon. Hittills har jag inte känt mig orolig en enda gång, säger hon i tidningen Daily Dispatch.
Följ Sonjas äventyr på bloggen UBUNTU in abundance