Sydafrika idag

Sydafrikansk maskot made in China

Den officiella VMmaskoten Zakumi vill höja förväntningarna inför det första afrikanska fotbollsVM. Han är en stolt sydafrikan och vill att hela världen möts i Sydafrika, förklarade Lucas Radebe, fotbollsstjärna och nära vän till Zakumi, på FIFAs hemsida när maskoten lanserades.
Den lille leoparden med grönt hår symboliserar Sydafrika och Afrika genom att vara självsäker, stolt, gästfri, social och varmhjärtad.

Så kom det fram att de små teddyZakumi som ska säljas i Sydafrika  tillverkas i Kina, till råga på allt i en fabrik som brittiska News of the World påstår betalar patetiska löner och där villkoren för arbetarna är eländiga.

Sydafrikanska fackförbundet Cosatu ilsknade till.
- Sydafrika har kapacitet att producera maskoten, men på grund av girighet läggs produktionen i sweatshops i Kina. Vi tänker bojkotta Zakumi och protestera under matcherna tills FIFA börjar bete sig etiskt.

Kinesiska ambassaden protesterade mot beskrivningen av kinesiska fabriker som sweatshops.

- Kina är ett land där vi följer lagar och regler, och har ett välutvecklat system för skydd av arbetares rättigheter. Men det finns alltid folk som på grund av svartsjuka hittar anledningar att kritisera Kina, säger pressansvarige Xiaomei Zhou.

Zakumi kanske får jobba lite mer på det där med att höja stämningen inför VM.

”Vita sydafrikaner måste ta ställning mot rasism”

”Vi påverkades djupt av incidenten på University of Free State i fjol, och diskuterade hur en grupp unga män och andra kan känna att det är okej och till och med kul att förödmjuka svarta arbetare. Vi är övertygade om att handlingar som dessa kommer att begås även i framtiden om vi inte avslöjar, omvärderar och förändrar våra dolda attityder och åsikter om svarta och om vårt land…
Vi har insett att även om apartheidsystemet är borta handlar rasistiska handlingar mot svarta inte bara om förödmjukelse, utan de bär med sig ett historiskt förtryck och tar med detta förtryck in i samtiden…
Vi och våra föräldrar samarbetade med apartheidsystemet, även om några av oss protesterade och bekämpade systemet så tjänade vi samtidigt på det, och tjänar fortfarande på det…tänk om vi alla tog ansvar för apartheid? Om vi erkände att vi genom apartheid har tillskansat oss en oproportionerlig andel av landets resurser, tillgång till kunskap, information, kontakter, förståelse för kommers och en överlägsen utbildning? 1994 erbjöds vi förlåtelse av svarta ledare och många vanliga medborgare för allt detta, men fortfar att utföra rasistiska handlingar och avfärdar därmed denna förlåtelse som kostat så många så mycket…
Vi vill nu ta ansvar för att ta ställning när vi ser rasistiska handlingar och bli bättre förebilder för våra barn för att bryta cirkeln av fördomar och överlägsenhet.”

Så skriver en grupp vita sydafrikaner främst sysselsatta inom ledarskapsutveckling (skriver de själva) på en helsida i tidningen City Press.
Rasism och misstänksamhet finns naturligtvis fortfarande kvar i hög grad i Sydafrika. En anledning till att det är svårt att komma åt dessa attityder är att de är inbyggda i infrastrukturen. Som vit kan man ganska enkelt leva ett liv där man i vardagen inte behöver möta någon enda svart person som inte finns där för att utföra någon typ av service åt dig. Och om man inte ens möts på riktigt utmanas ju inte heller ens attityder.

VM orsakar knappast svält

Idag läser jag i Aftonbladet att Afrikagrupperna tycker att VM i herrfotboll leder till svält. Nå, det stämmer ju inte exakt. Bloggen som refereras till är en studentblogg som Afrikagrupperna gett plats åt på vår webb. Otydligt av oss!
Att priserna på bröd, och mer problematiskt, de flesta matvaror går upp är förvisso ett problem, men kan snarare kopplas till höjda elpriser, bränslepriser och troligen även kartellbildning bland grossister snarare än VM, iallafall just nu.

Förvisso förs en diskussion i Sydafrika kring huruvida den ständigt ökande prislappen för att arrangera VM verkligen är värd mästerskapet.  Här finns ju mycket som behöver mer resurser. Utbildningssystemet är i kris, och alla som behöver har inte tillgång till mediciner, vettiga bostäder och rent vatten för att ta några av de mest akuta exemplen. Fifas regler kring annonsintäkter, avgifter för näringsidkare på arenorna och vad ackrediterade journalister får skriva bidrar inte positivt till debatten. Man kan säga att nationen är delad mellan de som ser fram emot en fantastisk sportfest, de som inte bryr sig eftersom deras liv knappast påverkas och de som tycker det är fel av Sydafrika att vara värdnation, främst på grund av kostnaderna. Själv tycker jag att planeringen kunde hanterats annorlunda, vilket jag skrivit om i tidigare inlägg.

Arbetslösheten i Sydafrika uppskattas ofta till 46 procent. Självklart behövs alla arbetstillfällen. Decent Workkampanjen som Lars Ohly refererar till i sin debattartikel i Aftonbladet kämpar också för att den viktiga möjlighet VM ger att skapa över tvåhundratusen anständiga jobb som kan lindra fattigdom inte missas.
Men utmaningen är inte bara att skapa arbetstillfällen, utan att skapa anständigt arbete, annars utmanas inte fattigdomen, utan snarare tvärtom.

Kampanjen konstaterar att på VDnivå i byggföretagen ökar lönerna med i genomsnitt 39%, den högsta ökningen av alla ekonomiska sektorer. Minimilönen för en jobbare med 44 timmars arbetsvecka uppgår till 11 rand per timme, eller 1936 rand per månad! En siffra på en levnadslön finns inte, men fackföreträdare jag talat med brukar säga att man möljigen kan klara sig på en lön på 5000 rand i Sydafrika idag.

Kampanjen leds av Building Workers International i Sydafrika och Labour Research Service (LRS) i samarbete med europeiska och globala fackliga organisationer och frivilligorganisationer.

Malemas ekonomi granskas i pressen

Dagen efter att finansminister Pravin Gordhan tillkännagav att en livsstilsrevision av vissa individer är på gång släpper tidningen The Star en rapport om ledaren för ANC:s ungdomsavdelning, Julius Malema. Enligt den tjänar den 28årige Malema 20 000 rand i månaden, men lever ett lyxliv. Han ska ha köpt ett hus kontant i fjol för 3,8 miljoner och äga en bil som kostar 734 000 och kör dessutom omkring i andra lyxiga bilar. När tidningen kontaktade Malema kring detta blev han ursinnig och skrek ”försvinn, bara försvinn!” innan han slängde på luren i örat på reportern.

Sen kom ett uttalande från ANC och ungdomsförbundet som förkastade The Stars rapport och sade att den är lögnaktig och bara syftar till att solka ner Malemas rykte. Han har inte betalat husen kontant, han äger bara en bil, inte fyra och han tjänar inte 20 000 rand. Hur mycket han tjänar ville de dock inte berätta.

Reportrarna försvann såklart inte.

Sunday Times tog upp tråden och forskade vidare i Malemas ekonomi. Trots att han ivrigt hävdat motsatsen tjänar han multum på olika uppdrag, främst från sin hemprovins Limpopo. Han äger flera företag varav ett dragit in 130 miljoner på bara två år. Han klär sig dyrt, köpte häromsistens en klocka för 250 000 rand och underhåller sina gäster med champagne.

Visst är det lagligt att en politiker driver företag. Men Malema har ofta gjort offentliga uttalanden mot individer som inte kan förklara var deras inkomster kommer ifrån, eller som lever ett liv i överflöd för att imponera på andra. Nu när han själv får frågor om sin ekonomi  säger han att pressen inte har med saken att göra och först och främst borde granska sig själva. Cosatu, kommunistpartiet och nu senast finansministern har påpekat att en livsstilsrevision av ledare behövs. Men uppenbarligen passar det inte när pressen genom för denna.  
Läs hela artikeln i Sunday Times

Pressmeddelande från Sikhula Sonke

Pressmeddelande från Sikhula Sonke den 11 februari 2010: ”En 14-årig pojke attackerad av tre farmägare, slagen, bunden, kastad in i en van och slagen igen.

Sikhula Sonke, CASAAWU, Mayubuwe fördömer skarpt den brutala attacken mot en 14-årig pojke tisdagen den 9 februari 2010 av tre farmare på La Colline gård i Robertson. Familjemedlemmar till pojken kontaktade oss i morse för att be om hjälp. Enligt pojkens mormor, Miss Fransiena Hermanus låg hon fortfarande i sängen när hon hörde en knackning på dörren. När hon öppnade dörren, störtade Mr Swieger, ägaren till gården, hans son och två arbetsledare in i huset. De letade efter pojken och hävdade att han var inblandad i ett inbrott på gården. De började sedan att svära och sa pojken inte hade rätt att vistas där. Med miss Hermanus egna ord:
- De började flytta mina möbler och jag bad dem att inte röra mina saker. Ägarens son sparkade mig på foten och knuffade bort mig

När de hittade pojken, drog de ut honom ur huset, band honom och misshandlade honom. De kastade sedan in honom i en van och förde bort honom där han blev slagen vidare tills han blödde. Miss Hermanus bekräftar att pojken togs av polisen, men de kunde inte hitta några bevis mot honom och han släpptes.

För tre år sedan sköt en farmare en liten pojke och sade att han trodde det var en hund. Många lantarbetare har blivit attackerade av agressiva hundar och fått bestående ärr. En liten flicka mördades för 2 år sedan. Angrepp på lantarbetare från gårdens ägare är ett känt faktum.
Det måste sluta nu! Om detta inte upphör kommer vi att ta lagen i egna händer tills rättvisa skipas. ”

Sikhula Sonke arrangerade en de demonstration vid Swiegers gård och polisstationen i fredags. En skrivelse överlämnades till både gårdsägaren och polisen.

” Bönderna måste åtalas för brott mot våra folks rättigheter. Ett exempel måste sättas och det NU! Allt vi har att förlora är våra bojor.”

Tjugo år sedan Mandela frigavs

Idag är det tjugo år sedan Nelson Mandela frigavs från fängelset. Under de tjugosju år han var fängslad hade han blivit en ikon för frihet i Sydafrika och motstånd mot apartheid. Över hela världen hade solidaritetsrörelser format för att kämpa för hans frihet. Afrikagrupperna var en av dem.

-Vi satt alla, även folk som inte varit särskilt engagerade, klistrade vid TV-n och följde i direktsändning på eftermiddagen när Mandela hand i hand med Winnie klev ut i folkmassan, berättar Kerstin Bjurman på Afrikagrupperna.
- Det var en märklig känsla att se honom, att han fortfarande, efter alla år i fängelset, var en obruten, respekterad och stark ledare. Ingen visste ju hur han såg ut nu, vi hade bilder som var nästan 30 år gamla och bara det ökade nyfikenheten. Inte långt därefter kom han till Sverige för att hälsa på sin gamle vän Oliver Tambo, ANC:s president som vårdades i Stockholm för stroke. Afrikagrupperna ordnade en gala i Globen med bland andra Miriam Makeba. Den blev snabbt utsåld.

I sitt första tal upprepade han något han sagt under rättegången 1964.
- Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.

Efter att Mandela fick friheten revs apartheidsystemet ner, snabbare och mer smärtfritt än någon vågat hoppas på. Inget inbördeskrig utbröt, och trots sina brister bidrog Sannings- och försoningskommissionen till att uppdaga viktiga sanningar om vad som hänt och bidrog till försoning. Landet har dock en lång väg att gå tills apartheid är ett minne blott och Sydafrika verkligen kan anses vara fritt, för att inte tala om resten av Afrika.

- Personligen kände jag ingen särskild eufori den dagen, bara en stor lättnad över att ett hårt arbete tagit slut. Jag hoppas att jag kommer känna sak när Västsahara uppnår sin självständighet, säger Ingvar Flink, i Afrikagrupperna, som nu är engagerad i kampen för Västsahara – Afrikas sista koloni.

Vad världen sade då (ur Sunday Times)

Hurra! Hurra!  
-Ärkebiskop Desmond Tutu tjoar när han kör förbi Mandelas hus.

Jag ämnar ta upp med Europakommissionen en möjlig lättnad av sanktionerna nu när vi fått Mr Mandela frigiven
- Margaret Thatcher, brittisk premiärminister

Kanske kan vi nu se lite mer mening i vår mörka väg på jorden…
- Breyten Breytenbach, skribent och dissident

Folken i Palestina och i Sydafrika kämpar samma kamp mot förtryck för en rättvis sak – att vinna rätten till självbestämmande
- Yassir Arafat, ordförande för PLO

Det är otroligt att en sån man kan betraktas som hjälte. Med tanke på de brott Mandela begått… hans vägran att ta avstånd från väpnad kamp, det faktum att han är bevisad kommunist och att han kräver majoritetsstyre med hot om intern instabilitet, vi finner detta högst störande och oroande.
- Andries Treurnicht, ledare för oppositionspartiet, Conservative Party

Mandela har kommit åter för att leva i ghetton i Soweto, Langa, Umlazi och så vidare. Inget har förändrats utom att lagarna är än mer drakoniska än när han sattes i fängelse.  
- Joe Mkhwanazi,  Pan Africanist Congress

Jag undrar om Mr De Klerk förstår att när han släppte Mr Mandela, kunde världen med vilken han kompromissat, inte tillåta att han arresteras igen. Detta kommer oundvikligen att leda till konflikt. AWB förstår regeringens maktlöshet och förbereder sig på att möta ANC revolutionen.
- Eugene Terre Blanche, ledare för Afrikaner Weerstandsbeweging

Innan Mr Mandela är fri att bo var han vill, sätta sina barn i en skola han själv valt och kan kandidera till ett ämbete i sitt eget land är han inte fri. Intill dess att han är fri kommer kampen mot apartheid att fortgå.
- Pastor Jesse Jackson, människorättsaktivist i USA

Ursäkten lam och senkommen

Nu har Jacob Zuma bett om ursäkt för att han satt ett barn till världen utanför även de mer generösa ramar för anständigt kärleksliv som tradition med polygyni tillåter. Ursäkten satt långt inne, och han säger själv att den kommer efter stort tryck på familjen och partiet. När Zuma blev partiledare 2007 sägs han ha lovat partiledningen att det inte skulle bli några nya skandaler. Envisa rykten i pressen säger att många inom partiet är djupt missnöjda med den senaste skandalen. Ursäkten imponerar heller inte, han sa ju ungefär likadant efter våldtäktsrättegången, men ändrade inte beteende.
Hittills har jag inte hört någon försvara Zuma. Den reaktion som kommer närmast ett försvar är att detta handlar om hans privatliv.

Britt-Marie Mattson skriver om saken i Göteborgsposten, men slarvar, Zuma har ingått äktenskap fem gånger och har nu tre fruar. Nkosazana Dlamini-Zuma, nu minister i regeringen skilde sig från honom, och Kate Zuma begick självmord. Att oppositionen kritiserar presidentens agerande hårt är knappast förvånande, det intressanta nu är anhängarnas och allianspartners tystnad eller rent ogillande.

Käre President Jacob Zuma

Så börjar ett öppet brev till Sydafrikas president, skrivet av Lukhona Mnguni. Han är en ung man knuten till Cope, men många av åsikterna i brevet uttrycker rätt väl den våg av missnöje med presidentens sexliv som syns i media, facebook, twitter, på gatan, överallt. Många refererar till att ”folk på landsbygden” där Zumas största stöd kommer ifrån, säkert tycker att det är okej att ha oskyddat sex utanför äktenskapet och sätta tjugo barn till världen. Jag tvivlar på det, och tänker ta reda på mer om den saken. Åsikter om att ”det är samtycke mellan två vuxna och presidentens privatliv” är måhända vanligare bland de som inte har tillgång till Internet och andra mediakanaler.

Här utdrag ur resten av brevet:
”Som ung man är jag intresserad av hur våra makthavare beter sig, för att försäkra mig om att vi har goda, moraliska och etiska ledare att se upp till. En offentlig person som inte skapar förtroende eller uppträder på ett sätt som inspirerar till utveckling av samhället bör tas bort från rampljuset och skickas till något mörkt hörn för sitt vilseledande beteende. För mig råkar du vara en sådan person.
För mig är det irrelevant att personen du gjort med barn är dotter till Irvin ”The Iron Duke” Khoza, jag skulle känt samma sätt även om det bara var ännu en kvinna. Om detta barn föddes under normala förhållanden innebär det att du måste ha legat med damen runt januari 2009. Under samma tid hade du redan betalat Lobola för Thobeka Madiba-Zuma och planerade ditt bröllop med henne. Samtidigt hade du redan har nöjet att vara uppmärksammad av två fruar. Jag antar att stressen under kampanjen inför valet 2009 års inte kunde lättas av dina fruar, utan att du behövde söka tröst hos en annan kvinna utanför äktenskapet.
Vad som äcklar mig mest är det faktum att denna dam blev gravid, vilket innebär att du haft oskyddat sex ännu en gång. Det betyder att du kan utsätter dina hustrur för risk, eftersom du verkar fiska efter hiv, så att du ta hem det och fördela det jämnt mellan dem.
Zuluriket borde skämmas över hur du marknadsför deras kultur med månggifte, något som för mig faktiskt är mycket nedsättande för kvinnor. För mig symboliserar detta chauvinismen och patriarkatets sanna natur, att om man inte är nöjd med en kvinna, så kan man ta en annan. Samtidigt skulle samhället förkasta en kvinna som tog en andra man. Polygami främjar också otrohet eftersom du måste lära känna din andra hustru, eller i ditt fall din sjätte, under intima stunder utom äktenskapet.

Du kan inte komma med moralpredikningar mot mig när du samtidigt utför sådana vidriga handlingar som får mig att skämmas för att vara sydafrikan. Du innehar det högsta ämbetet i vårt land och många kommer använda ditt sätt att agera för att rättfärdiga sina misstag och vidriga beteenden som ditt. Du är inte en källa till hopp för mig, utan snarare att en källa till katastrof.”
Lukhona Mnguni
Läs hela Mngunis brev här

Sydafrikanskt stöd till Haiti

Ett flertal sydafrikanska hjälporganisationer har bidragit till katastrofinsatserna på Haiti efter jordbävningen. Den statliga televisionen samlade in 750 000 rand, ungefär lika mycket i svenska kronor. Organisationen Gift of the givers har skickat flygplan med sjukvårdsutrustning, filtar, mat och vatten, samt räddningspersonal. Sydafrikanska staten har bidragit till en gemensam insats tillsammans med företag och organisationer för att skicka räddningsteam till Haiti. Sydafrikanska röda korset har målsättningen att samla in 30 miljoner för katastrofinsatserna. Kritiker undrar varför det plötsligt går att samla in pengar till Haiti när behoven är så stora i Sydafrika, där vissa områden nu drabbas av torka eller översvämning. Men om ett land har katastrofteam som kan göra en snabb insats vid en katastrofal jordbävning som denna är det slöseri att inte skicka dem.

Påverkar Zuma inställningen till trohet?

President Jacob Zuma har nyligen konstaterats vara far till ett barn han fått tillsammans med en kvinna som han varken är gift eller förlovad med. Detta har skapat oro för att ungdomar ska tycka att det är okej med flera parallella förhållanden, något som konstaterat ökar risken för hivsmitta dramatiskt.
Tidningen Sowetan skräder inte orden i sin kommentar till den nya bebisen, enligt de flesta beräkningar Jacob Zumas tjugonde.
”Det är nu tydligt att presidentens högtravande yttranden på världsaidsdagen för två månader sedan om att ta ansvar och inte utsätta sig för risk inte kom från presidentens hjärta. Zuma har inte brutit mot någon lag. Men vi måste ändå ifrågasätta om detta beteende går att kombinera med våra förväntningar på vår statschef. ”

Samtidigt släpps en nationell undersökning visar att män testar sig för hiv betydligt oftare nu än för tre år sedan. Från 24 procent av männen 2006 hade 60 procent testat sig i mitten av 2009. Doktor Saul Johnson, på Health and Development Africa, tror att det beror på att informationskampanjer fungerar, främst gentemot yngre publik, men att mycket finns att göra när det gäller kondomanvändning och multipla partner. I undersökningen deltog 9 728 personer mellan 16 och 55 år från alla provinser.
Av alla mellan 15 och 24 år 2006, hade 17 procent av männen och 38 procent av kvinnorna testade. År 2009 hade siffrorna ökat till 31.8 procent av männen och 71.2 procent av kvinnorna.

År 2006 trodde 26 procent av deltagarna att trohet i ett förhållande är ett sätt att hindra spridningen av hiv, jämfört med 39.1 procent 2009.

Alkohol visade sig vara ett stort problem, när folk druckit oroar de sig inte för hivsmitta. Det fanns också föreställningar om att alkoholkonsumtion kunde minska risken att smittas av hiv.