Sydafrika idag

Läser i Arbetaren om två nya böcker om Sydafrika, Leva på gränsen Berättelser från det nya Sydafrika av Leif Norrman och Solidaritetens betydelse av Håkan Thörn. Johan Apel Röstlund kopplar – såklart – sin kolumn till VM i herrfotboll som nyss avslutats, och de tuffa matcher som återstår för Sydafrika medan president Jacob Zuma segeryrigt talar om möjligheter att genomföra OS i Sydafrika. Håkan Thörn beskriver vikten av internationell solidaritet för att isolera apartheidregimen. Även idag behövs solidaritet, men nivån av aktivism och engagemang förefaller sjunka. Har vi sjunkit för djupt ner i TV-soffan framför fotbolls-VM och annat. Eller?

Läser ett brev från Afrikagruppernas styrelse till medlemmarna som handlar om hur vi fortsätter arbetet med färre svenska medarbetare i fält (i det mesta en bra utveckling, men effekten är sämre kontakt mellan Sverige och partnerorganisationer) och sextioprocentig nedskärning av infoanslagen. En kontinuerlig kontakt mellan olika delar av världen på gräsrotsnivå krävs för att vi ska kunna arbeta för utveckling och en rättvis värld för alla och mot exploatering och förtryck. Det borde vara lättare idag med IT-utvecklingen, men kräver att vanligt folk är intresserade av att skapa förändring. Häromdagen såg jag en t-shirt som sammanfattar det första steg som krävs för att komma någonvart. Texten lydde: Det tyngsta lyftet är ändan ur soffan.

Byn Cata som jag skrivit en del om tidigare har nu en hemsida där man kan ta del av utbudet och planera sin vistelse. Eller bara njuta av de vackra bilderna och läsa mer om platsens historia. Adressen är www.cata.org.za

Så här skriver Ulrika Roos, som praktiserat i Cata i sin praktikrapport:
“Från 1930-talet och framåt genomfördes ”The Betterment” i hemländerna. Från den styrande regimen kom krav på hur marken i byarna skulle användas. Man delade upp byar i strikta områden för odling, betesdrift och boende. Detta innebar att de utspridda släktgrupper med hus som tidigare haft sin odlingsbara jord alldeles intill, nu trycktes ihop i små samhällen med planerade gatusystem. Stora delar av mark som tidigare använts för betesdrift och jordbruk annekterades också av regeringen. Några troliga orsaker till betterment var att ta ifrån de svarta rättigheter till land och frigöra billig arbetskraft för urbana områden, frigöra jordbruksmark för vita farmare samt att skaffa sig social, politisk och ekonomisk kontroll över den svarta befolkningen.

I slutet av år 2000 fick Cata sin begäran om ersättning för den mark de förlorat under betterment godkänd. Byn fick totalt 11 miljoner, varav hälften avsattes till utvecklingsprojekt i byn. Man har också gjort stora investeringar i turismprojektet, som idag framförallt ger deltidsjobb i byn. Man ligger i startgroparna med marknadsföringen och därför är inte beläggningen så stor. Längst upp i byn, med en fantastisk utsikt, har man byggt stugor med plats för 16 personer som håller mycket hög standard. Här kan man välja självhushåll eller beställa alla måltider till rimligt pris. Man har också utvecklat ett koncept med ”homestays”, som jag nyttjade under min vistelse. Här bor man i en familj och har alla måltider inkluderade i priset.  I samlingshallen finns också byns museum, med mycket bra och lättillgänglig information om byn och dess historia. En del av museet finns utomhus, i form av ”The heritage trail”. Här kan man med hjälp av en guide tänka sig in i hur området såg ut före tiden för betterment, när boställena låg utspridda över sluttningarna istället för samlade i samhället som idag. Andra produkter man utvecklat är turridning med byns hästar samt guidade turer för fågelskådning och trekking. Områdena med urskog kring Cata är mycket fina, och här finns bland annat möjlighet att se den hotade Kap-papegojan. Som jag ser det har byn stor kapacitet att ta emot turister på ett professionellt sätt, om man bara lyckas med marknadsföringen.”

Läser i Värmlands Folkblad att SvD avslöjat att försvarsmaktens nya biffiga reklamfilm är inspelad i Sydafrika med sydafrikanska skådisar på skattebetalarnas bekostnad. Det känns lite jobbigt att höra när man jobbar på en liten organisation vars anslag för att informera om utvecklingsfrågor (alltså inte reklam för vår verksamhet) i Sverige kapats med 60 procent. Tänk den som hade pengar för att spela in filmer med vanliga sydafrikaner som berättar om… tja, till exempel effekterna av vapenaffären med Sverige. På sin höjd kan vi göra ett gäng Youtubeklipp.

Fundera över det medan du läser det allra sista extratjocka numret av magasinet Södra Afrika som du kan beställa via post@afrikagrupperna.se

Färneboskolans filial i Göteborg skickar 14 ungdomar till Sydafrika för fyra och en halv månads praktik på organisationer. Dem kan du följa på Färnebobloggen som även den länkas in till Afrikagruppernas hemsida. Två av deltagarna praktiserar på Afrikagruppernas partnerorganisation BRC här i East London och i den by, Cata, där BRC:s arbete främst fokuseras. Från Cata kommer också de två sydafrikanska deltagarna i praktikantprogrammet, Khuselwa och Tyhilelwa som är i Sverige nu. De är omskrivna i Gävle Dagblad bland annat:
– Vi kommer hit för att uppleva livet utanför Sydafrika, vi vill se hur folk lever. Främst kommer vi att uppmärksamma hur man arbetar med turismen och miljön här. Vi vill få idéer om hur vi förändrar vårt liv, hur vi kan bli mer miljövänliga, hur vi ska odla och hur vi ska låta vår jord vila, berättar Tyhilelwa Gcilitshana, en av volontärerna.
Läs hela artikeln hos Gävle Dagblad

“Snart riktas världens ljus mot fotbolls-VM i Sydafrika. Bortom matcherna finns ett land med stark historia och fascinerande folk. De förtjänar uppmärksamhet. Det gör också de många människor som i fotbollens skugga far illa. Fattiga, byggarbetare och prostituerade är några vars mänskliga rättigheter trampas på i samband med ett VM. Vilka konsekvenser har VM för dessa? Och vilket ansvar har fotbollen för att respektera de mänskliga rättigheterna?”
Så presenterades ett seminarium i riksdagen nyligen där bland andra Afrikagruppernas Karin Linvall talade. Reportrar utan gränsers ordförande Jesper Bengtsson sade bland annat att inför OS i Kina sade många att idrott och politik inte hör ihop. Men det hörde ihop väldigt mycket för Kina. Ska bara kritikerna av evenemang hålla isär idrott och politik och inte förespråkarna? Ur ett Sydafrikaperspektiv är kopplingen självklar – många säger att bojkotten av idrotten internationellt verkligen bet på stödet till apartheidregimen.

På grund av knackigt Internet har jag inte kommit mycket längre i klippet och har inte själv lyckats se vad Karin sa… (Internet och demokrati, hör det ihop?)
SVT har lagt ut programmen på SVT Play

Johnny på Somerbosch

I förrgår publicerade Afrikagrupperna och lantarbetarfacket Sikhula Sonke en debattartikel i Göteborgs-Posten om att Systembolaget måste sätta press på leverantörer av vin till Sverige. Minimilönen på 1316 rand i månaden räcker inte att leva på, långtifrån. På många andra sätt är lantarbetare i Sydafrika en av de mest marginaliserade grupperna och situationen har många gånger förvärrats efter apartheids fall. Detta har även uppmärksammats i Rapport. Sikhula Sonke kräver dock inte en bojkott av sydafrikanska viner!
-  Köp viner, köp även från Robertson, men ställ krav på dem! Kunder i Sverige kan inte utan vidare anta att situationen är bra på italienska eller andra gårdar heller förresten. Fast, köp helst från gårdar där vi får gehör för våra krav, som Simonsig och Lavenier, säger Wendy Pekeur på Sikhula Sonke.

Diskussionen i kommentarsfältet på GP är förvirrad som så ofta i pressen. Folk som sett Rapportreportaget slutar köpa sydafrikanska viner trots att farmarbetarna själva säger att de är emot en bojkott. “Systembolaget sätta “press” på en nation???” skriver en annan. Okej, rubriken kanske är otydlig men det är ju inte SYDAFRIKA Systembolaget kan pressa på strängt taget utan UNDERLEVERANTÖRERNA, och det är ett självklart krav. Systemet är en stor kund i västra kap!
Du kan också stöda Sikhula Sonkes viktiga arbete via Afrikagruppernas insamling.

Idag åt vi en fantastisk lunch på vingården Somerbosch nära Stellenbosch. Där producerar lantarbetarna ett eget märke, Poker Hill. Vi fick smaka en fantastisk pärlande rose som är så ny att den inte ens etiketterats ännu. Poker Hill är ett exempel på ett vin där vinsten går till de som plockar druvorna. Det går att köpa via en tysk importör.

I veckan fick jag vara med på Afrikagruppernas partnermöte i Zimbabwe och nästa vecka är det dags för vårat partnermöte i Sydafrika. I år träffar vi våra sju partner i Kapstaden, på ett hotell där vi får bra pris. Ägaren är sympatiskt inställd till civilsamhället nämligen. Vintern är på väg, även om det är varmt och skönt mitt på dagen så biter det i luften snart efter solnedgången. Fotbollsfansen kommer att frysa och eventuellt också att bli våta – ofta regnar det i Kapstaden i juni-juli.
Imorgon anländer våra kollegor från Port Elizabeth, George, Grahamstown och Johannesburg för vårt möte, jag ser fram emot att träffa dem igen!