Jösses. Kan man skriva så i tidningen år 2010? Att vanligt folk inte är som vi utan “något annat och främmande”? Jag blir verkligen nyfiken på Norrmans bok, jag misstänker att det är Ekstrand som missförstår och exotiserar snarare än den erfarne och kunnige Norrman. Att natten faller snabbare i Afrika än någon annanstans (det beror ju på breddgraden… i just Sydafrika faller natten uppenbarligen ganska långsamt) eller att där inte finns någon grå vardag är bara nonsens. Liksom att landet skulle vara särskilt farligt att besöka som turist. Jag jobbar för Afrikagrupperna och må vara politiskt korrekt men sanningen är den att våld och sjukdomar i Afrika och kanske i synnerhet Sydafrika drabbar de som bor där, särskilt de fattiga. Påfallande sällan råkar turister ut för något av detta.

Dela med andra

Stefaans på ECARP informerar arbetare om deras rättigheter.

Femton deltagare skulle kommit från en gård i Sundays river, men bara tre dök upp. Varför? Är det för att alkoholproblemen är så stora att ett möte efter löning blir omöjligt? En annan förklaring lades fram, att farmägaren inte gillar att arbetarna organiserar sig så folk är rädda för att synas i sådana sammanhang.

Mötet blev bra ändå, diskussionen blev kanske djupare och på sätt och vis mer givande med bara tre från den nya farmen än om alla dykt upp. Fler möten kan ju ordnas senare.

I Sundays river går inte mycket rätt till. Lönen ligger en bit under den lagstadgade minimilönen för lantarbetare på 1361 rand (lika mycket i svenska kronor. En limpa bröd kostar 5-8 rand) och inga “förmåner” såsom pension, sjukpenning, föräldraledighet, försäkringar etc ingår. Ägaren drar även av en summa för a-kassa. Hälsa och säkerhetsföreskrifter finns eller iakttas inte. En arbetare avled efter att ha hanterat bekämpningsmedel utan skyddskläder. Arbetarna får själva skaffa arbetskläder. De citrusfrukter som skördas säljs till konsumenter i Europa. Jag ska ta reda på vilka, så konsumenterna kan informeras om villkoren för arbetarna och få tillfälle att ställa krav på värdiga arbetsvillkor. Vi vill däremot inte ha en bojkott!

Tre deltagare från etablerade farmkommitteer deltog också och berättade om sina erfarenheter kring att hantera orättvisor på gården.
- Förr gick alla till ägaren individuellt om de hade problem. Nu gör vi det som en kommittee. Vi kan också diskutera frågor med ägaren, innan kunde han ta upp frågor men aldrig arbetarna, berättar Totoman Skeyi.

-  Jag gick till ECARP när jag fick sparken för att jag inte arbetade på långfredag – en helgdag. Min man fick också sparken senare, så vi hotades med vräkning eftersom vi bodde på gården. Genom ECARP fick vi ordnat sp vi kunde bo kvar. De såg även till att vi fick lönebesked vilket vi inte fick tidigare, sade Nolungile Kota.

ECARP stöder idag 57 lantarbetarkommitteer och informerar arbetare om deras rättigheter och hur de kan kämpa för dem. Du kan stöda ECARP:s arbete genom Södra Afrikainsamlingen.

Dela med andra

Artist/aktivistnätverket Soundz of the South besökte East London för att arrangera filmvisningar och poetry slams i byn Cata och townshipet Mdantsane.

Här ett par bilder från kvällen i Cata som blev mycket lyckat. Scenen var fri för alla som ville uppträda. Ungdomar och barn från byn tog chansen och uppträdde med dans, poesi, hiphop och annat. Cata rymmer, visar det sig, en mängd talanger. Vi hoppas att evenemanget kan upprepas, detta efterfrågades av alla som var med under kvällen. Det kräver emellertid att en del problem löses som hur man kan garantera säkerheten, ordna ljudanläggning och så vidare.

Arrangörer var Uhuru Network från Zimbabwe, Soundz of the South, Afrikagrupperna, Border Rural Committee och byn Cata.

Begåvade Catabor uppträder

Affischering inför poetry slam

Solitude från Kapstaden värmer upp publiken

Boniswa med vänner

Dela med andra

Läser ett brev från Afrikagruppernas styrelse till medlemmarna som handlar om hur vi fortsätter arbetet med färre svenska medarbetare i fält (i det mesta en bra utveckling, men effekten är sämre kontakt mellan Sverige och partnerorganisationer) och sextioprocentig nedskärning av infoanslagen. En kontinuerlig kontakt mellan olika delar av världen på gräsrotsnivå krävs för att vi ska kunna arbeta för utveckling och en rättvis värld för alla och mot exploatering och förtryck. Det borde vara lättare idag med IT-utvecklingen, men kräver att vanligt folk är intresserade av att skapa förändring. Häromdagen såg jag en t-shirt som sammanfattar det första steg som krävs för att komma någonvart. Texten lydde: Det tyngsta lyftet är ändan ur soffan.

Dela med andra

Så här skriver Ulrika Roos, som praktiserat i Cata i sin praktikrapport:
“Från 1930-talet och framåt genomfördes ”The Betterment” i hemländerna. Från den styrande regimen kom krav på hur marken i byarna skulle användas. Man delade upp byar i strikta områden för odling, betesdrift och boende. Detta innebar att de utspridda släktgrupper med hus som tidigare haft sin odlingsbara jord alldeles intill, nu trycktes ihop i små samhällen med planerade gatusystem. Stora delar av mark som tidigare använts för betesdrift och jordbruk annekterades också av regeringen. Några troliga orsaker till betterment var att ta ifrån de svarta rättigheter till land och frigöra billig arbetskraft för urbana områden, frigöra jordbruksmark för vita farmare samt att skaffa sig social, politisk och ekonomisk kontroll över den svarta befolkningen.

I slutet av år 2000 fick Cata sin begäran om ersättning för den mark de förlorat under betterment godkänd. Byn fick totalt 11 miljoner, varav hälften avsattes till utvecklingsprojekt i byn. Man har också gjort stora investeringar i turismprojektet, som idag framförallt ger deltidsjobb i byn. Man ligger i startgroparna med marknadsföringen och därför är inte beläggningen så stor. Längst upp i byn, med en fantastisk utsikt, har man byggt stugor med plats för 16 personer som håller mycket hög standard. Här kan man välja självhushåll eller beställa alla måltider till rimligt pris. Man har också utvecklat ett koncept med ”homestays”, som jag nyttjade under min vistelse. Här bor man i en familj och har alla måltider inkluderade i priset.  I samlingshallen finns också byns museum, med mycket bra och lättillgänglig information om byn och dess historia. En del av museet finns utomhus, i form av ”The heritage trail”. Här kan man med hjälp av en guide tänka sig in i hur området såg ut före tiden för betterment, när boställena låg utspridda över sluttningarna istället för samlade i samhället som idag. Andra produkter man utvecklat är turridning med byns hästar samt guidade turer för fågelskådning och trekking. Områdena med urskog kring Cata är mycket fina, och här finns bland annat möjlighet att se den hotade Kap-papegojan. Som jag ser det har byn stor kapacitet att ta emot turister på ett professionellt sätt, om man bara lyckas med marknadsföringen.”

Dela med andra

Fundera över det medan du läser det allra sista extratjocka numret av magasinet Södra Afrika som du kan beställa via post@afrikagrupperna.se

Dela med andra

Dela med andra

På grund av knackigt Internet har jag inte kommit mycket längre i klippet och har inte själv lyckats se vad Karin sa… (Internet och demokrati, hör det ihop?)
SVT har lagt ut programmen på SVT Play

Dela med andra

Johnny på Somerbosch

I förrgår publicerade Afrikagrupperna och lantarbetarfacket Sikhula Sonke en debattartikel i Göteborgs-Posten om att Systembolaget måste sätta press på leverantörer av vin till Sverige. Minimilönen på 1316 rand i månaden räcker inte att leva på, långtifrån. På många andra sätt är lantarbetare i Sydafrika en av de mest marginaliserade grupperna och situationen har många gånger förvärrats efter apartheids fall. Detta har även uppmärksammats i Rapport. Sikhula Sonke kräver dock inte en bojkott av sydafrikanska viner!
-  Köp viner, köp även från Robertson, men ställ krav på dem! Kunder i Sverige kan inte utan vidare anta att situationen är bra på italienska eller andra gårdar heller förresten. Fast, köp helst från gårdar där vi får gehör för våra krav, som Simonsig och Lavenier, säger Wendy Pekeur på Sikhula Sonke.

Diskussionen i kommentarsfältet på GP är förvirrad som så ofta i pressen. Folk som sett Rapportreportaget slutar köpa sydafrikanska viner trots att farmarbetarna själva säger att de är emot en bojkott. “Systembolaget sätta “press” på en nation???” skriver en annan. Okej, rubriken kanske är otydlig men det är ju inte SYDAFRIKA Systembolaget kan pressa på strängt taget utan UNDERLEVERANTÖRERNA, och det är ett självklart krav. Systemet är en stor kund i västra kap!
Du kan också stöda Sikhula Sonkes viktiga arbete via Afrikagruppernas insamling.

Idag åt vi en fantastisk lunch på vingården Somerbosch nära Stellenbosch. Där producerar lantarbetarna ett eget märke, Poker Hill. Vi fick smaka en fantastisk pärlande rose som är så ny att den inte ens etiketterats ännu. Poker Hill är ett exempel på ett vin där vinsten går till de som plockar druvorna. Det går att köpa via en tysk importör.

Dela med andra

Dela med andra