Sydafrika idag

Nu måste barnen vara dubbelt så fattiga

Alla priser går upp, men något som inte förändras är maxinkomsten för att kunna få barnbidrag i Sydafrika. Bidraget infördes 1998 och låg då på 100 rand, nu är det 190 rand. Nu kan barn upp till 14 år ge grund till bidrag, och föräldrarna till sju av de arton miljonerna sydafrikanska barn får bidraget. Men det är inkomstrelaterat. Vårdnadshavaren med make/maka får inte tjäna mer än 1100 rand i månaden, eller 800 om de bor i formella områden i städer – dvs i riktiga hus. Dessa anses ha bättre tillgång till resurser än de som bor i skjul. Inkomstgränserna har inte ändrats på åtta år. Så räknat i realinkomst måste du vara dubbelt så fattig idag som när bidraget infördes för att kvalificera för det. En studie i Khayelitsha i Kapstaden visar att 40 procent av alla barn under 14 som inte får bidraget idag skulle ha fått det om inkomstgränsen följt inflationen.

Det går utför med utbildningen.

Matric är Sydafrikas motsvarighet till studentexamen och nu har resultaten publicerats. Det ser mörkt ut. Antalet studenter som klarar examen har gått ner med knappa två procent sen i fjol. Tidigare har provinser fifflat med statistiken vilket skapar misstankar om att antalet studenter som klarar examen är ännu lägre än vad som redovisas. Dessutom bygger procentsiffrorna på de som skriver provet, inte på hur många studenter som gått kursen. Nu sägs att riksgenomsnittet är 60,6 procent som klarar examen. Men av drygt en och en halv miljon elever som började skolan 1998 skrev under 600 000 examen. 38 procent hade alltså fallit bort, vilket ger en siffra på 21 procent som klarar examen. Universiteten börjar tappa förtroendet för systemet eftersom inte ens studenter som klarar matric alltid är redo för universitetsstudier. Därför kanske hela systemet kommer att ersättas med något annat i takt med att universiteten sätter upp egna intagningssystem. I år är perioden mellan examensresultaten och antagningar till universiteten kortare än vanligt eftersom terminen skiftats för att ge utrymme för aktiviteter under VM i herrfotboll.

Min vän Nokuzola som är rektor för en skola i Nompumelelo township i East London ser inget hopp.
- Regeringen måste ta i på allvar för att vända situationen, och insatserna måste börja i första klass. Som det är nu drabbas vi hårt av korrupta politiker som inte bryr sig om något annat än egen vinning, dundrar hon. Vi beställer skolböcker och får skräp, och det är bara ett exempel. Dessutom, hur ska vi kunna motivera eleverna när inte ens de som klarar matric har en chans att få jobb? Hela situationen inbjuder ungdomarna att förfalla till brottslighet, avslutar hon dystert.

Kanske kan årets tapp tvinga fram krafttag för att vända utvecklingen.

Amning, ofta en fråga om mer än valfrihet

Att amma eller inte amma är en kvistig fråga överallt. I Sverige verkar debatten mest handla om amningsnormer kontra valfrihet. I Sydafrika och andra delar av Afrika kan det handla om liv och död. För de flesta bebisar är det bästa alternativet modersmjölk om man inte har säker tillgång till rent vatten. Men amning kan överföra hiv. En hivpostitiv kvinna som inte äter ARVmediciner och som ammar i två år eller mer dubblar risken att föra över viruset till barnet till 40 procent. Risken under graviditet och förlossning är 20 procent. Därför har hivpositiva mödrar avråtts från amning till förmån för bröstmjölksersättning.

Men om man inte är helt säker på att ha tillgång till pulver och rent vatten under hela perioden kan ersättning plötsligt vara en sämre lösning. Det har dessutom visat sig att om man blandar amning med att mata med ersättning ökar risken väldigt mycket att bebisen smittas. Man vet inte riktigt varför. Kanske för att matsmältningen störs, eller att risken att få andra infektioner ökar om vattnet innehåller bakterier.
Alltså måste mamman välja från början mellan att uteslutande amma och hoppas att det kommer att fungera, eller uteslutande använda ersättning och lita på att den finns tilllgänglig. Ofta är inte beslutet helt hennes – mor och farmödrar och andra familjemedlemmar har starka åsikter kring hur bebisar ska tas om hand och ofta ammar man inte uteslutande i Sydafrika. Bröstmjölksersättningen ska delas ut gratis på klinikerna till hivpositiva mammor, men tar ibland slut eller säljs av korrupta sköterskor såsom avslöjades i Soweto i maj, och förtvivlade mammor matade sina barn med majsmjöl utrört i vatten.
Källa: Sangonet, Times

Semenya varmt välkommen hem

MorgonTVs sändning tillägnades helt Caster Semenyas hemkomst och det stora antal hurrande supporters som tog emot henne på flygplatsen. Precis som återgetts i svensk media är uppslutningen bakom Semenya praktiskt taget total. Ingen pillar på vår guldmedaljös. Dessutom är hon fortfarande två sekunder från världsrekordet, och hennes totala överlägsenhet i loppet säger egentligen mer om kvaliteten på startfältet.

Caster har trakasserats tidigare, blivit ombedd att gå på herrtoan, inspekterats av motståndarlaget när hon skulle spela damfotboll etc. Kanske av samma personer som nu sluter upp på hennes sida när hon vinner internationella guldmedaljer?
Jag tycker att det är positivt att man försvarar en 18åring som trakasserats av etablissemang och medtävlanden, men diskussionen i media har inte såvitt jag ser avvikit från mönstret att det finns uteslutande två kön och det är väldigt enkelt att avgöra om någon är man eller kvinna. Enligt IAAF handlar processen att avgöra Semenyas kön om medicinsk undersökning inklusive rapporter från gynekolog, endokrinolog, psykolog, medicinsk expert och en psykolog. Inte så enkelt således…
Detta trots att IAAFs regler faktiskt tillåter tävlande att ha bytt kön om detta skedde innan puberteten. Caster har uppenbarligen gått genom livet som tjej hittills så det är bisarrt att hon ska utsättas för allt detta nu. Enligt sydafrikansk konstitution finns tre kön, och intersexuella ska inte trakasseras. Därigenom kan man undvika tidig kirurgi på bebisar vars kön inte enkelt kan avgöras vid födseln.

Några bekanta har emellertid utnyttjat affären för att ifrågasätta det rådande mönstret. Min kollegas gamla mor sade att ”Så, kategorierna stämmer inte längre, kanske dags att ta ett steg tillbaka och skapa nya!”

Drar föräldrarna inför rätta

Bonani Yamani, 21 år, från King Williamstown i östra Kapprovinsen har dragit sin far och traditionella ledare i området inför rätta för att ha omskurit honom mot hans vilja. Han försökte kompromissa med traditionen genom att omskära sig på sjukhus. Men kort efter att han fyllt arton blev han hämtad av sin far och tio andra män som tvingade honom att genomgå en traditionell initiationsceremoni i bushen med ytterligare en omskärelse.
- Efter det bestömde jag mig för att göra någonting för att andra barn ska slippa utsättas för detta.
Det är olagligt att omskära pojkar över 16 års ålder utan deras skriftliga medgivande. Justice Alliance of Southern Africa vill förtydliga detta, och införa förbud för traditionella ledare att uppmuntra att pojkar som vägrar omskärelse fördöms och stöts ut.
Initieringsriterna i bushen utförs ofta av personer med otillräcklig utbildning och under primitiva förhållanden vilket kostar många liv varje år. I år har fler unga män än vanligt, cirka 50 i östra Kapprovinsen, avlidit eller stympats vilket fått en hätsk debatt att blossa upp. En anledning till dödsfallen är att charlataner som ser en chans att tjäna pengar har gett sig in i branchen.
Bonani säger att han inte är ute efter att hämnas på sina föräldrar, han vill inte att de ska beläggas med böter eller straffas på annat sätt.
- De gör allt för mig, som att betala min utbildning. Men jag vill att pappa ska erkänna att det han gjorde bröt mot konstitutionen.
Sunday times 9 aug, Mail and Guardian

Allt farligare att bli gravid i Sydafrika

Mellan 2005 och 2007 ökade mödradödligheten i Sydafrika med 20 procent till 4077 döda. Mödradöd räknas som kvinnor som avlider av orsaker relaterade till eller förvärrade av graviditet eller vård därav medan de är gravida eller inom 42 dagar efter avslutad graviditet. Mer än fyrtio procent av dessa beror på hiv och aids, medan något under fyrtio procent kunde undvikits. Detta enligt rapporten Saving Mothers 2005-2007, som lades ut på hälsoministeriets websida häromveckan utan något pressmeddelande eller andra åthävor. Underförstått gäller det fattiga kvinnor på landsbygden – har du resurser kan du få världsledande vård i Sydafrika, och även om du är fattig har du större chanser till bra behandling om du bor i en stad.

Ofta misslyckades hälsovården med att ställa rätt diagnos eller att följa riktlinjer i vården. Andra problem är att patienter får otillräcklig tillsyn eller kommer under vård för sent. De flesta av dödsfallen som kunde undvikits orsakades av högt blodtryck (hypertension).

Nästan åttio procent av de avlidna under perioden var hivpositiva. Både kommitten som sammanställt rapporten och Health Systems Trust, en NGO som arbetar med forskning och påverkan kring hälsofrågor kräver nu ökade insatser kring rådgivning och medicinering av hivpositiva.
- Det är osannolikt att Sydafrika kommer att nå millenniemålet att minska mödradödligheten med 75 procent till 2015, säger Marion Stevens på Health Systems Trust.

Bulelwa Plaatjie på Walter Sisulu University säger att många kvinnor blir gravida gång på gång trots att de vet att de har hiv. Hon har arbetat med 48 hivpositiva kvinnor från stödgrupper i Mtata som ställde upp på en sexmånaders studie.
- De vet mycket väl vilka risker det innebär att bli gravid som hivpositiv. Att de kan återinfekteras och ge smittan till barnet.
Att de ändå får barn har flera orsaker. Dels fattar de inte beslutet själva, utan även deras män. Dessutom är trycket stort på gifta kvinnor att föda barn, oavsett hivstatus.
- Några av dem får reda på att de är smittade först när de redan är med barn. Då väljer de att inte berätta utan fortsätter få barn så att samhället kan betrakta dem som hivnegaitva. Genom att få barn kan de leva ett liv som förefaller normalt och slippa utsättas för stigma.
Källa: Health-e, 18 July 2009, Mail and Guardian, 24 – 30 juli, Mthatha Bureau 24 juli

Krisen sprider sig

Nu drabbar krisen civilsamhället i Sydafrika. Ett antal icke vinstdrivande organisationer och välgörenhetsorganisationer tvingas skära ner kraftigt i sin verksamhet. Dessa organisationer står för minst 30 procent, kanske mer av den sociala tryggheten i Sydafrika – uppgifter staten normalt skulle stå för, men inte klarar av att leverera. Bidrag från företag och privatpersoner sjunker kraftigt på grund av den ekonomiska krisen och även stöd från samhället dras nu in. Kanske får civilsamhället tre miljarder mindre att röra sig med nästa år. Ett typiskt exempel är Brödet och Fiskarna i East London som förser tusen fattiga barn med mat varje månad men kanske måste avbryta verksamheten, eftersom provinsregeringen inte kan stödja dem längre. Enligt organisationen har regeringen inte kommit med förslag på hur barnen ska kunna försörjas i fortsättningen.
En välgörenhetsorganisation i Tshwane (Pretoria) säger till Sunday Times att utan stöd till sitt barnhem kommer de helt enkelt att tvingas sätta barnen på statens trappa och säga ”nu får ni ta hand om dem”.
Sydafrika är ändå ett rikt land som borde kunna ta hand om sina svagaste. Kanske kommer staten nu att tvingas hitta lösningar på problem som enskilda initiativ fått ta hand om i brist på annat. Om inte kommer åtminstone en halv miljon utsatta sydafrikaners tillvaro att bli ännu bistrare nästa år.
Källa: Sunday Times

ANC lovar kamp mot korruptionen

ANC:s veckobrev ANC Today tar denna vecka upp korruption och annonserar att en nationell antikorruptionskampanj är på gång. I brevet på pekas att man inte längre kan skylla på arvet efter apartheid, tvärtom kan korruptionen göra ”den nya demokratiska staten omöjlig att skilja från den förra”.
Ett område inom korruptionen som president Zuma särskilt fokuserade på i en radiointervju i måndags är lata och inkompetenta tjänstemän inom offentlig sektor. Zuma ämnar sätta hårt mot hårt för att få till stånd en ny kultur där papper som ska skrivas under idag skrivs under idag, och folk som köar inte blir ombedda att komma tillbaka nästa dag.
En annan sak som togs upp i intervjun var utbildning, ännu ett område där Zuma lovar uppryckning. Utbildning är nyckeln för att komma tillrätta med Sydafrikas alla problem. Särskilt viktig är grundutbildning. Jag hoppas att den uppryckningen snart märks i skolor som Sinempumelelo Primary School som Mari skrivit om tidigare. Vi var där häromveckan, och barnen sitter fortfarande kvar i den lilla lilla containern till personalens förtvivlan.

Jag skulle…

…aldrig ha pratat om värme och rötmånad i går. Genast kom hösten vinande med kyliga vindar och i dag är det riktigt kallt. På med tröjan! Annars är det lugnt här i dag, förutom att fler fall av meningitis har upptäckts. Under den senaste månaden har fem personer från provinserna Gauteng och KwaZulu-Natal dött från sjukdomen, fyra barn och en vuxen. I dag rapporterar vår morgontidning att en flicka här i East London dog för några dagar sedan. Vi ska därför vara uppmärksamma på om någon i vår närhet har symptom, skriver tidningen. Lite otäckt, tycker jag.

Sydafrika sjua!

Sydafrika hamnade på sjunde plats bland 52 afrikanska länder när det gäller hur barnvänligt landet är. Det visar undersökningen ”The African Report on Child well being: How Childfriendly are African governments?” från The African Child Policy Forum i Addis Ababa. Forskarna har undersökt alla afrikanska länder, förutom Somalia och Västsahara, och har använt sig av över fyrtio indikatorer för att ranka länderna.
De tio högst rankade länderna är Mauritius, Namibia, Tunisien, Libyen, Marocco, Kenya, Sydafrika, Malawi, Algeriet och Kap Verde. Dessa länder har alla sett till att ha relevanta lagar för att skydda barn mot övergrepp och exploatering. De har också avsatt resurser för att barnen ska få sina basbehov tillfredsställda, framförallt tillgång till hälsovård och utbildning.
Väldigt roligt för Sydafrika, men det här med utbildning vet jag inte om jag riktigt kan tro på, inte minst med tanke på förra veckans besök på Sinempumelelo Primary School.