Sydafrika idag

Bistånd för dig eller för utveckling?

Hänger med dåligt i svensk media, men läste på Kajsas blogg från Moçambique om hur Roger Akelius skänkt 100 miljoner till SOS Barnbyar på Haiti. Det var ju bra! Sen tycker Roger att Sida ska skrotas. Trots att han konstaterat att de flesta människor är goda, gäller inte detta regeringar som, i synnerhet i länder med hjälpbehov, är korrupta. Alltså ska pengar inte gå via regeringar. Istället ska individen avgöra vart pengar för hjälp utomlands ska gå. Det vill säga, de som är i behov av bistånd ska inte välja, till exempel genom att rösta på ett parti som bedriver en politik de vill ha, utan den som redan har det bra ska välja. Problemet blir då lätt att pengarna går till sånt som får givaren att känna sig god och som sätter plåster på såren för idag. Inte till sånt som leder till långsiktig förändring.

Strax ska jag stänga av datorn, packa min väska och resa till byn Cata för att prata med en grupp Färnebostudenter som har läger där. I Cata har en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, BRC, stött ett projekt där byn själv tar ansvar för sin utveckling genom olika företag och projekt. Allt är inte bra än, fattigdomen är inte utrotad, men det som hänt är att utvecklingen vänt från rakt åt skogen till att fler får jobb, alla äter varje dag, brottsligheten minskat och självförtroendet ökat. Nu är Cata en modell för att visa myndigheterna hur utveckling på landsbygden är möjlig. Roger Akelius skulle nog inte vilja stöda den typen av projekt eftersom staten ska bort som mellanhand. Men när utvecklingen gått rakt åt skogen till den grad att barnen måste tas om hand av SOS barnbyar, då kanske det kan bli intressant.

Fint pris!

Border Rural Committee, BRC, har fått ett fint pris! Det är organisationens arbete i Cata som fått Impumelelo Award. Impumelelo är isiXhosa och betyder ”succé genom att arbeta tillsammans”.
Impumelelo Awards ges till innovativa partnerskap som hjälper till att minska fattigdomen i Sydafrika. Mer info kan du få på Impumelelos hemsida.
BRC är en av Afrkagruppernas partnerorganisationer. BRCs hemsida hittar du i bloggrullen här intill.

Intressant läsning

Intressant läsning om ett av de projekt som Afrikagrupperna stödjer kan du hitta på South African Civil Society Information Service hemsida. Det är Ashley Westaway, som är chef för organisationen Border Rural Committee (BRC), som skrivit artikeln.
BRCs verksamhet är ett exempel på när mobilisering och deltagande utveckling är som bäst. BRC har på olika sätt mobiliserat folket för att trycka på politiker för att få ekonomisk kompensation för de tvångsförflyttningar som skedde under apartheid. I samhället Cata lyckades man få ungefär 30 000 per hushåll. Hälften användes för privata behov och hälften har gått till gemensam utveckling. Genom detta har människorna själva fått möjlighet att påverka utvecklingen och tillsammans bestämt vad de ska satsa på för att alla ska få ett bättre liv.

Livet i Cata 3

Mrs Kom här intill lever i Cata, en liten by i Östra Kapprovinsen. Här nedan berättar hon om hur samhället utvecklats sedan Border Rural Committee, BRC, började arbeta i området.
BRCs verksamhet är ett exempel på när mobilisering och deltagande utveckling är som bäst. BRC har på olika sätt mobiliserat folket för att trycka på politiker för att få ekonomisk kompensation för de tvångsförflyttningar som skedde under apartheid. I samhället Cata lyckades man få ungefär 30 000 per hushåll. Hälften användes för privata behov och hälften har gått till gemensam utveckling av samhället. Genom detta har människorna själva fått möjlighet att påverka utvecklingen och tillsammans bestämt vad de ska satsa på för att alla ska få ett bättre liv.
Så här berättar Mrs Kom:
I have been involved in what is happening in Cata and this was motivated by the development that is taking place in the village. I know that the irrigation development project and the construction of the access roads are new here in the village. I remember a time when the roads were so bad that even small cars couldn’t drive smoothly on our roads and when we had funerals, people would have to walk and fetch the coffin from a distance as far as the nearby village as it was very difficult to drive this way.
Most of the people in the village have a positive perception of development; it is good that most people support it. Through the irrigation development project in the village we are able to produce fresh produce at a reasonable price; this helps with minimizing traveling costs and ensures that most of us have food in our homes. Through the different projects jobs have been created in the area.
For me, the existence of the CPA is felt in the village. Whenever there is something happening or about to happen, community members are called to a meeting and informed of whatever is to happen. I can also say that the level of communication in the village is good and relations amongst people are good except for the few who are still anti- development. It is difficult for an old lady like myself to say there are other organizations or departments that are contributing to the development of Cata; I spend most of my time at home. However, sometimes I do see people coming to Cata although I don’t know who they are, where they are coming from and what are they bringing. To my knowledge, there is no other organization that contributes to the development in Cata.
This development has really brought changes in the village; today we have access roads, we eat fresh vegetables and most people are employed; there is success in the work done here and people can now maintain themselves. The development has been very effective, especially to people who are still fit to work. I see our youth are now working and do not roam around the streets of the village. I think this has somehow helped to reduce the crime in the area. Even some of the old people used to be robbed after getting their social grants; that doesn’t happen that often anymore.
Since I see mostly one organisation working in the area, I think BRC is doing a good job in this village and without its intervention most if not all of what I see happening here wouldn’t have happened. I think the standard of services rendered by BRC in this village is good because even before the irrigation development project started, we used to get fresh produce from the “Water for Food” gardens. This is the organisation that trained the people in cultivating those gardens!

Om livet i Cata

I förra veckan berättade jag om ett fantastiskt informationsmaterial från en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, Border Rural Committee, BRC, som arbetar på ett nytt sätt för att rapportera om sin verksamhet. Genom att knyta en census till tretton personliga berättelser om livet i samhället Cata i Östra Kapprovinsen och om hur det har förändrats sedan man började arbeta med utveckling har de skapat ett informationsmaterial som ger siffrorna både liv och känsla.
I mitt tycke är BRCs verksamhet ett exempel på när mobilisering och deltagande utveckling är som bäst. BRC har på olika sätt mobiliserat folket för att trycka på politiker för att få ekonomisk kompensation för de tvångsförflyttningar som skedde under apartheid. I samhället Cata lyckades man få ungefär 30 000 per hushåll. Hälften användes för privata behov och hälften har gått till gemensam utveckling av samhället. Genom detta har människorna själva, i det egna samhället, fått möjlighet att påverka utvecklingen. De har tillsammans bestämt vad samhället ska satsa på för att alla ska få ett bättre liv.
Censusen visar bland annat att andelen hushåll som har en inkomst på mer än 1 600 rand i månaden har ökat från sju procent 2001 till 31 procent i år. Och att antalet personer som har anställning har ökat från fyra procent 2001 till 26 procent 2007.
Noludwe Gwikana från Cata berättar så här:
”I am one of the people who have been helped, through the development, to acquire skills in hosting visitors to the village. There are a lot of changes that have happened since the development; we used to have very poor roads and on rainy days the situation would get very bad for those traveling in cars and on foot. I remember how the area in front of my yard used to get very muddy. But now that the roads have been improved, the situation is not that bad any longer. Also, we used to go to town to get vegetables and this was costly because we had to pay for the transportation. It is good to see that we are able to get vegetables within the village at a very reasonable price. For me, I receive my child grant in the community hall; I no longer have to travel to town for that and it is saving me transportation money.
Through this development, services have been brought closer to people and it has given us great hope. Although I haven’t got a job yet, I am hopeful because I know my name has been registered on the list of people seeking jobs. I have noticed that I don’t see many people loitering on the streets of Cata; people are occupied and in the end they manage to sustain themselves. From the skills I have acquired to host people visiting the area, I managed to save and buy the materials to mount my water tank. Through the skills acquired I have joined up with other women and formed a catering group. This will be of great help to us – we just need to continue saving to build the capital for supporting our group.
I have also seen that something that most of us in the village took for granted is the pre-betterment sites; we did not attach any value to these sites. But, we have been helped to see that they could be used as a walking trail. Today, it is where the toposcope is going to be!
I have learned some lessons about development – it requires that one should try to be independent enough about things and to get more knowledge of a particular matter before acting. I see today how most people who were initially against the development are now working in the projects. Some are even hosting visitors to the village. I have seen that knowledge is power!
The opportunity I have had to host people in my house has made me confident to talk about my village and community.”

Muffins för att döva samvetet

Afrikagrupperna i Sydafrika hyr kontor i ett annat större kontor. Det ger oss möjlighet att få del av en gemensam reception och städning. Kvinnan som städar har också börjat sälja muffins på jobbet. Hon går upp tidigt, tidigt och bakar en sats som hon sedan säljer till oss. Hon har så många att försörja där hemma. Både hon och maken har visserligen jobb, men det räcker ändå inte riktigt.
I dag berättade hon att i går hade grannen kommit över och bett att få låna tio rand annars skulle elen stängas av. ”Jag sa att jag inte hade tio rand för jag har gett så mycket och så ofta och nu kände jag att det inte skulle gå längre,” berättar hon. ”Fast en stund efteråt kände jag en sån oro, jag har ju i alla fall pengar. Jag får väl lägga lite mindre i lunchlådan i morgon, tänkte jag och gick in till grannen med tio rand,” berättar hon vidare. Jag som precis hade tänkt säga att jag inte ville köpa nån muffins i dag, köpte naturligtvis några stycken. För att döva mitt samvete, precis som hon hade gjort.
Naturligtvis är detta välgörenhet. Och välgörenhet må vara bra för stunden, men i långa loppet gör det knappast någon nytta. Nej, det som långsiktigt kan ge fler människor ett bättre liv är att mobilisera sina krafter och gemensamt trycka på politiker och andra makthavare för att förändra de strukturer som håller kvar människor i fattigdom.
I nästa inlägg ska du få läsa en persons berättelse om när detta verkligen fungerat.

Fantastiskt arbete

Har ägnat dagen åt att gå igenom ett alldeles fantastiskt informationsmaterial. Det är en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, Border Rural Committee, BRC, som arbetat på ett nytt sätt för att rapportera om sin verksamhet. Genom att knyta en census till tretton personliga berättelser om livet i samhället Cata i Östra Kapprovinsen och om hur det har förändrats sedan man började arbeta med utveckling har de skapat ett informationsmaterial som ger siffrorna både liv och känsla.
I mitt tycke är BRCs verksamhet ett exempel på när mobilisering och deltagande utveckling är som bäst. Här får människorna själva, i det egna samhället, möjlighet att påverka utvecklingen. De bestämmer tillsammans vad samhället ska satsa på för att alla ska få ett bättre liv.
Snart kommer vi att publicera materialet här på bloggen. Håll ögonen öppna, det är värt att läsas!

Today I have read some fantastic information material. It is one of Africa Groups of Swedens partner organizations Border Rural Committee, BRC, who has worked in a new way when it comes to reporting on their operations. They have pulled together a census with thirteen personal stories about life in the Cata community and how it has changed since they started to work with development. By this they have created information material where numbers also have been turned into life and feelings.
I think that BRCs work is one example of when mobilizing and participatory development is at its best. In this case people themselves, in their own society, are given an opportunity to influence the development. They decide on what the society should prioritize to get a better life for all.
Soon we will publish the material here on the blogg. Keep your eyes open, it is really worth reading!

Skriv på mot fattigdomen

På fredag träffas finansministrarna för G8-länderna för att planera nästa G8-möte.
Då kommer avaaz.org (ett internationellt påtryckningsorgan) att skicka ett brev till finansministrarna där de ber dem att hålla sitt löfte om att avsätta 0,7 procent av BNI för bistånd till världens fattiga länder.
Statistiken kring global fattigdom visar att 20 000 barn dör varje dag i de fattigaste länderna. Det hade inte behövt vara så.
Du kan läsa mer och skriva under här. Det har bland annat Desmond Tutu gjort.