Sydafrika idag

Pressmeddelande från Sikhula Sonke

Pressmeddelande från Sikhula Sonke den 11 februari 2010: ”En 14-årig pojke attackerad av tre farmägare, slagen, bunden, kastad in i en van och slagen igen.

Sikhula Sonke, CASAAWU, Mayubuwe fördömer skarpt den brutala attacken mot en 14-årig pojke tisdagen den 9 februari 2010 av tre farmare på La Colline gård i Robertson. Familjemedlemmar till pojken kontaktade oss i morse för att be om hjälp. Enligt pojkens mormor, Miss Fransiena Hermanus låg hon fortfarande i sängen när hon hörde en knackning på dörren. När hon öppnade dörren, störtade Mr Swieger, ägaren till gården, hans son och två arbetsledare in i huset. De letade efter pojken och hävdade att han var inblandad i ett inbrott på gården. De började sedan att svära och sa pojken inte hade rätt att vistas där. Med miss Hermanus egna ord:
- De började flytta mina möbler och jag bad dem att inte röra mina saker. Ägarens son sparkade mig på foten och knuffade bort mig

När de hittade pojken, drog de ut honom ur huset, band honom och misshandlade honom. De kastade sedan in honom i en van och förde bort honom där han blev slagen vidare tills han blödde. Miss Hermanus bekräftar att pojken togs av polisen, men de kunde inte hitta några bevis mot honom och han släpptes.

För tre år sedan sköt en farmare en liten pojke och sade att han trodde det var en hund. Många lantarbetare har blivit attackerade av agressiva hundar och fått bestående ärr. En liten flicka mördades för 2 år sedan. Angrepp på lantarbetare från gårdens ägare är ett känt faktum.
Det måste sluta nu! Om detta inte upphör kommer vi att ta lagen i egna händer tills rättvisa skipas. ”

Sikhula Sonke arrangerade en de demonstration vid Swiegers gård och polisstationen i fredags. En skrivelse överlämnades till både gårdsägaren och polisen.

” Bönderna måste åtalas för brott mot våra folks rättigheter. Ett exempel måste sättas och det NU! Allt vi har att förlora är våra bojor.”

Tar lagen i egna händer

För några dagar sen rapporterade The Daily Dispatch om en tragedi i Amalinda Forest, en såkallad informell bosättning, egentligen till stora delar kåkstad i stan. Två småskurkar hade härjat i området, rånat och misshandlat folk. Till slut fick folk nog och en mobb sökte upp de två unga männen och slog slutligen ihjäl dem. En tredje ung man vårdas på sjukhus. Polisen i området hävdar att de pratat med invånarna om brottslighet, och inte förväntade sig något sånt här. Offrens familjer är förtvivlade, medan förövarna hävdar att detta är ett led i en kampanj för att bli av med ”terrorister”.
-Vi är trötta på att vänta på att någon ska komma och hjälpa oss, sade Nobby Fikane till tidningen.

Idag demonstrerade SANCO, South African National Civic Organisation utanför domstolen i East London och krävde att de som anhållits för morden på skurkarna ska släppas fria.

”Vi försvarar inte mord, men det är ändå förståeligt att detta hänt, för vi är trötta på att vänta på att polisen ska reda utt brott i våra områden!” sade representanter för demonstrationen.

”Orättvist jämföra oss med Angola”

- Angola är inte ens ett grannland, det är orättvist att jämföra deras säkerhetsläge med vårt. Vi har rätt att granskas enskilt, och har genomfört ett antal stora lyckade turneringar de senaste åren säger turneringschefen för VM i herrfotboll, Danny Jordaan.
Polisens talesman Naidoo håller med
- Vi är berörda av det som hänt, men det påverkar inte vår plan för VM. Vi har inte haft några terrorattacker i Sydafrika sedan 1994, men förbereder oss självklart för allt.

Nu är ju knappast Jordaan och Naidoo opartiska i frågan. Sydafrikanska experter varnar för att terrorister kan ta tillfället i akt att utnyttja VM. Men vad som hänt i Cabinda gör knappast varken till eller från. Tåg har sprängts i London och Madrid och nyligen var en attack mot ett flygplan på väg till Detroit på vippen att genomföras. De som nu buntar ihop alla länder i Afrika och tar terrorattacken i Cabinda mot togolesiska landslaget som intäkt för att varna för VM i Sydafrika har fallit för okunnighet och fördomar.

”Döende” Shaik spelar golf

Schabir Shaik, dömd för korruption, men ute från fängelset av medicinska skäl siktas ständigt ute på stan i Durban. Nu sågs han spela golf. När han insåg att tidningen Mercury sökte honom försvann han från platsen.
- Ni har precis missat honom. Han hörde att ni var här och gick härifrån, sade en golfare till tidningen.  Mannen lade till att det inte går att göra nåt åt saken
- Han är en del av regeringen, ingenting kommer att hända honom.
Shaik frigavs från fängelset i mars med motiveringen att han var obotligt sjuk. En talesman för fängelset sade i augusti att Shaiks permission tillåter att han lämnar hemmet ibland, och sade att myndigheterna ”inte kan tvinga någon att dö”. Vidare sades att Shaik får gå till moskén på fredagar och får röra sig inom staden Durban mellan 11 och 4 på helger och helgdagar. Nu sägs det på Shaiks golfbana att han spelar där varje onsdag. Ganska hurtigt beteende av en man som släppts från fängelset för att han ska vara döende kan man tycka.

Shaik dömdes för korruption och bedrägeri år 2005, men har bara avtjänat två år och fyra månader av det 15-åriga straffet varav mesta tiden på sjukhus på grund av högt blodtryck, depression och bröstsmärtor.
Källa: The Mercury

Mordet har inte med bussarna att göra

Viceordföranden för en av taxiorganisationerna sköts ner på öppen gata i fredags. Alla spekulerade genast i om det hade med det stora bråket om bussarna att göra. I flera städer runt om i Sydafrika lanseras nu busstrafik som kommer att byggas ut under flera år framöver. Systemet kallas BRT, eller i Johannesburg Rea Vaya. Att ta sig runt blir nu billigare, säkrare och enklare än att resa med de ökända minibussar som uppfinner egna trafiklagar. Taxiföretagen misstänks ofta vara kopplade till brottslighet och när de förlägger rutter på varandras områden slutar det ofta i blodiga uppgörelser.

BRT busshållplats i Johannesburg

De nya bussarna välkomnas alltså av resenärer, trafikanter, turister, i princip alla – utom taxiförarna. Hela lanseringen av BRT sköts upp av Jacob Zuma för att nye transportministern Sibusiso Ndebele skulle förhandla fram en lösning för de taxiförare som förlorar sin försörjning i och med bussreformen. Detta lyckades inte. Missnöjda taxiförare svär åt bussarna i tidningarna, strejkar, hotar, och när de första BRTbussarna började trafikera Johannesburg sköt någon skarpt mot en av dem – från en taxi. Kort därefter mördas alltså viceordföranden för South African National Taxi Council (Santaco). Trots att polisen inte hittat någon misstänkt förövare försäkrar nu transportministern i Gautengprovinsen, Bheki Nkosi att brottet inte har med BRTbussystemet att göra.

Enligt Mail and Guardian kommer de nya bussrutterna att göra mer än 500 taxis överflödiga. Om dessa söker nya rutter, sannolikt där någon annan redan driver trafik kan vi räkna med åtskilliga konflikter mellan taxiförarna i framtiden.

Offer för rasrelaterad förföljelse?

Fallet med den vita sydafrikanen Brandon Huntley som fått asyl i Kanada på grunden att han som vit sydafrikan utsatts för rasrelaterade brott och inte har kunnat skyddas av sydafrikanska myndigheter har skapat en storm i Sydafrika och ett diplomatiskt gräl. Enligt Ottawa Sun har Huntley klara och övertygande bevis för att Sydafrikas regering inte kan eller inte vill skydda honom.
Sydafrikanska myndigheter påpekar att alla folkgrupper utsätts för brott i landet, och de flesta brottsoffer är svarta. Dessutom hävdar de att kanadensiska myndigheter inte brytt sig om att ta reda på huruvida det är sant att han attackerats sju gånger med rasistiska förtecken.

Att Kanada gett asyl på dessa grunder cementerar stereotypa uppfattningar om att vita är mer utsatta än andra i Sydafrika och kan bara skapa mer rasism, säger ANC:s talesman Brian Sokutu. Polischefen Bheki Cele påpekar att han också haft inbrott hemma och han är fortfarande svart.
Kanadensiska myndigheter försöker släta över det hela genom att påpeka att deras migrationsmyndigheter arbetar helt oberoende från regeringen som har ett bra förhållande med Sydafrika och ”uppskattar Sydafrikas strävanden mot ett tolerant multietniskt samhälle.”
Debatten är i full gång på nyhetssidor och bloggar kring huruvida vita usätts mer för brott eftersom de i allmänhet har mer att stjäla än svarta eller inte, och huruvida de får bättre bemötande hos polismyndigheter, som vissa hävdar, eller avfärdas som privilegierade vita gnällspikar som andra påstår. Media anklagas också för att skapa en bild av att vita utsätts för grövre brott i en oproportionerlig utsträckning. Oavsett hur de statistiska sanningarna ser ut, om folk känner sig utsatta kan man inte genom argument övertyga dem om att de inte är det. Sedan 1994 har 800 000 vita ut en befolkning på cirka 4 miljoner lämnat landet, och ofta är brottsligheten en av orsakerna till att de övergav sitt hemland. De flesta offer för grova brott i Sydafrika har inte alternativet att flytta.
Källa: Mail and Guardian, Times online

En middagskonversation i Sydafrika

Åt middag med några vänner på en krog i East London. Med var en kvinna jag inte träffat förut, och jag frågade var hon bodde. Samtalet rörde sig genast in på olika stadsdelar och hur bra de är.
-Wilsonia är ganska tryggt. Iallafall bättre än Amalinda… delar av Amalinda iallafall.
- Fast man vet aldrig. Till och med i Gonubie nuförtiden… vi hade inbrott för ett tag sen, jag hade lämnat källardörren öppen. Vi har ju ändå ett rejält högt stängsel. Min man och hans bror jagade ut dem… han har en pistol. Tänk om jag varit ensam hemma? Även om man ringer säkerhetsbolaget kommer inte de att hoppa över stängslet! Det är emot deras policy. Så vad kan de göra egentligen?
- Det är sjukt att man ska behöva alla säkerhetsdörrar och galler. Det är egentligen livsfarligt. Vi tror att vi skyddar oss, men om det börjar brinna så kommer vi inte ut.
- Ja, och det skapar en känsla av att man hela tiden ska vara rädd. I media verkar det som om det är den vita medelklassen som är mest utsatt, men det är inte alls sant, de mest utsatta är folk som bor i townships! Om ni läste om studenterna i Mtatha som måste bo i lerhusen nu, antalet våldtäkter där…
- Men, ska vi inte prata om något trevligare… allt fortfarande bra på jobbet?
- Jadå, fast imorrn ska jag ha en workshop för 100 personer och vi hittade ingen ledig lokal i hela stan så nu ska vi vara på en restaurang, så jag får ta med blädderblock och rubbet. Egentligen hade jag svurit på att aldrig sätta foten där igen, för de är sjukt rasistiska! När vi ordnade julfest vägrade de att planera med nån som inte var vit, och hävde ur sig en massa sjuka saker. Det var för sent att avboka, men jag sa till dem vad jag tyckte…
- Hörni, nu pratar vi om rasism också. Brottslighet och rasism, är det en typisk sydafrikansk middagskonversation? Vad ska vi mer prata om, segregation?
- Visst. Då behöver du bara ta dig en titt runt lokalen.
Restaurangen hade hunnit bli nästan full och exakt alla var kritvita utom en – vår kompis. Och ett par av servitörerna.

Skandal på uppsegling

FN:s program olja mot mat stipulerade att all inkomst från Iraks försäljning av olja skulle sättas in på ett FNkonto för att bara kunna användas för humanitära syften som ett led i sanktionerna mot Saddam Husseins regim. Efter avslöjandet att det sydafrikanska företaget Majali brutit mot sanktionerna tillsatte President Thabo Mbeki en kommission för att utreda sydafrikanska företag och individers eventuella inblandning i brott mot sanktionerna. Rapporten var klar i slutet av 2006, men varken Mbeki, Mothlanthe eller Zuma har offentliggjort den trots påtryckningar. Nu har rapporten läckt till tidningen Sunday Times som avslöjar att företaget Mocoh med minister Tokyo Sexwale i ledningen också brutit mot sanktionerna, något som Sexwale hävdar att han inte kände till. Enligt Sexwale visste han att Irak krävde extra betalningar, men att han sagt att det inte kunde tillåtas och att han istället skulle försöka påverka irakiska politiker för att släppa kraven. Han har dock inte förtydligat när och till vem han krävt detta. Även dåvarande vicepresidenten Kgalema Motlanthe kan ha känt till affärerna. Motlanthe har inte kunnat nås för en kommentar, men en talesman för Sexwale säger att alla utbetalningar ha följt riktlinjerna. Kommissionen rekommenderade att sydafrikas korruptionslagstiftning förändras för att göra det möjligt att pröva den här typen av mål, något som inte är möjligt idag.

Oppositionspartiet Democratic Alliance passar på att utnämna affären till president Jacob Zumas första tillfälle att ta itu med korruption så som han lovat. Kraven på att rapporten ska offentliggöras lär till att börja med bli svåra att säga nej till nu när innehållet ändå läckt ut.

I samma tidning avslöjas fram att transportministern Sibusiso Ndebeles bror Amos, och en god vän, Peter Derman, landade kontrakt värda miljoner rand i KwaZulu Natal utan upphandling medan Ndebele var transportansvarig i provinsen. Derman ligger också bakom Vukuzakhe, företaget som skänkte en Mercedes värd mer än en miljon rand till Ndebele tidigare i år. Transportministern lämnade tillbaks bilen efter många om och men när trycket på honom blev för stort.
Källa Sunday Times 23 augusti

Storbritannien våldsammare än Sydafrika?

I Daily Mail kan man läsa att Storbritannien är ett våldsammare land än Sydafrika.
Statistiken över våldsamma brott toppar listan i EU, och Storbritannien har sämre siffror för alla typer av våld än till och med USA och Sydafrika. Siffrorna kommer från rapporter gjorda av FN och EU och handlar om brott per 100 000 invånare. Logiken är alltså att Storbritannien har 2034 brott per 100 000 invånare medan Sydafrika har 1609 och Sverige 1123.
Siffrorna kritiseras för att jämföra äpplen och päron. Brott som betecknas som våldsamma i ett land kanske inte hamnar i den kategorin i ett annat, och det är inte helt ärligt att bunta ihop exempelvis rån med mord. Normalt brukar Sydafrika hamna kring toppen i statistiken för mord, överfall och våldtäkt, men den statistiken är inte heller ofelbar.
-Men hallå, säger min kollega. Om de har gjort en studie som säger att de är mer våldsamma än oss så får du väl lita på den! Ifrågasätter du den nu bara för att du antar att det förekommer mer våld i Sydafrika?
Ja, det kanske jag gör. Hur som helst hade det varit mycket trevligare om man kommit fram till att brottsligheten går ner här istället för upp någon annanstans.

Prostitution under debatt

Förra månaden publicerade South African Law Reform Commission ett diskussionsunderlag kring prostitution och möjliga lagändringar. Fyra förslag till modeller för prostitution lades fram;
• Total kriminalisering – som idag
• Delvis kriminalisering, av vissa former av prostitution och relaterade handlingar, eller som i Sverige att köparen kriminaliseras
• Avkriminalisering
• Reglerad prostitution, till exempel till vissa zoner
Detta har orsakat en del debatt. Enligt Mail & Guardian är sexarbetare helt för total avkriminalisering, men när man läser intervjuerna verkar det mest handla om att det är ett stort problem för de prostituerade att de idag är kriminella och inte kan rapportera övergrepp till polisen. Enligt dem utnyttjas de istället ofta av polisen på olika sätt, från att de tar deras pengar till våldtäkt.
Jag är nyfiken på åsikter kring den ”svenska” modellen, men diskussionen har varit för svartvit och rört sig mer kring total avkriminalisering kontra total kriminalisering, ibland med glidningar ner i träsket ”folk kommer alltid att ha sex, det är lika bra att acceptera det, det finns ett behov av de här tjänsterna”. Bara i en debattartikel i Daily Dispatch 16 maj pekar Erroll Naidoo, ordförande för kristna Family Policy Institute, på en rad exempel på länder där legalisering gjort att prostitutionen ökat och med den annan, illegal aktivitet som trafficking. Han förespråkar den svenska modellen och citerar källor som uppger att den nya lagen minskat bland annat trafficking.
Sydafrikanska Sex Worker Education and Advocacy Taskforce är för en total avkriminalisering och hämtar också argument från Sverige, i deras fall Petra Östergrens studie som hävdar att sexarbetarnas perspektiv varit frånvarande i utformningen av lagen och att den bara försvårar tillvaron för dem.