Sydafrika idag

FN:s program olja mot mat stipulerade att all inkomst från Iraks försäljning av olja skulle sättas in på ett FNkonto för att bara kunna användas för humanitära syften som ett led i sanktionerna mot Saddam Husseins regim. Efter avslöjandet att det sydafrikanska företaget Majali brutit mot sanktionerna tillsatte President Thabo Mbeki en kommission för att utreda sydafrikanska företag och individers eventuella inblandning i brott mot sanktionerna. Rapporten var klar i slutet av 2006, men varken Mbeki, Mothlanthe eller Zuma har offentliggjort den trots påtryckningar. Nu har rapporten läckt till tidningen Sunday Times som avslöjar att företaget Mocoh med minister Tokyo Sexwale i ledningen också brutit mot sanktionerna, något som Sexwale hävdar att han inte kände till. Enligt Sexwale visste han att Irak krävde extra betalningar, men att han sagt att det inte kunde tillåtas och att han istället skulle försöka påverka irakiska politiker för att släppa kraven. Han har dock inte förtydligat när och till vem han krävt detta. Även dåvarande vicepresidenten Kgalema Motlanthe kan ha känt till affärerna. Motlanthe har inte kunnat nås för en kommentar, men en talesman för Sexwale säger att alla utbetalningar ha följt riktlinjerna. Kommissionen rekommenderade att sydafrikas korruptionslagstiftning förändras för att göra det möjligt att pröva den här typen av mål, något som inte är möjligt idag.

Oppositionspartiet Democratic Alliance passar på att utnämna affären till president Jacob Zumas första tillfälle att ta itu med korruption så som han lovat. Kraven på att rapporten ska offentliggöras lär till att börja med bli svåra att säga nej till nu när innehållet ändå läckt ut.

I samma tidning avslöjas fram att transportministern Sibusiso Ndebeles bror Amos, och en god vän, Peter Derman, landade kontrakt värda miljoner rand i KwaZulu Natal utan upphandling medan Ndebele var transportansvarig i provinsen. Derman ligger också bakom Vukuzakhe, företaget som skänkte en Mercedes värd mer än en miljon rand till Ndebele tidigare i år. Transportministern lämnade tillbaks bilen efter många om och men när trycket på honom blev för stort.
Källa Sunday Times 23 augusti

Medan protesterna över brist på bostäder, jobb och annat livsnödvändigt pågår i hela Sydafrika tar de nya ministrarna i regeringen hand om sina bilköp. Ministern för grundskola, Angie Motshekga köpte två bilar, en Rover och en BMW, för sammanlagt 1,6 miljoner rand. Jordbruksministern Tina Pettersson köpte en för 800 000 rand. Finansminister Pravin Gordhan tar det lite lugnare med två nya bilar för 400 000 rand styck.
Regeringen försvarar inköpen med att de skett helt enligt reglerna som säger att en bil inte får kosta mer än 70 procent av ministerns lön.
Oppositionsledaren Helen Zille som kör en Toyota för cirka 150 000 rand tar tillfället i akt att påpeka att inga nya lyxbilar ska köpas in till hennes lokalregering.
Inköp av onödigt dyra och lyxiga bilar gör att folk ifrågasätter huruvida ministrarna verkligen engagerar sig i att lösa de problem som nu uppmärksammas genom nationella protester.

Så rapporteras Zille ha erkänt inför Cosatu att det inte var helt lyckat att tillsätta en uteslutande manlig provinsregering, ett uttalande som ANC välkomnar. Vidare sade hon i sitt tal om provinsen i fredags att hon bett president Zuma att se Västra Kapprovinsen som en möjlighet, inte ett hot och att hon respekterar honom som president. Att oppositionen vunnit Västra Kap är en nagel i ögat på ANC och en av anledningarna till att stämningen mellan partierna varit hätsk på sistone. Nu får vi se om oppositionen lyckas bättre att nå ut med välfärden. Men jag har inte hört nåt än om att ANCs ungdomsförbund eller krigsveteranerna tagit tillbaka sina riktigt låga kommentarer om Zille. Hur som helst kommenterade en radiokanal fredspiporna genom att sarkastiskt spela den gamla smörsången “Ebony and Ivory”.
Nu väntar vi på president Zumas tal till nationen, som troligtvis kommer att handla mycket om hur den ekonomiska nedgången ska tacklas.

Helen Zille, ledare för det numera största oppositionspartiet, Democratic Alliance, DA, har sedan länge varit involverad en ordstrid med Julius Malema, ledaren för ANCs ungdomsavdelning ANC Youth League och Krigsveteranernas förening, MK Veterans. DA vann med god marginal västra kap-provinsen och har nu utsett en lokal regering på tolv ledamöter varav sex vita, och ingen kvinna. Detta gav nytt bränsle till debatten. Medan ordkriget stannar på samma låga nivå försvarar Zille sin enkönade regering med att hon inte tror på kvotering utan väljer ledamöter efter kompetens, och att de kompetenta DAkvinnorna föredragit platser i det lokala eller natonella parlamentet. ANC, påpekar hon, har inte haft en enda kvinnlig ledare under hela sin 90åriga historia.
Igår marscherade krigsveteranerna, många klädda i kamouflageuniform till DA:s kontor i Kapstaden för att kräva en ursäkt för hennes uttalande om president Jacob Zuma. Zille har sagt att Zuma utsatt sina fruar för smittorisk genom att ha oskyddat sex med en hiv-smittad kvinna, något han uppgav i våldtäktsrättegången för några år sedan.
Zille var dock inte på plats utan på ett möte i Pretoria, varför en ledamot i provinsregeringen kom ut för att ta emot veteranernas memorandum. Veteranerna vägrade dock att ge detta till ”en av Zilles pojkvänner” utan återkommer senare.

Hej igen. Så var jag åter på plats och om bara två dagar är det val här i Sydafrika. På onsdag går den sydafrikanska befolkningen till valurnorna. I går höll African National Congerss, ANC, sitt finalvalmöte i Johannesburg. Ett möte där även Nelson Mandela deltog.
Även om vi är säkra på att ANC kommer att vinna nationellt är det spännande eftersom oppositionspartierna troligen kommer att få fler röster än någon gång tidigare. Kanske förlorar ANC sin absoluta majoritet i parlamentet.
Däremot tror många att ANC inte kommer att vinna alla provinser. Västra Kap kommer de troligen att förlora till Democratic Alliance, DA, eller till DA och Congress of the People, Cope, i koalition.
Media ägnar sig just nu mycket åt Jacob Zuma och huruvida han kommer att bli en bra president eller inte. Det flesta är överens om att Zuma inte kommer att bli en särskilt stark president, som Nelson Mandela till exempel, han kommer exemplevis inte att kunna få den moraliska betydelse som Mandela hade.

Ja, en del hände här i Sydafrika under mina dagar på konferens.
Debatten kring att Dalail Lama inte fick tillträde till Sydafrika späddes ytterligare på när hälsominister Barbara Hogan under ett offentligt möte kritiserade regeringen och sa att hon tyckte att detta var ett exempel på en regering som inte bryr sig om mänskliga rättigheter och att regeringen borde be om ursäkt till den sydafrikanska befolkningen för att ha vägrat Dalai Lama, som också stöttade Sydafrika i kampen mot apartheid, inträde.
Strax därefter gick finansminister Trevor Manuel ut och försvarade regeringens beslut och sa bland annat att sport och politik inte hör ihop. Ett uttalande som fick många, många att studsa högt eftersom det var just vad aparthedregimen sa under 60-, 70- och 80-talen.
Strax därefter gick utrikesminister Nkosazana Dlamini-Zuma ut och sa att ingen har rätt att lägga näsan i blöt i detta ämne, eftersom det är en utrikespolitisk fråga som ska handläggas av utrikesdepartementet och ingen annan. Så var det slut på den debatten, åtminstone för tillfället. Fast regeringen har sagt att de ska läxa upp Hogan på nåt sätt. Man får helt enkelt inte kritisera regeringen offentligt, inte ostraffat i alla fall. Så det lär vi få höra mer om framöver.
Så har åklagarmyndigheten haft möte i dag för att diskutera korruptionsfallet mot Jacob Zuma. Ska man ta upp det den 25 augusti eller ska man lägga ner det? Frågan uppstod i slutet av förra veckan i samband med att det visade sig att man hade fått tag på ett kassettband där före detta president Thabo Mbeki och McCarthy, före detta chefen för Scorpions (myndigheten för ekonomisk brottslighet) haft ett samtal angående Zuma-fallet. Detta skulle i så fall bevisa att Thabo Mbeki skulle ha varit involverad i att Zumaåtalet togs upp igen efter ANCs nationella konferens i Polokwane förra året.
Åklagarmyndigheten skulle ha meddelat sitt beslut idag, men ännu har vi inte hört något. Stryks åtalet innebär det troligen också att African National Congress, ANC, stärker sin position inför det kommande valet den 22 april, eftersom man då vet att Zuma inte kommer att åtalas. Debatten nu handlar därför om huruvida utspelet med kassettbandet är iscensatt av ANC eller ej. (Om du vill läsa mer om Zumas korruptionsfall, klicka på Jacob Zuma i kategorierna här intill.)
Slutligen kommer Eskom, det statliga elbolaget, troligen att begära att få höja elpriset med 34 procent i år. 34 procent! Hur ska det går för alla dem som redan går på knäna i det hårdnande ekonomiska läget?

I en undersökning från Human Sciences Research Council, HSRC, som publicerades i går, visar det sig att African National Congress, ANC, har 47 procents stöd inför valet. Democratic Alliance, DA, har sju procent och Congress of the People, Cope, har tre procent. När det gäller Cope reserverar sig undersökarna då materialet samlades in i mitten av december ungefär samtidigt som Cope bildades. Troligen ligger partiet högre i dag.
6 613 sydafrikaner, 58 procent kvinnor och 42 procent män, deltog i undersökningen. Starkast stöd har ANC bland kvinnor, 50 procent, jämfört med män, 45 procent, och hos dem med kort skolgång, 63 procent, stödet faller i takt med utbildningsnivå. I motsats till detta har DA och Cope sitt starkaste stöd bland de välutbildade.