Sydafrika idag

Gruvarbetare, namn kommer snart

Exploateringen av människor var mitt tema den här helgen. Följde med aktivisten Berend Schuitema på ett möte med före detta gruvarbetare i Newlands utanför Mdantsane township. Män i 50-60årsåldern som slitits ut i guld och asbestgruvor i Gauteng och Mpumalanga på den tiden apartheid konstruerade de så kallade oberoende hemländerna och förstörde folks försörjning så de skulle tvingas resa till arbetet i andra delar av landet.

Berend har själv jobbat i gruva, fast han var ingenjör. Så han vet hur det gick till. En man kunde bli av med benet eller bli hjärnskadad på jobbet och skickas hem med 200 rand extra. Idag har de rätt att kräva staten på pensioner, invaliditetsersättningar och så vidare. Men informationen kommer inte ut och pengarna hamnar hela tiden fel. En brittiskägd asbestgruva i Mpumalanga dömdes av en domstol i London att betala ut 40 000 rand till varje arbetare efter en skandal där många dog och andra skadats av det giftiga dammet. Men ingen informerade arbetarna. Oseriösa “advokatbyråer” letade däremot upp dem och erbjöd att företräda dem så de kunde få ersättningen. De som tackade jag fick ungefär hälften, byrån tog 20 000 per person för den hjälpen. Männen jag träffade idag har kvitton från liknande aktörer i East London som tar betalt för att företräda dem men hörs aldrig mera av. Berend ville först samla livsberättelser från männen (alla gruvarbetare från den här tiden är män) men deras behov av ekonomisk ersättning och upprättelse var så mycket större än behovet av att berätta sin historia. Därför försöker Berend nu uppmuntra dem till egen gräsrotsorganisering för att få tillgång till den ersättning de har rätt till.

Stefaans på ECARP informerar arbetare om deras rättigheter.

Femton deltagare skulle kommit från en gård i Sundays river, men bara tre dök upp. Varför? Är det för att alkoholproblemen är så stora att ett möte efter löning blir omöjligt? En annan förklaring lades fram, att farmägaren inte gillar att arbetarna organiserar sig så folk är rädda för att synas i sådana sammanhang.

Mötet blev bra ändå, diskussionen blev kanske djupare och på sätt och vis mer givande med bara tre från den nya farmen än om alla dykt upp. Fler möten kan ju ordnas senare.

I Sundays river går inte mycket rätt till. Lönen ligger en bit under den lagstadgade minimilönen för lantarbetare på 1361 rand (lika mycket i svenska kronor. En limpa bröd kostar 5-8 rand) och inga “förmåner” såsom pension, sjukpenning, föräldraledighet, försäkringar etc ingår. Ägaren drar även av en summa för a-kassa. Hälsa och säkerhetsföreskrifter finns eller iakttas inte. En arbetare avled efter att ha hanterat bekämpningsmedel utan skyddskläder. Arbetarna får själva skaffa arbetskläder. De citrusfrukter som skördas säljs till konsumenter i Europa. Jag ska ta reda på vilka, så konsumenterna kan informeras om villkoren för arbetarna och få tillfälle att ställa krav på värdiga arbetsvillkor. Vi vill däremot inte ha en bojkott!

Tre deltagare från etablerade farmkommitteer deltog också och berättade om sina erfarenheter kring att hantera orättvisor på gården.
- Förr gick alla till ägaren individuellt om de hade problem. Nu gör vi det som en kommittee. Vi kan också diskutera frågor med ägaren, innan kunde han ta upp frågor men aldrig arbetarna, berättar Totoman Skeyi.

-  Jag gick till ECARP när jag fick sparken för att jag inte arbetade på långfredag – en helgdag. Min man fick också sparken senare, så vi hotades med vräkning eftersom vi bodde på gården. Genom ECARP fick vi ordnat sp vi kunde bo kvar. De såg även till att vi fick lönebesked vilket vi inte fick tidigare, sade Nolungile Kota.

ECARP stöder idag 57 lantarbetarkommitteer och informerar arbetare om deras rättigheter och hur de kan kämpa för dem. Du kan stöda ECARP:s arbete genom Södra Afrikainsamlingen.

Läser i Värmlands Folkblad att SvD avslöjat att försvarsmaktens nya biffiga reklamfilm är inspelad i Sydafrika med sydafrikanska skådisar på skattebetalarnas bekostnad. Det känns lite jobbigt att höra när man jobbar på en liten organisation vars anslag för att informera om utvecklingsfrågor (alltså inte reklam för vår verksamhet) i Sverige kapats med 60 procent. Tänk den som hade pengar för att spela in filmer med vanliga sydafrikaner som berättar om… tja, till exempel effekterna av vapenaffären med Sverige. På sin höjd kan vi göra ett gäng Youtubeklipp.

Fundera över det medan du läser det allra sista extratjocka numret av magasinet Södra Afrika som du kan beställa via post@afrikagrupperna.se

Lade mig sent igår efter en film med en god vän. Vaknade bryskt kl 8.25 – mycket tidigt för en lördag tycker JAG – av att en zimbabwisk bekant ringde och sa
- Vi är i East London nu!

De skulle till Port Elizabeth var planen och komma till East London senare, men hade missat bussen. Bara att hämta och se till att de fick mat, dusch och Internet. Senare dök fem aktivister från Kapstaden upp. Vi ska nämligen arrangera filmvisning i byn Cata på tisdag, och poetry slam i Cata på fredag och i Mdantsane township på lördag. Zimbabwierna är aktiva i Uhuru Network, läs mer om dem på deras blogg. De vill producera radio men har inte tillstånd, så planen är nu att göra radio på CD, helst även podcast. Internettillgång är ett stort problem, finansiering är ett annat.

Folk i Zimbabwe hade förväntat sig värre strömavbrott än vanligt under VM. Eftersom mycket av elen kommer från Sydafrika som måste vara helt säkra på att inga avbrott stör VM tänkte man sig att Zimbabwe skulle nerprioriteras. Men så illa har det inte blivit.
- I mitt område har vi begränsad ström på kvällen, sade min kompis. Så, vi kan alltid se eftermiddagsmatcherna, men oftast kan vi glömma kvällsmatcherna.

Ett annat samtalsämne över frukosten var det kommande valet och i vilken utsträckning det kommer att riggas.

VM lyckades inte sätta P för strejkerna i Sydafrika, vilket somliga hoppats på. I skrivande stund marscherar 2000 vakter i Durban för klara besked om vad de egentligen ska ha i lön och för denna lön att betalas ut, vilket enligt dem inte skett som det ska. VMcheferna är förbannade och tycker att det är dåligt av vakterna att sätta igång en vild strejk precis innan en match. Samtidigt lovar de att strejken inte ska påverka VM. Bland annat har polisen tvingats gå in för att ersätta vakterna, säkerligen till bra mycket högre kostnad än att betala vakterna ordentligt från början. Polisen fick även gå in som matchvakter under Confederations Cup ifjol efter att upphandlingen av säkerhetsbolag strandat.
Vad som är dåligt beror ju lite på hur personalen faktiskt behandlats. Busschaufförer har också strejkat, vilket strandat hundratals fans i Johannesburg, men nu går trafiken som den ska. Vintern är “strike season i Sydafrika vilket jag skrivit om tidigare.

Khulumani Support Group har 55 000 medlemmar som överlevt grova brott mot mänskliga rättigheter i samband med apartheid. För åtta år sedan stämde de ett antal multinationella företag som samarbetat med apartheidregimen. Under VM i herrfotboll 2010 driver Khulumani Rött Kortkampanjen. De skriver på sin blogg:
“I onsdags samlades tiotusentals fotbollsfans på gatorna i Johannesburg för att hylla nationella laget Bafana Bafana inför VM. För alla oss som var där var det magiskt att se sydafrikaner av alla raser, ekonomiska bakgrunder, åldrar och kulturer förenas för att stödja teamet… Igår var en av dessa stunder Sydafrika lyckas skapa med jämna mellanrum då vi inser hur långt vi har kommit, och hur mycket passion vi har som nation. Alltför ofta pratar vi bara illa om Sydafrika – och glömmer att slå på trumman för våra stora triumfer.

Alltför ofta samma sak händer med offer och överlevande – de omtalas bara som hjälplösa och förtryckta … men i verkligheten, som Khulumani visar varje dag är överlevare några av de mest proaktiva, energiska och innovativa i vårt samhälle! En grupp som har visat just vad som kan hända när människor börjar ta tillbaka makt är Khulumanigruppen från Indwe på landsbygden Eastern Cape. Denna grupp av främst äldre män och kvinnor har skickat 100 medlemmar på en resa runt Sydafrika till Soweto för att iscensätta en marsch den 12 juni till stöd för rött kortkampanjen och apartheid-rättegången! Dessa överlevare är ett exempel för alla sydafrikaner – att ta ställning och agera!”
Läs mer om Khulumanis kampanj och marschen den 12 juni

Läste ett spännande pressmeddelande i mars från företaget MaxMedica. Där beskriver de hur en engelsman tar hem en pelargon från Sydafrika och skapar en förkylningsmedicin. Nu är det så att Schwabe, företaget som producerar denna medicin i Tyskland förlorat patentet till förmån för ett samhälle i Sydafrika.
Nomtunzi Api från byn där pelargonens egenskaper först upptäcktes säger till Biowatch
- Detta ger oss hopp inför framtiden, nu är det slut på Schwabes monopol på våra genetiska resurser och traditionella kunskap.

Mailade följande till Maria Svensson, maria.svensson@maxmedica.se marknadschef på MaxMedica AB. Väntar fortfarande på svar. Provar nu att maila info@maxmedica.se istället.

Hej!
Kul att läsa ert pressmeddelande om förkylningspreparatet. Jag undrar var pelargonen ni använder nu odlas, om den importeras från Sydafrika eller tas fram i Europa? Under vilket patent? Är detta preparaten som Schwabe förlorade patenten till nyligen till förmån för ett samhälle i Sydafrika?

http://www.biosafetyafrica.org.za/index.php/20100126260/JOY-AS-PELARGONIUM-PATENT-REVOKED/menu-id-100029.html
Vore tacksam för mer information!
Viktoria Olausson

Hus och kåkar

Afrikadagen firas idag till minne av grundandet av Organisation for African Unity 1963, dagens afrikanska union. I media diskuteras dock nya hot om främlingsfientliga attacker, denna gång efter att VM är över. Afrikaner från Gambia, Burundi, Somalia och andra länder, liksom sydafrikaner som försvarat dessa vittnar i pressen om att de tagit emot hotelser från sydafrikanska nätverk som påstår att utrensningar ska ske i juli. Utlänningar utsätts ofta för småaktigheter eller rena trakasserier som att nekas vård, behandlas illa av polis och så vidare. Rasister säger saker som “Zuma är president nu, inte Mandela. Res hem till Gambia, annars kommer du att råka illa ut.”

Att knyta hoten till en tidpunkt som efter valet, efter VM eller efter någon annan specifik händelse är något som åtskilliga ljusskygga grupper ägnar sig åt. Både svarta och vita extremister hotar med att när Mandela dör, då minsann ska det braka loss. Detta behöver alltså inte betyda nåt särskilt – inga främlingsfientliga attacker blossade upp efter valet och kommer hoppeligen inte att göra det efter VM heller. Och inget raskrig har ännu brutit ut trots mordet på Eugéne Terre´Blanche.
Den årliga Futurefactstudien baserad på tusentals intervjuer i Sydafrika visar att allt fler sydafrikaner har vänner från andra “rasgrupper” (53 procent), identifierar sig själva främst som sydafrikaner (före identiteter som tex xhosa eller muslim)(54 procent) och tror på jämlikhet oavsett ras religion och politisk åskådning (64 procent).
Innebär en starkare sydafrikansk identitet som lär minska risken för intern konflikt en större risk för aggressioner mot grupper som inte ses som sydafrikaner? Ilskan över de ekonomiska orättvisor som är grava trots 16 år av demokrati minskar inte. Den har tagit sitt uttryck i strejker och protester mot lokala myndigheter, men kan även ta sig uttryck i främlingsfientligt våld.

Vet de verkligen vad de sysslar med? Kanske borde de låta folk i rika länder hålla på med datorer och återgå till mindre hotfulla aktiviteter.

Fick mail från en svensk blogg som undrade om vi ville debattera hot från afrikanska botnät. Jag vet inte ens vad ett botnät är för nåt, associerar mest till Boten Anna. Men på bloggen står såhär:
“I en hisnande artikel på Foreign Policy.com skriver Franz-Stefan Gady att alla miljontals dåligt skyddade datorer i Afrika utgör ett potentiellt botnät som kan sänka världens tio ledande ekonomier med några knapptryckningar.  Det är knappast sannolikt, tror vi.”
Resonemanget som diskuteras är att Afrikas datorer är så dåligt skyddade och fulla med virus att de kan användas för att skicka spam och annat ont mot världens ledande ekonomier.
Ah, ett nytt hot från Afrika alltså. Sjukdomar, flyktingar, Nigeriabrev och nu spam och överbelastningsattacker, allt mot de stackars rika länderna och de ledande ekonomierna. Om dessa ledande ekonomier hade haft ett lite större intresse av att utveckla hela världen istället för att exploatera somliga för att göra andra äckligt rika hade flera av dessa problem inte behövt vara något hot. Samma sak gäller för de flesta afrikanska eliter förresten.

Artikeln i Foreign Policy
Inlägget på Bineros blogg

Snygg, men dyr.

- Vårt uppdrag är att gynna VM, att visa något negativt ligger inte i vårt intresse, säger SABC.
Sydafrikansk nationell TV är en av Fifa:s partner och säger nej till Fahrenheit 2010, dokumentären om fotbollsfestens negativa konsekvenser. Även M-net och e-TV har sagt nej till den kontroversiella filmen.

Producenten Craig Turner påbörjade filmprojektet redan 2008 och har intervjuat en rad framstående sydafrikaner kring effekterna av VM, som chefen för organisationskommitten Danny Jordaan, ärkebiskop Desmond Tutu, anti-apartheidhjälten och poeten Dennis Brutus, sociologen Ashwin Desai, serietecknaren Zapiro och en tidigare mediachef på Fifa Hans Klaus. Dokumentären ifrågasätter att ett utvecklingsland satsar miljarder rand på en turnering. Bara i Kapstaden har den nya stadion kostat 4 miljarder trots att staden mycket sällan fyller de arenor de redan har.
- Förklaringen är att Fifa kräver att semifinalen ska ha 70 000 åskådarplatser. Så 4 miljarder har satsats på en match, säger Turner.

Filmen har redan visats i Brasilien där nästa VM ska organiseras, i flera europeiska länder och snart även i USA.

Se utdrag ur filmen hos Mail and Guardian