Sydafrika idag

Ursäkten lam och senkommen

Nu har Jacob Zuma bett om ursäkt för att han satt ett barn till världen utanför även de mer generösa ramar för anständigt kärleksliv som tradition med polygyni tillåter. Ursäkten satt långt inne, och han säger själv att den kommer efter stort tryck på familjen och partiet. När Zuma blev partiledare 2007 sägs han ha lovat partiledningen att det inte skulle bli några nya skandaler. Envisa rykten i pressen säger att många inom partiet är djupt missnöjda med den senaste skandalen. Ursäkten imponerar heller inte, han sa ju ungefär likadant efter våldtäktsrättegången, men ändrade inte beteende.
Hittills har jag inte hört någon försvara Zuma. Den reaktion som kommer närmast ett försvar är att detta handlar om hans privatliv.

Britt-Marie Mattson skriver om saken i Göteborgsposten, men slarvar, Zuma har ingått äktenskap fem gånger och har nu tre fruar. Nkosazana Dlamini-Zuma, nu minister i regeringen skilde sig från honom, och Kate Zuma begick självmord. Att oppositionen kritiserar presidentens agerande hårt är knappast förvånande, det intressanta nu är anhängarnas och allianspartners tystnad eller rent ogillande.

Käre President Jacob Zuma

Så börjar ett öppet brev till Sydafrikas president, skrivet av Lukhona Mnguni. Han är en ung man knuten till Cope, men många av åsikterna i brevet uttrycker rätt väl den våg av missnöje med presidentens sexliv som syns i media, facebook, twitter, på gatan, överallt. Många refererar till att ”folk på landsbygden” där Zumas största stöd kommer ifrån, säkert tycker att det är okej att ha oskyddat sex utanför äktenskapet och sätta tjugo barn till världen. Jag tvivlar på det, och tänker ta reda på mer om den saken. Åsikter om att ”det är samtycke mellan två vuxna och presidentens privatliv” är måhända vanligare bland de som inte har tillgång till Internet och andra mediakanaler.

Här utdrag ur resten av brevet:
”Som ung man är jag intresserad av hur våra makthavare beter sig, för att försäkra mig om att vi har goda, moraliska och etiska ledare att se upp till. En offentlig person som inte skapar förtroende eller uppträder på ett sätt som inspirerar till utveckling av samhället bör tas bort från rampljuset och skickas till något mörkt hörn för sitt vilseledande beteende. För mig råkar du vara en sådan person.
För mig är det irrelevant att personen du gjort med barn är dotter till Irvin ”The Iron Duke” Khoza, jag skulle känt samma sätt även om det bara var ännu en kvinna. Om detta barn föddes under normala förhållanden innebär det att du måste ha legat med damen runt januari 2009. Under samma tid hade du redan betalat Lobola för Thobeka Madiba-Zuma och planerade ditt bröllop med henne. Samtidigt hade du redan har nöjet att vara uppmärksammad av två fruar. Jag antar att stressen under kampanjen inför valet 2009 års inte kunde lättas av dina fruar, utan att du behövde söka tröst hos en annan kvinna utanför äktenskapet.
Vad som äcklar mig mest är det faktum att denna dam blev gravid, vilket innebär att du haft oskyddat sex ännu en gång. Det betyder att du kan utsätter dina hustrur för risk, eftersom du verkar fiska efter hiv, så att du ta hem det och fördela det jämnt mellan dem.
Zuluriket borde skämmas över hur du marknadsför deras kultur med månggifte, något som för mig faktiskt är mycket nedsättande för kvinnor. För mig symboliserar detta chauvinismen och patriarkatets sanna natur, att om man inte är nöjd med en kvinna, så kan man ta en annan. Samtidigt skulle samhället förkasta en kvinna som tog en andra man. Polygami främjar också otrohet eftersom du måste lära känna din andra hustru, eller i ditt fall din sjätte, under intima stunder utom äktenskapet.

Du kan inte komma med moralpredikningar mot mig när du samtidigt utför sådana vidriga handlingar som får mig att skämmas för att vara sydafrikan. Du innehar det högsta ämbetet i vårt land och många kommer använda ditt sätt att agera för att rättfärdiga sina misstag och vidriga beteenden som ditt. Du är inte en källa till hopp för mig, utan snarare att en källa till katastrof.”
Lukhona Mnguni
Läs hela Mngunis brev här

Påverkar Zuma inställningen till trohet?

President Jacob Zuma har nyligen konstaterats vara far till ett barn han fått tillsammans med en kvinna som han varken är gift eller förlovad med. Detta har skapat oro för att ungdomar ska tycka att det är okej med flera parallella förhållanden, något som konstaterat ökar risken för hivsmitta dramatiskt.
Tidningen Sowetan skräder inte orden i sin kommentar till den nya bebisen, enligt de flesta beräkningar Jacob Zumas tjugonde.
”Det är nu tydligt att presidentens högtravande yttranden på världsaidsdagen för två månader sedan om att ta ansvar och inte utsätta sig för risk inte kom från presidentens hjärta. Zuma har inte brutit mot någon lag. Men vi måste ändå ifrågasätta om detta beteende går att kombinera med våra förväntningar på vår statschef. ”

Samtidigt släpps en nationell undersökning visar att män testar sig för hiv betydligt oftare nu än för tre år sedan. Från 24 procent av männen 2006 hade 60 procent testat sig i mitten av 2009. Doktor Saul Johnson, på Health and Development Africa, tror att det beror på att informationskampanjer fungerar, främst gentemot yngre publik, men att mycket finns att göra när det gäller kondomanvändning och multipla partner. I undersökningen deltog 9 728 personer mellan 16 och 55 år från alla provinser.
Av alla mellan 15 och 24 år 2006, hade 17 procent av männen och 38 procent av kvinnorna testade. År 2009 hade siffrorna ökat till 31.8 procent av männen och 71.2 procent av kvinnorna.

År 2006 trodde 26 procent av deltagarna att trohet i ett förhållande är ett sätt att hindra spridningen av hiv, jämfört med 39.1 procent 2009.

Alkohol visade sig vara ett stort problem, när folk druckit oroar de sig inte för hivsmitta. Det fanns också föreställningar om att alkoholkonsumtion kunde minska risken att smittas av hiv.

Kanske inte så dumt med lönndom ändå.

Och så har president Jacob Zuma gått och gift sig. Igen. För femte gången om man ska vara noga. En fru har sedan dess skilt sig från honom, och en tog livet av sig. Vidare har han betalat lobola, brudpris för ytterligare två damer varav han har en son med den ena.
Allt detta väcker en rad intressanta frågor. Har Zuma råd med alla dessa fruar och uppemot 18 barn? Nu har jag inte kollat upp vad han tjänar, men vid bröllopet 2008 uppgavs David Mabuza ha sponsrat tilldragelsen med 400 000 rand. Han är nu regeringschef för provinsen Mpumalanga.
Sannolikt gick inte skattemedel till själva festen, men alla fruarna behöver livvakter och andra förmåner som tillkommer presidentfruar.
Vidare ska Zuma och just den senaste frun Tobeka Madima ha gift sig för länge sen enligt sydafrikansk lag. I Sydafrika är polygami olagligt med undantag för traditionella äktenskap. Men man måste välja. Om du redan gift dig enligt civilrätt kan du inte ta en till fru under traditionell rätt. Då får du skilja dig först och börja om från början så att säga. Alltså verkar det som om Zuma bryter mot lagen.
Detta är bara de praktiska påpekandena. Zuma själv säger att han är stolt över sina fruar och att han är öppen med att han älskar flera kvinnor, något som andra män gör i lönndom. Efter att ha exponerats för lite väl mycket av Zuma i traditionell utstyrsel på alla tidningars förstasidor och insidor börjar man nästan tycka att lönndom inte är så dumt ändå…

Hur funkar månggifte med mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och hiv och aidskatastrofen? Jag väntar ivrigt på kommentarer från Sydafrikas feminister.
I ett annat hörn av Afrika debatterar saudiska journalisten Nadine Bedair för polyandri. ”No one has been able to explain to me convincingly why it is I’m deprived of the right to polyandry”

Demonstrationer mot Zuma?

Under 2009 har folk protesterat mot ovärdiga levnadsförhållanden i områden över hela landet. Nästan varje vecka ser man brinnande bildäck och polis som avfyrar gummikulor på TVnyheterna. Såhär har det varit hela vintern, men så idag får jag plötsligt flera frågor från Sverige om demonstrationerna mot president Jacob Zuma. Mot Zuma? Först tror jag att jag missat nåt stort men sen hittar jag en nyhetsnotis från TT. De skriver: ”Massprotester mot Zuma…15 år efter apartheidpolitikens avskaffande i Sydafrika växer protesterna hos en ny, ung generation och ilskan vänds mot det styrande ANC-partiet och president Jacob Zuma.”

Nu tror jag inte att folk är så fullt så naiva att de tror att Zuma, kompetent eller ej, kan ändra på tre fyra månader vad ANC inte lyckats ordna på femton år. Det är samma parti som leder landet, delvis samma administration, och dessutom har protesterna tragiskt nog pågått i flera år även innan Zuma blev president. Man kanske har haft större tilltro till att Zuma ska lyssna, vilket väl i så fall vore ett tecken på att folk hoppas på Zuma.

Men alla valår har haft en protestvåg under den vinter som följer på valet då kölden gör att de eländiga förhållanden många lever under blir mer kännbara än under sommaren. I år har dessutom krisen och lågkonjunkturen slagit till samtidigt som stora summor spenderas på VM i herrfotboll vilket upplevs som provokativt.
Municipal IQ är en tjänst som bevakar och utvärderar Sydafrikas 283 kommuner. De har noterat protester mot bristande service sedan 2004. Fram till juli i år var 2005 året med flest protester, men sedan dess har antalet protester under 2009 toppat listan. De påpekar också vad som är tydligt när man följer med i bevakningen av protesterna i olia områden runt om i landet – Ekhuruleni, Crossroads, Sakhile och häromdagen vid flygplatsen i East London – att även om demonstranterna hoppas att regeringen ska göra något så handlar det främst om lokala myndigheter som anses ha misslyckats, varit korrupta, onåbara, ansvarslösa och så vidare. Efter att ha undersökt saken grundligt tror Municipality IQ att medan de områden där protester äger rum är förtvivlat fattiga och innehåller några av de högsta arbetslöshetssiffrorna i landet, har de ändå det bättre än invånarna i de fattigaste kommunerna på landsbygden och till och med bättre än snittet. 

Men de har det betydligt värre än grannområdena. Folk får se på medan andra i närheten får bättre service och lokala tjänstemän åker förbi i stora bilar, medan de väntar i oändlighet på sin tur att komma fram i kön. Folk är otroligt tålmodiga i sin väntan på att få vad de har rätt till, men klarar inte av att känna sig förbigångna och lurade. Lägg till marginalisering, utslagning, arbetslöshet och desperation och toppa det med bristande information från kommunen. Rykten om misskötsel, korruption och nepotism, sant eller ej, kan vara gnistan som behövs för att utlösa våldsamma protester.
www.municipaliq.co.za/

Zuma ber om mer tid

På ett politiskt möte för att tacka väljarna i KwaZulu Natal i lördags bad president Jacob Zuma om mer tid för att förbättra förhållandena i de fattiga områdena. Han medgav att regeringen inte presterat tillräckligt de senaste 15 åren. Det borde han också ta ansvar för med tanke på att han varit i ledande ställning inom ANC sedan 1997. Ibland låter det som om vi har en ny regering i Sydafrika, men det är fortfarande ANCadministrationen som suttit i femton år. Hur som helst dök bara 3000 personer upp på Zumas rally trots att han dröjde med att anlända i hopp om att fler skulle komma.
Vitt skilda sektorer har gått ut i strejk på sista tiden, men praktiskt taget alla som inte har arbete är inte anslutna till något fackförbund som kan representera deras intressen. Det är bra att de protesterar mot förhållandena, men oroande när det leder till våldsamma situationer.
Nu måste jag stänga av datorn och störta till Kapstaden för att delta i demonstrationer arrangerade av Sikhula Sonke, ett farmarbetarfack som Afrikagrupperna stödjer.

Ingen TV?

Nu har jag äntligen rett ut min TV-situation. Efter att ha köpt fel kabel, fått hjälp med hyresvärden att koppla in burken i väggen och sen insett att det inte hjälper om jag inte köper en dekoder och abonnerar på en mängd kanaler har jag köpt en hederlig gammal bordsantenn. Den står nu bredvid TV:n och ser retro ut medan den skickar in såpoperorna i mitt vardagsrum. Såpor ja. Jag har tittat en del på TV nu när jag varit förkyld och det är mest såpor och nyheter på diverse språk.
Men kanske kommer rutan att svartna på SABC-kanalerna för första gången sen 1976. Det statliga TV-bolaget är skyldigt enorma summor pengar till olika produktionsbolag, har förlorat 839 miljoner rand och hela styrelsen utom en ledamot har avgått. Nu hotar de fackförbund som organiserar 70 procent av alla SABC-anställda med en strejk eftersom deras utlovade löneökningar skurits ned. Går det igenom har de troligen inte tillräckligt med folk för att sända.
President Zuma har sagt i ett tal häromveckan att han är oroad över SABC. Situationen är nu även en fråga för parlamentet.
Källor: SAPA, Die Burger

ANC lovar kamp mot korruptionen

ANC:s veckobrev ANC Today tar denna vecka upp korruption och annonserar att en nationell antikorruptionskampanj är på gång. I brevet på pekas att man inte längre kan skylla på arvet efter apartheid, tvärtom kan korruptionen göra ”den nya demokratiska staten omöjlig att skilja från den förra”.
Ett område inom korruptionen som president Zuma särskilt fokuserade på i en radiointervju i måndags är lata och inkompetenta tjänstemän inom offentlig sektor. Zuma ämnar sätta hårt mot hårt för att få till stånd en ny kultur där papper som ska skrivas under idag skrivs under idag, och folk som köar inte blir ombedda att komma tillbaka nästa dag.
En annan sak som togs upp i intervjun var utbildning, ännu ett område där Zuma lovar uppryckning. Utbildning är nyckeln för att komma tillrätta med Sydafrikas alla problem. Särskilt viktig är grundutbildning. Jag hoppas att den uppryckningen snart märks i skolor som Sinempumelelo Primary School som Mari skrivit om tidigare. Vi var där häromveckan, och barnen sitter fortfarande kvar i den lilla lilla containern till personalens förtvivlan.

Talet till nationen

”Det är kallt, vått och miserabelt”, inledde kommentatorn utsändningarna från Kapstaden inför president Zumas tal till nationen idag. Militärparaden fick ställas in, och dignitärerna huttrade nog lite innan det femton sidor långa talet var klart. Vädret matchade förutsättningarna att lova förbättringar och satsningar som inte är de bästa nu när recessionen officiellt drabbat även Sydafrika.
Talet låg redan ute på Internet innan det ens inleddes, och analytikerna konstaterade att är pushad från vänstern att spendera mer och sänka räntan och från höger att gynna investerarna.
Trots krisen lovade han lite vidlyftigt att skaka fram fyra miljoner nya arbetstillfällen till 2014. En halv miljon av dessa ska komma till i år, så vi får se hur det går.
Regeringen kommer att bekämpa fattigdomen genom att prioritera tio områden i arbetsplanen för 2009-2014. Ett nyckelområde är utbildning, och där gick han in på detaljer som att det är viktigt att lärarna faktiskt är i skolan och inte våldför sig på eleverna. Gällande utrikespolitiken nämndes särskilt Israel-Palestina, Darfur, Västsahara, Zimbabwe och Madagaskar.
Delar av talet hölls på sotho, zulu och, till extra jubel, något skakig afrikaans.
Mot slutet jublades det ännu mer när Zuma, något malplacerat i just detta tal kanske, lanserar Mandela Day som ska firas varje år på Nelson Mandelas födelsedag den 18 juli.
Talet i sin helhet hittar du här

Fredspipor rökta

Så rapporteras Zille ha erkänt inför Cosatu att det inte var helt lyckat att tillsätta en uteslutande manlig provinsregering, ett uttalande som ANC välkomnar. Vidare sade hon i sitt tal om provinsen i fredags att hon bett president Zuma att se Västra Kapprovinsen som en möjlighet, inte ett hot och att hon respekterar honom som president. Att oppositionen vunnit Västra Kap är en nagel i ögat på ANC och en av anledningarna till att stämningen mellan partierna varit hätsk på sistone. Nu får vi se om oppositionen lyckas bättre att nå ut med välfärden. Men jag har inte hört nåt än om att ANCs ungdomsförbund eller krigsveteranerna tagit tillbaka sina riktigt låga kommentarer om Zille. Hur som helst kommenterade en radiokanal fredspiporna genom att sarkastiskt spela den gamla smörsången ”Ebony and Ivory”.
Nu väntar vi på president Zumas tal till nationen, som troligtvis kommer att handla mycket om hur den ekonomiska nedgången ska tacklas.