Viktoria Olausson, Afrikagruppernas informatör i Sydafrika, bloggar om det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella läget i landet, om livet här, och om den verksamhet Afrikagrupperna stödjer i Sydafrika.
Har haft på att-göra-listan länge att kolla upp sydafrikanska bloggar. Min tillgång till Internet är något skakig men oftast kan jag till och med se på youtubefilmer om jag har lite tålamod. Så jag kan bara skylla på att jag prioriterat bokföring och annat till skillnad från aspirerande bloggare i Sydafrika där endast 10,8 procent av befolkningen har tillgånt till Internet enligt worldwideworx.com Siffran kanske är något högre än så om man räknar det kraftigt ökande surfandet via mobil, men det är knöligt att blogga via mobilen.
Jag trodde väl egentligen inte att Shakira skrivit VM-sången Waka waka. Texten lät inte som något sydafrikanskt och definitivt inte latinskt. Men plötsligt säger hon i intervjuer att det är hennes sång.
- Den kom till mig på det mest oväntade sätt på min gård i Uruguay, jag gick från ladan till huset och under den promenaden, boom, så kom den till mig, text och musik till den första versionen. Jag spelade in den med bara min röst och en gitarr, och på så vis förstod jag styrkan i sången, du vet.
Visst, men den här sången har funnits i många år i en praktiskt taget identisk version. På Wikipedia kan man läsa följande:
“Tsamina” eller “Zangaléwa” är en hit från 1986, av makossagruppen Golden Sounds från Kamerun. Gruppen är känd för att klä ut sig till försoffade officerare. Sången blev en sådan hit att gruppen ändrade namn till Zangaléwa. Sången sjungs fortfarande i stora delar av Afrika av militär, scouter och idrottare. Sången var även populär i Colombia, dit den kom via västafrikanska DJ:s och är känd under namnet “The Military”. Texten är på det kamerundiska språket Fang och lyder “ Tsa mina mina eh eh Waka waka eh eh Tsa mina mina zangalewa Ana wam ah ah Zambo eh eh Zambo eh eh Tsa mina mina zangalewa Wana wa ah ah” . Den ivorianska artisten Kéké Kassiry har också krävt rätten till sången medan andra, vilket Golden Sounds också medger, hävdar att det är en folksång med rötter från 40-talet eller tidigare.
Sen nedan Golden Sounds version från 1986 samt intervjun med Shakira där hon beskriver hur hon skapat verket:
Artist/aktivistnätverket Soundz of the South besökte East London för att arrangera filmvisningar och poetry slams i byn Cata och townshipet Mdantsane.
Här ett par bilder från kvällen i Cata som blev mycket lyckat. Scenen var fri för alla som ville uppträda. Ungdomar och barn från byn tog chansen och uppträdde med dans, poesi, hiphop och annat. Cata rymmer, visar det sig, en mängd talanger. Vi hoppas att evenemanget kan upprepas, detta efterfrågades av alla som var med under kvällen. Det kräver emellertid att en del problem löses som hur man kan garantera säkerheten, ordna ljudanläggning och så vidare.
Efter ett år i Sydafrika plus några besök dessförinnan kanske det är lite sent med en survival guide till Sydafrika 2010. Men bättre sent än aldrig tänkte jag och löste biobiljetten på hela 30 rand till Leon Schusters film. Han är en känd komiker och guidar i filmen ett gäng blandade turister genom det sydafrikanska samhället från trafikpoliser till hotellrum genom situationskomik och dolda kameror.
- Hur funkar det med elen i Sydafrika, behöver man ta med sig någon adapter?
- Nej nej! Här i Sydafrika har vi Eskom, så du behöver inte ta med dig något, bara egen elektricitet!
Gillar man upplägget blir det ofta hysteriskt roligt. Du kan genom filmen testa dina kunskaper om Sydafrika, vissa av skämten kräver att du känner till sången De La Rey som glorifierar en afrikanergeneral, hur minibusstaxisystemet fungerar och att Lions är ett rugbylag som deltar i Currie Cup
Jag tar ledigt en dag från mediacirkusen och går på svetskurs med Willie Bester i Kuilsrivier. Denne bekants bekant visade sig vara en berömt konstnär som ställt ut på Moderna Museet bland mycket annat. Verken tar upp frågor kring Sydafrika idag och de rester av apartheid som i högsta grad finns kvar och påverkar folks liv.
Att svetsa var, som jag alltid misstänkt, riktigt skoj, och jag fick rätt snart gå loss på den fot ni kan se på bilden. Om ett par månader blir skulpturen klar och kan ses på en konstutställning kanske nära dig. Ett reportage om Willie och hans konst planeras till nästa, och allra sista, numret av Södra Afrika.
Den 24 september 1828, en dag som högtidlighållits i KwaZulu Natal som Shaka Day. När listan på nationella helgdagar skulle etableras i det nya Sydafrika lobbade Inkatha Freedom Party därför in dagen på listan, inte som Shaka Day utan som National Heritage day – en dag då alla sydafrikaner kan fira regnbågsnationen och de olika traditioner som bygger det gemensamma kulturarvet.
För några år sedan kom någon på att dagen borde döpas om till braaidagen – en dag tillägnad braai, sydafrikas svar på barbecue och grill. Detta är en tradition som skär igenom alla demografiska grupper menade initiativet, och något alla sydafrikaner uppskattar. National Heritage Council stödde iden och till och med Desmond Tutu knöt på sig grillförklädet och vände några stekar till förmån för den nya helgdagen.
Officiellt heter dagen fortfarande Heritage Day, och mediajippot kring att kalla det för braaidagen betraktas av många med viss skepsis, som till exempel en krogägare i Kapstaden som syrligt påpekade att braaien knappast enar nationen när nästan hälften av nationen inte har råd att få ihop till en grillfest. Hur hon själv skulle fira Heritage day? Samla ihop familj och vänner och grilla lite. Eller braaia som vi säger på svenska.
Publicerad i
Kultur 09/11/2009 09:31 am av
Viktoria Olausson
Läser ett reportage i Mail and Guardian om tillvaron i Chiawelo, Soweto där succéfilmen District 9 filmades. Teamet behövde inte anstränga sig med att bygga shacks eller lägga ut sophögar – det ser ut så i Chiawelo. Och precis som för utomjordingarna i filmen finns planer på att flytta de boende härifrån till ett annat område antingen de vill eller inte. En del är positiva till vilken förändring som helst, fattigdom, brottslighet och nedskräpning gör tillvaron brutal i området. Andra är skeptiska till att flytta, i synnerhet som snacket går om att en uppföljare ska filmas. Nästan alla i Chiawelo var inblandade i produktionen och några har kunnat fortsätta arbeta som skådisar.
District 9 drog in två miljoner rand första helgen den spelades i Sydafrika, men för de flesta i Chiawelo är det en omöjlighet att se den, bara att ta sig till en biograf kostar pengar som de flesta inte har. Många hoppas att filmen ska dra uppmärksamheten till eländet så att myndigheterna tvingas hjälpa de boende.
Den bild filmen ger av nigerianer skapar en viss oro för motsatsen – att stereotyper kring Afrika förstärks. Det är sant att ingen folkgrupp i filmen porträtteras särskilt fördelaktigt, men den nigerianska grupp gangsters och prostituerade som figurerar i filmen saknar helt försonande drag. Proteststormen media refererar till är inte särskilt stark – facebookgruppen “Nigerians Offended By District 9” har bara 46 medlemmar.
Publicerad i
Kultur 07/12/2009 08:00 pm av
Viktoria Olausson
Under festivalen i Grahamstown fylls den lilla staden av artister och publik från hela världen. På tio dagar kan du välja mellan 600 pjäser, filmvisningar, konserter, utställningar och andra pjäser.
Percy Nguni från Bulawayo tar tillfället i akt att sälja pärlarbeten på gatan. Han har varit på festivalen i fem år, men i år går det trögare än någonsin. Shoppandet har flyttat till ett område strax utanför centrum, men där har inte Percy råd att hyra marknadsplats. Pärlorna som Percy och hans kollegor skapar blommor och djur av köper de i Port Elisabeth, och han tippar på att de är kinesiska.
Nya numret är ute!
En nöjd läsare skriver på Facebook: Sugen på bra läsning om Afrika? Skaffa “Södra Afrika”, Afrikagruppernas tidskrift. Senaste numret, 2/2009, är välmatat och innehåller lättillgängliga texter om bl.a mineralfynigheterna som utgör Kongos förbannelse, mobilisering mot trafficking inom fotbolls-VM i Sydafrika och en rapp modern historik om Moçambique. Här hittar du smakprov ur tidningen
Under festivalen i Grahamstown fylls den lilla staden av artister och publik från hela världen. På tio dagar kan du välja mellan 600 pjäser, filmvisningar, konserter, utställningar och andra pjäser.
Nya numret är ute!