Sydafrika idag

Privat barnomsorg

Folk måste ju jobba, även om de har småbarn. Och har man inget jobb behöver man ut och leta efter ett. I Nompumelelo township är tillgången till barnomsorg minst sagt begränsad. Här och där bildas därför små privata dagis som drivs på nollbudget. Föräldrarna betalar – om och när de kan. I övrigt söker kvinnorna som driver verksamheten stöd från alla håll de kan komma på. Till och med från myndigheterna.

Här en bild från Phandulwazi day care centre inhyst i ett fuktigt skjul på initiativtagaren Yoliswa Mpiyanes bakgård. Phandulwazi tar emot barn från sexmånaders bebisar till fyraåringar. Ambitionen är att förbereda barnen för skolgång och ge stöd till föräldrar att söka jobb. Idag tar två dagmammor emot fjorton barn. Behoven är större, men ekonomin liten.

VM orsakar knappast svält

Idag läser jag i Aftonbladet att Afrikagrupperna tycker att VM i herrfotboll leder till svält. Nå, det stämmer ju inte exakt. Bloggen som refereras till är en studentblogg som Afrikagrupperna gett plats åt på vår webb. Otydligt av oss!
Att priserna på bröd, och mer problematiskt, de flesta matvaror går upp är förvisso ett problem, men kan snarare kopplas till höjda elpriser, bränslepriser och troligen även kartellbildning bland grossister snarare än VM, iallafall just nu.

Förvisso förs en diskussion i Sydafrika kring huruvida den ständigt ökande prislappen för att arrangera VM verkligen är värd mästerskapet.  Här finns ju mycket som behöver mer resurser. Utbildningssystemet är i kris, och alla som behöver har inte tillgång till mediciner, vettiga bostäder och rent vatten för att ta några av de mest akuta exemplen. Fifas regler kring annonsintäkter, avgifter för näringsidkare på arenorna och vad ackrediterade journalister får skriva bidrar inte positivt till debatten. Man kan säga att nationen är delad mellan de som ser fram emot en fantastisk sportfest, de som inte bryr sig eftersom deras liv knappast påverkas och de som tycker det är fel av Sydafrika att vara värdnation, främst på grund av kostnaderna. Själv tycker jag att planeringen kunde hanterats annorlunda, vilket jag skrivit om i tidigare inlägg.

Arbetslösheten i Sydafrika uppskattas ofta till 46 procent. Självklart behövs alla arbetstillfällen. Decent Workkampanjen som Lars Ohly refererar till i sin debattartikel i Aftonbladet kämpar också för att den viktiga möjlighet VM ger att skapa över tvåhundratusen anständiga jobb som kan lindra fattigdom inte missas.
Men utmaningen är inte bara att skapa arbetstillfällen, utan att skapa anständigt arbete, annars utmanas inte fattigdomen, utan snarare tvärtom.

Kampanjen konstaterar att på VDnivå i byggföretagen ökar lönerna med i genomsnitt 39%, den högsta ökningen av alla ekonomiska sektorer. Minimilönen för en jobbare med 44 timmars arbetsvecka uppgår till 11 rand per timme, eller 1936 rand per månad! En siffra på en levnadslön finns inte, men fackföreträdare jag talat med brukar säga att man möljigen kan klara sig på en lön på 5000 rand i Sydafrika idag.

Kampanjen leds av Building Workers International i Sydafrika och Labour Research Service (LRS) i samarbete med europeiska och globala fackliga organisationer och frivilligorganisationer.

Tjugo år sedan Mandela frigavs

Idag är det tjugo år sedan Nelson Mandela frigavs från fängelset. Under de tjugosju år han var fängslad hade han blivit en ikon för frihet i Sydafrika och motstånd mot apartheid. Över hela världen hade solidaritetsrörelser format för att kämpa för hans frihet. Afrikagrupperna var en av dem.

-Vi satt alla, även folk som inte varit särskilt engagerade, klistrade vid TV-n och följde i direktsändning på eftermiddagen när Mandela hand i hand med Winnie klev ut i folkmassan, berättar Kerstin Bjurman på Afrikagrupperna.
- Det var en märklig känsla att se honom, att han fortfarande, efter alla år i fängelset, var en obruten, respekterad och stark ledare. Ingen visste ju hur han såg ut nu, vi hade bilder som var nästan 30 år gamla och bara det ökade nyfikenheten. Inte långt därefter kom han till Sverige för att hälsa på sin gamle vän Oliver Tambo, ANC:s president som vårdades i Stockholm för stroke. Afrikagrupperna ordnade en gala i Globen med bland andra Miriam Makeba. Den blev snabbt utsåld.

I sitt första tal upprepade han något han sagt under rättegången 1964.
- Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.

Efter att Mandela fick friheten revs apartheidsystemet ner, snabbare och mer smärtfritt än någon vågat hoppas på. Inget inbördeskrig utbröt, och trots sina brister bidrog Sannings- och försoningskommissionen till att uppdaga viktiga sanningar om vad som hänt och bidrog till försoning. Landet har dock en lång väg att gå tills apartheid är ett minne blott och Sydafrika verkligen kan anses vara fritt, för att inte tala om resten av Afrika.

- Personligen kände jag ingen särskild eufori den dagen, bara en stor lättnad över att ett hårt arbete tagit slut. Jag hoppas att jag kommer känna sak när Västsahara uppnår sin självständighet, säger Ingvar Flink, i Afrikagrupperna, som nu är engagerad i kampen för Västsahara – Afrikas sista koloni.

Vad världen sade då (ur Sunday Times)

Hurra! Hurra!  
-Ärkebiskop Desmond Tutu tjoar när han kör förbi Mandelas hus.

Jag ämnar ta upp med Europakommissionen en möjlig lättnad av sanktionerna nu när vi fått Mr Mandela frigiven
- Margaret Thatcher, brittisk premiärminister

Kanske kan vi nu se lite mer mening i vår mörka väg på jorden…
- Breyten Breytenbach, skribent och dissident

Folken i Palestina och i Sydafrika kämpar samma kamp mot förtryck för en rättvis sak – att vinna rätten till självbestämmande
- Yassir Arafat, ordförande för PLO

Det är otroligt att en sån man kan betraktas som hjälte. Med tanke på de brott Mandela begått… hans vägran att ta avstånd från väpnad kamp, det faktum att han är bevisad kommunist och att han kräver majoritetsstyre med hot om intern instabilitet, vi finner detta högst störande och oroande.
- Andries Treurnicht, ledare för oppositionspartiet, Conservative Party

Mandela har kommit åter för att leva i ghetton i Soweto, Langa, Umlazi och så vidare. Inget har förändrats utom att lagarna är än mer drakoniska än när han sattes i fängelse.  
- Joe Mkhwanazi,  Pan Africanist Congress

Jag undrar om Mr De Klerk förstår att när han släppte Mr Mandela, kunde världen med vilken han kompromissat, inte tillåta att han arresteras igen. Detta kommer oundvikligen att leda till konflikt. AWB förstår regeringens maktlöshet och förbereder sig på att möta ANC revolutionen.
- Eugene Terre Blanche, ledare för Afrikaner Weerstandsbeweging

Innan Mr Mandela är fri att bo var han vill, sätta sina barn i en skola han själv valt och kan kandidera till ett ämbete i sitt eget land är han inte fri. Intill dess att han är fri kommer kampen mot apartheid att fortgå.
- Pastor Jesse Jackson, människorättsaktivist i USA

Sydafrikanskt stöd till Haiti

Ett flertal sydafrikanska hjälporganisationer har bidragit till katastrofinsatserna på Haiti efter jordbävningen. Den statliga televisionen samlade in 750 000 rand, ungefär lika mycket i svenska kronor. Organisationen Gift of the givers har skickat flygplan med sjukvårdsutrustning, filtar, mat och vatten, samt räddningspersonal. Sydafrikanska staten har bidragit till en gemensam insats tillsammans med företag och organisationer för att skicka räddningsteam till Haiti. Sydafrikanska röda korset har målsättningen att samla in 30 miljoner för katastrofinsatserna. Kritiker undrar varför det plötsligt går att samla in pengar till Haiti när behoven är så stora i Sydafrika, där vissa områden nu drabbas av torka eller översvämning. Men om ett land har katastrofteam som kan göra en snabb insats vid en katastrofal jordbävning som denna är det slöseri att inte skicka dem.

Nådeansökningar från olika håll

Schabir Shaik, dömd för korruption i en härva som president Jacob Zuma är djupt inblandad i, släpptes från fängelset av medicinska skäl. Han ska ha varit döende på grund av kollaps av flera organ och lida av så högt blodtryck att hans syn försämrats. Trots det har han ständigt siktats på stan där han kör bil, shoppar och spelar golf. Aktiviteter som borde vara svåra att genomföra om man är halvblind för att inte tala om döende. Trots att läkaren som utfärdade det medicinska intyg som gav Shaik permission aldrig träffat honom tror de flesta att han kommer att gå fri för att han är gammal god vän till president Zuma.

Nu ryktas det om en annan nådeansökan, denna gång från Eugene de Kock, mannen som fått namnet Prime Evil efter att som polischef ansvarat för aktiviteterna på Vlakplaas som närmast kan beskrivas som ett tortyrläger. Kan man benåda en sån? Ja, säger somliga. Apartheid som system gjorde människor omänskliga, inklusive de Kock. Många som begått liknande brott har gått fria medan de Kock samarbetat och dessutom redan suttit inne i femton år. Nej, säger andra, han var en kallblodig mördare som entusiastiskt dödade och torterade ibland utan något tvång från överordnade, och det finns en anledning till att han uteslöts från amnestin som sannings och försoningskommitten gav till de som erkände och ångrade sina brott.

Bloggar mer nästa vecka hoppas jag

Jag är alltså i Sverige nu, men på tisdag reser jag tillbaks till Sydafrika i god tid för att undvika julen i Sverige. Den är väldigt trevlig, men vartannat år eller så räcker bra.  I Köpenhamn är jag inte däremot. En god vän som är med i en förhandlingsdelegation för civilsamhället tycker att det ser mörkt ut.
- Utvecklingsländerna verkar sträva efter en politisk lösning, inte ett bindande avtal. Dessutom vill de att klimatåtgärder ska finansieras genom internationella finansinstitut, inte genom FNsystemet.
Lumumba Stanislaus Di-Aiping, chefsförhandlaren för G77, sammanslutningen för 130 så kallade utvecklingsländer lämnade ett möte med FNrepresentatnder i vredesmod i går kväll. Han tror att det kommer att gå åt skogen med hela konferensen.

Jag måste bara fixa en fest, sen ska jag sätta mig in i hur det går i Köpenhamn.

Oväntat besök utan kaffe

- Du är inte nåt vidare artig, du har inte ens bjudit på en kopp kaffe! skämtar minister Sexwale jovialiskt med Jennifer i Buffalo Flats, East London, som precis visat sitt undermåliga hus. Hon är mycket nöjd med besöket.
- Häromkring har vi ingen lust att ställa till med bråk och bränna bildäck som de gör på andra håll. Jag är så lättad att ministern kunde komma hit ändå och se hur vi har det.
Bostadsminister Tokyo Sexwale (till höger på bilden) kom idag på oanmält besök till ett township i East London.  Nu heter det visserligen inte bostadsminister längre utan minister för Human Settlements hur man nu översätter det. Mänskliga boenden? Förvisso kan det vara bra att markera att många sydafrikaner inte bor i hus idag, utan i skjul. Här i Buffalo Flats ska nya bostäder ha byggts är tanken, och nu kommer ministern för att se vart pengarna, 390 miljoner, tar vägen. Husen han besöker är inte så bra som de borde.
- Nä, säger Nikki Vitbooi, en kvinna i publiken, firman som byggde de här husen tog växelpengarna själva så att säga. Nu rinner regnvattnet in på golvet och putsen spricker nästan genast. Vissa hus ligger under gatunivå, så du kan tänka dig hur det blir när det regnar på riktigt.
En byggmästare i rutig skjorta kommer från ett företag som konkurrerar med firman som byggt de flesta hus i området hänger ministern tätt i hälarna och strålar av belåtenhet. Han har blivit tipsad om ministerbesöket av det lokala ANCkontoret.
- Titta här, tröskeln är nästan i marknivå, men den ska vara sex tum hög! Nu kanske jag får några kontrakt häromkring. Vi är också en svart firma ser du.

Ministern kramar om kvinnorna och skakar hand med karlarna och talar om att han står på deras sida och att det verkligen är skamligt detta.
- Det är era skattepengar det handlar om, säger han och några intill irrar med blicken för de har inte haft jobb eller betalat skatt på bra länge.
Tokyo avslutar med en gammal kampsång innan det bär iväg tillbaka till Pretoria.
- Ja, jag hoppas att detta leder till nåt, säger Nikki. Nu har han iallafall varit här och sett själv hur det är!

Det får vi verkligen hoppas. Synd bara om ministern själv måste dyka upp på bygden för att det ska hända något. Ännu värre om inget händer, för då hjälpte inte ens det.

Jag övar inför VM

När man vänder ryggen till och reser till Namibia en sväng händer det genast grejer. Parreira, nye landslagscoachen har återinsatt djupt saknade stjärnan Benni McCarty i laget. Imorrn spelar de mot Japan i Port Elisabeth, och jag kommer att vara på plats komplett med vuvuzela för att heja!

På jakt efter ubuntu

Den siste oktober vandrade Sonja Kruse ut i Sydafrika efter att ha sagt upp sig från jobbet och gett bort sin bil. Bagage: tre ombyten i en ryggsäck. Reskassa: hundra rand. Uppdrag: resa runt i ett år i den riktning näsan pekar för att ta reda på om ubuntu lever och frodas i Sydafrika. Ubuntu kan översättas till medmänsklighet, att man är en människa genom andra människor. Nelson Mandela förklarar begreppet på Wikipedia.

Sonja är trött på all dålig publicitet och den dåliga självbild som sydafrikaner ofta har om sitt eget land.
- Vi bor i ett samhälle grundat på rädsla, men jag vet fortfarande inte vad det är meningen att jag ska vara rädd för, säger hon. Hittills har jag inte känt mig orolig en enda gång, säger hon i tidningen Daily Dispatch.
Följ Sonjas äventyr på bloggen UBUNTU in abundance

Till Namibia, se ZANEWS under tiden

Sitter på OR Tamboflygplatsen i Johannesburg i väntan på att resa till Namibia på regionalt personalmöte med Afrikagrupperna. Tillbaka i East London den 9 november.

Sydafrikanska TV:ns nyhetssändningar anklagas ofta av satiriker och journalister för att vara partiska. Mail and Guardian har nu med hjälp av sponsorer lanserat en ny satirisk nyhetskanal som kanske kan utgöra en motvikt.
Det faktum att ZANEWS egentligen skulle sänts i SABC men stoppades ger extra krydda åt nöjet att se dockorna i de dagliga treminuterskommentarerna till händelser och skeenden i Sydafrika.