Sydafrika idag

Matric är Sydafrikas motsvarighet till studentexamen och nu har resultaten publicerats. Det ser mörkt ut. Antalet studenter som klarar examen har gått ner med knappa två procent sen i fjol. Tidigare har provinser fifflat med statistiken vilket skapar misstankar om att antalet studenter som klarar examen är ännu lägre än vad som redovisas. Dessutom bygger procentsiffrorna på de som skriver provet, inte på hur många studenter som gått kursen. Nu sägs att riksgenomsnittet är 60,6 procent som klarar examen. Men av drygt en och en halv miljon elever som började skolan 1998 skrev under 600 000 examen. 38 procent hade alltså fallit bort, vilket ger en siffra på 21 procent som klarar examen. Universiteten börjar tappa förtroendet för systemet eftersom inte ens studenter som klarar matric alltid är redo för universitetsstudier. Därför kanske hela systemet kommer att ersättas med något annat i takt med att universiteten sätter upp egna intagningssystem. I år är perioden mellan examensresultaten och antagningar till universiteten kortare än vanligt eftersom terminen skiftats för att ge utrymme för aktiviteter under VM i herrfotboll.

Min vän Nokuzola som är rektor för en skola i Nompumelelo township i East London ser inget hopp.
- Regeringen måste ta i på allvar för att vända situationen, och insatserna måste börja i första klass. Som det är nu drabbas vi hårt av korrupta politiker som inte bryr sig om något annat än egen vinning, dundrar hon. Vi beställer skolböcker och får skräp, och det är bara ett exempel. Dessutom, hur ska vi kunna motivera eleverna när inte ens de som klarar matric har en chans att få jobb? Hela situationen inbjuder ungdomarna att förfalla till brottslighet, avslutar hon dystert.

Kanske kan årets tapp tvinga fram krafttag för att vända utvecklingen.

En rasistisk video där fem svarta anställda vid University of the Free State förödmjukades av fyra vita studenter skapade ramaskri i Sydafrika i fjol. Nu har rektor Jonathan Jansen beslutat att dra tillbaka universitetets åtal mot studenterna.  Han säger att han fattat detta beslut på grund av institutets egna ansvar för vad som hände, och att de också skapat en miljö där rasistiska attacker på campus är möjliga. Han vill nu skapa förutsättningar för försoning mellan raserna på det djupt splittrade campus.
Reaktionerna på beslutet varierar från hyllningar till förkastande.
Ärkebiskop Desmond Tutu var enormt nöjd.
- Hämnd och vedergällning är minsta motståndets väg. Att förlåta är inget för veklingar. Käre professor, ni är en stor man, räkna mig bland dina beundrare och fans! Fristaten har just upplevt en underbar helg, tack vare dig och the Cheetahs (lokala rugbylaget)!

Skolminister Blade Nzimande var mindre belåten. Han oroar sig för att beslutet att dra tillbaka klagomålet hotar att underminera alla våra ansträngningar att utrota rasism och alla former av diskriminering i högre utbildning.
- Försoning är inte en individuell handling eller ett  personligt korståg . Vi kan inte låta offren för rasism förlåta ensidigt och villkorslöst.

Rent juridiskt har Jansens gest ingen större betydelse. De fyra studenterna åtalas även av provinsen och av South African Human Rights Commission (SAHRC), och fallet ska tas upp den 26 oktober.

Här är Jansens tal i sin helhet.

Tolv studenter vid Fort Hareuniversitetet i Alice i östra kapprovinsen som fått stipendier via Zimbabwes Presidential Scholarship har fått stödet indraget. De anklagar nu stipendiefonden för att ha straffat dem för att ha öppnat en avdelning av partiet MDC på campus. Enligt fonden är det emot reglerna för stipendiater att engagera sig politiskt, men studenterna hävdar att det inte finns någon sådan klausul utan att det hela handlar om trakasserier mot MDC-anknutna studenter. De säger vidare att lärare knutna till Zanu-PF hotat och trakasserat dem på olika vis.
Fort Hareuniversitetet säger att de inte har något att göra med arrangemangen mellan stipendiefonden och de 751 stipendiaterna på universitetet, men att studenterna bör kontakta dem så alternativa sätt att finansiera deras studier kan diskuteras.

ANC:s veckobrev ANC Today tar denna vecka upp korruption och annonserar att en nationell antikorruptionskampanj är på gång. I brevet på pekas att man inte längre kan skylla på arvet efter apartheid, tvärtom kan korruptionen göra “den nya demokratiska staten omöjlig att skilja från den förra”.
Ett område inom korruptionen som president Zuma särskilt fokuserade på i en radiointervju i måndags är lata och inkompetenta tjänstemän inom offentlig sektor. Zuma ämnar sätta hårt mot hårt för att få till stånd en ny kultur där papper som ska skrivas under idag skrivs under idag, och folk som köar inte blir ombedda att komma tillbaka nästa dag.
En annan sak som togs upp i intervjun var utbildning, ännu ett område där Zuma lovar uppryckning. Utbildning är nyckeln för att komma tillrätta med Sydafrikas alla problem. Särskilt viktig är grundutbildning. Jag hoppas att den uppryckningen snart märks i skolor som Sinempumelelo Primary School som Mari skrivit om tidigare. Vi var där häromveckan, och barnen sitter fortfarande kvar i den lilla lilla containern till personalens förtvivlan.

Var på föräldramöte i går. För femteklassare. Efter en lång genomgång av vad som gäller i femte klass, vad man får göra och inte, bad läraren oss föräldrar att prata om flickors menstruation hemma eftersom det finns flickor som får sin mens redan i tioårsåldern. Det var kanske inte så konstigt att hon bad oss prata om det hemma, men skälet till varför hon bad oss var…ja, jag vet inte vad jag ska säga…hon berättade så här: Förra året hade det funnits flickor i femman som inte visste vad mens var och som hade trott att de var på väg att dö när den kom. De satt och grät förtvivlat i klassrummet. Skolan hade då beslutat att kontakta utbildningsdepartementet för att få klartecken att prata om dessa frågor med femteklassarna. Hör och häpna: Skolan fick ett blankt NEJ. Lärarna FÅR INTE LOV att prata med eleverna om flickors mens.
En fråga till dig – när startar undervisningen om kroppen i Sverige?

Var på besök på Sinempumelelo Primary School i dag. Rektorn var förtvivlad. Från och med i år måste de ha en “grade R”-klass (det vi i Sverige kallar för nollan), men de har ingen annan plats för dem än en liten container, som inte alls rymmer alla barnen. Se själv! “Hur ska vi kunna bedriva undervisning här. Det går väl an när det är fint väder och vi kan vara ute också, men när det regnar….”, säger hon.
I andra klassrum har de allt från 65 till 106 (!) elever. I klassrum som egentligen är till för 50 elever. Många gånger använder man skolgården istället. Det gjorde kulturgruppen i dag.

Läste i en artikel i dag att de har ett litet problem kring både arbetslösheten och våldet i skolorna runt Durban.
150 000 personer har sökt knappt 2 980 lediga vaktjobb på regionens skolor. Femtio sökande på varje jobb.
Men det är inte det som egentligen är problemet. Problemet är att skolorna har blivit lovade vakter redan nu i månadsskiftet, men med den stora mängden ansökningar kommer inte utbildningsdepartementet att hinna med. I dag kan man inte säga när vakterna kommer att anställas.
Skolorna är nu kritiska till departementet och menar att frågan är illa hanterad och att vakterna skulle ha anställts för länge sedan. Även om en enda vakt per skola egentligen inte hjälper för att hantera det ökande våldet.
En av lärarnas fackföreningesrepresentanter säger att situaionen på många skolor är förfärlig: “Lärare och elever blir rånade, våldtagna och mördade, men tusentals skolor står utan vakter”, säger han.

Just nu på radion diskuteras om det är bra att ha bevakningskameror i skolornas klassrum. Smaka på de orden: bevakningskameror i klassrummen.
Jo, de finns i dag. I döttrarnas skola också. Inte i de yngre klasserna, men från och med årskurs åtta. När det infördes förra året diskuterades det en hel del, men skolans ledning var obeveklig, kameror skulle installeras. Vi måste ha kontroll på vad eleverna gör, sa de.
Jag har några gånger berättat här på bloggen om våldet i skolorna, om hur elever har det och om de känner sig trygga i skolan. Man kan lugnt säga att läget inte är särskilt positivt.
På radion berättar nu en tjänsteman från utbildningdepartementet i en provins om hur en elev i hans område kommit in i klassrummet och knivhuggit en kamrat till döds framför läraren och resten av klassen, hur en elev kommt in i klassrummet och skjutit läraren framför de andra eleverna, hur en pojke blottat sig framför en av flickorna i klassen och framför läraren och resten av klassen och om en elev som hällde vatten över läraren mitt i undervisningen. Han anser, kanske fullt förståeligt, att det är nödvändigt med kamerabevakning.
Just nu känner jag mig extremt trött och ledsen, en slags bottenlös förtvivlan över situationen och det som sker i Sydafrika i dag har infunnit sig. Jag tänker på de ohyggliga främlingsfientliga händelserna där man nu satt in militär för att lugna, allt annat grovt våld som det ständigt rapporteras om, matpriserna som skjuter i höjden, elen som inte räcker, jobben som inte skapas. Listan skulle kunna göras ännu längre.
Tror du att vi får ett bättre samhälle med kamerabevakning av ungdomar? Nej. Självklart inte. Att behöva bevaka är bara ett symptom på att något är helt fel.
Ska det bli bättre tror jag att den sydafrikanska regeringen MÅSTE skapa ett klimat där det finns hopp. Där ungdomar tydligt ser att det finns möjligheter i livet. Där föräldrar eller grannar eller vänner har jobb. Jobb med löner man kan leva på. Där fattigdom och förtryck inte längre finns. Då kommer inte heller skolorna att behöva bevakningskameror.

Läser om våldet i skolorna, som enligt en ny undersökning ökar. Såväl i de rika som i de fattiga områdena. Mannen på bilden är rektor på en skola i East London. Han arbetar för en bättre framtid för alla i det nya Sydafrika. Jag hoppas han inte ger upp.

Fler bilder från Sydafrika hittar du på Flickr.

Tillbaka till de höga dödsiffrorna bland lärare och att verkställande chefen för National Teachers Union, Elam Biyela, under en konferens i Pretoria sa att det därmed pekar på att det är kris i det sydafrikanska skolsystemet.
Utbildningsdepartementet svarar med att det inte alls är kris, men att de har uppmärksammat att detta är ett stort problem även om korrelationen mellan döda lärare och hiv inte alltid är känd.
Departementet menar att man vet att ungefär 15 000 lärare lämnar yrket varje år, men vissa går i pension eller byter yrke.
Nu ber också Biyela fackföreningsmedlemmar att testa sig för hiv. Fackföreningen har också identifierat 40 skolor i KwaZulu-Natal och Mpumalanga där man kommer att utbilda lärare i att använda kondom.