Här en bild från Phandulwazi day care centre inhyst i ett fuktigt skjul på initiativtagaren Yoliswa Mpiyanes bakgård. Phandulwazi tar emot barn från sexmånaders bebisar till fyraåringar. Ambitionen är att förbereda barnen för skolgång och ge stöd till föräldrar att söka jobb. Idag tar två dagmammor emot fjorton barn. Behoven är större, men ekonomin liten.

President Jacob Zuma kallade till nationell debatt kring moral och värderingar häromveckan, något häpnadsväckande med tanke på skandalerna som omsusat hans privatliv. Men kanske just därför.

Han har i samband med det utspelet nämnt att traditionella ledare kan spela en viktig roll i landsbygdsutveckling och att leverera välfärd. Samtigt kan två omdebatterade lagförslag (Traditional Courts Bill, Communal Land Rights Bill)träda i kraft i år. Dessa ökar makten hos traditionella ledare och, argumenterat vissa, minskar kvinnors rörelseutrymme. Detta fick före detta parlamentsledamoten Pregs Govender att skriva en tänkvärd debattartikel kring kvinnor och tradition. Här några översatta utdrag:

”Presidenten citerade Albert Luthuli’s berömda mall för ledarskap: En kung(chief) är främst en tjänare för sitt folk.  
Oliver Tambo krävde att vi skulle sluta gömma oss bakom ”tradition” för att rättfärdiga patriarkala sedvänjor och att erkänna att traditionen kan och måste vara förenlig med fri- och rättigheter för kvinnor och män. …

Gemensamt för den globala patriarkala kulturen är att kvinnors kroppar reduceras till egendom som kan förvärvas och förkastas …Kvinnors arbete tid och bidrag till samhället erkänns inte och värderas inte. Kvinnor glorifieras som mödrar och hustrur, medan de upplever dolt våld, uppenbart när man ser till antalet kvinnor mördade av sin partner. Kvinnor definieras enligt sina reproduktiva och sexuella rolled, inte som hela människor med rätt till värdighet och jämlikhet.
Inför Internationella Kvinnodagen den 8 mars bör presidentens föreslagna debatt om värderingar handla om konstitutionens löfte att respektera och värna om kvinnors värdighet. Detta är ett tillfälle att se sambanden mellan ledarskap och lokala och globala policies som, till exempel genom handelsavtal, ökar ojämlikhet och kvinnors fattigdom.

Det är dags att ställa frågan: Vilkas liv värderas och vilkas liv nedvärderas? Vem har den politiska viljan att utradera apartheids levande arv i könsmönster och geografiska mönster i Sydafrikas före detta bantustans och informella bosättningar. Vad menas med att vara en “folkets tjänare” när majoriteten av folket i Sydafrika är svarta kvinnor?”
Läs hela Govenders artikel i Sunday Times

Eskoms nya kolkraftverk har godkänts enligt Världsbankens kriterier för utveckling och klimatsäkerhet. En anledning är att om Sydafrika inte ökar sin energiproduktion kommer de fattiga att drabbas.  

Snack säger miljöorganisationerna (Sydafrikanska Jordens Vänner, Groundwork, Climate Justice Now! South Africa). Sydafrikas el produceras främst för stora exportindustrier och inte för vanligt folk. När den fattige sydafrikanen använt sin gratis basel på 50kW/månad betalar de mer per enhet än boende i rika områden, och mer än tre gånger mer än industrierna. Nu kan man ju visserligen argumentera att industrierna anställer vanligt folk och att dessa på så vis kan drabbas av eventuella nedskärningar pga höjda elpriser. Men det gör inte Eskoms kolkraftverk miljövänliga.

Världsbanken har slängt in ett fikonlöv i uppgörelsen, mindre än  7 procent av det totala lånet ska gå till förnybara energikällor.
Mer än femtio organisationer, även från övriga Afrika driver nu en kampanj mot världsbankslånet.

Den officiella VMmaskoten Zakumi vill höja förväntningarna inför det första afrikanska fotbollsVM. Han är en stolt sydafrikan och vill att hela världen möts i Sydafrika, förklarade Lucas Radebe, fotbollsstjärna och nära vän till Zakumi, på FIFAs hemsida när maskoten lanserades.
Den lille leoparden med grönt hår symboliserar Sydafrika och Afrika genom att vara självsäker, stolt, gästfri, social och varmhjärtad.

Så kom det fram att de små teddyZakumi som ska säljas i Sydafrika  tillverkas i Kina, till råga på allt i en fabrik som brittiska News of the World påstår betalar patetiska löner och där villkoren för arbetarna är eländiga.

Sydafrikanska fackförbundet Cosatu ilsknade till.
- Sydafrika har kapacitet att producera maskoten, men på grund av girighet läggs produktionen i sweatshops i Kina. Vi tänker bojkotta Zakumi och protestera under matcherna tills FIFA börjar bete sig etiskt.

Kinesiska ambassaden protesterade mot beskrivningen av kinesiska fabriker som sweatshops.

- Kina är ett land där vi följer lagar och regler, och har ett välutvecklat system för skydd av arbetares rättigheter. Men det finns alltid folk som på grund av svartsjuka hittar anledningar att kritisera Kina, säger pressansvarige Xiaomei Zhou.

Zakumi kanske får jobba lite mer på det där med att höja stämningen inför VM.

Så skriver en grupp vita sydafrikaner främst sysselsatta inom ledarskapsutveckling (skriver de själva) på en helsida i tidningen City Press.
Rasism och misstänksamhet finns naturligtvis fortfarande kvar i hög grad i Sydafrika. En anledning till att det är svårt att komma åt dessa attityder är att de är inbyggda i infrastrukturen. Som vit kan man ganska enkelt leva ett liv där man i vardagen inte behöver möta någon enda svart person som inte finns där för att utföra någon typ av service åt dig. Och om man inte ens möts på riktigt utmanas ju inte heller ens attityder.

Förvisso förs en diskussion i Sydafrika kring huruvida den ständigt ökande prislappen för att arrangera VM verkligen är värd mästerskapet.  Här finns ju mycket som behöver mer resurser. Utbildningssystemet är i kris, och alla som behöver har inte tillgång till mediciner, vettiga bostäder och rent vatten för att ta några av de mest akuta exemplen. Fifas regler kring annonsintäkter, avgifter för näringsidkare på arenorna och vad ackrediterade journalister får skriva bidrar inte positivt till debatten. Man kan säga att nationen är delad mellan de som ser fram emot en fantastisk sportfest, de som inte bryr sig eftersom deras liv knappast påverkas och de som tycker det är fel av Sydafrika att vara värdnation, främst på grund av kostnaderna. Själv tycker jag att planeringen kunde hanterats annorlunda, vilket jag skrivit om i tidigare inlägg.

Arbetslösheten i Sydafrika uppskattas ofta till 46 procent. Självklart behövs alla arbetstillfällen. Decent Workkampanjen som Lars Ohly refererar till i sin debattartikel i Aftonbladet kämpar också för att den viktiga möjlighet VM ger att skapa över tvåhundratusen anständiga jobb som kan lindra fattigdom inte missas.
Men utmaningen är inte bara att skapa arbetstillfällen, utan att skapa anständigt arbete, annars utmanas inte fattigdomen, utan snarare tvärtom.

Kampanjen konstaterar att på VDnivå i byggföretagen ökar lönerna med i genomsnitt 39%, den högsta ökningen av alla ekonomiska sektorer. Minimilönen för en jobbare med 44 timmars arbetsvecka uppgår till 11 rand per timme, eller 1936 rand per månad! En siffra på en levnadslön finns inte, men fackföreträdare jag talat med brukar säga att man möljigen kan klara sig på en lön på 5000 rand i Sydafrika idag.

Kampanjen leds av Building Workers International i Sydafrika och Labour Research Service (LRS) i samarbete med europeiska och globala fackliga organisationer och frivilligorganisationer.

Sen kom ett uttalande från ANC och ungdomsförbundet som förkastade The Stars rapport och sade att den är lögnaktig och bara syftar till att solka ner Malemas rykte. Han har inte betalat husen kontant, han äger bara en bil, inte fyra och han tjänar inte 20 000 rand. Hur mycket han tjänar ville de dock inte berätta.

Reportrarna försvann såklart inte.

Sunday Times tog upp tråden och forskade vidare i Malemas ekonomi. Trots att han ivrigt hävdat motsatsen tjänar han multum på olika uppdrag, främst från sin hemprovins Limpopo. Han äger flera företag varav ett dragit in 130 miljoner på bara två år. Han klär sig dyrt, köpte häromsistens en klocka för 250 000 rand och underhåller sina gäster med champagne.

Visst är det lagligt att en politiker driver företag. Men Malema har ofta gjort offentliga uttalanden mot individer som inte kan förklara var deras inkomster kommer ifrån, eller som lever ett liv i överflöd för att imponera på andra. Nu när han själv får frågor om sin ekonomi  säger han att pressen inte har med saken att göra och först och främst borde granska sig själva. Cosatu, kommunistpartiet och nu senast finansministern har påpekat att en livsstilsrevision av ledare behövs. Men uppenbarligen passar det inte när pressen genom för denna.  
Läs hela artikeln i Sunday Times

Sikhula Sonke, CASAAWU, Mayubuwe fördömer skarpt den brutala attacken mot en 14-årig pojke tisdagen den 9 februari 2010 av tre farmare på La Colline gård i Robertson. Familjemedlemmar till pojken kontaktade oss i morse för att be om hjälp. Enligt pojkens mormor, Miss Fransiena Hermanus låg hon fortfarande i sängen när hon hörde en knackning på dörren. När hon öppnade dörren, störtade Mr Swieger, ägaren till gården, hans son och två arbetsledare in i huset. De letade efter pojken och hävdade att han var inblandad i ett inbrott på gården. De började sedan att svära och sa pojken inte hade rätt att vistas där. Med miss Hermanus egna ord:
- De började flytta mina möbler och jag bad dem att inte röra mina saker. Ägarens son sparkade mig på foten och knuffade bort mig

När de hittade pojken, drog de ut honom ur huset, band honom och misshandlade honom. De kastade sedan in honom i en van och förde bort honom där han blev slagen vidare tills han blödde. Miss Hermanus bekräftar att pojken togs av polisen, men de kunde inte hitta några bevis mot honom och han släpptes.

För tre år sedan sköt en farmare en liten pojke och sade att han trodde det var en hund. Många lantarbetare har blivit attackerade av agressiva hundar och fått bestående ärr. En liten flicka mördades för 2 år sedan. Angrepp på lantarbetare från gårdens ägare är ett känt faktum.
Det måste sluta nu! Om detta inte upphör kommer vi att ta lagen i egna händer tills rättvisa skipas. ”

Sikhula Sonke arrangerade en de demonstration vid Swiegers gård och polisstationen i fredags. En skrivelse överlämnades till både gårdsägaren och polisen.

” Bönderna måste åtalas för brott mot våra folks rättigheter. Ett exempel måste sättas och det NU! Allt vi har att förlora är våra bojor.”

-Vi satt alla, även folk som inte varit särskilt engagerade, klistrade vid TV-n och följde i direktsändning på eftermiddagen när Mandela hand i hand med Winnie klev ut i folkmassan, berättar Kerstin Bjurman på Afrikagrupperna.
- Det var en märklig känsla att se honom, att han fortfarande, efter alla år i fängelset, var en obruten, respekterad och stark ledare. Ingen visste ju hur han såg ut nu, vi hade bilder som var nästan 30 år gamla och bara det ökade nyfikenheten. Inte långt därefter kom han till Sverige för att hälsa på sin gamle vän Oliver Tambo, ANC:s president som vårdades i Stockholm för stroke. Afrikagrupperna ordnade en gala i Globen med bland andra Miriam Makeba. Den blev snabbt utsåld.

I sitt första tal upprepade han något han sagt under rättegången 1964.
- Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.

Efter att Mandela fick friheten revs apartheidsystemet ner, snabbare och mer smärtfritt än någon vågat hoppas på. Inget inbördeskrig utbröt, och trots sina brister bidrog Sannings- och försoningskommissionen till att uppdaga viktiga sanningar om vad som hänt och bidrog till försoning. Landet har dock en lång väg att gå tills apartheid är ett minne blott och Sydafrika verkligen kan anses vara fritt, för att inte tala om resten av Afrika.

- Personligen kände jag ingen särskild eufori den dagen, bara en stor lättnad över att ett hårt arbete tagit slut. Jag hoppas att jag kommer känna sak när Västsahara uppnår sin självständighet, säger Ingvar Flink, i Afrikagrupperna, som nu är engagerad i kampen för Västsahara – Afrikas sista koloni.

Vad världen sade då (ur Sunday Times)

Hurra! Hurra!  
-Ärkebiskop Desmond Tutu tjoar när han kör förbi Mandelas hus.

Jag ämnar ta upp med Europakommissionen en möjlig lättnad av sanktionerna nu när vi fått Mr Mandela frigiven
- Margaret Thatcher, brittisk premiärminister

Kanske kan vi nu se lite mer mening i vår mörka väg på jorden…
- Breyten Breytenbach, skribent och dissident

Folken i Palestina och i Sydafrika kämpar samma kamp mot förtryck för en rättvis sak – att vinna rätten till självbestämmande
- Yassir Arafat, ordförande för PLO

Det är otroligt att en sån man kan betraktas som hjälte. Med tanke på de brott Mandela begått… hans vägran att ta avstånd från väpnad kamp, det faktum att han är bevisad kommunist och att han kräver majoritetsstyre med hot om intern instabilitet, vi finner detta högst störande och oroande.
- Andries Treurnicht, ledare för oppositionspartiet, Conservative Party

Mandela har kommit åter för att leva i ghetton i Soweto, Langa, Umlazi och så vidare. Inget har förändrats utom att lagarna är än mer drakoniska än när han sattes i fängelse.  
- Joe Mkhwanazi,  Pan Africanist Congress

Jag undrar om Mr De Klerk förstår att när han släppte Mr Mandela, kunde världen med vilken han kompromissat, inte tillåta att han arresteras igen. Detta kommer oundvikligen att leda till konflikt. AWB förstår regeringens maktlöshet och förbereder sig på att möta ANC revolutionen.
- Eugene Terre Blanche, ledare för Afrikaner Weerstandsbeweging

Innan Mr Mandela är fri att bo var han vill, sätta sina barn i en skola han själv valt och kan kandidera till ett ämbete i sitt eget land är han inte fri. Intill dess att han är fri kommer kampen mot apartheid att fortgå.
- Pastor Jesse Jackson, människorättsaktivist i USA

Britt-Marie Mattson skriver om saken i Göteborgsposten, men slarvar, Zuma har ingått äktenskap fem gånger och har nu tre fruar. Nkosazana Dlamini-Zuma, nu minister i regeringen skilde sig från honom, och Kate Zuma begick självmord. Att oppositionen kritiserar presidentens agerande hårt är knappast förvånande, det intressanta nu är anhängarnas och allianspartners tystnad eller rent ogillande.