Malema bete för journalister?

På debattforum och kultursidor har länge olika varianter på Malema som lockbete diskuterats. Det vill säga att karln är så grov i mun och envetet orsakar skandaler för att avleda uppmärksamheten från viktigare frågor. De som vill kan se ett mönster i sakernas tillstånd i stil med detta:
Inga nyheter – sen en Zumaskandal; och då, pang, slår Malema till med nåt skandalöst. Teorin är att ingen människa kan vara så idiotisk och överdriven som Malema, särskilt med tanke på det stöd han trots allt fått från ANC.
Han har till och med sagt nåt i den stilen själv kring valet i fjol.
- Jag var lockbetet. Medan Zille attackerade mig i pressen mobiliserade Jacob Zuma för att ta sig till presidentposten.
På sista tiden har VM överskuggat det mesta i Sydafrika, och se, Malema har inte sagt ett ljud. Nu är VM över, så jag undrar hur länge tystnaden råder.

 

Shakira skrev inte Waka waka

Jag trodde väl egentligen inte att Shakira skrivit VM-sången Waka waka. Texten lät inte som något sydafrikanskt och definitivt inte latinskt. Men plötsligt säger hon i intervjuer att det är hennes sång.
-  Den kom till mig på det mest oväntade sätt på min gård i Uruguay, jag gick från ladan till huset och under den promenaden, boom, så kom den till mig, text och musik till den första versionen. Jag spelade in den med bara min röst och en gitarr, och på så vis förstod jag styrkan i sången, du vet.

Visst, men den här sången har funnits i många år i en praktiskt taget identisk version.
På Wikipedia kan man läsa följande:
“Tsamina” eller “Zangaléwa”  är en hit från 1986, av makossagruppen Golden Sounds från Kamerun. Gruppen är känd för att klä ut sig till försoffade officerare. Sången blev en sådan hit att gruppen ändrade namn till  Zangaléwa. Sången sjungs fortfarande i stora delar av Afrika av militär, scouter och idrottare. Sången var även populär i Colombia, dit den kom via västafrikanska DJ:s och är känd under namnet “The Military”. Texten är på det kamerundiska språket Fang och lyder “ Tsa mina mina eh eh Waka waka eh eh Tsa mina mina zangalewa Ana wam ah ah Zambo eh eh Zambo eh eh Tsa mina mina zangalewa Wana wa ah ah” .
Den ivorianska artisten Kéké Kassiry har också krävt rätten till sången medan andra, vilket Golden Sounds också medger,  hävdar att det är en folksång med rötter från 40-talet eller tidigare.
Sen nedan Golden Sounds version från 1986 samt intervjun med Shakira där hon beskriver hur hon skapat verket:

 

Soundz i Cata

Artist/aktivistnätverket Soundz of the South besökte East London för att arrangera filmvisningar och poetry slams i byn Cata och townshipet Mdantsane.

Här ett par bilder från kvällen i Cata som blev mycket lyckat. Scenen var fri för alla som ville uppträda. Ungdomar och barn från byn tog chansen och uppträdde med dans, poesi, hiphop och annat. Cata rymmer, visar det sig, en mängd talanger. Vi hoppas att evenemanget kan upprepas, detta efterfrågades av alla som var med under kvällen. Det kräver emellertid att en del problem löses som hur man kan garantera säkerheten, ordna ljudanläggning och så vidare.

Arrangörer var Uhuru Network från Zimbabwe, Soundz of the South, Afrikagrupperna, Border Rural Committee och byn Cata.

Begåvade Catabor uppträder

Begåvade Catabor uppträder

Affischering inför poetry slam

Affischering inför poetry slam

Solitude från Kapstaden värmer upp publiken

Solitude från Kapstaden värmer upp publiken

Boniswa med vänner

Boniswa med vänner

 

Mer välgörenhet till Mandelas ära

Mandela

En tolkning från ett galleri i East London

“När Madiba kallar lyssnar världen” säger TV-reklamen för Madibadagen eller Mandeladagen. På söndag fyller Nelson Mandela 92 år och världen uppmanas att ägna 67 minuter åt frivilligarbete för att hylla Mandelas 67 år långa politiska gärning. I radio och TV ägnas nu stort utrymme åt vad folk väljer att göra.

De flesta tänker ägna tiden åt olika former av välgörenhet, volontärarbeta på sjukhus, gå på promenad med gamlingar, samla in filtar åt behövande och så vidare. Jag kan repetera mitt inlägg från i fjol:

“Det verkar handla väldigt mycket om soppkök, filtutdelning och att hjälpa de hemlösa. Jag undrar hur Sydafrika hade sett ut idag om Nelson Mandela hade ägnat sina 67 år inom politiken till att ordna soppkök. Hoppas att några ägnar sina minuter åt att sätta press på makthavarna att leverera det de lovar och andra politiska aktiviteter. Men det blir kanske svårt att göra just på lördag, om alla makthavarna är ute och delar ut filtar till de fattiga.
Själv har jag inte bestämt mig för vad jag ska göra än, du kanske har ett förslag?”

 

Jag upptäcker filmjölk


Innehöll tydligen filmjölk

Under alla besök i Sydafrika har jag sett pappkartonger och plastdunkar med amasi, eller maas på afrikaans, utan att reflektera över innehållet. Samtidigt har jag letat förgäves efter vanlig yoghurt att ha på flingorna på morron. I min butik har de bara low fat, double cream eller sötad fruktyoghurt.

Lösningen kom när svenska praktikanten Louise på Masimanyane Womens Support Centre halade fram en dunk amasi på morron när vi bodde på samma vandrarhem i Grahamstown.
- Vad är det där, sa jag.
- Filmjölk, sa hon.
Jajemen. Inte lika slät som hemma kanske, men smakar likadant och är syrad med samma bakterier.

Sedan denna uppenbarelse äter jag belåtet flingor och fil på mornarna eller som mellanmål. Många sydafrikaner tycker att det är jättekonstigt att jag som utlänning nu konsumerar stora mängder traditionell surmjölk. Min förklaring att detdär äter vi i Sverige också, mottas med viss misstrogenhet. Äter vita surmjölk? En tiggare kom fram till mina vänner och bad på xhosa om lite pengar till amasi, varefter han vänder sig till mig och ber om en slant att köpa bröd för.

Nelson Mandela skriver i sin självbiografi hur han nästan avslöjade sig i ett gömställe genom att ställa ut ett fat mjölk till surning i fönstret och hörde ett par svarta arbetare kommentera att detdär var en konstig syn i ett vitt område, att någon gör amasi.

Nästa steg är att äta fil med pap, majsgröt. Riktigt så långt har jag inte kommit ännu.

 

Det tyngsta lyftet

Läser i Arbetaren om två nya böcker om Sydafrika, Leva på gränsen Berättelser från det nya Sydafrika av Leif Norrman och Solidaritetens betydelse av Håkan Thörn. Johan Apel Röstlund kopplar – såklart – sin kolumn till VM i herrfotboll som nyss avslutats, och de tuffa matcher som återstår för Sydafrika medan president Jacob Zuma segeryrigt talar om möjligheter att genomföra OS i Sydafrika. Håkan Thörn beskriver vikten av internationell solidaritet för att isolera apartheidregimen. Även idag behövs solidaritet, men nivån av aktivism och engagemang förefaller sjunka. Har vi sjunkit för djupt ner i TV-soffan framför fotbolls-VM och annat. Eller?

Läser ett brev från Afrikagruppernas styrelse till medlemmarna som handlar om hur vi fortsätter arbetet med färre svenska medarbetare i fält (i det mesta en bra utveckling, men effekten är sämre kontakt mellan Sverige och partnerorganisationer) och sextioprocentig nedskärning av infoanslagen. En kontinuerlig kontakt mellan olika delar av världen på gräsrotsnivå krävs för att vi ska kunna arbeta för utveckling och en rättvis värld för alla och mot exploatering och förtryck. Det borde vara lättare idag med IT-utvecklingen, men kräver att vanligt folk är intresserade av att skapa förändring. Häromdagen såg jag en t-shirt som sammanfattar det första steg som krävs för att komma någonvart. Texten lydde: Det tyngsta lyftet är ändan ur soffan.

 

FIFA, den nya kolonialmakten

VM sägs ha slagit flera rekord. Hastighet med vilken värdnationen åkte ur turneringen till exempel… Roligare mål är att endast tio procent av alla utlänningar som avrest hittills från Kapstadens flygplats hade känt sig otrygga i Sydafrika. Där fick Marcus Birro. Sydafrikaner uppskattar att fler poliser syns på stan, och uppger att de själva känner sig tryggare i sina egna städer än nånsin. En svensk student som såg ett överfall och vittnade på polisstationen fick ta emot ursäkter från både offer och förövare – inte för överfallet utan för att svensken tvingats bevittna detta nu när det är VM och allt. Överhuvudtaget fick Kapstaden 9 poäng av tio möjliga i samma undersökning – påstår Sunday Times utan att ange källa. De går vidare till att nämna att myndigheter och statliga företag spenderat över 100 miljoner rand på biljetter – kanske även det rekord? Cirka 55000 rand räcker till ett hus med basstandard, så kallat RDP-hus. Över 40 000 vuvuzelas ska ha sålts och bruket av dessa lär spridas snabbare än fågelinfluensan över klotet. Den som är stadd vid kassa kan införskaffa en österrikisk lyxvariant med guld och juveler för 164000 rand.

Kanske kan denna juvelbesatta vuvu symbolisera lite av kritiken mot VM. Evenemanget gynnar främst storföretag på statens bekostnad, medan FIFA tar över makten över hela enklaver av Sydafrika genom att förbjuda småförsäljare inom en km radie av varje arena, samt kräva garantier mot marscher och demonstrationer i både juni och juli. Modigare media och politiker från Zapiro till Zille refererar glatt till FIFA som en ny kolonialmakt.
Läs mer om kritiken mot VM i Workers World News nr 59 här (pdf).

 

Afrika är inte ett land – på gott och ont

Det stora Zimbabwe

Det stora Zimbabwe - huset av sten. Lämningar från en av många afrikanska civilisationer.

Afrika är en kontinent som ofta refereras till som om det vore en nation, både av folk som inte vet ett dyft om Afrika, som Sarah Palin och kolumnister i kvällspressen, och av afroromantiker som verkar tro på allvar att alla afrikaner var en enda lycklig familj som levde i en paradisisk tillvaro tills den första europen klev iland. Den som reser i Afrika noterar snart att de unga konstruerade nationer som finns här har ofta mer gemensamt än de gamla i Europa, bland annat för att den sista stora folkvandringen, bantumigrationen, skedde för inte särskilt länge sedan historiskt sett, och för att helt skilda folkslag har kolonialiserats av samma europeiska nationer. Å andra sidan rymmer dessa nationer i sig själva en mångfald eftersom de just är konstruktioner utifrån som inte tagit hänsyn till varken geografi eller folken på plats. Trots det har de nu etablerats och innebär att Afrika rymmer 54 olika nationer varav den rikaste är Sydafrika. Därmed söker sig folk från hela övriga Afrika hit vilket inte ses med blida ögon av alla. Kampanjer för att att styra om politiken som delar till en politik att ena och att bygga den sydafrikanska nationen för att motverka inre spänningar och stammentalitet blir plötsligt något helt annat i ljuset av främlingsfientlighet och mordiska attacker på afrikaner från andra länder. Våldet exploderade 2008, och nu ökar återigen antalet rapporter om organiserade hatkampanjer, förberedelser för våld och budskapet att “efter VM kan ni inte längre känna er trygga”.
En stor banks kampanjbudskap “Det finns inget bättre än att vara sydafrikan” ter sig nu naivt och farligt. Tänk samma kampanj i Sverige – “Det finns inget bättre än att vara svensk”? Vänner debatterar om vad detta signalerar. En bekant skriver på Facebook:
- Det är tragiskt att vi afrikaner hatar oss själva och mitt i rädslan för nya afrofobiska attacker kommer banken med detta? President Thabo Mbeki s budskap “I am African” borde lyftas fram! Var är den ubuntu vi pratar om så ofta? Var är Afrikas vajande flaggor?
Kanske har han rätt. En eurocentrisk fixering vid nationer på en kontinent där dessa nationer är i grunden koloniala produkter som skär och bryter sig igenom folkgrupper och geografi kanske bara leder åt främlingsfientlighet och rasism. Kanske finns det en afrikansk gemenskap som inte grundar sig i okunskap och generaliseringar, och som kan motverka den afrofobi som kallas xenofobi i Sydafrika.

 

VM-biljetter i mörkret

Rapporter om hur myndigheter och statliga företag har spenderat stora summor på VM-biljetter har förekommit i media i flera veckor nu. Flygbolaget South African Airways har till exempel köpt 1749 biljetter två månader innan de mottog 6,1 miljarder i stöd från staten.Den senaste i raden av dessa är det halvstatliga elbolaget Eskom som har lagt 12 miljoner på biljetter medan arbetarna hotar att strejka. En strejk som bland fansen i Sydafrika anses högeligen opatriotisk. Tänk vad pinsamt med strömavbrott mitt i VM!
Fackförbundet Cosatu:s generalsekreterare Zvelinsima Vavi är mycket upprörd.
- Vi ber våra medlemmar agera i nationens intresse, medan direktörerna beter sig såhär.

I Sunday Times får du hela listan på myndigheter och statliga företag som spenderat stora summor på VM-biljetter. Ibland har en del av biljetterna gått till fattiga barn, arbetslösa ungdomar eller små fotbollsklubbar.

 

Ikhala Trust har fansida på FB!

För ett tag sedan registrerade Ikhala Trust en fansida på Facebook som du kan stöda om du är med där. Idag har de blygsamma 32 fans, men ökar snabbt!

Ikhala Trust är en av Afrikagruppernas partnerorganisationer, och stöder gräsrotsorganisering i Östra Kap främst sådana som arbetar med hiv och aids, som utbildning och hemvård.