Zimbabwe idag

Onandi festival – för att fira kvinnorna

I lördags (6/3) hölls Onandi festivalen i Bulawayo för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen (8/3). Onandi festivalen är ett årligt återkommande arrangemang och syftar till att fira kvinnor och uppmärksamma deras situation. Temat för årets festival var “Equal rights, Equal Oppurtunites and Progress for all” som kan knytas  till den pågende konstutionsskrivningen och att kvinnor inte ska bli diskriminerade i den.

Manifestationen började med att ett 80-tal personer marscherade genom staden. Först gick polisen och stoppade all trafik. Tyvärr kom inte bandet från Frälsningsarmen som var utlovat, men det gjorde inte så mycket för hela demonstrationståget sjöng kampsånger för kvinnans ära. Det var speciellt en grupp av skolungdomar som drog upp stämningen då tåget ”tuffade” på genom stan.  Även om det är ett allvarligt ämne så var det en oerhört glad och positiv festival. Kvinnorna i Zimbabwe har oftast likt kvinnor över nästan hela vår värld inte mycket tid över för nöje, så den här dagen skulle de bara njuta och glädjas.

Det blev en dag fylld med sång , poesiuppläsning, teater och dans. Det delades även ut utmärkelser till kvinnor som hade blivit nominerade av olika kvinnoorganisationer i Bulawayo. Det var alla olika kvinnor som uträttat och betytt mycket i processen för ett mer jämlikt Zimbabawe samt att det hjälp människor i sin närhet. Till exempel en kvinna fick utmärkelse för att hon dels var den första svarta kvinna i Bulawayo som tog körkort. Mary Ndlovu var en annan kvinna som fick utmärkelse, för sitt arbete och det engagemang hon har lagt ner, bland annat i Edward Ndlouvu Memorial Trust , en organisation som Afrikagrupperna stödjer.

I fortsättningen kommer även Joakim Pasma att blogga om sina upplevelser i och med ett fältarbete som han kommer att göra hos Edward Ndlouvu Memorial Trust.

Födelsedagsfirande

I söndags fyllde Zimbabwes sittande president, Robert Mugabe, 86 år. Han benämns nu alltid som  ”Head of State and Government and Commander-in-chief of the Zimbabwe Defence Forces, who is also First Secretary and President of Zanu-PF ”.  Den kineskiska ambabssaden bjöd presidenten på ett födelsedagskalas för att visa sitt support och för att ytterligare stärka relationerna mellan Kina och Zimbabwe.

För allmänheten kommer födelsedagen att firas till helgen i Bulawayo, med en gala som varar i 12 timmar. 15 000 ungdomar från olika provincer i landet kommer finns på plats för att bland annat få se lokala och internationella artister.

Det har höjts missnöjda röster, bland annat från politiska motståndare som inte uppskattar en födelsedagsgala när landet har stora problem. En nyligen gjord undersökning visar att nio av tio zimbabwier är arbetslösa. Den pågående strejken bland statsanställda, som strejkar för högre löner, gör inte heller att en födelsedagsfest uppskattas. En fackförningsledare har sagt att detta visar ledarnas klara prioteringar, om de föredrar att planera en fest istället för att ta tag i den pågående strejeken.

Än så länge är det inte känt varifrån pengarna för presidentens födelsedagsfest är tagna ifrån. Det är vanligt med stora donationer från affärsmän, religösa ledare och utländska bidragsgvare som tillsammans med statliga medel betalar kalaset.

Nytt kapitel i Zimbabwes historia

I morgon den 13 februari, är det ett år sedan de tre partierna ZANU PF, MDC-T och MDC-M undertecknade överenskommelsen om formaliseringen av den nya samlingsregeringen. Förhandlingarna har gått trögt med att skapa en ny fungerande regering och en konstitution. Men på många håll har det blivit bättre för befolkningen. Det finns mat i affärerna och tillgång till bensin. Det politiska våldet har minskats. Det har skett stora förbättringar i ekonomin sedan införande av amerikanska dollar och sydafrikanska rand som gångbar valuta i landet.

Det finns dock många stora frågor kvar att lösa som verkar ha fastnat i förhandlingarna. Just nu pågår en strejk bland statligt anställda som visar sitt missnöje med att de fortfarande inte får ut sin lön eller bara delar av den. De kräver en minimilön på $630. Nu är den lägsta lönen $135.

Det civila samhället och andra aktörer har bjudits in för att vara med och utforma den nya konstitutionen. Kommissionärer för mänskliga rättigheter, valövervakare och media och information har utsetts, men har ännu inte svurits in och börjat sitt arbete.  Det har därför inte skett någon mediareform.

Ett försök till att visa på transparens från den nya regeringens sida är att det för första gången på länge har gjorts en revisionsberättelse över regeringens ekonomi 2008. Rapporten visar på en del exempel på dåligt ledarskap från högt uppsatta tjänstemän.

Nyligen kom det ett direktiv ifrån presidentens parti, som hävdar att alla företag ska ha en majoritet av svarta ägare. Detta ska vara implementerat i april. Direktivet har inte diskuterats i de samlingsregeringens parlament och många tolkar det som att ZANU-PF vill fortsätta att leda landet ensamt.

Många känner sig besvikna över hur trögt det går i förhandlingarna och hur lite delaktighet/transparens  som genomsyrar processen. Det har gjorts uttalanden i media att förhandlingarna ska hållas så internt som möjligt. Till helgen kommer Sydafrikas president Jacob Zuma som är facilitatör att sätta sig med förhandlingsdelegationerna och förhoppningsvis leda förhandlingarna framåt. Eventuellt blir det val någon gång tidigt nästa år, målet att den nya konstitutionen ska vara klar i oktober.

Källor: Chronicle och Zimbabwe Independant

Bulawayo, here we come

Afrikagruppernas kontor i Zimbabwe har flyttat från huvudstaden Harare till Bulawayo (strax  under 1 miljon invånare). I ”City of Kings and Queens”,  är vägarna väldigt breda på grund av att de byggdes under kolonialtiden och då ville man kunna vända sina ox-vagnar med fyra par oxar på ett smidigt sätt.  Här finns ett stort nationellt naturhistoriskt museum som bland annat kan stoltsera med att ha världens näst största uppstoppade elefant i samling.  Museumet är det största som finns i södra Afrika.

Det nyöppnade kontoret på Leopold Takawira Avenue är fortfarande i sin linda och vi arbetar på att få det helt fungerade. Vi är två som arbetar på kontoret: Ntando Ndluvo, koordinatör och jag, Johanna Arkåsen som är nyanställd program handläggare. Jag har varit i landet i tre veckor och kommer att försöka att skriva på denna blogg relativt ofta. Det är extremt mycket strömavbrott och andra  orsaker som gör att ström och internet inte fungerar.

När regnet står som spön i backen

Människor är nöjda när regnperioden väl kommit till Zimbabwe, landet förvandlas återigen till ett grönskande landskap och för många blir livet lite enklare. På en biltur runt Harares gator passerar jag trädgårdar som ideligen överträffar grannens. Jag kommer på mig själv med att stundtals glömma hur otroligt vackert det är här, det obeskrivligt gröna och praktfulla blir en vardag. När jag kommer körandes på en av Harares gråtonade bakgator slås jag av ett rött sken, stora träd likt jakarandan står majestätiskt på vardera sida om vägen. Träden sträcker på sig så ståtligt som de bara kan för att kunnas mötas längst upp och bilda en drömlik tunnel. Den asfalterade gatan fullproppad med väggropar har dekorerats generöst med röda blad. Det känns genast lite behagligare, lite glamorösare att åka i den ljusgrå Opeln från 90-talet. Jag kan inte stoppa det breda leende som breder ut sig över mitt ansikte, ”har jag kommit till paradiset” frågar jag mig själv.

Bakom vägkrönet döljer sig dock en annan verkligenhet. Där möts jag av flera bilar som med manskraft försöker skjuvas ur väggroparna de fastnat i. Min euforiska känsla avtar ganska drastiskt och övergår istället till irritation över hur man kan ha låtit vägarna förfalla på detta sätt, särskilt när man som bilist måste betala för att de ska underhållas. Jag går in på ett Internetcafé och grinighetsnivån arbetar sig stadigt uppåt, nu funkar varken internet eller mobilerna som ett resultat av regnet. Jag är frusen och blöt och jag känner mig pinsamt materialistisk – jag har tröttnat för dagen. Jag slår igen min laptop och dricker upp mitt kaffe samtidigt som jag ganska apatiskt blickar ut över regnet som står som spön i backen. Några dagar senare sneglar jag som vanligt ut genom fönstret på mangoträdet utan mangos som finns i min trädgård. Jag får en chock! Längst upp i trädet ser jag nu hur ovala frukter i rött, grönt och gult breder ut sig. Återigen påminns jag om det härliga som regnet bär med sig, regnperioden är nog inte så dum ändå…

Ett gott samarbete

Den zimbabwiska organisationen SEATINI bildades när Afrikanska ledare tröttnade på att sitta i korridorerna under förhandlingarna av Uruguayrundan och inte vid förhandlingsbordet. SEATINI står för The Southern and Eastern African Trade Information and Negotiations Institute. Rent konkret arbetar de med att stärka afrikanska beslutsfattares kapacitet att förhandla i internationella fora. Rangarirai Machemedze, expert på handelsfrågor och vice direktör för SEATINI har nyligen varit i Sverige inbjuden av Afrikagrupperna för att tala om EPA – Ekonomiska Partnerskapsavtal. Att SEATINI får möjlighet att detaljstudera, fördjupa sig i och analysera handelsavtal och internationella överenskommelser från ett södra Afrika perspektiv är av största vikt för Afrikagrupperna, för att vi ska kunna arbeta vidare från ett svenskt håll. Det är också ett exempel på vikten av samarbeten mellan civilsamhällesorganisationer i nord och syd. Tidningen Dagen har med Rangarirais hjälp skrivit en bra artikel om EPA-avtalen och dess konsekvenser. Ta del av den här. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=195357

Elin Schennings, handläggare Zimbabwe på kontoret i Stockholm

zimbabwerapport från internationella aidsdagen

”Breaking the Silence” är namnet på den tillställning som svenska ambassaden i Zimbabwe står värd för med anledning av den internationella aidsdagen som äger rum idag. Fokus ligger på vikten av kommunikation för en social förändring, en diskussion om utvecklingen av hiv-pandemin och hur den påverkar människorna i Zimbabwe är ett första steg i att göra det möjligt för individer att bekämpa diskriminering och framgångsrikt kräva deras rättigheter.

Spännande och nödvändigt säger Afrikagrupperna Zimbabwe som är en av de 200 inbjudna gästerna.

Ett litet axplock av vad som lyftes fram i de zimbabwiska nyhetstidningarna idag:

Den Amerikanska ambassaden i Zimbabwe kommer, med invigningsdag idag, supporta en fotoutställning i vilken hur hiv och aids påverkar i landsbygdsområden porträtterats. Bilderna är tagna av ungdomar från Mutasadistriktet i provinsen Manicaland. Innan ungdomarna gick ut och fotograferade gick de en intensivkurs för att lära sig mer om hiv och aids.

Tim Gerhardson från den amerikanska ambassadens i Zimbabwe meddelar ”även om Zimbabwe är ett av de två länder i södra Afrika – det andra är Uganda – som klarat av att minska hiv-infektioner bland sin population, så är landet fortfarande bland de värst drabbade av sjukdomen vilken dödar minst 3 000 zimbabwier varje vecka”.

Ties Boerma som är statistikexpert på WHO meddelar att länder där hiv-infektionerna minskat, exempelvis Zimbabwe, har inte alltid varit länder som fått mycket aids-bistånd och att i länder där god behandling finns att tillgå är hiv-infektionerna stabila eller ökande i antal.
Elizabeth Pisani som är expert på epidemier och tidigare anställd av UNAIDS, meddelar att när människor med hiv inte tar deras mediciner ges viruset chanser att spridas och många människor utan behandling dör innan de hinner infektera många andra med hiv.
”I teorin kan behandling ha en viktig preventiv effekt, men i praktiken kan behandling faktiskt förvärra, uppenbarligen kan vi inte sluta med behandling men vi behöver göra mycket mer förebyggande arbete.

För et exempel på hur Afrikagrupperna arbetar med hiv och aids i Zimbabwe se vår partnerorganisation Zimbabwe Aids Networks hemsida
http://www.zan.co.zw/

Internationella aidsdagen idag

Idag är Internationella aidsdagen och södra Afrika är fortfarande den region i världen som är mest drabbad av Hiv och aids. I nästa alla länder i södra Afrika är minst 10 % av befolkningen smittad. Dock är detta är en siffra som självklart varierar såväl mellan länder som inom länder. I Angola exempelvis är siffran 2,1 % för den vuxna befolkningen medan den i Zimbabwe är 15,3 %. Medan antalet hivsmittade i Angola ökar så har Zimbabwe en stadigt sjunkande siffra. Sedan slutet av 1990-talet har andel människor med hiv sjunkigt. År 2003 var siffran 24, 6 %, år 2006 18 % och nu säger de senaste siffrorna från UNAIDS att landet har 15,3 % smittade (15-49 år). Studier har visat att färre smittas på grund av ändrade sexuella vanor och beteenden. Dels har antal människor som har sex med fler personer än en/ år sjukigt och dels har kondomanvändningen ökat bland de som har fler partners än en under ett år.

Statistik Zimbabwe
Number of people living with HIV: 1 300 000
Adults aged 15 to 49 prevalence rate: 15.3%
Adults aged 15 and up living with HIV: 1 200 000
Women aged 15 and up living with HIV: 680 000
Children aged 0 to 14 living with HIV: 120 000
Deaths due to AIDS: 140 000
Orphans due to AIDS aged 0 to 17: 1 000 000

Källa: http://www.unaids.org/en/CountryResponses/Countries/zimbabwe.asp

Elin Schennings / handläggare Zimbabwe

Kvinnorättsoganisation tilldelas Robert F. Kennedy Human Rights Award

I måndags delade president Obama ut Robert F. Kennedy Human Rights Award till den Zimbabwiska kvinnorättsorganisationen Women of Zimbabwe Arise (WOZA)

I talet till WOZA och dess ordförande Magodonga Mahlangu sa Obama:
“Each time they see Magodonga beaten back, beaten black and blue during one protest, only to get right back up and lead another, singing freedom songs at the top of her lungs in full view of security forces, the threat of a policeman’s baton loses some of its power”

WOZA bildades i December 2002 och har sedan dess organiserat fler än 100 demonstrationer för demokrati och kvinnors rättigheter I Zimbabwe.

Elin Schennings, handläggare Zimbabwe

Nu får pengarna plats i en plånbok

Igår träffade jag Rangarirai Machemedze från zimbabwiska Southern and Eastern African Trade Information and Negotiations Institute (SEATINI). Han är här i Sverige för att delta i Afrikagruppernas seminarium södra Afrikadagarna i helgen och kommer tala om EPA-avtalen. Vi åt middag och pratade om Zimbabwe. Så tog han upp sin plånbok och visade mig. Den här köpte jag igår, sa han, på flygplatsen i Johannesburg på väg till Stockholm. Det är första gången jag äger en plånbok på flera år. I Zimbabwe har vi gått omkring med väskor för att förvara pengarna. Inflationen i Zimbabwe har de senaste åren varit enorm och den senaste sedeln hade valören 10 000 triljoner eller mer. Rangarirai minns inte exakt. Nu, sedan MDC och ZANUpf ingått en samlingsregering, har ekonomin stabiliserats och också det politiska klimatet öppnats upp. Hur det ska gå för samlingsregeringen är väldigt svårt att sia om och framtiden är oviss men oavsett så finns numera mat i affärerna och det går att diskutera på ett annat sätt utan att vara rädd och bara det är en stor skillnad. Dessutom kan man börja använda vanliga plånböcker igen.

Elin Schennings, handläggare Zimbabwe