Zimbabwe idag

Det kontroversiella valet är över!?

För några timmar sedan stängdes vallokalerna till Zimbabwes omval. Det verkar som om det har varit en mycket stor variation på antalet röstande mellan olika vallokaler. Alltifrån långa köer till knappt några röstande under en hel dag. Skillnaden är oftast mellan många röstande på landsbygden (vilka är lättare måltavlor för våld, hot, och propaganda) och få urbana (vilka är mer samstämmiga oppositionella, inte nödvändigtvis starka MDCsympatisörer dock).

Om det är så att miljoner inte har röstat, riskerar de, enligt utsagor repressalier från ZANU-PF milis och säkerhetsstyrkor. Denna avhållsamhet eller bojkott, anses vara framgångsrik enligt flera zimbabwiska webbsidor.

Den kan också analyseras som att väldigt många är dels modiga, dels anser inte regimen vara tillräckligt stark för att genomföra repressalier i så stor omfattning, och dels att de är redo att kämpa ytterligare en omgång. De har inte särskilt mycket att förlora längre.

Parallellt med detta fortsätter ledaren för den mest inflytelserika civilorganisationen NCA (National Constitutional Assembly) Lovemore Madhuku befolkningen att svara på våldet, med våld om nödvändigt. Han menar att konfrontation är det enda sättet att handskas med den brutala regimen. Han uppmanar också, framförallt den urbana befolkningen till massprotester.

En annan intressant händelse idag är kring ett tysk företag, Giesecke & Devrient. De har uppmanats av den tyska regeringen att stoppa sedelleveranserna till Zimbabwe. Företaget har sedan många år tryckt landets (tillfälliga) sedlar, så kallade bearer´s cheques.

Tanken är att begränsa finansieringen av regimens verksamhet, som använder pengarna först. Det finns nu en online petition till företaget för de som vill: http://www.sokwanele.com/thisiszimbabwe/archives/1099#more-1099

Jag är inte helt säker på om det ger någon positiv injektion för befolkningen, dock. Kanske på kort sikt.

Idag offentliggjorde också tidningen Mail & Guardian att Sydafrika i åratal levererat vapen och annan militärutrustning till Zimbabwe. Samtidigt köar hundratals asylsökande zimbabwier till den sydafrikanska ambassaden i Harare, på samma gata som Afrikagruppernas kontor. Och jag undrar om Sydafrikas ledare nu kommer att inse att de inte längre tjänar på Zimbabwes kris. Att de negativa effekterna är på väg att bli större än de positiva. Detta särskilt med tanke på dem zimbabwier som drabbades av främlingsfientligt våld runtom Sydafrika bara några veckor sedan.

Vi ska nog också akta oss för desinformation på internet. I en zimbabwisk blog presenteras t.ex. en skrift som påstås vara utdrag ur regimens strategi under valperioden, där bland annat mord och misshandel anges som metod för att fördärva oppositionen. Där står också att valkommissionen absolut inte får utropa Tsvangirai som segrare. Vid en sådan förestående händelse ska regimen utföra en militärkupp som inkluderar arresteringar av oppositionella parlamentsledamöter. Denna händelse är tyvärr inte osannolik, men det är osannolikt att ett sådant dokument finns. Se om ni vill på: http://www.sokwanele.com/thisiszimbabwe/archives/1104#comment-249528

Till sist, regeringstidningen The Herald:s rubrik för denna valdag är ”Zanu-PF gears for victory” (ZANU-PF gör sig redo för seger). Tillhörande artikel är i princip ett tal av Mugabe, som återigen visar på skicklig retorik. Bland annat upprepar han att återförandet av land till vita, som anses vara ett MDC policy, är att deklarera krig. Läs om ni så vill på:

http://www.herald.co.zw/inside.aspx?sectid=729&cat=1

Nu är det väntan som gäller för oss igen.

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna

IDAG!?

Idag, fredag är det formellt omval till presidentvalet i Zimbabwe. Regeringstidningen The Herald skriver att valkommissionens styrelsemedlem Justice George Chiweshe meddelar att Tsvangirai var för sen med att avanmäla sig till valet. Därför fortgår valet som planerat, inklusive att Tsvangirai finns som motkandidat till Mugabe på valsedlarna.Ryktet går att alla röstberättigade ska tvingas till vallokalerna. Den som inte har en färgad tumme från vallokalen, anses vara oppositionell och riskerar repressalier. Tsvangirai har uppmanat alla att inte göra motstånd även om de tvingas att rösta för Mugabe. Han anser att ingen viktig ändå kommer att erkänna ett valresultat för Mugabe.

Det talas också om att ZANU-PF:s styrkor har krävt serienumret på de röstandes valsedlar så att det kan kontrolleras senare. I vilken utsträckning alla rapporter om våld och hot stämmer är svårt för oss att avgöra. Men information från flera källor och olika indikatorer bekräftar att våld och skrämseltaktiken är överväldigande.

Till detta hör också att ZESN (Zimbabwe Electoral Support Network), som hade upp till tio tusen observatörer i mars-valet, har nu nekats ackreditering för att täcka detta val. I praktiken finns för dagen några hundra SADC observatörer i ett val med minst sex miljoner röstberättigade.

Det rapporteras om fortsatta vägspärrar av polis och milis. Bland annat rapporterar Svenska ambassaden i landet följande till sina medborgare för denna valdag:

”- Var mycket restriktiva med att röra er utanför hemmet! Rör er inte utanför hemmet efter mörkrets inbrott.
- Ha förråd av mat och vatten hemma.
- Ha förråd av bränsle hemma.
- Försiktighet/vaksamhet vid stopp vid korsningar.
- Ha alltid legitimationshandling tillgänglig.
- Ha med kommunikationsutrustning (mobiltelefon, radio etc)
- Undvik folksamlingar (kan vara krigsveteraner, ungdomsmilis och likn)
- Kör inte länge i närheten av officiella fordon (militärtransporter, polistransporter od)
- Om stoppad av polis och liknande: var artig, vänlig och tillmötesgående.
- Undvik att hälsa med handen (öppen hand, knuten näve). Hälsa om nödvändigt med tummen upp.
- Bär inte med er kamera.

Grundberedskap enl beredskapsplan gäller.
Idag har Sverige officiellt infört en avrådan mot att besöka Zimbabwe, med tanke på den spända situationen. Detta i likhet med bl.a Storbritannien.”

Under tiden fortsätter den zimbabwiska dollarn falla mot avgrunden, fast ännu snabbare. En enda USA dollar kostar nu cirka 35 MILJARDER, dubbelt så mycket som för några dagar sedan.

Sedan ska det noteras att Tendai Biti, som har häktats i två veckor för högförräderi och person nummer två i MDC, har släppts mot borgen.

Sydafrikanske tidningen Mail & Guardian rapporterar på torsdag kväll att Mugabe har uttalat sig om att vara öppen för en dialog med MDC. Men hans parti har tidigare sagt att de är beredda att samtala, men bara efter dagens val. Dessutom tror jag att det är ett trick av Mugabe, att visa sig någorlunda välvillig.

Undrar hur länge vi kommer att vänta på valresultatet denna gång? Är det överhuvudtaget relevant att vänta?

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna

FN:s säkerhetsråds uttalande och Mugabes svar

Bättre sent än aldrig

I flera år, och särskilt de senaste månaderna har västmakterna USA och Storbritannien försökt få upp Zimbabwe på FN säkerhetsrådets dagordning. Igår var den det. Resultaten är en icke-bindande uttalande. Jag måste erkänna att jag är förvånad, men någorlunda glad över hur långt uttalandena går.

Hittills har uttalanden från FN, olika länder och ledare handlat om att fördöma våldet och/eller säga att det inte kan vara tal om några fria och rättvisa val den 27 juni. Uttalanden från officiella organ som FN och politiska ledare har sällan tagit ställning i frågorna om vem som bär ansvar för våldet, vilka som drabbas och vem som har det slutgiltiga ansvaret.

Det gör nu FN:s uttalande. Det uttrycker att det är oppositionella krafter, parti och röstande som drabbas. Vidare omnämns att det är en våldskampanj som råder. Med andra ord syftar man på en systematik. Det kanske viktigaste är att regeringen i Zimbabwe utpekas som ansvariga för att stoppa våldet, och släppa alla politiska fångar. Signaturerna går också ännu längre när regeringen och presidenten i Zimbabwe uppmanas till att avlysa valet.

Inte nog med det. Zimbabwiska auktoriteter uppmanas också att samarbeta med FN och all andra parter för att åstadkomma en legitim regering som reflekterar folkets vilja. Detta skulle tolkas som att FN anser att den nuvarande maktstrukturen INTE är legitim och inte reflekterar folkets vilja.

Uttalandet fördömer också att biståndsorganisationer inte tillåts bistå minst en och en halv miljon människor som akut behöver humanitärt stöd. Regeringen uppmanas att omedelbart tillåta organisationernas arbete.

Uttalandet avslutas med att poängtera att FN kommer att följa utvecklingen på nära håll.

Mugabes svar

Nej! MDC ljuger för världen i syfte att åstadkomma en intervention i landet, och riskera vår suveränitet. Nej, vi är obligerade att följa vår lagstiftning, vilket säger att ett omval måste hållas.

Förmodligen är det så att han och hans kumpaner söker legitimitet genom ett omval där de kan producera fram en officiell seger för Mugabe.

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna

BLIR DET INGEN FÖRÄNDRING DENNA GÅNG HELLER?

Tsvangirai hoppar av

I söndags deklarerade Zimbabwes mest populära presidentkandidat att hans parti inte ställer upp i valet nu på fredag. De anser att de inte kan tillåta att varje MDC röstande riskerar sitt liv. I partiets pressuttalande pekas åtta avgörande element ut för detta ställningstagande:

• Det statligt sponsrade våldet mot MDC-anhängare,
• Den beskärda MDC valkampanjen,
• Decimeringen av MDC anhängare och personal,
• ZANU-PF:s absorbering av valkommissionen ZEC,
• Attackerna mot kritiska medier och journalister,
• Den styrande elitens respektlöshet för folkets röster,
• Det planerade valfusket,

… med slutsatsen att inget fritt och rättvist val kan hållas. MDC önskar att SADC, AU och FN snarast bör intervenera i landet för att återbörda fred, rättssäkerhet och en atmosfär för fria och rättvisa val. I pressmeddelandet indikeras också att partiet kommer att offentliggöra nya strategier och visioner på onsdag.

Se följande länk för pressmeddelandet med fler detaljer (MDC:s egen hemsida har begränsad åtkomst): http://www.thezimbabwean.co.uk/index.php?option=com_content&view=article&id=13609:mdc-press-statement-on-the-presidential-run-off&catid=31:top%20zimbabwe%20stories&Itemid=66

Följder med avhoppet?

Informationsministern i landet, Sikhanyiso Ndlovu, analyserar Tsvangirais avhopp som feghet. Han berättar också att valkommission ännu inte formellt fått in någon avanmälan från presidentkandidaten, varför de kommer att fortsätta valkampanjen och hålla valet oavsett. Samtidigt anser ZEC att det trots allt går att hålla ett representativt val i landet. Parallellt rapporteras att Tsvangirai övernattar sedan söndagen på den nederländska ambassaden i rädsla för sin säkerhet.

Jurister från SALC (South African Litigation Centre) påpekar att Tsvangirai bör utropas som president i Zimbabwe. Detta eftersom ZEC inte hade mandat att försena omvalet med mer än 21 dagar. Om det ändå påstås att ZEC hade mandat är det enligt Zimbabwes konstitution den kandidat som har fått flest röster i det ursprungliga valet som är segrare när ett omval inte kan hållas, t.ex. på grund av våldsamheter.

Detta spär ytterligare på argumenten om att det nuvarande styrelseskicket i Zimbabwe är illegalt – utan juridiska eller politiska grunder. Men det verkar inte de makthavande männen i Zimbabwe bry sig om.

Kritiker till avhoppet menar att MDC ger upp för lätt och på det sättet förlängs Mugabes period som president med dess maktstrukturer. Zimbabwier borde ha fått en chans till att göra sig av med honom. Vidare anses ett officiellt valresultat med Mugabe som segrare knappast legitimt och han skulle frysas ut ännu mer runtom världen.

Men det verkar som om våldet hela tiden trappas upp, och skulle förmodligen vara riktigt skräckfylld innan valet. Kanske skulle det efterföljande våldet vara mer påtagligt, t.ex. genom en formell militärkupp. Detta eftersom ZANU-PF:s och Mugabes retorik har de senaste dagarna gått ut på att de aldrig kommer att tillåta MDC ta makten i landet. Att de hellre går ut i krig igen. Detta hot verkar ha blivit alltmer konkret även för MDC som inte vill äventyra sina eller sina anhängare liv och leverne efter valet. Kanske nöjer sig MDC tills vidare med en majoritet i parlamentet, som ändå har en stark lagstiftande kraft, vid sidan av sin regeringsbildande struktur. MDC hoppas nog också på att Mugabe inte får legitimitet när ett omval inte hålls – Tsvangirai fick ju (officiellt) flest röster. Men om ZEC håller valet ändå och Mugabe erhåller (officiellt) en stor majoritet av rösterna får han en viss legitim grund.

Internationellt

Under måndagen i New York kommer FN:s säkerhetsråd för första gången ha Zimbabwe på dagordningen. Kina och Ryssland väntas pressas till att gå med på FNinterventioner i landet. FN:s generalsekreterare har under måndagen uttalat förståelse för att MDC hoppar av omvalet, noterar våldsspiralen och uppmanar att våldet måste upphöra. Han kallar också för ett uppskjutande av valet. Under dagen har också Afrikanska Unionen (AU) uttalat stor oro för våldet i Zimbabwe. Även Sveriges utrikesminister har gjort ett eget liknande uttalande genom AU. I sammanhanget kan påpekas att Sverige (såsom de flesta andra länder) avråder från icke nödvändiga resor till landet. Sveriges ambassad i landet rekommenderar sina medborgare att uppvisa stor försiktighet när de rör sig ute, och helst undvika att gå ut i mörker. Ambassaden anser att ”våldet i högsta grad har trängt in i Harare”.

I mäktiga grannlandet i söder, Sydafrika, anser ledaren för det oppositionella partiet Democratic Alliance (DA) Helen Zille att Mbeki bör upphöra med alla diplomatiska och politiska relationer med Zimbabwes nuvarande maktskikt. Mugabe har inget folkligt mandat, anser hon. Hon vill också att även Sydafrika ska implementera smarta sanktioner mot Zimbabwes elitkrets. Storbritannien söker sedan tidigare mandat från sina EU-grannar att utvidga sanktionerna mot Zimbabwes ledarskap. Notera att jag har i andra sammanhang pekat på att sanktionerna inte löser några problem för zimbabwier, snarare tvärtom. Främst genom att sanktionerna används som en förevändning, någonting att skylla på, för det som är dåligt i Zimbabwe.

Ekonomin

Samtidigt fortsätter ekonomin att skrumpna – ytterst nära en ”kollaps”. Ekonomer på plats, genom oberoende tidningen Zimbabwe Independent räknar inflationen till 25 procent per dag (!). Den reala inflationen beräknas numera till ungefär fem miljoner procent (!) på årsbasis. Sedlar räcker inte till. Fattiga människor ser varje sedel som de tjänar in under dagen förtvina i värde. Har de pengar har de ändå inte särskilt mycket varor att köpa. Priskontroller gör att basvaror är extremt dyra eller exporteras utomlands där de genererar mer intäkter.

Samtidigt rapporterar den statliga tidningen The Herald att regeringen importerar basvaran majs i gigantiska mängder för att distribuera runtom landet till starkt subventionerade priser. Regeringen har nämligen implementerat (ännu) en nödåtgärd, kallad ”Basic Commodities Restocking Programme”.

Det låter ju hedervärt. Snart är säkert alla zimbabwiers problem lösta (hoppas ni avläser min ironiska ton).

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna

Vad är det som händer egentligen?

Innehåll:

1. Inledning
2. Det politiska våldet
3. Vilka styr landet egentligen?
4. Vad händer på marknivå?
5. Vad gör omvärlden?
6. Vad kan vi vänta oss?

1. Inledning
Valen under mars borde ha medfört förändringar för Zimbabwe. Efter ett decennium av snabb socialt, politiskt och ekonomisk nedgång borde ledarna ha bytts ut. Få förväntade sig en mirakelvändning med MDC som det styrande partiet, men åtminstone ett stopp på eländet.

Idag ter sig en positiv utveckling fjärran. Det alltjämt styrande partiet, ZANU-PF och dess ledare trappar hela tiden upp sina repressiva handlingar och retorik. Idag lyssnade jag på Mugabe på BBC:s hemsida, där han uttryckligen säger att de utmanar alla som vill vrida tillbaka självständigheten. I så fall borde han utmana sig själv, eftersom folket har hela tiden sjunkit djupare och djupare in i fattigdomens burar. Zimbabwier har tappat nästan all sin frihet och stolthet med hans och elitkretsens maktmissbruk.

Mugabe sa också, i samma inslag att han är redo att åter kriga om landet ifall den skulle behöva befrias igen. Retoriken går ut på att MDC och Tsvangirai går britternas och amerikanernas ärenden. Men vilkas ärenden går Mugabe och hans kompani. Ja, inte är det folkets i alla fall. Med MDC skulle troligen zimbabwier ha en någorlunda chans att förbättra sina livsvillkor – det har de inte med det nuvarande styret.

2. Det politiska våldet
MDC anklagar regeringen och militären för systematiska angrepp på sina anhängare, särskilt på landsbygden. Kanske vågar dem inte riktigt trappa upp repressionen i de urbana områdena, där oppositionella helt klart dominerar, och där majoriteten är män. Enligt ett uttalande av SOAWR (Solidarity for African Womens Rights) är det (som vanligt) kvinnor och barn som drabbas mest i en sådan här konflikt. Zimbabwes landsbygd består nämligen mest av denna grupp. Männen är oftast sysselsatta med diverse arbeten i de urbana områdena. Enligt SOAWR har 8 000 hus bränts ned, 10 000 har flytt deras hem, och 7 000 lärare har flytt ifrån sina skolor (lärare har pekats ut som en grupp dominerat av oppositionella tankar). MDC menar att minst 70 personer har dödats och ett par hundra är saknade. Det talas om nattliga räder mot oppositionella personer, som kidnappas bort.

Tsvangirai har anhållits tillfälligt och förhörts minst fem gånger av polisen under en vecka. Dessutom verkar det som att hans två kampanjbussar konfiskerats utan särskilda motiv. Tendai Biti, en av de absolut viktigaste figurerna inom MDC har arresterats med motiveringen förräderi. I dagarna ska hans fall prövas i domstol. Han riskerar formellt dödsstraff. Han anses ha utlyst seger för MDC under april trots att inga officiella valresultat hade uppdagats då. Biti hade dittills befunnit sig utomlands under två månader.

ZANU-PF bemöter dessa MDC-anklagelser och utsagor med samma mynt. De anser att det är MDC och deras anhängare som står för våldsamheterna.

Det tråkiga är att ingen oberoende politisk insats, som t.ex. Sydafrika eller SADC, det regionala samarbetsorganet, eller FN har granskat och kartlagt våldsdåden, i syfte att peka ut ansvariga. Däremot har människorättsorganisationerna Amnesty International och Human Rights Watch uttryckligen sagt att våldet är statligt regisserade. Dessutom säger sig BBC ha hittat dokument som pekar ut ett statlig organ, JOC (Joint Operations Command) som ska vara institutionen bakom den våldsamma valkampanjen.

3. Vilka styr landet egentligen?
Det gamla parlamentet är ju upplöst, och inget nytt har fått tillträda. I media framställs makthavare som om de har sina gamla poster kvar. I samband med detta diskuteras huruvida Zimbabwe är i praktiken styrt av säkerhetsstyrkorna. Tsvangirai har explicit sagt att landet numera styrs av militären, d.v.s. en militärkupp har skett. Hur mycket bestämmer Mugabe egentligen? Kan det vara så att han numera är bara en bricka i spelet för säkerhetscheferna? Mugabe skulle kunna förhandla sig till en juste pension, det kan nog inte dem andra. De riskerar att förlora mer, med risk för att bli av med makt, privilegier, inkomster, och kanske till och med förmögenheter. Dessutom riskerar de åtal för forna brott, i form av våldsdåd, korruption och annan maktmissbruk.

Nej, Mugabe är för makfullkomlig för det. Det är nog fortfarande den äldre mannen som styr med cheferna som anhängare och verkställare. Dessa i sin tur mobiliserar sina undersåtar, soldater, poliser, säkerhetspoliser, och parti-trogna organisationer, som t.ex. Zimbabwe National Liberation War Veteran’s Association och partiets ungdomsförbund – båda omtalas som hårdhänta. Resultatet är att säkerhetsstyrkorna och dessa förbund, agerandes som paramilitära försöker injaga skräck i folket, så att de röstar på Mugabe – ”annars blir det krig”.

4. Vad händer på marknivå?
Vad jag förstår från källor (jag är för tillfället utanför landet) är zimbabwiska samhället i ett stillastående vakuum utan särskild verksamhet. Civila organisationer har beordrats att upphöra med all fältverksamhet. Många av dem organisationer har stängt sina kontor avvaktande på någon utväg. Detta drabbar säkerligen den miljonen zimbabwier som är mer eller mindre livnärde sig på livsmedel från FN-organ och andra internationella organisationer. Det sägs (återigen) att den styrande eliten använder hunger som politisk makt. Utsagor berättar om konfiskerade matförråd från dessa hjälporganisationer, som istället används till att ”köpa” röster åt ZANU-PF, och vidhålls från misstänkta områden med MDC röstare.

Samtidigt rapporteras om akut brist på vete till bröd. Det är redan brist på majsmjöl, den viktigaste grödan i landet. Detta på grund av en ojämn regnperiod och vanskötsel av skörden. I detta sammanhang är det smärtsamt att se att Mugabe fick delta i livsmedelskonferens i Rom, anordnat av FN-organet FAO (Food and Agricultural Organisation). (Med reservation för att Mugabe är långt ifrån den enda despoten runtom världen).

Det rapporteras också om en räd mot NCA (National Constitutional Assembly) – det mest inflytelserika icke-politiska organisationen i landet, med påföljden av anhållningar, misshandel och allmän vandalisering av kontor och utrustning.

På det ekonomiska planet är det ofattbart värre än någonsin. Det talas om att inflationen numera är över miljonprocentsträcket! Helt otroligt! Med andra ord, ändras priser förmodligen ett par gånger om dagen! Kanske med 50 procent åt gången! Enligt olika källor behöver en person 5 miljarder (!) zimbabwiska dollar (ZWD) för att köpa en enda USA dollar. Tänk er: man får 5 miljarder för sex kronor. För cirka ett år sedan behövdes ungefär 200 000 ZWD för en USD. Det ger en ungefärlig inflation om 2,5 miljoner procent! Det är nog världsrekord sedan mellankrigstidens Tyskland.

Till och med jag, som nationalekonom och som har bott ett tag i Zimbabwe under hyperinflation, undrar hur folk gör eller inte gör för att (över)leva i en sådan atmosfär.

5. Vad gör omvärlden?
Ja, inte särskild mycket mer än skrivna ord och uttalanden. Sydafrika med Mbeki i spetsen är fortsatt passiva och accepterande. Några regionala länder såsom Zambia, Botswana och i viss mån Malawi och Tanzania har gått ganska långt i fördömandet av Mugabes statsapparat. Utanför Afrika är det förstås Storbritannien och USA som fördömer mest och försöker få aktioner mot Zimbabwe genom FN:s säkerhetsråd. Men Sydafrika, Ryssland och Kina sätter käppar i hjulet. På tal om Kina verkar ingen veta vad som hände med den där vapenlasten som irrade omkring utanför Södra Afrikas kuster med destination Zimbabwe.

De enda observatörer som har skickats är 100 personer från SADC, vilka förväntas bli 400 till antalet fram till valdagen om två veckor. Jag undrar: hur mycket 400 personer kan observera egentligen?

I sammanhanget har 40 afrikanska dignitärer skrivit på ett slags protestbrev till de styrande i Zimbabwe. Men bara ett fåtal regerande makthavare från Afrika och övriga världen. Var är dem? Jo, de är inte särskilt mycket bättre än Mugabe och kompani. Ett exempel: hur kan USA stöda regeringen i Etiopien, som spenderar majoriteten av landets resurser till militära aktioner, samtidigt som flera miljoner (fler än antalet zimbabwier) är nära svältgränsen eller har det riktigt miserabelt? Med andra ord: USA:s intentioner med Zimbabwe är inte trovärdigt humanitära.

6. Vad kan vi vänta oss?
Som vanligt finns det gott om spekulationer för Zimbabwe. Men med bakgrund av ovanstående händelser ser det förstås inte ljust ut. Jag tror att de styrande i Zimbabwe försöker åstadkomma följande scenarier:

A1. De försöker vinna valet genom våld, hot om våld och krig, samt valfusk.

A2. Om 1. inte verkar fungera, kommer de att försöka sig på att avlysa valet. Motiveringen kan vara att omständigheterna med våldsamheter inte kan generera ett fritt och rättvist val. De skjuter valet på framtiden och fortsätter att styra i några månader till i dem gråa (egentligen illegala) maktstrukturerna. Under tiden lägger de upp nya planer och/eller försöker vinna ett formellt presidentval.

A3. Om valet hålls, och det ser ut som att de inte kan utlysa seger för Mugabe, att det formellt utlyses eller väntas utlysas en seger för Tsvangirai, då blir det nog en explicit militärkupp med Mugabe i spetsen.

B1. Det blir någon form av samlingsregering á la Kenya. Det finns ett förslag om att Mugabe fortsätter vara en president, som lämnar makt åt en premiärminister; Tsvangirai och till parlamentet (som numera formellt är MDC dominerat). Men detta scenario verkar i dagsläget inte troligt. Båda presidentkandidaterna hatar varandra. De kan inte tänka sig att behöva dela makt med den andre. Mugabe anser att hans motståndare är en lakej för imperialistiska länder (UK och USA). Tsvangirai, å sin sida, uttalar Mugabe som en diktator.

Men allt kan hända mellan politiker. Det ser inte ut som att vi får ett någorlunda representativt val, med ett representativt valresultat. Om MDC inte får stöd och de förutspår att makten kommer att glida dem helt ur händerna, kanske de blir tvungna att gå med på en uppgörelse.

Vad kommer folket att göra i denna smet? Ska de fortsätta att tryckas mot fattigdom och misär, eller ska de resa sig upp? Troligen det förstnämnde, speciellt när de allra flesta zimbabwier med den där extra drivkraften befinner sig utomlands – ungefär fyra miljoner av landets cirka 13 miljoner.

Ljuset kommer alltid förr eller senare. Frågan är när?

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna

Zimbabwean Culture and Arts

Poem from Albert Nyathi, a leading Zimbabwean poet and mucisian

Hopping Against Hope (in Zimbabwe)

We have been hopping and hoping

Hopping hopelessly

Hopping helplessly

Hopping against hope

Hopping like grasshoppers,

Hopping and groping in the dark

Hoping things would work out

Some day,

To date, we are still here

Hopping and hoping

Hoping things would still work out

Some day,

I suppose we should keep on

Hopping and hoping,

With time, some day

Things will work out,

Because in isiNdebele the elders say:

Ithemba kalibulali. (Never give up)

ALBERT NYATHI

March  2008

The Zimbabwean dollar on a free fall

The Zimbabwean dollar was floated at the beginning of May 2008 and started trading at 165 million to the US dollar in the interbank market.  As of 12 June 2008, barely six weeks down the line, the Zimbabwean dollar is trading at 3,2 billion  and 527 milion dollars to the US dollar and Swedish Kronor respectively.  Holders of hard currency are encouraged to sell both hard cash and their foreign exchange balances with the banks over the counter. It seems the strategy has been to boost national foreign reserves and pay off internal foreign currency debts that the state has accrued through the Reserve Bank of Zimbabwe. Previously the Reserve Bank had demanded that all foreign currency balances be put under its administration, which money have been redeployed resulting in a situation where funds holders can not access their credit balances on demand. This has inevitably negatively affected the operations of exporters, Non governmental Organisations (NGOs) and holders of free funds. All these categories have since been encouraged to opt for Zimbabwean dollars that can easily be printed hence the free fall of its value. It has basically been a buyers’ market and with demand outstripping supply, the price of foreign currency has sky rocketed. This has pushed inflation to seven digit figures.  Unfortunately the majority of Zimbabwean that do not have access to foreign currency. They continue to bear the brunt of this economic crisis.