Zimbabwe idag

av Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna. Harare.

Jag var en av åhörarna som utgjorde en fullsatt veranda i Parlamentets byggnad i centrala Harare. Inför tolvslaget, då landets officiella president Mugabe skulle öppna genom ett tal, var vi tydligt exalterade. Skulle Tsvangirai ledet närvara eller inte? Hur skulle de, med sitt nya självförtroende, hantera Mugabes närvaro? Och vi hoppades också på att skymta ansikten vars namn har figurerat i media.

En timme innan tolv började alltfler ledamöter skymta, från alla led. Bland annat såg jag Tendai Biti, andre man i MDC-T – han som blev arresterad och inburad i ett par veckor för högförräderi. Jag såg också den som anses som den andre starkaste mannen i ZANU-PF: den fruktade Emmerson Mnengagwa – han som sägs ha sagt ”bara vi dödar rätt människor, behöver vi inte döda så många”. Tsvangirai sågs dock inte till.

Till slut fick vi se den kontroversielle Mugabe. Han passerade framför oss för att äntra underhusets kammare. Allting sändes direkt i den nationella tv kanalen ZBC TV, och även mitt ansikte fick pryda många TV rutor under några sekunder.

Mugabes tal var rutinbaserat, om alla möjliga regeringsstödda program och beskyllningar om Västmakternas sabotage av landet. Allt skött med hans sedvaliga, neutrala min. Då och då förvånades vi att MDCledamöter ljudligt ogillade det som han sade (dock inga klara burop som det antyds i BBC & M&G), men rena segersånger på halvhög ljudnivå.

Efter sitt 30 minuter långa tal promenerade Mugabe ut, till synes oberörd, upphöjandes sin vänstra näve till oss som en segergest. Han var bara två meter framför mig denna gång.

Spänningen fortsatte sedan utanför. Små grupperingar av ZANU-PF supportrar ville ha uppmärksamhet, sjöng och utropade slagord. Många av dem bar på klädesplagg med bilder av Mugabe och hans parti. Jag promenerade mellan dem, med en massa poliser i riktning mot MDC:s partihögkvarter. Polisen hade precis skingrat ZANUanhängare från MDCanhängare.

Utanför MDCbyggnaden befann sig en folkskara om cirka hundra personer som sjöng och utropade slagord för MDC. Kravallpolisen och andra poliser tittade på runtom tillsammans med hundratals Hararebor. Situationen uppfattades som spänd, men inte alltför spänd, skulle jag vilja säga.

Efter cirka 15 minuter tog sig kravallpolisen ur sitt fordon och beordrade MDCskaran att skingra sig och gå iväg. Då var det många åskådare som halvt som halvt skyndade sig iväg. Men många tog också bilder, och spelade till och med in händelserna på sina mobiltelefoner. Det märktes att de allra flesta betraktare gärna velat uttrycka sin solidaritet med de sjungande MDCanhängarna, men var rädda.

Tack och lov blev det inga våldsamheter, utan skaran skingrade sig odramatiskt. Efter att ha hållit positionen utanför MDC åkte kravallpolisen iväg.

Nedan följer några bilder från timmarna. Jag tog bara en bild inne i parlamentets veranda. Jag höll nämligen på att bli utslängd när jag frågade säkerhetspersonalen om jag fick ta bild på åhörarna. Bilderna är tagna med min mobiltelefon…

av Deniz Kellecioglu, Utvecklingskonom för Afrikagrupperna, Harare

Det var tydligen en dramatisk dag i parlamentet idag. Folkvaldafick efter fyra månader inta platser i Zimbabwes parlament, med dess underhus (house of commons) och överhus (senate). Tre MDC-Tsvangirai ledamöter var dock närmade av polisen i arresteringssyfte. Ett av dem undkom med stöd av kollegor, en annan lyckades bli frisläppt i tid för omröstningen av talmannen, den tredje verkar fortfarande vara under arrest.

Det var en offentlig session, där utsagor berättar om kraftuttryck som utväxlades från mun till öron mellan olika partirepresentanter. Det berättas också om att MDC ledamöternahade intagit den sidan av kammaren som regeringen traditionelltsitter på. ZANU-PF kollegorna hade informerats om att de nu tillhörde oppositionen.

När det sedan var dags för omröstningen av talmannen, den klart viktigaste posten i huset, hade MDC-T kandidaten LovemoreMoyo utropats om segrare.Anmärkningsvärt hade ZANU-PF ställt upp utan egen kandidat, i syfte att stöda vågmästarpartiet MDC-Mutambaras kandidat.

Omröstningen slutade med att Moyo fick 110 av husets 210 röster. Från det egna ledet fick han 99 röster (minus en arresterad alltså), tillsammans med 7 från MDC-M fraktionen, och faktiskt 4 från ZANU-PF ledamöter.

En analys som kan göras är att ZANU-PF var på väg, eller hade intentionen att bilda koalition med MDC-M fraktionen, men att det inte gick särskilt bra eftersom sju av dem tio MDC-M ledamöterna röstade emot deras egen kandidat.

Imorgon, tisdag väntar ännu en spännande dag, då parlamentet officiellt ska öppnas.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom för Afrikagrupperna

Jag är tillbaka från händelserna i Johannesburg, som jag berättade om i föregående inlägg. Tyvärr slutade veckan inte enligt mina förhoppningar innan resan dit: ingen politisk överenskommelse mellan parterna. Inte heller var det en välgjord folkets evenemang.

Ännu ingen koalitionsregering
Enligt rapporteringar uppnås ingen överenskommelse eftersom Zimbabwes regerande parti envisas med innehavandet av den reella makten. Det är också uppenbart att de fyra centrala figurerna i förhandlingarna hatar varandra egentligen. Men kan de inte frångå personer till förmån för folket? …är förmodligen en naiv fråga i sammanhanget, men ändå.
Det är även sorgligt att beskåda hur dåligt Mbeki använder sin makt. Inte nog med att han misslyckas med att avlasta zimbabwier deras börda, men han gör det värre för dem och andra människor genom att implementera en tullfri zon mellan SADC länderna.

En tullfri region införd
Visserligen kan en tullfri region hjälpa regionens gränshandlare, men i slutändan kommer miljoner småföretagare att få det tuffare eller slås ut helt, främst av Sydafrikanska företag. Denna påföljd har redan varit igång i flera år. Nästan alla organisationer på People´s Summit klagade över just detta. De beskrev Sydafrikanska företagskedjor med sina gigantiska matbutiker och shopping gallerior vilka stampar över de småhandlarna. Med en långt större ekonomiska makt och nätverk kan de pressa priserna lägre än småföretagare.
Det finns tyvärr också en aspekt av färg i detta. Sydafrika har ju fortfarande rötter i Apartheid eran, vilket bland annat innebär att de flesta företag och resurser ägs av Europeiska ättlingar.

People´s Summit
Ungefär 400 personer samlades under ett tak från elva olika länder i regionen (Kongo, Botswana och Tanzania var inte representerade fast de ingår i nätverket). Efter välkomsthälsningar från alla länder fick vi höra tal från fyra ledare i regionen. Sedan kunde deltagarna välja ett temaområde att samtala kring och bestämma olika positioner. Dagen efter sammanfogades dessa positioner i ett gemensamt dokument, som ett konferensens uttalande.
Tyvärr kunde logistiken skötas bättre, tider hölls inte och folkets representanter (den stora skaran åhörare) fick inte komma till tals så mycket som de önskade.

Mötet skulle också avslutas med en demonstration utanför SADC:s konferensanläggning. Detta skulle ske med andra civilorganisationer med den mäktige sydafrikanska fackföreningen COSATU (Congress Of South African Trade Unions) i spetsen. Tyvärr hamnade våra bussar på villovägar och vi kom nästan helt för sent till demonstrationen. Våra förstanlända hade dock hunnit med att överlämna vårt uttalande till en av SADC politikerna.
Jag tycker det är synd att den illa hanterade logistiken begränsade det som kunde ha blivit ett starkt solidarisk evenemang. Nu blev det en halvbra sådan.
Bilder nedan:
1.    Jag, Deniz i konferenslokalen
2.    Rita (en AGS medarbetare) talar till mötet
3.    En annan deltagare talar till mötet
4.    En demonstrant med kritisk t-shirt mot vissa globala företag
5.    Konferens plansch hålls upp vid fronten
6.    En journalist förbereder SADC politikernas ankomst
7.    Poliser, vissa tungt beväpnade observerar demonstrationen
8.    Ridande poliser medföljde demonstrationen.

Tio dagar försenad och ändå har ingenting presenterats. För mer än tre veckor sedan skrev parterna i landets tre partier under att de skulle slutföra förhandlingarna för en maktdelning. Ingen av dem har ens bett ursäkt till sina väljare om förseningen.

Det senaste vi får veta från Mugabes sida är att han är hängiven förhandlingarna och att de kommer att komma fram till någonting. Han uttrycker att det finns smetiga ämnen, men inget som inte går att lösa. Mail & Guardians webupplaga skriver dock något annat från oppositionens sida. MDC anser att ZANU-PF försöker endast implementera kosmetiska maktförändringar, utan till synes vilja till reella uppoffringar. MDC anser att de skulle svika folket om de gick med på halvhjärtade förändringar om maktstrukturen i landet. De påminner också om att de har majoriteten i parlamentets båda kammare och har dessutom vunnit det senaste legitima presidentvalet.

Den andra paralla vägen fortsätter – våldet

Samtidigt rapporterar oberoende nyhetskanaler att våldet fortsätter runtom landet, även om det är i en nedskalad omfattning. Dessutom sitter fortfarande över 1 000 personer arresteradepå politiska grunder. Många av dem upplever troligen tortyr, hot, utpressning och annat. Oavsett så är de frihetsberövade i svåra förhållanden i celler runtom landet. Sedan håller sig ett stort antal människor, inklusive valda parlamentariker sig undangömda.

Helgdagar i Zimbabwe

Igår skulle Zimbabwier ha kunnat hylla sina forna hjältar med stolthet. Det var nämligen hältarnas dag. Men mycket talar för att deras mod och hylningar sviktade. Idag är det försvarsmaktens dag – även denna en helgdag. Rapporter indikerar att det var små folksamlingar för att fira spektaklen. Mugabe höll som vanligt ett långt tal under dagen, med rösten som långsamt rullar ut den sedvanliga retoriken. Han berör många ämnen, bland annat är det särskilt anmärkningsvärt att han talar om matbristen i katastrofala sammanhang. Han nämner att regeringen gör allt för att leverera utsäden till folket, även med helikoptrar där det behövs.

Det gör ont i hjärtat att höra det, ärligt sagt. En ledare som ljuger för sitt folk dagligen, en ledare som nästan skryter om regeringens och försvarets uppoffringar för att tillgodose befolkningen deras behov. Och deras behov är basföda.

En regional konferens

Min uppfattning är att Zimbabwes politiska ledare måste presentera ett minumum av överenskommelse om en ny regeringsbildning innan denna veckoslut. Då samlas nämligen de 14 politiska ledarna länder i regionen. En del av Sydafrikas Thabo Mbekis prestige står på spel om att presentera något från sitt nästan tio-åriga medling i Zimbabwe-frågan. Flera av länderna är starkt kritiska till Zimbabwes nuvarande ledarskikt, däribland Botswana och Tanzania.

I samband med ovanstående poltiska möte kommer medlemmar ur civilorganisationer från samma länder att samlas i Johannesburg, Sydafrika. Evenemanget kallas ”Peoples Solidarity Summit”, anordnad av SAPSN – Southern African Peoples Solidarity Network, en nätverk av organisationer huserad här i Harare. Det är det fjärde året som de gör detta. Föregående år skickades vi (inklusive jag alltså) tillbaka till Zimbabwe för att vi ansågs för kontroversiella av Zambia. Sedan dess har dock även Zambia formellt kritiserat Mugabe & co.

Jag åker dit tillsammans med ZIMCODD – Zimbabwe Coalition on Debt and Development, en av våra samarbetspartners.

Förhoppning är att belysa och ge uttryckt för folkets aktuella problem och behov. Önska oss lycka till.

Nu är det bekräftat att mynt som slutade ha penningvärde för cirka fem år sedan (på grund av den upptrampade inflationstakten) får åter ha köpkraft. Därför blev min kollega Charles glad eftersom han har en stor burk fylld med sådana mynt. Men däremot blev han besviken när det stod klart att gamla sedlar inte får samma återvärdering.

Men folk i allmänhet vet att det här är endast en kortsiktig pustande. De är medvetna om att reformen kan t.o.m. förvärra hyperinflationen på sikt. Många skrattar åt landets centralbankschef. Han uttrycker sig så snällt, oskyldigt och välvilligt. Men i verkligen är han minst lika girig som andra eliter i landet. Dessutom har han alltid konstiga penningpolitiska ansatser. Jag blev förskräckt för något år sedan då jag upptäckte att han året innan hade introducerat sedlar med valörerna från 100 000 dollar sedlar ned till en cent (!). Denna gång är valörerna från 500 dollar ned till tio cent, vilket är också en högst märklig variation. Särskilt när den nya dagliga uttagskvoten är bara 200 dollar. Och med den rådande hyperinflationen är det troligt att mynten inte har något värde kvar inom en månad – vare sig centralbanken eller den nuvarande illegitima regeringen har ju skapat några grundläggande förutsättningar för att hejda hyperinflationen.

En annan tragikomiskt detalj är åtskillnaderna mellan sedlar och mynt. Nya sedlar kommer att vara i valörerna 500, 100, 20 och 10, samtidigt med mynt om 25, 10, 5, 2, 1, 50 cent, 20 cent, och 10 cent. Märklig konstruktion, tycker jag.

Notera att idag kostar 500 ZWD ungefär 6 SEK om elektroniskt överförd, och ungefär 36 SEK i kontanter. Det är nämligen brist på kontanter.