Zimbabwe idag

Slutet är på ingång

Idag är det vår sista arbetsdag för året. Vi öppnar åter den 5 januari, men någonting säger mig att jag inte kommer att kunna koppla av. Zimbabwe är ingen stagnant land precis, det händer viktiga saker hela tiden.

Idag har ZANU-PF sin tionde nationella konferens. Det är direkta sändningar till radio och TV. Skulle samma kanaler sända MDC konferenser, tro? tänk er om SVT och SR bara sände borgarnas budskap och ”dissade” oppositionens? Ingen kul tanke eller hur?

Tänk er också om regimens representanter uppmande till mer militanta metoder, som en ZANU-PF gjorde som talare på konferensen. Tänk er om ni behövde lyssna på fortlöpande lögner men inte kunna göra ett smack åt saken. Tänk er om ni såg era nära och kära förtvina i hälsa och gå hungriga. Tänk er att allt det här hände i loppet av några år och särskilt det senaste halvåret?

Vad skulle ni göra?

Angående sanktioner

Västerländska sanktioner och andra föreslagna sanktioner som att släcka strömmen (se DN ledare häromdagen) hjälper inte. De befäster elitens, i alla fall kortsiktiga positioner, och därmed också på längre sikt. Eliten har alltid alternativa källor. Det finns alltid minst lika illa individer som är beredd att bistå för det rätta priset. Nu har t.ex. en FN rapport kartlagt att Zimbabwe regimen får in vapen och ammunitioner genom DR Kongo. Ström får landet från samma land redan, vid sidan av Mocambique och Namibia. Och med rätt mängd pengar kan Zimbabwe producera sin egen ström. Det mängd som strömmar genom ledningarna kommer då bara att gå till regimen, vilket kan göra ännu lättare att slå ned kritiker.

Och med många desperata fattiga människor kan regimen köpa sig våld drabbande oppositionen. Tsvangirai hotar nu att hoppa av förhandlingsprocessen om bortföringar inte stannar av och de som är bortförda uppdagas. Jag kan erkänna att jag är ingen hejare av Tsvangirai. Tyvärr visar han återigen sin knapphet. Han ställde detta krav nu när han säkert vet det är kört, och efter påtryckningar från andra. Under de sex månader som MDC har lett samtal med regimen, har sällan politiska fångar och bortföringar nämnts.

Angående Tsvangirai

Synd att just han ska representera folkets röst utomlands. Skulle MDC ha en starkare, mer intelligent och karismatisk ledare som kunde matcha Mugabe, och som inte lyssnade så mycket på globala imperialister (som USA och UK) skulle inte Zimbabwe ha kommit så här långt ned i fördärvet.

Nu står det klart att han inte vågar åttervända till Zimbabwe för sitt liv. Det är en högst befogad rädsla, men en ledare för folket borde möta sådana faror i solidaritet med minst åtta miljoner zimbabwier, som lider matosäkerhet (enligt underlagen till politiska samtal).

Istället trycker han efter en FN intervention som han borde veta inte kommer att gå igenom. Som Mary Ndlovu, en zimbabwisk aktivist skriver borde MDC ha satsat på folklig mobilisering istället för att medverka på högtlygande politiska samtal.

Händelseutvecklingen till kollaps

Istället står hundra tusentals zimbabwier i bankköer runtom städerna för att ta ut nya miljardsedlar. Idag introducerades 1, 5 och 10 miljardsedlar. Direkt sjönk valutans värde till minst 500 miljoner per USD. För varje minut som går i en sån här situation förlorar den zimbabwiska dollarn (ZWD) fler amiljoner i värde.

Samtidigt stormar centralbankens och priskommissionens personal och deklarerar prisökningar som olagliga. Men av någon anledning ökar dem ändå. Kan det vara så att de fyller deras egna fickor än statens? Eller som en zimbabwier sa idag ”de vill ha julpengar”. KORRUPTION.

Samtidigt fortsätter att skörda offer: 1 111 döda och över 20 000 smittade enligt FN:s officiella siffror.

Med offentliga sektorer som har kollapsat och poliser som är grovt underbetalda, hotar laglöshet. Och för att hindra att soldater och lägre befälhavare inte organiserar sig för en militärkupp kanske undantagstillstånd utlyses som gör dem direkt och aktivt alerta för högre order.

Vi är inte många steg från total hopplöshet.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Regimen attackerar den svenska ambassadören

I dagens The Herald, tillika regimens språkrör kritiseras Sten Rylander för dubbelmoral. Enligt artikeln är felet att ambassadören har bett Tsvangirai återvända från Botswana och samtidigt ha varit emot en FN intervention. Troligen handlar kritiken också om Rylanders tidigare regimkritiska hållning.

Förresten, om ni undrar varför jag använder ordet regim istället för t.ex regering är det för att ledarskiktet är illegitim. Zimbabwe har inte haft en konstitutionsenlig regering sedan en sådan upplöstes inför valen den 29 mars 2008. Presidenten valdes efter påtvinganden 27 juni.

Samtidigt har ytterligare tre MDC anhängare förts bort. Över tusentalet NCA anhängare demonstrerade igår – elva arresterades och sex skadades av polisen.

Se statistiken nedan. Vad är det för ledarskikt som tillåter systematiska mord, bortföringar, tvångsförflyttningar och annat hemsk tillsammans med hunger och kolera? Det finns ingenting som rättfärdigar denna vidsträckta mänskliga misär. Det finns ingenting som rättfärdigar ”befriare” att lemlästa dem som ”befriades”. Och det är inte så att gerillan var ensamma om saken. Befrielsen är också frukten av den stora massan som vägrade lyda under rasistregimen Rhodesia. Gerillan fick hela tiden understöd av folket, inte minst kvinnor. Zimbabwe är ett unikt land, som inte gynnades av avkoloniseringen vid början av 1960-talet, men som inte behövde kalla krigets eller fascismens upphörande för att nå befrielse, som Namibia, Sydafrika repektive Mocambique, Angola, Guinea-Bissau.

”Power to the people!” vill jag skrika.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingekonom för Afrikagrupperna i Harare

Utanför Harare: Chitungwiza Social Forum 2007

Dramatiken trappas upp

Tiden rinner iväg i Zimbabwe. Jag har inte kunnat skriva här eftersom de senaste två veckornas händelser och författandet av Zimbabwes årskrönika absorberade min tid.
Zimbabwe har hela tiden varit på topp bland internationella nyheter, men den senaste månadens hälserna har helt klart ökat exponeringen ytterligare. Men som ni vet är det inga positiva nyheter härifrån, snarare tvärtom. De dåliga nyheterna fortsatte.

Protestaktioner
Men trots rädslan för polisbrutalitet och missförhållanden i häktesceller ökade antalet demonstrationer och demonstranter under december. Den största knöt tusentalet personer, anordnat av NCA (National Constitutional Assembly), som manade till demonstrationer varje vecka tills en fungerande övergångsregering bildades. Ig¨år demonstrerade dem igen, och ett 50-tal personer arresterades. WOZA (Women of Zimbabwe Arise) lyckades demonstera häromdagen utan polisingripande eftersom de hade utfört demonstration från en plats som inte polisen kände till. Fackföreningledare och – anhängare som hade arresterats för ett par veckor sedan blev släppta såsom andra aktivister. Även läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal fortsatte att demonstrera och strejka. Häromdagen berättade en ögonvittne över tusentalet offentliga anställda som vågade ställa sig utanför ZANU-PF:s högkvarter i centrala Harare och demonstrera. Protesterna skedde alltid i urbana områden.

Bortföringar
Vid sidan av misshandel och arresteringar är också bortföringar avskräckande för protester. Idag har ett tjugotal regimkritiska personer förts bort bara under ett par månader. Innan dess hade aktivisten Osborne Kachuru från organisationen ROHR (Restoration of Human Rights) förts borts för att sedan hittas – misshandlats till döds. Fyra andra ROHR aktivister var vid årets slut fortfarande försvunna. Så var också 15 MDC medlemmar, inklusive ett barn på två år, plus MDC:s säkerhetsdirektör Christopher Dhlamini, Jestina Mukoko, ledaren för Zimbabwe Peace Project (ZPP) och hennes två kollegor Pascal Gonzo och Brodrick Takawira, Ghandi Mudzingwa, en tidigare rådgivare till Tsvangirai samt journalisten Shadreck Manyere.
ZPP anställda fördes troligen bort för deras arbete i att dokumentera brotten mot mänskliga rättigheter runtom landet. Deras senaste rapport, som täcker året januari – september visar följande statistik:
* Bortföranden: 463
* Mord; 202
* Våldtäkt: 41
* Misshandel: 3 942
* Rån: 419
* Skadegörelse: 907
* Tortyr: 411
* Olaglig anhållning: 444
* Trakasserier: 10 795
* Tvångsförflyttning: 2 290
* Diskrimination: 195
* Våldtäktsförsök: 21
* Mordförsök: 13

TOTALT: 20 143

Politik och kolera 2
Den repressiva atmosfären är kanske orsaken till att Tsvangirai befinner sig i Botswana efter en tids internationellt resande (utan giltigt pass). I ett tal kallade Mugabe Tsvangirais resanden för prostitution.
I samma tal (10 december) sa också Mugabe ”så nu finns det ingen kolera” (direkt översatt från The Herald). Internationella medier gjorde en stor nyhet av detta. Men gamlingen sade detta i en kontext som borde tolkas som koleraepidemin. ”Utan kolera-orsaken finns ingen orsak för västmakterna att invadera landet”, hade han också sagt. Men samma organisation som Mugabe prisade, Världshälsoorganisationen (WHO) klargjorde epidemins fortsatte frammarsch, och samma dag utlyste Sydafrika sin gräns till Zimbabwe som ett katastrofområde. Men statsmakterna gillade inte mediernas växlar på presidentens ordformulering. I en kolumn rekommenderade Nathaniel Manheru, som tros vara presidentens språkrör, att stänga nyhetskanalernas byråer i landet.

Samma dag utpekades USA för att ha inplanterat koleran. ”Koleran är en beräknad rasistisk attack…” sade landets informationsminister Sikhanyiso Ndlovu, och ”på grund av sanktioner har vi inte kunna importera nödvändig kemikalier till vattenrengörning”. Nog för att många av oss kan vänta oss det mesta från USA, men nu var det uppenbart att regimen ljög. För det första inhandlades sådana kemikalier från Sydafrika. För det andra byggde underlaget för anklagelsen på ett dokument där USA:s biståndsorgan varnar för en förestående koleraepidemi. En varning med hänvisning till den allt snabbare försämringen av sanitetsförhållandena i landet, vilket alla medborgare med mig har kunnat konstatera de senaste två åren (se bild nedan). De offentliga infrastrukturerna har sakta men säkert havererat utan att renoveringar har priorierats. Istället har pengar gått till nya farmar och lyxbilar till parlamentariker och andra eliter, som sitter på enorma rikedomar.

Harare förorten Mbare: kloakvatten som rinner ut i korsningen  (stanken var outhärdlig)

Kolerans kostnader i människoliv
Koleraepidemin lade Zimbabwe åter på toppen av de internationella nyhetsrubrikerna i november efter ett par månader utanför skammens ljus. Den 4 december hade till slut regimen utlyst kolerakrisen som en nationell katastrof. Samtidigt begärde de 18 miljoner USD från biståndsgivare för att handskas med krisen. Då hade officiellt 563 människor dött och 11 071 var smittade. Men Läkare Utan Gränser varnade för att hundratals dog och tusentals smittades utan att registreras. Nu har officiellt 978 människor dött och 18 413 är smittade, enligt FN. WHO uppskattar att över 60 000 skulle smittas den närmaste tiden. Med en mortalitetskvot på fem procent, väntas 3 000 personer dö. Den bristande tillgängligheten av rent vatten utgör det allra största hindret till att kontrollera epidemin.

Omvärldens reaktioner
Kolerakrisen trappade också upp de internationella påtryckningarna. Premiärministern för Kenya, Raila Odinga gick längst. För ett par dagar sedan rekommenderade han AU eller FN att militärt ingripa i Zimbabwe för att avsätta Mugabe. Dessutom kritiserade han ledare som behandlade Mugabe varsamt, och lade till ett par viktiga poäng: ”Vi vägrar acceptera att Afrikanska länder ska bedömas med lägre standarder än andra länder” och ”deltagande i befrielsekriget ger ingen licens att äga det landet”.

Andra länder som nu öppet kritiserar den illegala regeringen var Tanzania, Zambia, Malawi, Liberia, och Botswana. Grannlandet Botswana hade till och med rekommenderat grannländerna att stänga av el och bensin till landet, och planerade nu att stänga deras ambassad i Harare. Den 15 december sade sig regimen ha bevis där Botswana tränar MDC miliser inför en statskupp, och hotade med allvarliga konsekvenser om deras hållning inte förändrades. Botswana verkade tyckte anklagelserna löjliga. Dagen efter rapporterade statliga medier att flygvapnets befälhavare Perence Shiri hade råkat ut för ett mordförsök – han kom undan med en mild skottskada på handen. Kritiska röster trodde att det var ett tillgjort attentat för att rättfärdiga upptrappningen av säkerhetsstyrkornas beredskapsnivå och deciminera oppositionella aktivister.
Redan dagen innan uttryckte MDC farhågan att regimen trappar upp sin retorik i syfte att bana väg för undantagstillstånd. Veckan innan verkade den den inhemska politiska dragkampen ha nått sitt slut när MDC klargjorde att de inte skulle rösta igenom konstitutionella förändringar där ingen total maktdelning var formulerat. Regimen hade redan då hotat med nya val om inte deras lagförslag röstades igenom av alla parter. Men nu säger Sydafrikas tillfälliga president Motlanthe att en samlingsregering kommer att skapas innan denna vecka är slut. Det har Sydafrika sagt minst två gånger innan den senaste månaden. MDC är förvånade över Motlanthes uttalande.

Förresten försökte USA och Storbritannien få igenom en resolution i FN:s säkerhetsråd häromdagen, men röstades ned av de flesta andra länder.

I Zimbabwe är vi mer än förvånade. Chockade, men livet rullar vidare tumblande.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Ännu en annorlunda dag

Idag erkände den illegitima statsapparaten kolerakrisen, genom att deklarera kolera som en nationell katastrof.

Denna dag var också bankköerna långt större än vanligt. Under cirka tre veckor har enskilda zimbabwier kunnat ta ut 500 000 zim dollars. Idag fick de ta ut 10 miljoner för en vecka. Denna exceptionella höjning och policy ändring från dagliga uttagskvoter till veckovisa får dock negativa konsekvenser väldigt snabbt. Igår var en USD värt cirka 2 miljoner, idag ligger den på mellan 7-10 miljoner (beroende på hur mycket och var du växlar). Med andra ord, har policy förändring inneburit en hyperinflation om minst 350 procent över en enda dag (!).

Bankköerna bestod av ännu större folksamling denna dag, inte bara för pengarnas skull och för att alla vet att pengarnas värre eroderas snabbt, men också på grund av den humanitära katastrofen med kolera i spetsen. Alla försökte ta ut sina pengar så att de snabbt kan omvandla dem till förnödenheter eller åtminstone till hårdvaluta.

Harare city: det här är bara halva kön; runt hörnet på höger sidan är folkmassan minst lika stor

Dessutom är jag säker på att det fanns en oro att pengarna skulle ta slut, trots den nya omfattande injektionen i ekonomin, med 100 miljoner sedlar (igår var största valutan en miljon).

Dessutom är det en allmän ökad konfliktnivå med soldater, poliser och allmänhet som kolliderar.

Av dessa orsaker var säkerhetspådraget stor runtom bankerna idag. Med det hindrade att köerna var ovanligt rörliga och tumultartade idag. De vanligtvis köande var uppspelta idag. För mycket står på spel.

Under dagen utlyste också Mail & Guardian tidningen att Sydafrikas regering har uttalat att MDC och ZANU kommer att inom ett par dagar ha avslutat de konstitutionella förändringar som krävs för att bana väg för en samlingsregering. Jag är tveksam – kanske bara ett annat sätta att inge hopp i en frustrerad folkmassa.

Idag har också premiärministern i Kenya gått riktigt hårt åt Mugabe genom att säga att gamlingen måste tas bort från sin post.

Jag har också fått veta att ännu en kidnappning har skett igår. Ett antal män har under gryningen gått in och kidnappat Jestina Mukoko, ledaren för Zimbabwe Peace Project. Det här en i raden av kidnappningar som har skett sedan April. Det är ytterst sällan personerna har återvänt eller återförts.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Kollision mellan polis och civila

Jag är för en gång skull först ut med denna nyhet. Jag var ju mitt i händelserna.

Jag kände till att fackföreningsrörelsen ZCTU tillsammans med NCA och andra civila grupperingar skulle demonstrera i city. Jag var nyfiken på vad som skulle hända. Efter ett tag väntande (shoppade i en butik) hörde jag tumultartade ljud.

En grupp polismän jagade en klunga med ungefär 100 personer in i en gränd. Ett par stycken undkom inte och jag fick bevittna hur tre poliser slog en kvinna med batong – inte brutalt, men ändå. Den andra, en man fick gå iväg efter bara ett batongslag. Sedan förstärktes polisstyrkan de 200 metrarna mellan en grupp människor och centralbanken. Efter cirka tio minuter ombads folkmassan skingra sig. Men folkmassan gav inte vika för den polisman som med batong försökte skicka iväg dem. Istället skrek dem argt tillbaka. Några slängde flaskor och annat på dem samtidigt som de retirerade. Förmodligen för att de sett en piketbil lastad med kravallpoliser.

Jag steg lugnt på min motorcykel och körde runt lite innan jag åkte genom Samora Machel, framför centralbanken. Där såg jag att kravallpolisen arresterat Raymond Mujongwe, ledaren för PTUZ (Progressive Teachers Union of Zimbabwe) tillsammans med ett par andra personer. Arresteringen är säkert den hundrade som Raymond får genomleva. Kanske var det därför han såg så lugn ut.

De demonstrerande ville att centralbanken skulle slopa alla uttagskvoter. De anser att kvoterna leder till köer dag ut och in, utan att folk hinner se till sina andra behov samtidigt som pengarna är för lite för att räcka till ens basbehoven. Resultat är undernäring, sjukdomar, och många döda.

Inför demonstration höjde centralbanken den dagliga uttagskvoten om 500 000 (ca 2 SEK) till en veckovis kvot om 10 miljoner. Det är första gången det blir veckovisa uttagskvoter, men resultat kommer att bli detsamma: ett skutt av hyperinflationen.

Soldaterna

Ni har säkert hört om soldaterna som har utfört plundring, vandalisering och rån av folk som växlar med utländska valutor på gatorna. Viss media drog väldigt stora växlar på händelserna. Enligt mina förväntningar så har deras önskningar bemöts. Detta har skett genom att högre officerare har kallat ihop soldaterna i barackerna och delat ut deras löner.

En farhåga är att en soldat sköts ned, kanske till döds under gårdagens kollision mellan kravallpolis och soldater (en händelse som har aldrig skett i Zimbabwe förut). Detta kan spä på en anna farhåga: morot och piska metoden. Militärledningen ger soldaterna pengar, men dödar och/eller torterar några för att injaga skräck om att inte utföra liknande dåd.

Men frågan är hur länge kommer deras lönebelopp att räcka? Särskilt när uttagskvoterna höjs imorgon och den zimbabwiska dollarn kommer att störtdyka ytterligare.

Bulawayo

Nu fick jag höra att även i Bulawayo har det skett demonstrationer, men där har folket skingrats med vattenkanoner (innehållande skadligt vatten)…

/Deniz Kellecioglu, utvecklingskonom i Harare för Afrikagrupperna

Veckan som gått

Föregående vecka var ytterligare en period då Zimbabwe som land och zimbabwier som folk sjönk djupare på misärskalan.

Politiska planet
Efter att världsnamnen Annan, Carter och Machel blev skandalöst nekade inträde till Harare helgen innan, började veckan med en pytteliten hopp om en politisk lösning. Sydafrikas regering initierade ytterligare ett möte mellan de tre politiska partiernas representanter. Men ju fler av veckans dagar som räknades bort, desto mindre var förhoppningarna. Redan på torsdag var det klart: parterna hatade varandra så pass mycket att inget positivt kom ut. Istället fick vi veta att medlaren Mbeki beskyllde Tsvangirai att gå västvärldens ärenden och inte respektera Afrikanska traditioner.

Vilken beskyllning! Ska han säga?! Med Mbeki som president i Sydafrika i nästan ett decennium har vi bara sett hur han gick de rikas ärenden. Hur mycket har han brytt sig om dem nästan 20 miljoner fattiga afrikaner i hans land. De rika vita har blivit rikare och rikare medan massorna är kvar i sin fattigdom. Han har anammat nyliberalismen som ekonomisk politik – direkt importerat och påtvingad från västmakter.

Tsvangirai uttalade under veckan att det är ytterst liten sannolikhet för en politisk uppgörelse. Han tror inte längre på en samlingsregering. Kanske den sista spiken i den politiska kistan var när Mugabe utnämnde centralbankschefen Gideon Gono för ytterligare fem år. Gono är, vid sidan av ”Bob”, någon som personifierar orsaken till landets sönderfall. Att ge honom ytterligare fem år är som att säga att ingenting kommer att förändras. Allt snack och genomföring av konstitutionella förändringar verkar mest vara spel för gallerierna och tidsvinning.

Det konkreta planet
Under tiden har koleran utökat sina dödspatruller. När det råder grav brist på vatten och sanitet samtidigt som det råder undernäring kan koleran härska fritt. Dessutom har ju hälsosektorn i landet havererat. Eliterna bryr sig inte om att allokera resurser ens till folkets basbehov.

På onsdagen demonsterade några hundra personer knytna till den kritiska organisationen NCA (National constitutional Assembly). Många blev misshandlade och några blev arresterade. Dessutom har MDC anhängare med familj, inklusive ett litet barn rövats bort. Efter nästan tre veckor finns fortfarande inga spår från dem. Och inte heller finns uppgifter dem tiotalet demonstranter som arresterades för ett par veckor sedan. Dessutom har något annat häpnadsväckande skett: MDC:s direktör för säkerhet har kidnappats från sitt hem.

Till råga på allt har polisen förbjudit MDC att hålla politiska samlingsmöten, förutom på ett par ställen i lördags.

Pengar och arga soldater
Enskilda zimbabwier får fortfarande bara ta ut 500 000 per dag från sina konton. Under föregående vecka motsvarade beloppet ungefär två SEK. Du kunde inte ens köpa en kvarts limpa för dem pengarna. Ändå var köerna flera och massivare än vad jag har sett hittills. Folk är desperata att ta ut minsta lilla för att möta de mest akuta behoven. Och inte har de särskilt många andra inkomster att förlita på heller.

Harare city söndag: ett lugnt kvarter med banker

Bankköerna urartade till slut. För ett tiotal dagar sedan slogs soldater i Mutare efter att de inte fick ut sina kontanter. I helgen skedde liknande våldsamheter i centrala Harare. Soldater som nekades kontanter eftersom de hade tagit slut, blev så arga att de letade rätt på illegala valutahandlare runtom stan och började slå och jaga dem. De slog också sönder bankers fönster och utförde annan vandalisering. Samma sak skedde på lördagen och även på söndagen då bankerna inte ens var öppna. När polisen hade kommit till platsen hade soldaterna sprungit iväg, men vittnesmål pekar på att de snarare att tilläts springa iväg. Det vore en ogynnsam syn att se de båda säkerhetsstyrkorna braka ihop.

Hyper-dyper inflation
Inflationen är extrem: I början av augusti, när centralbanken tog bort tio nollor fick man 21 ZWD/USD (i kontanter) och 130 000 (elektroniskt). I dagarna får du två miljoner ZWD/USD (i kontanter) och okänt antal ”quintillions”, 18 nollor (elektroniskt). Det innebär att den kontanta inflationen är MINST 9,5 miljoner procent under fyra månader och den elektroniska är obeskrivligt högt. Elektroniska överföringar sker mindre sällan numera men på Zimbabwes aktiebörs sker transaktioner i ”decillions”, 21 nollor. Troligen är också kontant inflationen mycket mer eftersom USD priserna har också ökat i krisens och bristens Zimbabwe. Allt fler affärsställen får prissätta i amerikanska dollar, och andra tar sig friheten utan formell laglig tillåtelse.

Sammantaget kan jag med gråten i halsen konstatera att det kommer att bli ännu värre den närmaste tiden. Rent konkret innebär det att allt fler går hungriga insjuknar, dör, flyr utomlands, inte får utbildning, som övergår till kriminalitet, prostitution, mm.

Civilsamhället
Under två dagar samlade NANGO (National Association of Non Governmental Organizations) sina medlemmar för att rådgöra om vad som bör göras i detta förvärrade situation. Slutsatsen är uppmaningen till att parterna bör komma överens, att de bör respektera lag och ordning, mänskliga rättigheter och att involvera civilsamhället i processen.

Den norra regionen i NANGO går lite längre och manar till solidaritet med fackföreningsrörelsen ZCTU. De ska på onsdag hålla en demonstration i city med uppmaning till centralbanken att ta bort dem dagliga uttagskvoterna för kontanter.

Vi får se hur det går. Det bästa vore väl ändå om alla tre grupper; poliserna, soldaterna och folket gick ihop. En dröm.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingskonom i Harare för Afrikagrupperna