Zimbabwe idag

Små, små steg framåt

Ni kanske har märkt att det är inte BARA dåliga nyheter från Zimbabwe längre. Det sker små positiva händelser också.

Inflationen är till och med negativ numera; -2,3 procent. Efter Zimbabwe dollarns kollaps och död, har priser stagnerat eftersom prissättningen sker i hårdvaluta: USA dollar. Efter en fortlöpande, alltmer svepande legal dollarisering sedan sex månader har marknaden för varor börjar mogna. Företag har på ett mer stabilt sätt importerat och i viss mån producerat varor, så att priser sjunker med ökande produktion och import, samtidigt som kapitalflöden till elitkretsen sjunker. Bland annat tvingade landets centralbank företagarna med stora avgifter och skatter för att göra affärer i USD. Om vi visste att dem pengarna användes till social välfärd och infrastruktur vore det gott, men sönderfallet av människors liv visar att det handlade om rena stölder.

Kolerafallen har också stagnerat. Det beror nog på många faktorer. Den nya regeringen som har börjat injicera pengar i hälsosektorn. Vattenföretag har återtagits i statligt ägo. Högre priser tas ut för distribution av vatten, el, sanitet, infrastruktur, radio och TV-licenser, telekommunikation, vilket skapar pengar att faktiskt åstadkomma leverans. Det handlar också om att alltfler känner till kolera och vad som direkt bör göras för att undvika den. Dessutom har ju hjälporganisationer fått mer utrymme att distribuera rent vatten, näring och hälsoservice. Folk har också börjat skörda frukterna av sitt jordbruk, även om högsäsongen är april och maj. Regnet har börjat också börja avta i styrka vilket minimerar spridningen av kolerabakterier från marknivå till grundvattnet.

Vi kan också notera att efter den sociala, ekonomiska och politiska kollapsen, har skapat en ny början, och stagnation har ersatt sönderfall. Detta betyder att det finns andrum för aktion för positiva förändringar. Om regeringen lyckas få igång utbildningsväsendet, hälsosektorn, vattendistribution och sanitetsunderhållningen genom att finansiera insatser och löner kan ekonomin få ett skutt. En positiv ekonomisk kedjereaktion (så kallad multiplikatoreffekt) kan komma igång. När inköpen ökar från denna offentliga spendering och anställdas löner skapas mer efterfrågan i hela ekonomin, och därmed incitament för ökad produktion.

Negativa aspekter
De tydligaste förändringarna sker ändå på makroplan, vilket gynnar en redan gynnad elit och lilla medelklass. Importberoendet gynnar främst Sydafrikanska företag medan den inhemska produktionen kämpar för att komma igång.
Dessutom fortsätter brott mot mänskliga rättigheter. Godtyckliga arresteringar och rättegångar fortsätter. Människor är fortfarande hungriga och förnedrade. Bland det mest fasansfulla är den långsamma död fångar möter i fängelser runtom landet. De nekas mat och vatten pga. pengabrist. Ett antal bilder jag har sett speglar personer som likt de värsta flyktingkatastroferna är gravt undernärda, kanske timmar från en omänsklig död. Dessutom fortsätter aids att skörda offer. De som har det svårast är människor vi sällan ser. De lever och dör i skymundan av samhällets yttre omgivning. Barn kämpar för att försörja andra barn i otaliga hushåll.

Hoppet finns alltid där
Ja, Zimbabwe har verkligen hamnat i den dystra Afrikabilden. Men hopp finns alltid runt hörnet. En ny budget som reflekterar verkligheten har presenterats. En stor del av förra maktskiftet ser ut att vara trött på våldsamheter och turbulens som skadar deras välfärd.

.
Den stora utmaningen för samlingsregeringen är att minimera ett antal säkerhetschefers framfart och sabotage, och allmänt minimera korruptionen som har förruttnat ekonomin.

Det är inget som säger att Zimbabwe, eller Afrika som kontinent, ska vara kvar i fattigdom och elände. Denna bild av kontinenten är representativ till ungefär hälften och bara under dem senaste 130 åren.
.

Något som vi är i kan vi också ta oss ur.

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna i Harare

Goda nyheter – daglig oberoende nyhetstidning på gång

”Zimbabwier kommer snart att ha möjligheten att läsa en daglig oberoende tidning”. Det sade den landsfördrivna Trevor Ncube, zimbabwiern som äger veckotidningarna Mail & Guardian (utgiven i Sydafrika med stor Zimbabwe fokus) och Zimbabwe Independent och The Standard (utgiven i Zimbabwe).

Tidningen ska kallas NewsDay, och ska publiceras varje dag förutom på söndagar. De ovanstående tidningarna ska fortsätta publiceras dock. Hela investeringen är värderat till 4 miljoner USD (nu ca 35 miljoner SEK) över två år.

Detta är en positiv signal för landet och samlingsregeringen. Den statliga propagandan, ofta med fascinerande absurditet, har dominerat tryckt media länge. Att just Trevor Ncube gör detta drag är båda förvånande och förväntat. Han publicerade för ett antal år sedan en liknande dagstidning. Men det slutade med att han blev bannlyst och tidningen tvingades läggas ned efter statsapparatens påtryckningar och repressiva lagändringar.

Trevor Ncube har sedan dess belönats med flera internationella mediapriser. Mail & Guardian är en kvalitetstidning och online nyhetsforum och relativt populärt i regionen.

Hoppas ”snart” betyder ett par veckor.

Hela artikeln: http://www.mg.co.za/article/2009-03-15-a-new-daily-for-zimbabwe

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Finansiellt dilemma

Zimbabwes nye finansminister Tendai Biti, och tillika andre man efter Tsvangirai i MDC, vädjar till omvärlden om finansiellt stöd. ”Om vi inte får mer indirekt stöd såsom humanitär assistans, och direkt budgetstöd till den offentliga sektorn riskerar samlingsregeringen att falla – i ett sådant är risken stor för total kaos, menar han, och nämner militärkupp och civil uppresning som exempel.

Nya resursflöden till Zimbabwe har varit en het potatis, eller rättare sagt en moment 22 situation. Biståndsgivare och kreditgivare, såsom Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) har uttryckt reservationen att de behöver se positiva förändringar och signaler från landet för att de ska lägga fram pengar. Men för att genomdriva förändringar av det slaget behövs just nya resursflöden, har det sagts, eftersom statens kistor är tomma, eller rättare sagt misskötta och länsade.

Det är förstås inte så enkelt. T.ex. kostar det inget att göra sig av centralbankschefen Gideon Gono, som är nummer två i kedjan av personer som har ruinerat detta fantastiska land. Däremot kan den politiska kostnaden vara enorm med att bli av med honom. ZANU-PF eliten som har gynnats av Gono som deras personliga bankman är starkt intresserade av att han fortsätter att kontrollera penningflödet in landet. MDC är naturligtvis intresserad av att själva kontrollera detta flöde.

Som vanligt i Zimbabwe: tichaona (= vi får väl se – shona språket, det är vanligt med Tichaona som namn).

Hela Biti-artikeln: M&G 2009-03-13-pay-up-or-zimbabwe-deal-fails-warns-biti.html

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Mordförsök eller inte?

Ja, nya omkast i Zimbabwe. Det är ibland svårt att hänga med allt som händer i landet, och händelser jagar en även när man är utanför landet också – som nu.

Faktamässigt sett har alltså en lastbil, som tillhör USAID, den amerikanska biståndsorganisations tekniska enhet, kört på den bil där Morgan och Susan Tsvangirai färdades tillsammans med en annan partikollega. Medan Susan Tsvangirai dog ögonblickligen, skadades dem andra två ganska lindrigt. Den träffade bilen är en av många i bilkonvojen som var på väg till en partisamling som var inplanerat utanför Harare. Robert och frugan Grace Mugabe besöker efter någon timme Morgan på sjukhuset i centrala Harare, den enda någorlunda fungerande sjukhuset i landet.

MDC gör snabbt ett uttalande om att att för tillfället tyder inget på att det är ett attentat. Detta är viktigt att göra eftersom de allra flesta zimbabwier kommer direkt att tro att det var ett attentat. Det är inte ovanligt i Zimbabwes historia – att nyckelpersoner råkar för ett dödligt bilolycka. Finansministern och tillika andra man i MDCs Tsvangirai falang, poängterar att olyckan skulle säkerligen ha undvikits om det fanns riktiga poliser vid tillfället. Tsvangirai har dock inte litat på dem utan istället antagit egna säkerhetsstyrkor.

Vad jag förstår går analyserna bland zimbabwierna, både i Zimbabwe och här i Sydafrika, att det var ett attentat i raden av många sådana i historien. Den elitgrupp som starkt ogillar samlingsregeringen och som har kontroll över säkerhetsstyrkorna, polis, säkerhetspolis och militär, sägs ligga bakom – med eller utan Mugabes klartecken. T.ex. frågar sig folk varför just Tsvangirai bil träffades av så många bilar. Det fanns tydligen flera resenärer  i lastbilen som körde på. Enligt rapporter har föraren erkänt att han körde på när han sov vid ratten. Nu förhörs dem hos närmaste polisdistrikt – av sådana som kan ha varit med att planera attentat.

Det finns också andra indikatorer på den kan vara början på en repressiv våg. Polisen har nyligen arresterat en domare som gjorde domslutet att fria Bennett, den MDC tilltänkta vice jordbruksministern som arresterades för cirka tre veckor sedan. Det är något som sällan sker. Hittills har domarna uppenbart gått statens, dvs ZANU-PF elitens vägar, efter att deras domslut har regisserats efter ”belöningar” om bilar, hus och pengar.

Visst, Zimbabwes vägar är urusla nu för tiden, efter tunga regn och utan underhåll. Men hur stor är sannolikheten att just den bilen Tsvangirai-paret färdades i skulle träffas av en lastbil vars förare säger sig ha somnat vid ratten på. Detta när Tsvangirai bilar hade sällskap av många andra bilar. Inte heller var det mörkt vid tillfället – det var en timme kvar till mörkrets inbrott, klockan 18. Regimen har, enligt utsagor haft så många bilolyckor som har dödat viktiga personer, alltsedan 1970-talet in i våra dagar.

Nu har MDC uttalat att de kommer att ha en egen utredning i saken. Hittils har de manat till försiktighet med att dra slutsatser. Men det är också troligt att de vill hålla atmosfören lugn, eftersom samlingsregeringen är så skör redan. Det blir svårt att övertyga folk om att det var en ren och skär olycka.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna