Zimbabwe idag

Krigsretorik upp till ytan igen

Medan samlingsregeringen tågar ska de också uppfylla hela det avtal som de skrev under september förra året. Några av dem viktigaste kvarstående frågorna är att arbeta fram en ny konstitution, däribland mindre repressiva media och informationslagar, omfördela utnämningarna av ambassadörer, direktörer, diverse chefer, och då framförallt riksåklagaren och centralbankschefen.

Riksåklagaren Johannes Tomana, utnämnd av president Mugabe, har ofta politiska motiv bakom sina åtalsprojekt gentemot ledare, journalister och andra individer. Åtal som ofta leder till arresteringar. Och det finns inget som tyder på att det är fängslande under trivsamma omständigheter…

Centralbankschefen Gideon Gono, är närmast efter Mugabe individen som personifierar Zimbabwes snabba sönderfall. Kritiker menar att han är en personlig bankir åt Mugabe, hans fru Grace och kompisar i form av generaler och andra överbefälhavare. Han har hjälpt till att tvätta pengar, sälja mineraler, sälja zimbabwiska dollar på den illegala marknaden, och till och med direkt snott pengar från diverse bankkonton i syfte att finansiera ZANU elitens ”konsumtions- och repressiva behov”.

Nu har den politiska dragkampen om dessa poster tagits till nya fronter. Medan MDC har framfört ämnet till regionala samarbetsorganet SADC, har befälhavare hotat med våld. En av flygvapnets chefer, Henry Muchena har enligt dagens Saturday Herald (fortfarande ZANU-affilierad statstidning) att försvarsmakten står bakom Gono. Patrick Chinamasa, en höjdare inom ZANU-PF och tillika ”rättviseminister” säger i samma artikel att den som vill att Gono avgår vill att ZANU-PF avgår, vilket inte kommer att ske. Joseph Chinotimba, vice ordförande för den hårdkokta krigsveteran-föreningen lägger också sin tyngd bakom Gono tillsammans med hotfull retorik.

Allt detta efter att Mugabe i måndags sa att det inte finns en chans att Gono blir av med sin post före sin mandatperiod. För ungefär sex månader fick Gono förnyat förtroende av den pigge 85-åringen med mandatperioden fem år.

Det ska bli intressant att se hur MDC ställer sig till denna, och andra stötestenar under denna helg, då partiet har sin nionde nationella konferens.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Länk till intervju med Tsvangirai

En intressant och klart läsvärd artikel, som bland annat belyser de viktigaste politiska utmaningarna i dagens Zimbabwe.

http://www.thezimbabweindependent.com/index.php/local/22705-first-100-days-working-with-mugabe

IMF tillbaka i Zimbabwe

av Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna

Representanter för IMF (Internationalla Valutafonden) är här i landet igen. För ett par månader sedan utförde de analyser och samtalade om möjligheter till samarbete. Bland annat kom de fram till att landet har tappat ytterligare 14 procent av sin BNP (ekonomiska värde) under 2008.

IMF är en internationell institution dominerad av rika länder med USA i spetsen. Institutionens huvudsakliga syfte är att förhindra och reparera finansiella kriser. De har dock aldrig lyckats förutse en kris, men kommer gärna till undsättning med feta lån när det uppstår en. Därmed lyckas de skuldsätta och kontrollera otaliga länder, nästan uteslutande i gruppen mellanrika och fattiga länder. För åtta år sedan formaliserade IMF sitt avskurna kontakt med Zimbabwe, då landet förlorade sin rösträtt inom institutionen pga. missade avbetalningar.

IMF hjälpte till att förstöra landet under 1990-talet med pengar (lån) i ena handen, och liberal ekonomisk politik i den andra handen. Den liberala politiken gynnade den politiska och ekonomiska eliten i landet, medan fattigdomen breddades och fördjupades. En erfarenhet som otaliga länder har fått genomleva.

Nu är de alltså tillbaka i Zimbabwe. De har gått med att bistå den offentliga ledningen med viss teknisk stöd. Deras nuvarande budskap är fortsatta liberaliseringar över hela ekonomin. Jag kan inte säga att alla deras rekommendationer är dåliga – många är nödvändiga för Zimbabwe att fungera igen, men de är ensidiga. Ekonomisk politik i utvecklingsländer måste innehålla element där människor får möjligheter och draghjälp i att komma ur en svår fattigdom. Men IMF-förslag leder till stora företagens och kapitalets vinning samtidigt som människor exploateras med usla löner och arbetsvillkor, samtidigt som deras naturresurser länsas.

För att IMF ska gå in fullständig igen kräver de att Zimbabwe först betalar tillbaka över en miljard USA dollars innan nya lån kan läggas fram till landets nye regering. En summa som är lika stor som årets offentliga budget. Sverige är med på denna position som i så fall kommer att kvarhålla folket i fattigdomens plågor.

Tills vidare nöjer sig IMF med 100 000 USA dollars per kvartal. Den zimbabwiska regeringen har nämligen bundit sig vid att betala denna summa för att kunna få teknisk stöd. Det är över sex miljoner SEK under året. En summa som t.ex. tusentals lärare skulle kunna ta del av.

Ja, inte är det solidaritet som är IMF:s grundvärdering.

Det är faktiskt bättre nu

av Deniz Kellecioglu, utvecklingsekonom i Harare för Afrikagrupperna.

Jag är tillbaka i Harare efter en tids frånvaro. En snabb överblick, nyhetsbevakning, lite statistik och många konversationer senare kan jag konstatera att livsvillkoren är bättre nu, även för den stora massan, och inte bara för eliten.

Förbättringen handlar dock om att landet faktiskt hade (till slut) kollapsat vid förra årsskiftet. Då blir det egentligen inte särskilt svårt att åstadkomma vissa positiva förbättringar. Den mest konkreta politiska förändringen är suspensionen av den zimbabwiska dollarn och det totala legaliserandet av utländska valutor. På det sättet sopades extrem hyperinflation bort från vardagen.

En icke-politisk utveckling är att det är skördesäsong sedan mitten av mars. Det innebär att det finns mat att äta, och till och med att sälja. För mig är det märkligt att butiker är ”normaliserade”. Det finns nämligen massor att köpa. Det är också variationsrikt. Ett så stort utbud och variation av grönsaker, frukt, andra livsmedel och saker har jag inte sett här på två år.

Även priserna är någorlunda normaliserade. Med det större utbudet, framförallt av inhemsk livsmedel har priserna sjunkit betydligt. Du kan få viktiga grönsaker för motsvarande 5 kronor kilot. En limpa bröd kostar 6-10 SEK beroende på kvalitet. Den viktigaste produkten, majsmjöl, kostar ca 35 SEK för 10 kg.

Nationell statistik visar att priserna fortsätter att sjunka. Det är verkligen på tiden. Zimbabwes prisnivåer har motsvarat svenska förhållanden under det senaste året. Men det är fortfarande högt jämfört med för två år sedan.

Antalet kolerafall fortsätter att minska drastiskt. Det beror mycket på att regnperioden är över och att biståndsorganisationer har kommit igång på allvar med bekämpning och förebyggande åtgärder. Det har inte samlingsregeringen haft så mycket med att göra.

Ett betydande politiskt beslut har dock varit att tvinga ned skolavgifterna till en hanterbar nivå. Men tyvärr fortsätter skolledningarna att ta ut en annan avgift, ”levy”, som ska täcka skolans fortlöpande kostnader vid sidan av själva utbildningen. Lärarna är i alla fall närvarande för cirka 800 SEK i månaden.

Problemen och de dagliga utmaningarna är fortfarande extremt påfrestande för över 90 procent, och nio miljoner av befolkningen. Det är mycket svårt för utsatta grupper att ta sig upp från ett liv som har slagits i splittror. Om det finns arbete, så är lönen mycket lägre än utgifterna som krävs för att möta familjens basbehov. Det blir ännu påfrestande för hushållskassan om det uppstår sjukdomar eller andra extraordinära händelserna, vilket det ofta gör när människor lever i fattigdom.

Jag läser idag på SVT text att svenskar är bland de mest hoppfulla i världen om sitt liv om fem år, samtidigt som zimbabwier tillhör gruppen som är minst hoppfull om den närmaste framtiden. Går det att exportera hopp?

Vad gäller den politiska atmofären skulle jag kunna skriva spaltmeter. Det händer oerhört mycket varje dag, samtidigt som det inte sker ett dyft. Jag ska istället citera en person från en zimbabwisk organisation: ”jag vet inte vilka som är mest förvirrad, MDC* eller civilorganisationerna”.

* MDC = Movement for Democratic Change, det oppositionella partiet som nu ingår i samlingsreging med partiet som har lett landet sedan självständigheten 1980, Robert Mugabes ZANU-PF.