Zimbabwe idag

I Zimbabwes samlingsregering finns det en rad områden som är olösta. På det nyligen hållda SADC-mötet kom man överrens om att det fanns tre frågor har högsta prioritet och de ska klaras ut inom en månad:

• Governor of Reserve Bank
• The Attorney-General’s appointment
• Swearing-in of Roy Bennett

Nedan finns en implemterings tabell med vilka områden som ses som olösta och hur regeringen ska arbeta vidare med dem:

Jag har varit på ambassaden i Harare och gjort det som jag som svensk medborgare har möjlighet att göra: röstat till vårt riksdagsval. På ambassaden fanns det valsedlar från alla riksdagspartier och Piratpartiet, som var det enda paritiet som hade namn på sin valsedel. Det fanns även blanka valsedlar. Röstningen skedde i den delen av ambassaden där det bland annat görs intervjuer för att söka uppehållstillstånd. Valurnan var gjord av en pappkartong.

I Zimbabwe är det ständig diskussion om det kommer  att bli val nästa år eller inte. Ingen vet och inget politiskt beslut har tagits. Enligt överenskommelsen i samarbesregeringen ska det vara ett val nästa år. Det senaste utspelet kommer ifrån Simpson Mutambanengwe som är ordförande för valkommissionen, han säger att Zimbabwe är för fattigt för att kunna anordna ett val nästa år. Arbetet med den nya grundlagen har blivit försenat, av många olika skäl, och den ska vara klar innan det kan blir något parlaments val. Dock har Presidenten sagt att det inte längre är nödvändigt.

Vänner till mig tycker att jag tar det väldigt allvarligt på att få möjligheten att  kunna rösta.  Många av dem har aldrig röstat och röstdeltagandet är generellt sett lågt, framför allt i städerna. För att få rösta måste man registrera sig och det kan ibland vara problematiskt. Det man behöver är ett nationellt id-kort. Det går rykte om att det finns många personer som sedan länge har dött men som rösar vid varje val.

- Jag vet inte om jag hoppas på nästa val år. Vi kan inte ha den här övergångsperioden för evigt, samtidigt tror jag inte att vi är redo för ett val, säger en kvinna som alltid brukar rösta.

- Mugabe brukar alltid vara konsekvent med vad han säger och han har sagt att det ska bli val nästa år. Även MDC har sagt att de vill val nästa år. Jag tror därför att vi kommer att val här nästa år, berättar en man som är aktiv studentrörelsen.

Många vill ha val men vet inte om landet skulle klara av att arrangera ett val.

Gibson Sibanda

Gibson Sibanda, en av grundarna av det politiska partiet MDC, dog i går i Bulawayo. När samlingsregeringen bildades 2009 fick han ministerposten för “the Organ on National Healing, Reconciliation and Integration”.

Sibanda var tidigare aktiv i fackföreningsrörelsen. Han deltog aktivt i självständighetskriget. För sitt politiska engemang blev Sibanda fängslad flera gånger.

MDC ansökte om att få en nationalhjältes begravning för Gibson men President Mugabe har bestämt att Gibson ska få en statlig betald begravning och inget annat. Det beslutet har rört upp många känslor. Sibanda dog av cancer efter en längre tids sjukdom.

Att Zimbabwe är på rätt väg förvantas Sydafrikas president Zuma säga nästa vecka. Han kommer att göra det på Southern African Development Community (SADC) årliga mötet för  som i år hålls i Namibia. Zuma är huvudförhandlaren  i gruppen som ska få arbetet i  Zimbabwes samlingsregering att gå framåt. Senast Zuma var i Zimbabwe för att förhandla var i mars.

Zuma förväntas även säga att han vill ha val i Zimbabwe nästa år.

En FN rapport kom nyligen med informationen att 1,7 miljoner zimbabwier kommer att behöva mathjälp under 2010/2011.

Läs hela artikeln i Mail & Guardian.

Kooperation utan gränser (Swedish Cooperative Center) är teknisk rådigvare för ett projekt som den zimabwiska regeringen bedriver tillsammans med UNDP. Projeket kallas Locally led early recovery (ller) och äger rum i fem olika distrikt i landet. Syftet med projektet är att stärka lokala ledares kapacitet för att utveckla och förbättra situationen för medborgarna. Bulilima är ett av de fem utvalda distrikten, det är beläget i södra Zimbabwe på gränsen mot Botswana, och i förra veckan inleddes arbetet med projektet där.

“Early recovery” defineras som “to restore the capacity of district institutions and communities to recover from a shock or a natural disaster, enter transition or build back better and avoid relapses” (UNDP).

Grupparbete

Workshopen började med ett grupparbete där deltagarna fick kartlägga de chocks/problem som finns i deras distrikt. En av grupperna bestod av byledare och deras lista var den längsta. Efter diskussioner med alla deltagare kom man  överrens om att dessa är de mest allvarliga problemen i  distriktet:

• Torka
• Ekonomisk kris
• HIV och AIDS
• Politisk instablitet

Arbetet fortsatte sedan med att lokalisera vilka delar av distriktet som var hårdast drabbats av just dessa svårigheter och sedan arbetades det fram en projektplan på hur de kan förbättra situationen för invånarna i dessa områden. En arbetsgrupp valdes bestående av regeringsdeltagare och föreninigsmänniskor som ska styra och föra arbetet framåt.

Bland de som deltog i workshopen fanns två bitrände ministrar, Mzila Ndlovu och Lutho Addington Tapela,  och parlamentsledamöter. Att högt uppsatta politiker och parlamentsledamöter tog sig tid att vara med och planera hur utveckling och förbättring kan ske i distriktet, ses som något väldigt positivt och nödvändigt för att projektet ska lyckas. Ett stort antal andra nyckleaktörer var också på plats som förstärkte bilden av hur viktigt detta projekt är för distiriktets utveckling och att klara av alla svåra utmaningar.

Premiärminister Morgan Tsvangirai

I går gjorde premiärminister Morgan Tsvangirai en ombildning av de minstrar som tillhör det parti som han är ledare för, MDC-T. Tsvangari gjorde detta för att MDC-T ska lyckas med vad de har lovat det zimbawiska folket: en riktig förändring. I sitt uttalande säger Tsvangirai att de har lyckats med att bland annat skapa en stabil ekonomi, fått skolor fungerande igen och förbättrat hälsosektorn. Men det är mycket som återstår, till exempel har takten av reformer varit smärtsam långsam, maktmissbruk är fortfarande väldigt vanligt och allt för många människor kämpar för att få mat för dagen.

Totalt annonserade Tsvangirai 16 olika förändringar som ska göra MDC-T till ett starkt parti som kan arbeta för att återuppbygga Zimbabwe, både i samlingsregeringen och i det pågånde arbetet med den nya grundlagen. Nästa år ska MDC-T ha kongress och Tsvangirai ska då avgå som ordförande eftersom han har suttit sina två perioder, som stadgarna tillåter. Det är president Mugabe som har makten att svära in de nya MDC-T ministrarna in i samlingsregeringen. Det är oerhört sällan som Mugabe själv har sparkat någon av sina egna minstrar under de senaste 30 åren.

Mer information: Zim Daily

I år firar Zimbabwe 30 år som självständig nation. Innan självständigheten var landet strikt uppdelat i olika raser och de som hade de sämsta villkoren var de svarta. Till exemepel var inte svarta kvinnor tillåtna att ta körkort. Det var många som deltog i frihetskriget åren innan självständigheten var ett faktum. Men inte alla svarta var nöjda med utgången av självständigheten:

-          När självständigheten kom firade jag bara till 50 %, berättar en krigsveteran som slogs för partiet  ZAPU som sedan förlorade i det första fria valet. Han forsätter att berätta: för oss Ndebele människor var det en svår tid fram till slutet av 1980-talet, men vi är fortfarande diskriminerade på många sätt.

Förväntningarna var förstås enorma på att den nya ledningen av landet  skulle genomföra förändringar för den svarta majoriteten. I början infriades förväntningarna, bland annat byggdes skolor och sjukhus, mycket med hjälp av  internationellt bistånd.

Robert Mugabe, från pariet ZANU-PF,  har vairt ledare av nationen  sedan dag ett  av landets födelse. Namnet Zimbabwe är taget från medeltida ruinstaden Great Zimbabwe som finns i södra delen av landet.  Zimbabwe betyder ”hus av sten”. Sedan februari 2009,  delar Mugabe makten med premiärminister Morgan Tsvangirai i från partiet MDC-T.

I slutet av 1980-talet var det 140 000 studenter som varje år gick ut skolan till en arbetsmarknad som genomsnittligt skapade färre än 5 000 jobb om året. De mest företagsamma erbjöd beskydd av bilar på parkeringsplatser och liknande tjänster, för att försöka få någon inkomst. Arbetslösheten är extrem hög, enligt vissa källor 90 %. Hiv och aids har drabbat landet hårt och även om det  nu går mot lägre siffror så har de flesta familjer i landet på något sett drabbats av denna panademi.

Många zimbawier har flyttat utomlands under de senaste 15 åren och man räknar med att mellan 3-4 miljoner finns i ett annat land. De skickar hem pengar, vilket har bidragt till att människor har kunnat klara sig. Regeringen vill nu försöka få tillbaka den ”brain-drain” som har drabbat landet, genom att skapa en databas som ska matcha ihop jobb med zimbabwier som är utomlands.

Den (ö)kända landreformen som startades år 2000 gjorde att de flesta av de vita jordbrukarna flyttade till andra länder, både på den Afrikanska kontinenten och andra delar av världen, ibland  på regeringens inbjudan. De klara sig bra medans det blev matbrist i Zimbabwe. Idag är det fortfarande brist på grödor på grund av torka och missväxt.

Sedan införandet av den amerikanska och sydafrikanska valutan , i mars 2009, har ekonmin fått ett uppsving men det är svårt för många att få tag i kontanter, framför allt på landsbygden. Mycket av statskassan har gått till att vara involverad i krig i grannländerna. Landet har en enorm statsskuld, som väcker oro.

Självständighetsdagen är imorgon den 18 april och det kommer att firas med pompa och ståt. Extra tidningsbilagor  utlovas och i den statskontrellerade  TV och radio kommer det att märkas ordentligt. I TV har det visats vart i Harare man kan bli hämtad för att tas till den stadium där firanadet kommer att hållas.  Dock finns det medborgare som tycker att det har blivit för politiskt och bara handlar om ett parti och därför kommer de inte att delta i några festligheter. Men även höga regeringstjänstemän kommer att välja att stanna hemma istället för att delta i firandet. Medborgarna uppmans på olika sätt att delta i de evenmang som kommer att äga rum över hela landet. I Bulawayo kommer det bland anant att bli en marsch och träden längs de breda gatorna har blivit klädda med den zimbabwiska flaggan.

-          Vad har vi att fira? undrar krigsveteranen. Det finns inga jobb, ingen bra sjukvård. Vi önskar vår egna valuta och hoppas på fria och rättvisa val. Det är det som är vägen framåt för Zimbabwe.

En man i 40-årsålderna som sedan flera år bor i London säger följande på frågan om han kommer att fira självständighetsdagen:

-          Jag kommer inte att fira någonting alls, ska jag fira att jag förut var förtyckt av en vit man men att jag nu är förtryckt av en svart man? Jag kommer att stanna kvar, det handlar om att det är bättre livsvillkor och möjligheter här än vad jag skulle kunna ha i Zimbabwe.

Källa: Chronicle, SR & Zimbabwe Independant

Förre premiärministern för Zimbabwe-Rhodesia, den pensionerade biskopen Abel Muzorewa har dött.

Biskop Muzorewa ledde landet under några månader 1979 efter att Ian Smith regimen hade fallit. Då kallades landet för Zimbabwe-Rhodesia. Det var Abel Muzorewa som undertecknade den så kallade Lanchester House överenskommelsen som innebar att inbördeskriget tog slut och att fria val kunde hållas. Detta ledde till Zimbabwes självständighet den 18 april 1980.

Muzorewa formade 1970 partiet United African National Council (UANC). Från början var det de tre partierna UANC, ZANU och ZAPU som deltog i förhandlingarna om ett självständigt land. Men till slut var det bara UANC som accepterades som laglig motpart av Smiths regering eftersom det var det partiet som var emot en väpnad konflikt. I det demokratiska (= en röst, en person) valet 1980 fick UANC tre säten i parlamentet.

I presidentvalet 1995 ställde Muzorewa upp mot Robert Mugabe, där han förlorade. Under valrörelsen 2008 hävdade han att folket, både svarta och vita, hade kommit till honom och bett honom att ställa upp som president, men han registrerades aldrig som någon presidentkandidat.

Abel Muzorewa hade varit dålig under en period och dog igår, den 8 april, efter att ha mottagit nyheten om att hans bror nyligen dött  i USA. Muzorewa blev 85 år gammal.

New York Time journalisten Nicholas D. Kristof berättar i sin kolumn Vykort från Zimbabwe om människor som han har träffat och deras berättelser från Zimbabwe.

På sin blogg skriver han mer om situationen i Zimbabwe och ger även lite resetips.

Två kommissionärer har nu svurits in av president Robert  Mugabe. Det är något som många har väntat på. De två kommissionerna ska arbeta med frågor rörande rättvisa val och mänskliga rättigheter. Ytterligare en kommission som ska arbeta med  fri media och press ska också börja arbeta inom kort. Kommissionerna är ännu ett steg i att implementera det som sas skulle göras när samlingsregeringern började arbeta, för över ett år sedan.

Samtidigt som dessa kommissioner nu kan börja arbeta för ett friare samhällsklimat, häktades en konstnär i helgen. Owen Masekos utställning handlar bland annat om massakern i  Matabeleland som ägde rum i början av 1980-talet. Han anklagas  för att förolämpa och kränka presidenten. Åtalet säger att tavlorna troligen kommer att skapa hat eller framkalla fientliga känslor mot presidenten som person och mot hans ämbete. Rättgången ska hållas i mitten av april.

Jag gick förbi National Art Gallery i Bulawayo, i förra veckan när Owen Maseko höll på att göra i ordning sin utställning med kreativa konstverk. Nu är fönstren till galleriet täckta med tidningspapper.